Tinis kackeltråd

[Gäst]

Hej cissii, vad kul att se dig här igen!

[Sussi]

Tinis ang simskolan... Förstår att det blev helt fel och kändes jättejobbigt (för er alla). Kanske är han inte riktigt "mogen" att gå än, såg att han inte var så gammal. Det är svårt att säga något egentligen, jag har ju aldrig träffat Henning, så jag vet ju egentligen ingenting Men rent spontant känns det som en god idé att avvakta till nästa år.

Mina killar har gått på simskola när de varit runt 7 år. Den ena var det inga problem med, han gillar å andra sidan allt där man rör på sig Den andra fick mer eller mindre övertalas varje gång han skulle dit. Han har jättestora krav på sig själv, vill kunna allt innan han ens har lärt sig, och jämför sig gärna med brorsan som är 2 år äldre Men bara han väl var där, så hade han jättekul!

Bara lite tankar så här innan sängdags

[miar70]

Hej alla!

Oj, Ottilia, så väl jag känner igen mig i det du skriver - de allra flesta gör ju tyvärr som dina vänner; nejar, fyar och hindrar. Och då kan det såklart se ut som om man är världens slappis som tillåter "allt" när man låter sina egna (och andras!) barn upptäcka och få vara nyfikna!
Jag har ett ledsamt scenario från stranden, där en liten gosse på nästan två år för första gången (!) får bada.
Hans försiktighet går snart över och han tycker det är riktigt KUL och så provskvätter han - OJ, vad roligt när vattnet far omkring! - men då skäller mamman mycket argt:
"Nej men SLUTA skvätta nu, fy skäms, fortsätter du sådär får du gå upp på FILTEN!!!"
Och eftersom jag är nere i vattnet med Frida, så kan jag inte låta bli att lite demonstrativt, så där, lära henne att skvätta ner mig ordenligt...
Oj, vad kul vi hade, och oj, vad mamman tittade surt...

Tinis, vad trist att du fick höra såna kommentarer idag, det är himla svårt att stänga öronen, helst när det gäller ens barn.
Jag framhärdar i att ni ska fortsätta simskolan, jag...
Kan ni inte gå igenom det först, som teater, hemma?
Det brukar funka med det mesta, och säkert med simskolan också!
Och kanske prata med simfröken/magistern innan, och berätta om Hennings motvilja, så kanske de kan locka?
Min svägerskas barn har gått simskolan häruppe i sommar, och flickan som är fem år, VÄGRADE doppa sig första veckan!
I mitten på andra veckan tog simfröken henne åt sidan, och mutade med en klubba om hon provade att doppa sig - inte världens bästa metod kanske , men efter det lossnade det och tösen var först i vattnet varje dag!
Och så kanske det är bättre att du tar hand om det, jag har ju ingen aning om hur din makes attityd är, men tror du att den brister så kan det vara idé att byta, kanske?

Nåväl, vi har varit på playan hela dagen, ätiti lunch där och njutit av denna underbara dag! Tänk om sommaren tar slut nu ... ne, det får den bara inte!

[cissii]

För att då igen referera (säger man så?) till mig själv och grupper, som jag fortfarande har problem med
Så hjälpte det inte att bli pushad, det bästa var ju när mamma sa - nähä. då behöver du väl inte gå då.
Jag bestämde själv att jag ville börja dansa balett när jag var 6 år, och höll på med det tills jag var 17. Där hittade jag en gruppgrej som funkade, man var en grupp men ändå en individ i gruppen mer än typ handboll.
Jag tänker i banor som att sonen hittar säkert ett sammanhang där han kommer trivas i grupp. Men jag vet precis hur han känner det
Nått diffust obehag av gruppsammanhanget lixom.
Inte så konstruktivt bollande kanske. Men måste springa och tvätta mina ögonbryn som jag håller på att färga, innan dom faller i bitar.

[Gäst]

Tack kloka Sussi och kloka Mia och kloka Cissii!

Visst, han är inte stor, bara 4,5 drygt. Men han är jätteduktig i vatten och gruppen är på perfekt nivå. Det är absolut ingen brådska, men grejen är att jag inte tror det handlar om simning alls utan om att det är en uppstyrd gruppaktivitet.

Jo, Mia, hade han varit osäker kring vad simskola är och hur man gör, då tror jag teater hade varit rätt. Men han har full koll. Och VILL INTE. Hur bemöter jag det? Hur spelar jag teater på det?

Hmmm cissii, tänk om du har rätt där. Att han helt enkelt inte trivs så. Då KAN jag ju inte framhärda... Är det verkligen bäst att säga att han slipper. ÄR det verkligen det?????

Jag vill framhärda, men ser man oss utifrån verkar vi ju vara världens okänsligaste, knäppaste föräldrar.

Makens attityd är det absolut inget fel på. Han är super!!! Bryr sig nada om andras kommentarer och genoför det han har bestämt sig för, lugn och kontrollerad. Det är snarare jag som vacklar här... JAG hade nog inte tvingat ungen att sitta kvar på bassängkanten och titta på, men det tycker jag var en bra grej. Man kan ju inte bara springa iväg och göra som man själv tycker. Inte när man är 4,5 väl?

Inte blir jag klok...Är det trots och dumt beteende eller är det äkta ovilja för sammanhanget. Jag erkänner: Jag har ingen susning!

Ledsen

[Ottilia]

Hej!

Tinis: Jag är ingen expert på området (vem är det..?) men min magkänsla säger mig att inte ge upp. Kanske är det skönast för alla inblandade om ni hoppar av och att han inte "behöver" gå. Eller kanske är det så att ni ska pusha honom (du vet vad jag menar med pusha) och visa att ni har koll, att allt är okej. Att det också är okej att inte vilja men att det också är viktigt att kämpa på. Jag tänker lite i banor som att odla attityden.

