Nybörjare på SM, Z är 4 veckor

[aso]

Söta Sarisparis, du är så fin, din omtanke betyder massor och framförallt att du har sån tro på mig det ger mig extra styrka .
Och Algotsmamma, jag blev jätteglad över ditt fina inlägg !!

Nu är vi på dag 3 med flyttat schema och Z är fortfarande jätteförkyld MEN han är den tappraste lille sjukling jag kan tänka mig och vi håller de nya tiderna !

Inatt sov han trots hosta och tätt näsa under dagen som en gråsten från 19.30 till 07.20 (med en enda pangramsa vid 06.30 av vilken han somnade om direkt).
Jag är så stolt, både över mig själv och över honom!

De två nätterna innan dess har varit lite kaos från 5-tiden till 7-tiden men jag har verkligen gjort mitt yttersta för att vara lugn, trygg, säker och har bara haft en tanke i mitt huvud FÖRMEDLA ALL SÄKERHET DU KAN UPPBÅDA TILL DIN LILLE SON SOM FAKTISKT BEHÖVER SOVA.
Han har förstås behövt extra tillsyn i och med förkylningen, jag tycker det är viktigt att gå in och se så att han inte är varm och har feber eller är tätt i näsan men jag har inte rusat in och ut utan varit inne och förmedlat lugn, gett näsdroppar och sen ramsat mig ut. Efter det har det varit husljud som fått ta över. Trots att det varit jobbigt så har det känts som att verktygen varit viktigare än någonsin vilket säkert lett till att jag ramsat med fullständig övertygelse när nya uppvak dykt upp. Faktum är att trots att det varit skitjobbigt så har han somnat om i omgångar och sen till sist sovit tills det varit dags för ny godmorgontid 07.30.

Ingen feber så då kan vi gå ut och njuta av den härliga höstluften, väl påklädd med ny pälsmössa är han den lille juvelen .

[SaraMilana]

Vad fint du tagit hand om lille Z under förkylningen!! Här har vi varit förskonade från basillusker hittils, men jag bokmärker ditt inlägg för att läsa igen när den dagen kommer (för det lär den väl göra...)!

[Sarisparis]

Jag är så stolt, både över mig själv och över honom!

=D> =D> =D>

Jag blir sâ glad av att läsa dina inlägg, ni jobbar pâ sâ otroligt bra. :-({|=

[aso]

Ännu en natt med härlig sömn för vår lille förkylde kille, sov utan uppvak 19.30-06.45, vaknade efter det i omgångar till godmorgon men somnade mellan varven och var väldigt nöjd när jag fiskade upp honom ur sängen . Ett genombrott och oron från min sida blir allt mindre [-o< .

Min mamma var med oss hela eftermiddagen igår och frågade:
-"Är han aldrig gnällig? Det är ju helt otroligt att han kan vara så harmonisk och glad trots att han är snorig och hostig."
Vet knappt vad jag ska svara för jag tycker själv att det är helt fantastiskt att han kan vara så pigg i kroppen och ha humöret på topp trots förkylning. Så svaret blev: -"Man kanske inte gnäller om man inte har något att gnälla över?"

aso

[Sarisparis]

"Man kanske inte gnäller om man inte har något att gnälla över?"

vilket fantastiskt liv du ger din unge herr Z. =D> O:) =D>

[Algotsmamma]

Hej !

Vet inte riktigt hur jag citerar. Jag klipper och klistar men det viktigaste är vad du har skrivit:
Min mamma var med oss hela eftermiddagen igår och frågade:
-"Är han aldrig gnällig? Det är ju helt otroligt att han kan vara så harmonisk och glad trots att han är snorig och hostig."
Vet knappt vad jag ska svara för jag tycker själv att det är helt fantastiskt att han kan vara så pigg i kroppen och ha humöret på topp trots förkylning. Så svaret blev: -"Man kanske inte gnäller om man inte har något att gnälla över?"

Finns det något bättre bevis på hur bra din lille har det och vilken grym mamma du är .

/Algotsmamma

[aso]

Dags för en liten uppdatering av vardagen med Z, som nu närmar sig 8 månader med stormsteg...

Det är en supernöjd kille som stortrivs med tillvaron, vilken lycka .

De senaste veckorna har varit händelserika med flytt, vilket Z bara reagerat positivt på.
Han har firat flytten med att komma på att han kan sitta själv på golvet och drämma leksakerna i golvet taktfast och rytmiskt, med ett stort leende över läpparna.
Han har sagt mamma!
Han fick storhetsvansinne och efter en gedigen lunch gjorde han slag i saken och ställde sig upp . Detta har den senaste veckan repeterats i det oändliga. Vi packade inte upp alla lådor, kassar, väskor med en gång och det var detta som utlöste
"stå-upp-reflexen", allt stod ju som en oemotståndlig lekplats mitt på vardagsrumsgolvet .
Vi har inte haft hjärta att förstöra hans paradis så det står fortfarande en hel del väskor på golvet, vi har sparat hans favoriter. En hård gitarrcase 13 cm hög är den stora kärleken, han klättrar över den 100 gånger varje dag och den har 3 spännen i metall som han pillar på i det oändliga för att lista ut hur de funkar .

