Linus röda tråd.....

[Tetz]

Linus leder tungviktstävlingen och det gör han stor men sen äter han ju som en häst också även om han lugnat sig betydligt den senaste tiden.

Ja, det blir ju onekligen mindre att äta när mamman glömmer att servera maten Skönt att höra att jag inte är ensam om att vara stundtals förvirrad

Ni verkar ha det himla mysigt tycker jag!

[SusanD]

Ja vi har det himla mysigt faktiskt. Ungarna är helt fantastiska och serverar högvis av livsvisdomar. Jag behöver egentligen bara sitta ner, mitt i högen av barn, och njuta hela dagarna. Det är ju ett toppenjobb!

Nu är det sista riktiga sommarlovsveckan som närmar sig sitt slut. Pappan kommer vara på kick off med jobbet i helgen så jag är solo med hela gänget här hemma. Vi har väl inga direkta planer än nåt kul kommer vi väl hinna med att göra.

Frukosten är avslutad, Linus sover sin fm-lur och jag hinner data en stund. Det gäller att passa på när man för övrigt är överflödig och samtidigt inte orkar ta sig för något vettigt som att vika tvätten som svämmar över i en korg som står i fåtöljen.

Linus är så otroligt go och glad så man bara vill pussa på honom och gulla med honom och krama om honom och.... och han vill bara stå, krypa, leka med sina syskon, träna racerkrypning på gräsmattan, smaka på alla stenar på grusgången....

Man kan säga att vi har lite olika intressen just nu.

Jag funderar mycket på hur jag gör här hemma med barnen när det gäller sömntrassel, nattningar och sömn överhuvudtaget. Det är ju alltid lätt att råda andra hur de ska göra eller inte göra men ibland måste man ju rannsaka sig själv också.

Linus har haft en ordentlig fnurra som inträffar kring 23-tiden, han lägger sig på rygg, skriker och gapar och sparkar i spjälorna. Går man inte, för att man tror att ungen har fastnat och har ont så blir han arg och skriker så rutorna skallrar.
Ramsan har jag absolut inga problem att använda, jag anser nog att jag är expert på området. (Lider inte av något dåligt självförtroende precis )
Men däremot känner jag mig själv så väl så jag vet när jag inte har den rätta attityden eller orken för att ta mig igenom en sömnfnurra med hjälp av ramsan.

Flera kvällar har jag helt sonika tagit upp ungen och trattat i honom välling, sen har han somnat om och sovit till morgonväckningen klockan sju. Den är lösningen har varit helt optimal för oss i väntan på några dagar när vi kan lösa fnurran.

Har jag varit och tränat, storhandlat på vägen hem och precis kommit hem när fnurran inträffar finns det ingen möjlighet i världen att jag ska ha den rätta stämningen och orken för att orka fnurra upp fnurran så att säga. Istället vill jag sätta mig ner i lugn och ro och äta, fylla på mina energidepåer och må gott. Lösningen blir då välling till ungen.

Så här kan jag göra för jag vet att jag när jag vill kan lösa sömnfnurran. Och här låter jag som en inbiten rökare; JO då jag kan sluta röka precis när jag vill! Men jag vet att jag kan och då kan jag också fuska lite. Fast det kan jag ju inte råda någon annan att göra, vi är ju alla olika. En del kan ta upp barnet en enda gång och sen är det kört för en lång tid framåt.

Igår var det då dags att ta itu med fnurran vilket kräver en stol utanför barnens rum och en bra bok för att överkoncentrationen inte ska slå till och ta över. Linselus vaknade, skrek argt och sparkade i spjälorna. Sen följde en timme där jag hann läsa ganska långt i min bok, jag ramsade och Linus svarade, ibland argt, ibland muttrade han bara och mumlade tyst för sig själv. Diskussionen var lång och stundtals intensiv men aldrig kände jag att det gick överstyr på något sätt. Efter en timme sov han gott ända tills jag väckte honom i morse och då var han go och glad som alltid.

Nu får vi se hur det går ikväll, förhoppningsvis går det snabbare. Jag har bara kommit halvvägs i min bok så jag har gott om tid till ramsdiskussioner.

Nu kom mormor! Måste avsluta.