Jättetrista kommentarer från de andra som var där, men de har ju inte hela sammanhanget. Så försök att strunta i det och låt inte det bli till en osäkerhet som smittar av sig på lillkillen. Lillkillen som säkert är stor många gånger, men som är liten på samma gång...

Bara mina tankar. Godnatt härifrån!
/Ottilia

[Ottilia]

Kanske är det skönast för alla inblandade om ni hoppar av och att han inte "behöver" gå.

Men enligt min mening kanske inte det är lösningen, utan istället stötta/pusha honom... Skulle det stå.

ZZZzzz... Helt klart dags att sova nu...

Kram Ottilia

[miar70]

Du får så bra kommentarer, Tinis, och inte är vi riktigt enade om hur man "ska" göra - kanske för att det inte finns bara ett svar?

Jag tycker Ottilia svarar dig så bra, och precis så tänker jag också - att man visar i handling hur det går till, och det var ju exakt vad din man gjorde idag!

Sen kan ni ju, om ni märker att det inte alls funkar, säga att simskolan har slutat, så att det inte är hans motvilja som avlsutar simskolan!
Så att man hela tiden tar ledningen, du vet

Eftersom du frågade hur vi skulle ha gjort:
Jag skulle ha framhärdat, lugnt och bestämt: "simskolan måste man gå, och vill man inte bada får man sitta och titta på!"
Och stängt öronen för dumma kommentarer ...

Kram!

[Gäst]

Förstår precis vad du menar, Ottilia! Klok poäng! Tack!

Jag tänker så också, att det är viktigt att lära sig kämpa på. Att vi genom att ge upp ger fel signaler. Men ändå...

[cissii]

Hmmm cissii, tänk om du har rätt där. Att han helt enkelt inte trivs så. Då KAN jag ju inte framhärda... Är det verkligen bäst att säga att han slipper. ÄR det verkligen det?????

Det är det kanske inte ur framtida perspektiv. Jag har ju fortfarande problem med vissa gruppsammanhang ju. Jag tänker bara att simskolan ska ju vara något roligt. Och tycker han inte det så kanske han inte ska gå heller. Det gäller ju inte mat, sömn eller att inte slå andra tex, sådana självklara saker. Såklart surt när ni redan har betalat och sånt, och när han har sagt att han vill. Men jag är mer inne på, med utgång från mig själv enbart då, att låta lusten och viljan spela fritt om man säger så. För det är ju rätt frustrerande att känna att man inte vill, fast man inte riktigt vet varför. Om det nu är så han känner, vilket jag såklart inte har en aning om. Om jag hade varit du/ni så hade jag tagit tillvara hans badlust på ett sätt som passade honom. För i grund och botten är det ju ett nöje. Det ska ju vara kul, och bara han lär sig simma så hade jag varit nöjd.
Men det är ju jag det.

Kul att du tyckte det var kul att se mig här igen, kul att vara här igen. Jag följer er alltid på avstånd jag hehe

[Gäst]

Tack igen, Mia!

Maken är övertygad. Vi fortsätter. Rapport följer.

Det där med kommentarerna från andra (vilket såklart inte var menat för mina öron). Det får mig att tänka till lite. Jag kan nog också döma utan att ha hela sammanhanget ibland. Man ska INTE göra det...

Men vart går gränsen här? När är det föräldrarna som vill något och styr och pushar barnet på ett felaktigt sätt? Kan ni den gränsen?

[Gäst]

Såg inte ditt nya inlägg, cissii. Det känns rätt det du säger. Också! Båda angreppssätten känns rätt och fel!

Maken får bestämma helt enkelt!

[miar70]

Men vart går gränsen här? När är det föräldrarna som vill något och styr och pushar barnet på ett felaktigt sätt? Kan ni den gränsen?

Jag har tänkt så här vad gäller mina egna barn:
De har börjat med en aktivitet, låt säga fotboll. Och efter tre träningar så är det "inget kul".
Då har jag framhärdat: har man gått med i ett lag så fullföljer man, och går på träningar och gör sitt bästa. Och man ger det MINST en termin/säsong.
Det är pushning för mig!

Att däremot stå och gapa och kräva mål och megaprestation, det är felaktig pushning, som tyvärr är väldigt vanlig...

Jag har fått pusha mina barn mååånga gånger, du kan inte ana , och jag ibland stått där och funderat på om jag gjort fel, precis som du gör nu.

Så simskolan för mig är positiv pushning när ni framhärdar att han ska vara med, men negativ pushning skulle vara om ni tvingade honom att simma och prestera.
Så tänker jag...

[Susanne*]

Kort inhopp i sommarnatten. Lite party här och alla stack ut och åkte båt en sväng medan jag passar sovande barn. 8) Med det gör jag bra.

Tack Tinis Dina ord värmer och samma till dig.

Vill bara kort skriva en rad om simskolan. Det Mia beskriver är precis hur vi alltid gjort. Och lika mycket undrat om det är rätt. Och lika mycket nu när stortjejen börjar bli äldre så tycker jag att det var rätt.

Om han inte vill i vattnet. Fine. Gör ingen sak av det och hantera det sakligt. Se det då som utbildning i hur en simskola eller gruppaktivitet går till. Vårt jobb är att förbereda de små för världen och sådant här ingår i världen. Och man ska genomföra det man påbörjat, om inte särskilda skäl föreligger typ att det är dålig undervisning. Jag tycker inte de är stora nog att ta ansvar för "vill du gå idag" utan det faller under "och idag går man till simskolan".

Men nu måste jag förbereda resten.

Kram

[miar70]

Nu undrar vi nog alla hur det gått idag för lille Henning