Han har sovit som en prins ända sedan vi flyttade, sover nu med vardagsrum och kök precis utanför sin dörr och vi har inte sparat på volymen från stereon. Så himla skönt! Han vaknar fortfarande innan det är dags för godmorgon men för det mesta mindre än en halvtimme innan vi ska stiga upp.
Vi har kortat natten till 11.5 tim, han sov så sällan alla 12 timmarna att det bara kändes jobbigt. Så länge han är pigg på dagen och inte vill sova längre på morgonen kör vi såhär .

Nu återstår bara att få till min sömn ...
Jag sover som en kratta, har sovit så dåligt så länge att det blivit en dålig vana att vakna av minsta lilla ljud och nu ligger jag vaken timmesvis mitt i natten utan att det låter. Totalt bortkastat men förfärligt svårt att få ordning på. Försöker koncentrera mig på att äta bra, motionera, få frisk luft och njuta av tillvaron dagtid men än så länge hjälper det föga. Å suck, det är skitjobbigt att inte kunna sova ordentligt nu när jag äntligen har möjligheten...
Är glad och nöjd med tillvaron men trött, någon med samma erfarenhet?

Kramelikram aso

[SaraMilana]

Han fick storhetsvansinne och efter en gedigen lunch gjorde han slag i saken och ställde sig upp .

Kul!! =D>

Nu återstår bara att få till min sömn ...
Jag sover som en kratta, har sovit så dåligt så länge att det blivit en dålig vana att vakna av minsta lilla ljud och nu ligger jag vaken timmesvis mitt i natten utan att det låter. Totalt bortkastat men förfärligt svårt att få ordning på. Försöker koncentrera mig på att äta bra, motionera, få frisk luft och njuta av tillvaron dagtid men än så länge hjälper det föga. Å suck, det är skitjobbigt att inte kunna sova ordentligt nu när jag äntligen har möjligheten...
Är glad och nöjd med tillvaron men trött, någon med samma erfarenhet?

Jag är likadan! Fastän liten sovit nätterna igenom utan att vakna en endaste gång på över en månad vaknar jag fortfarande där runt tre-fyra... högst irriterande! När kommer kuren för trötta mammor som inte kan sova hela natten?

[Sarisparis]

Hej kära aso, vad skönt att ni nu kommit tillrätta ordentligt!

Lille Z 8 mânader, det är ju inte klokt.

Jag sover ocksâ ganska dâligt, men det börjar bli bättre. Jag tror att man även som mamma mâste bevisas över tid att barnet faktiskt sover och att man ta och sänka mammagarden nâgot (den gâr ju i vilket fall aldrig att stänga av helt 8) ) och faktiskt koppla och sova. Sâ tâlamod, och sâ goda vanor i övrigt förstâs, men det verkar du ju ha.

[hannah]

Ja, du är verkligen inte ensam om att sova kasst.

Efter mitt första barn tog det närmare ett år att sova normal, men det var skört även då. Jag har också efterlyst en kur för föräldrar med störd sömn, tänk om det kunde fixas på tre dagar plus uppföljningsvecka!

Det jag gjorde för att komma in i bättre vanor var att köra SM med mig själv. Typ, riktigt proppmätt inför natten, motion utomhus etc., öronproppar OCH en överenskommelse med min man att han skulle ta alla eventuella uppvak. Bara så att jag skulle veta att jag inte behövde göra något även om lillan vaknade.

Denna gången gör vi samma sak. Öronproppar och mannen som utan diskussion tar uppvaken (som "peppar peppar" verkar ha försvunnit).

Från BVC fick jag en folder om sömn. Det som var mest intressant i den texten var en förklaring på varför man får sin sömn förstör även efter att barnet börjat sova bra. Kommer inte ihåg allt som stod, men det handlade om att det kostar kroppen så väldigt mycket att vakna ur djupsömnen. Om man under en period ofta väcks under djupsömnen ställer kroppen om och sömnen är till större del ytlig än djup. För att bryta detta och sova mer djupsömn är man tvungen att sova helt ostört en längre period. Liksom för att övertyga kroppen om det vi vet i huvudet. Lättare sagt än gjort för många, men har man barn som inte vaknar har man ju i alla fall chansen att få tillbaka sin sömn. Under tiden är det alltså inte konstigt att man vaknar lätt för minsta ljud.

Vila dagtid är tydligen också bra. Så jag passar på att ta en lite lur .

/H

[aso]

Tack för era inlägg , på något sätt hjälper det att höra att det är fler som sover dåligt . Man inser att det är ett helt vanligt fenomen bland småbarnsmammor och att det verkar vara övergående...

När kommer kuren för trötta mammor som inte kan sova hela natten?

Ja den vore mer än välkommen !