Kram Susan

[Clara Cecilia]

Så bra skrivet Susan (som vanligt!)
Det är lätt att tro att alla andra är helt utan fnurror och trassel
Så fint beskrivet - och jag känner igen mig helt. Vissa dagar finns ingen Attityd alls, då får man improvisera lite. Sen ta tag i saken (om den blir långvarig )och då finns ju Verktygslådan att öppna.

Du är en så inspiration att läsa!

Kram Clara

[SusanD]

Tack Clara, du är så rar.

Har funderat vidare på livet i stort och hur man hjälper andra. Det är svårt att hjälpa, det är lätt att säga precis hur någon ska göra men det är ju i teorin som sen ska omsättas i praktiken och då kanske det inte alls blir som man tänkt.

I vilket fall hade jag planerat in en god stund med min bok igår kväll men se så blev det inte alls för Linus sov som en gris. Så var den fnurran löst och så brukar det ju vara, får ungen raka och klara besked så köper de hela konceptet.

Men om man inte har den rätta attityden så fungerar det varken att ramsa eller buffa eller solfjädra. Så enkelt är det och samtidigt så svårt. Därför känner jag alltid efter vad jag kan göra och många gånger får man spela teater för sig själv för att övertyga sig själv om att man faktiskt besitter den rätta attityden.

För det mesta sover våra barn så gott så det är som ljuv musik för ett mammahjärta. Det är sällan de fnurrar till det och de flesta fnurror ingår ju i livet, i barnens utveckling.

Jag föredrar att se fnurror som en utmaning och inte som något stort problem. På så vis söker jag en lösning istället för att bryta ihop och bli arg. Hur man ser på saker och ting påverkar absolut ens handlingar.

Igår ville Mika absolut inte sova middag, näppeligen, hon skulle vara uppe. Då ska jag helt kallt; Du behöver inte sova men du får lägga dig i sängen och vila en stund. Och det var rätta knappen för hon hoppade glatt ner i sängen och sa att hon skulle vila en stund och sen sov hon som en stock hela luren. Härligt när man hittar rätt knapp, får väl se om den fungerar idag med.

Sigge har ju så infernaliskt svårt att gå på toaletten i tid och kissa, han är så upptagen med allt så han hinner helt enkelt inte. Han dansar omkring med benen i kors men ändå väntar han till sista sekunden och då kommer det alltid lite kiss i kalsongerna och så får han byta dem. Att säga till honom att gå på toaletten är dödsdömt, till svar får man antingen; -Jag är inte kissnödig, jag dansar bara. eller; -Nej mamma jag är inte kissnödig, det har gått över nu. Istället har jag kommit på att så fort jag ser honom börja dansa så säger jag högt och tydligt att nu måste jag gå på toaletten och att det är bråttom så jag hoppas att ingen är i vägen för mig. Då springer han till toaletten, allt för att komma före mig, och kissar i tid. Så nu har vi, åtminstone för en tid, löst problemet med kiss i kalsongerna.

Nu ska vi äta en sen men välbehövlig frukost.

Kram Susan

[miar70]

Jag föredrar att se fnurror som en utmaning och inte som något stort problem. På så vis söker jag en lösning istället för att bryta ihop och bli arg. Hur man ser på saker och ting påverkar absolut ens handlingar.

Jag tror du som du Susan, att hur vi handskas med andra saker - hur vi väljer att se på livet rent allmänt - också speglar sig i hur man hanterar barnens sömn och eventuella problem. Jag tänker mig till exempel trots och andra "slyngelperioder" som spännande steg i barnets utveckling, något som gör att då kommer äldre och mognare ut på andra sidan medan någon annan kanske ser det som en jättejobbig period som man bara vill spola förbi.

Många tror att jag har "världens snällaste barn som alltid sover gott, aldrig bråkar med varandra och alltid är som änglar"... 8) nja, så vill jag nog inte påstå att det är. Men som du så väljer jag att (oftast ) fokusera på det positiva det blir som roligare för alla då

Tack för att du delar med dig av erat fina vardagsliv

[SusanD]

miar70 - du är så rar och klok, precis som vanligt.

Limpan sover gott nätterna igenom, det var alltså bara ett besked om hur saker och ting ska vara som han behövde. Så enkelt när man åtgärdar det när attityden och orken är på plats.

