Tassar försiiiiktigt in här igen, fråga mig inte varför jag tassar och varför jag gör det försiktigt dock. I Kalaskakans fantastiska värld är det bara så!
Det var SÅ länge sen jag var här inne och kacklade, det är mycket som har hänt sen sist. Sist knallade jag ut efter en rejäl down med älskade maken hemma, hade inte ork eller enstusiasm till att vara social.
En kort resumé då'ra 8)
Som några av er kanske minns satt jag i val och kval att bege mig tillbaka till havs (till det gamla jobbet). Ödet har sina nycker, jag ställde båda jobben mot varandra; ringde upp mitt gamla och hade samtal med min nuvarande chef. Det visade sig att båda ville ha mig (vilken kick för självförtroendet måste jag säga!) och "landchefen" gav mig ett jätte bra erbjudande. Alltså stannar jag i land; iaf. för ett tag framöver ty inget är omöjligt!
Resan med maken/familjeliv/känslor/viljor då.
Allt ställdes på sin spetts och se; även vuxna kan genomföra förändringar

Vi har nu, som Tinis så bra beskrev det,
skapat oss vårt flyt. Vi har väl öppnat för varandra och lyssnar, försöker och ser till att göra
oss förstådda för i slutändan ligger det i vårt ansvar att få den andra att förstå det vi säger. "Tala i tungor" är svårt och än svårare är det att tolka det språket.
Men HERREGUD det har inte varit lätt. Det är en ren skär illusion att det är enkelt. Man skapar sig sitt flyt och sen gäller det att hålla det flytande! Jag önskar att det fanns manualer, fast å den sidan, Fröken TvärtmAnarkist som jag är så hade jag förkastat alla dessa goda råd och kört mitt race utan att lyssna.
Nyhet numero 3 är att en till Kalasklimp inväntas till den 28mars 2009
Det är
skrämmande. Innan Kalasklimp fick jag ett ma (missed abortion; där kroppen är så knäpp att den inte fattar att fostret har dött och fortsätter att leka gravid precis som om aaaaallt vra bra) och de hjärnspöken figurerar nu igen.
Ena hjärnhalvan säger
Åååh men kom igen nu, 2 graviditeter på raken är det pleeenty av kvinnor som erfar. Den här gången är det fdin tur
Den andra halvan säger
Det är kört, kroppen kommer att leka så där knäpp igen
Jag verkligen avskyr den här perioden, den mellan v5 och v12. Ovissheten som blandas med total ofattbar lycka!
Tänk att vi, vi skall få en TILL Guldklimp. En till Boll full av kärlek! Vid den tanken blir jag så .. gråtmild, så över.. överumplad av känslor. Och lika rädd också.
Nåja, vi får se! Nu går vi framåt igen *s* Som OM vi inte har gjort annat det senaste året

Just det, den här gången läser jag HELA Barnaboken och inte bara Profylaxdelen, vilken var anldeningen till att jag önskade mig den i julklapp då jag var gravid med Klimpen
Så Ladies, här är jag; igen!
Kram till tusen på er!
:heart.