Jag tror att man även som mamma mâste bevisas över tid att barnet faktiskt sover och att man ta och sänka mammagarden nâgot (den gâr ju i vilket fall aldrig att stänga av helt ) och faktiskt koppla och sova.

Tror du har alldeles rätt, precis så känns det för mig...

Det jag gjorde för att komma in i bättre vanor var att köra SM med mig själv. Typ, riktigt proppmätt inför natten, motion utomhus etc., öronproppar OCH en överenskommelse med min man att han skulle ta alla eventuella uppvak. Bara så att jag skulle veta att jag inte behövde göra något även om lillan vaknade.

Superbra tips med SM-tänk på sig själv, man har ju en viss förmåga att prioritera den lille . Om bara min sambo vaknade så skulle jag mer än gärna provat att han tog över men har har så gott sovhjärta ...

Igår var jag borta några timmar mitt på dagen och när jag kom hem visade sambon en film på när Z alldeles själv plockade ut tvätten ur tvättmaskinen ståendes på knä, sanslöst nöjd, stolt och alldeles lycklig vräkte han ur tröjor, byxor och provsmakade glatt på en strumpa mellan varven.
Jag höll på att svimma , han har blivit så stoooor vår lille kille!

Kram på er

[Tetz]

Superbra tips med SM-tänk på sig själv, man har ju en viss förmåga att prioritera den lille . Om bara min sambo vaknade så skulle jag mer än gärna provat att han tog över men har har så gott sovhjärta ...

Även karlar vaknar om de skulle "råka" få en armbåge i sidan Min sambo sover förbi alla ljud, så när det är hans natt får han lite hjälp på traven Jag knuffar till honom helt enkelt och säger "mata" eller namnet på det barn som låter. Själv öppnar jag inte ens ögonen eller tar ut öronpropparna. 8)

[aso]

Även karlar vaknar om de skulle "råka" få en armbåge i sidan Min sambo sover förbi alla ljud, så när det är hans natt får han lite hjälp på traven

Hihihihi fast min sambo är så sömnig att även om han får upp ögonen vet han varken upp eller ner och vi som först och främst har uppvak i vargtimmen, om det nu alls händer nåt, behöver ju en pangramsa och den får inte riktigt rätt attityd av en som pratar i sömnen ...

[Algotsmamma]

Hej !

Ni börjar få stora grabben som kan hjälpa till med tvätten . Härifrån kommer det att gå undan ska du se. Roligt när de små blir större även om man kan undra var tiden tog vägen :-k .

Kramar Algotsmamma

[aso]

En sekund, en stackars liten sekund vände jag mig om och då händer det som inte får hända, Z faller ur vagnen och slår i stengolvet.
Han ska inte, inte under några omständigheter sitta i vagnen utan att vara fastspänd, jag vet, men det vara bara en liten bit ut till bilen, finns inga ursäkter, undanflykter eller förlåt som hjälper, jag trodde jag skulle dö när jag hörde dunsen, kommer aldrig någosin glömma det ljudet, fasansfullt, skräcken for genom kroppen jag han tänka att nu mister jag den jag älskar mest av allt på jorden, detta för att jag gjort något man inte får göra, den känslan är helt fruktansvärd. Vände mig om i samma sekund som han slog i golvet och han gjorde ett illvrål direkt och fortsatte sedan skrika, inget blod, han svimmade inte av och slutade gråta inom ett par minuter, ringde till sambon och åkte direkt till akuten för att få honom undersökt, ett par minuter senare var vi hos doktorn som bad oss sitta i väntrummet och sa att det bara var fint att det gick en stund och att jag skulle komma in på hans rum omedelbart om något kändes märkligt men så länge ungen var precis som vanligt skulle vi bara vänta en stund, Z lekte och skrattade, kröp runt och flörtade med damen bredvid, jag var i chock och väntade på att sambon skulle dyka upp. Fick komma in till doktorn när det gått en timme efter olyckan och han undersökte nogrannt och ställde frågor, allt såg bra ut, fanns inget som tydde på skador, sambon dök upp och det var ett kärt återseende. Doktorn sa att vi skulle åka hem, men att vi skulle väcka Z varannan timme hela natten med tanke på risken för inre blödningar, fy sjutton vad jag kände mig orolig. Åkte hem, gav välling och nattade en glad liten kille, sen bröt jag ihop i famnen på sambon, j-vlar vad man känner sig liten när man vet att man gjort något som orsakat allt detta, grät ihop och insåg att kärleken till denna lilla ljuvliga unge är större än allt. Ringde mormor som är intensivsjuksköterska för att få fler synvinklar på hur vi skulle agera, tack och lov för min älskade mamma, hon kollade upp och kunde bekräfta att vi skulle väcka varannan timme, kontrollera noga att Z var helt vaken och inte dåsig, lysa i ögonen och se att bägge pupillerna var lika stora och sen låta honom somna igen. Natten gick och allt gick bra, han vaknade snällt var gång och somnade lika snällt efteråt, sov tungt mellan väckningarna och när det var godmorgon var han sprallig, pigg, glad och alldeles som vanligt. Tack och lov !