Vår lillebror är ju så toksöt, det går bara inte att låta bli att pussa honom hela tiden, över hela lilla tjocka kroppen. Efter maten, när jag ska tvätta av hans händer och ansikte (läs; händer, armar, hals, huvud med hår, nacke) så vrider han alltid upp sitt ansikte mot mig och vill ha en puss. Vilket han naturligtvis får. Gud så go han är och vilka underbara tjocka små fossingar.

Vad gör folk som inte har en pussgo bebis i huset? Man undrar helt klart det.

Idag började Emil förskoleklass så han och jag gjorde sällskap på skolbussen eftersom det var första gången. Sen kom Pappan med resten av gänget och hämtade mig i skolan och så for vi till Hembygdsparken där barnen lekte i lekparken, vi tittade på alla djuren och åt jättegod glass. En härlig dag hade vi och Emil hade haft det bra i skolan, han var helt nöjd.

Nu ska jag blogga lite, känner att jag ligger efter. Vill så gärna skriva så mycket men det är så knappt om tid.

Kram Susan

[Sarisparis]

Jag älskar Linus röda trâd!

Sigge har ju så infernaliskt svårt att gå på toaletten i tid och kissa, han är så upptagen med allt så han hinner helt enkelt inte. Han dansar omkring med benen i kors men ändå väntar han till sista sekunden och då kommer det alltid lite kiss i kalsongerna och så får han byta dem. Att säga till honom att gå på toaletten är dödsdömt, till svar får man antingen; -Jag är inte kissnödig, jag dansar bara. eller; -Nej mamma jag är inte kissnödig, det har gått över nu. Istället har jag kommit på att så fort jag ser honom börja dansa så säger jag högt och tydligt att nu måste jag gå på toaletten och att det är bråttom så jag hoppas att ingen är i vägen för mig. Då springer han till toaletten, allt för att komma före mig, och kissar i tid. Så nu har vi, åtminstone för en tid, löst problemet med kiss i kalsongerna.

Kanske alla smâ pojkar födda den 16 oktober 2007 är sâna? Jag har iallafall en likadan! Tack för tips, ska testas!
Skrattade gott (i smyg) igâr, när Storebror ÄNTLIGEN tagit sig tid till toaletten i allra sista sekunden och jag hör honom inne frân toaletten:
- Que c'est agréaaaaable! (Sâ skööööönt det är!)
Det lâter ju sâ fisförnämt pâ franska sâna där vardagliga saker tycker jag

[SusanD]

Det är verkligen så att mycket låter mycket vackrare om man säger det på Franska. Hm, misstänker att det är den där 16 oktober barnen som är lite väl optimistiska vad det gäller tidsåtgång för toalettbesök. Men de får väl ordning på det hela så småningom, hoppas jag.

Linus har blivit så stor! Han är liksom en kille, om än en liten en, med en massa åsikter om livet. Nuförtiden tar han sig fram på sina små fossingar. Han ställer sig upp mot någon lämplig möbel, hundarna är väldigt olämpliga som ståstöd, och sen tassar han försiktigt fram samtidigt som han har ett leende som går från öra till öra. Så otroligt cool är han och så lycklig över att ha kommit på att man kan gå bara man håller i sig ordentligt. Det är så härligt att se och få vara med och dela hans lycka över dessa nya kunskaper.

Emil har nu gått i förskoleklassen i två veckor och han trivs som fisken i vattnet. Varje dag serverar han oss en massa klokheter som han antingen lärt sig i skolan eller kommit på själv. Han är verkligen en liten professor och det skulle inte förvåna mig om han verkligen blev doktor när han blir stor. Då skulle han bli den bästa doktorn av alla, en med stor inlevelseförmåga och så mycket empati att det stundtals svämmar över.

Sigge ska börja på dagis på måndag, samma avdelning som Emil gick på. Där ska han gå tre dagar i veckan, fem timmar per dag och det kommer bli toppen. Härligt är det att låta sina barn börja på dagis eller kyrkis eller något liknande när de är redo för att göra det.

Mika är lite sur för alla ska börja någonstans, hon löste det genom att själv börja på "alla-kyrkis" på måndagar. Visserligen har vi alla gått där sen länge men hon ville verkligen också börja någonstans eftersom Emil och Sigge börjar på skola och dagis. Linus får hänga med på "alla-kyrkiset" men Mika är mycket noga med att det är hon som BÖRJAR där och det är han som följer med.

Vi har fått en ny liten unge i familjen, det är en liten kille som snart är 11 mån gammal som vi passar då och då. Han är så otroligt go och rar, passar så bra in i vår lilla flock och alla våra barn älskar honom. Fick de bestämma skulle han alltid vara här men hans mamma vill ju också ha honom. Hon är ensamstående och behöver lite passning när hon jobbar, hon kör eget så hon kan påverka hur mycket hon jobbar och när. Det är lille L som har lärt Linus att hålla sig i möbler och gå lite sakta.

För övrigt kan jag väl berätta att Linus sover hela nätterna men ibland vaknar han halv sju istället för sju. Inte så konstigt kanske efter som Pappan, jag och Emil redan är uppe då. Det är ju lite svårt att inte störa så där på morgonkvisten när man bor i ett väldigt litet hus, det är bara att gilla läget.

Äter gör Limpan fortfarande som en mindre häst. Han gillar verkligen mat, men han äter inte vad som helst. Första tuggan smakar han alltid väldigt noga på, det smaskas och tuggas riktigt ordentligt. Om den första tuggan är god så är det bara att lassa in en stor portion i ganska snabb takt. Linus brukar ha en egen sked och så hjälper han till att lassa in käk, det mesta hamnar faktiskt i hans mun.

Att barn är roliga är ju bara förnamnet.

Tjuvlyssnade på Sigge och Mika som var i barnens rum och lekte;
Sigge; Mika, lilla gumman, om du är riktigt, riktigt duktig nu och plockar undan så ska du få en medalj.
Mika; NEJ!
Sigge; Nu var du inte duktig alls så du får inte någon medalj. Jag får väl städa själv. Jag får alltid göra aaaaaaallting själv, alltid.

Emil oroade sig lite för mig;
Emil; Det är synd om dig mamma som går här hemma hela dagarna.
Jag; Synd? Jag får ju vara med er och det är jag jätteglad för. Det är inte synd om mig.
Emil: Jo mamma det är det, du lär dig ju ingenting när du går här hemma. Jag lär mig massor i skolan varje dag. Det är synd om dig. ( när han konstaterat att det verkligen var synd om mig gick han in i barnens rum och började bygga med lego tillsammans med resten av barnagänget.)

Barn är humor! och glädje! och kärlek!

Kram Susan

[Manfred10]

oj oj oj vad ska man säga! När kommer filmen?

Vilka otroliga barn du har och vilken mamma! (och pappa med förstås...) =D>

Är så glad att jag har hittat och läst alla dina röda trådar! Sätter mig och läser en stund varje dag när sönerna sover lunchen, så får jag en rejäl dos med pepp och önskar mig 3 barn till!

=D>

Kram Jenny

[SusanD]

Kram till dig Jenny.

Igår var vi till min syster (som anser att hon bor i världens minsta hus och det är precis lika stort (läs; litet) som vårt, typ 63 kvm) på kräftskiva.
Det var ett par kompisar till med sin 3 mån lilla bebis och så ett annat kompispar och deras äldsta dotter som är ett år yngre än Emil.

Visst var det fullt hus men oj vad trevligt vi hade. Det är så skoj att vara iväg med barnen för de är alltid så glada och sköter sig så man växer av stolthet.

Linus åt kvällsvälling och bytte om till pyjamas sin vanliga tid men sova gick ju inte eftersom resesängen stod i köket där vi alla sprang omkring. Istället valde han att vara uppe och konversera glatt med allihopa. Glad som en speleman höll han låda hela kvällen. Sover man hela nätterna i vanliga fall så går det ju att vara uppe och festa en kväll då och då.

När klockan närmade sig halv tio var alla barnen ganska trötta så det blev till att byta om till pyjamas och borsta tänderna. Sen packades hela gänget in i bilen och vi ömma föräldrar var helt övertygade om att alla skulle somna inom fem minuter. Men tänk så fel vi hade.
Mika blev så förtvivlat ledsen över att vi lämnade Moster M så hon grät floder. Hon ville ta med sin moster hem, problemet var alltså att vi körde ifrån moster M, lämnade henne helt ensam hemma.
Linus som nästan hade somnat i sin bilstol vaknade upp och blev jätteledsen, superledsen. Han ville ju ingenting annat än att sova. Till slut kräktes han och sen somnade han. Lilla kraken.
Emil och Sigge somnade gott i sina stolar så när vi kom hem kunde vi bara lyfta in dem i sina sängar. Sigge fick en kisspaus innan sänggåendet men jag tror inte att han märkte det själv.

Linus fick byta kläder och så blev det lite påfyllning med välling, nöjd och glad la han sig sedan och somnade så gott.

I morse fick barnen sova så länge de ville, ingen väckning alltså. Tio i åtta kom Emil upp och la sig i vår säng, strax efter kom Mika och anslöt sig till familjen. Sigge vaknade kring nio och Linus hörde vi ligga och prata i sin säng halv tio så då hämtade vi honom och bjöd på en flaska morgon välling.

Riktigt sovmorgon, sen frukost blev det och resten av dagen blev en enda stor improvisation när det gäller mat- och sovtider. Men det gick bra även om barnen var tröttare än vanligt.

I morgon ska Sigge börja på dagis, han och jag ska dit och hälsa på. Nu är det ju inte helt nytt precis, det är samma avdelning som Emil gick på så Sigge känner igen både lokaler och personal. Pappan blir hemma med Linus och Mika. Emil åker skolbuss till skolan som vanligt. Känns som om hösten verkligen är på intågande nu, även om det var riktigt, riktigt varmt och skönt idag.

Nu är det sängen som gäller.

Kram Susan

[Sarisparis]

Mika blev så förtvivlat ledsen över att vi lämnade Moster M så hon grät floder. Hon ville ta med sin moster hem, problemet var alltså att vi körde ifrån moster M, lämnade henne helt ensam hemma.

Lilla gumman!

Väntar spänt pâ att fâ höra hur Sigges dagisstart gick till!

[SusanD]

Tiden går inte fort, ånej den formligen rusar framåt och jag erkänner att jag har svårt att hinna med i svängarna.

Linus är lite snorig just nu men vid gott mod ändå. Äter fortfarande rejäla portioner och älskar att leka med sina syskon. Nu är det ju lite tomt här hemma på dagarna eftersom Emil är i skolan och Sigge har börjat på dagis så Mika och Linus har blivit bästa kompisar och leker ihop hela tiden. Mika får ju äntligen bestämma och hon gillar att mata Linus, att byta kläder på Linus, att bädda ner Linus i docksängen, att byta blöja på Linus. Linus föredrar helt andra lekar men finner sig oftast i Mikas behandling för då får han ju åtminstone vara med och leka. Man får ju offra sig lite....

Emil älskar skolan, han åker skolbussen och han skuttar på den med glädje varje morgon. När vi hämtar honom vid bussen på eftermiddagen så sprudlar han av energi och berättar allt de har gjort under dagen, allt som sagts och allt som ska hända framöver. Informationsflödet är det verkligen inget fel på. Sen har han en bästa kompis som bara svarar Bra, när hans föräldrar frågar hur det var i skolan. Tänk så olika barn kan vara.

Sigge har börjat på dagis, samma avdelnings om Emil gick på tidigare, och det har gått jättebra. Han är ju en lite blygare variant, speciellt i jämförelse med Emil som tidvis är totalt översocial och inte ens vet vad blyghet är. Han brås på mig medan Sigge har sin pappas lite mer lugna framtoning.

Första dagen hälsade vi på i en timme på dagis, Sigge fick "sin" fröken L som han gillade bums. Han har ju träffat personalen varje gång vi lämnat och hämtat Emil så de var ju inga främlingar för honom. Andra dagen var vi där två timmar, efter 20 min gick jag på en promenad och kom tillbaka när det var dags att åka därifrån. Sigge tyckte att jag hade varit borta jättelänge men i bilen deklarerade han att jag minsann kunde lämna honom på en gång dagen därpå.
Tredje dagen lämnade jag honom efter tio minuter och så var han där tre timmar själv och fjärde dagen var han där från 9 till 13.30. Sista inskolningsdagen var han sjuk.

I måndags började han på riktigt och det är bara att lämna och hämta som om han alltid gått på dagis. Tycker det är så otroligt skönt att skola in mina barn när de är så stora som fyra år, de är så trygga och tycker att det är så roligt att gå på dagis. De får liksom ut något vettigt av det.
Blotta tanken att jag skulle sätta någon av barnen på dagis när de är 1,5 år får mig att kallsvettas. Jag kommer göra allt jag kan och lite till för att även Linus ska få vara hemma sina fyra år innan han tar klivet in i livet utanför hemmet på allvar.

Lilla L har varit hos oss igår, hela dagen lång, och det är verkligen jättekul att ha honom här. Han och Linus har kul ihop och Mika får ytterligare en bebis att ta hand om. Fast när Sigge kommit hem från dagis delar de upp bebisarna. Mika matar och tar hand om Linus och Sigge matar och tar hand om Lukas. Själv ligger jag på soffan, läser en bra bok och äter chokladpraliner eller tittar på Fiska Med Anders tillsammans med Emil. Nästan i allafall, visst blir det lite mer bära och släpa när lilla L ska med och hämta på dagis eller med på fotbollsträning. Men det är ju inte besvärligt på något vis utan mest skoj för alla inblandade.

Om jag hade ett stort hus så skulle jag ha en massa barn här hemma, alla behövde inte vara mina egna utan anda små barn som behövde tak över huvudet och en skopa kärlek skulle också få plats.

Men som det är nu så bor vi ju i världens minsta hus, gulligt men lite trångt ibland.

Nu ska jag göra lite nytta medan Mika och Linus sover middag, sen ska vi hämta Emil vid bussen. Köra Mika och Emil upp till mormor, Linus och jag far till dagis och hämtar Sigge och sen plockar vi upp Mika och Emil och sen hem för att äta mellis.

Dags att sätta lite fart.

Kram

[Lydia]

Wow Susan!

Det är så kul och inspirerande att läsa din tråd.

Fast jag pendlar mellan att vara imponerad och nästan irriterad över att allt funkar så bra med dina barn och att du kan ta hand om så många barn samtidigt utan att bryta ihop. Hoppas att du tar det här på rätt sätt. Jag är ju självklart avundsjuk.

Sen vet jag ju att även du kan ha fnurror, som den vällingincidenten med Linus som du skrev om. Det var skönt att läsa om den och se hur du löste dilemmat.

Fortsätt skriva. Kram till dig.

[SusanD]

Va du lugn Lydia, jag tar inte illa upp. Och jag bryter också ihop då och då, men tar sen tag i saker och ting igen.

Jag gillar utmaningen att få vardagen att flyta så alla inblandade får allt de behöver och lite till. Det blir som en tävling för mig att se till att alla mår bra, är på gott humör, att fnurror löses upp på bästa sätt och att alla är mätta och belåtna. Målet när vi naturligtvis inte alltid, vi har ju ändå en som är på väg ur trotsen, en som är på väg in i den, en stundtals förvirrad sexåring och en härligt aktiv 9 månaders liten unge och ibland är ju även L här och bidrar med en massa matnyttigt.

En stor fördel är nog ändå att jag ser på fnurror som utmaningar och inte som ett misslyckande. Det gör att jag funderar ut bra lösningar, testar och utvärderar.

Livet med barn är kul, de har så mycket humor och livsvisdom fastän de är så unga. Det gäller att kunna vara lat, att bara sitta ner och njuta av att lyssna på barnen när de leker tillsammans. Det är underhållning på hög nivå kan jag lova.

Nu är Emil i skolan, alla ryggsäckarna packade och vi andra ska lämna Sigge på alldeles-själv-kyrkis och sen promenerar Linus, Mika och jag till öppna förskolan.

Vi har avnjutit frukosten till tända ljus för här åskade det så mycket så elen försvann. Barnen uppskattade att ta med tvålen ut på altanen och tvätta händerna i regnvattnet som fanns i bobby carens vagn.

Kram Susan

[Bluna]

Ja inte kan jag förstå vad du har fått LAT ifrån??? 8)