Undrar vad Glenn tyckte om den adrenalinrushen?
JennyH skrev:Och hur lång tid tar det egentligen för dig att handla?? 6,5 timmar är du uppe i nu
Gulliga, omtänksamma du!
Snacka om att man känner sig välkommen hem liksom.
Tack Elle, miar70 och Åsa.
Näe, inte riktigt så lång tid men nog tar det sina modiga två innan jag har storhandlat färdigt i vanliga fall. Och då är det UTAN barn vilket ju kan fördröja saken en aning även om det är på roligt vis. Men saker ska packas upp, det ska ätas middag, det ska badas barn, läggas barn, fixas bröllopspresent till syrran, ringas in barnvakt, åkas ner på stan och kolla in Nordman, åkas hem, fikas, varvas ner, borstas tänderna (the real thing not the fun one) och sovas, ätas frukost, borstas tänder igen.... så. Nu sitter jag här, haha!
Anton är världens roligaste unge!
Vi vuxna har haft en hektisk vecka och barnen en mysig. Hur väl man än planerar en sån här tripp blir det inte mycket vila med fyra små. Att vara borta tar en massa energi, både fysisk och menatal, som man inte tänker på. Jag vidhåller att det inte är någon semester att ha semester. Är målet att vila ska man hålla sig hemma. Jag och darlingen tycker iaf det är skönt att vara tillbaka så vi kan slappna av, haha!
Det vi tar med oss från den här resan är bilden av en överlycklig Vida när hon fick vara med barnen och en vetskap om att våra barn fixar det mesta om vi förberett oss bra (vilket vi hade).
Alla resor, till och med den sista när vi klippte 67 mil på en dag (!) skedde utan ETT ENDA gnäll från baksätet. Jag och darlingen är imponerade över våra fyra små. Vi satsade på att åka på sov- och mattider. Det var
langen går med mat bak och skräp fram.
Däremellan långa, roliga pauser på badställen och lekplatser.
Vi har bott i en nyrustad stuga utanför Lycksele med älven nedanför. Vi har badat i iskallt vatten och storbarnen bodde i sjöboden vid bryggan. De somnade till vågskvalp och sjöfågelskrik. Jag och darlingen däremot har somnat (eller inte) till myggsurr. Vi ställde sängarna bredvid öppna spisen för planerat kvällsmys, typ tandborstning. O:)
Men det blev mest mys och mums för myggen som svepte ner genom skorstenen i horder! De små bodde i lilla sovalkoven uppe i stugan där vi häftade fast våra mörka gardiner som vi tog med. Garanterat tätt och myggfritt. Sista natten höll jag på att tappa förståndet, jag låg svettig under tjocktäcke med mina mysbyxor virade som en turban runt huvudet och med en hand utanför skyddsområdet för att kunna döda de som passerade avspärrningarna. Hjälpte mot stick men främjade inte sömnen direkt. Till slut gav jag upp och klämde ner mig på golvet mellan Milo och Nellas spjälsängar för att få sova.
Nella vaknade till när jag släpade in mitt bohag så jag ramsade en kortis. När jag lagt mig och slumrat in hör darlingen hur Nella med samma satsmelodi men egna "ord" säger:
-Ma-ma, naaa-naa, tååå tå dååå!
Klok unge som fattade vem som egentligen behövde ramsas.
Vi körde korta hälsa-på-pass på eftermiddagarna men tre dagar i rad i stället. Det visade sig vara smart. Barnen, men framförallt Vida orkade inte så mycket mer än så. Det är nåt särskilt med släktskap. Allt lära-känna går så mycket fortare då. Vida har ju en hel del humor och hon busade med ungarna så det stod härliga till. Nike körde sönder sängens höj-och-sänk-funktion till vår förskräckelse men det viftade Vida bara bort med:
-Det går att sova sådär också.
En skön tant.
Näe, nu ska jag cykla med Milo.
Puss på er, surödlor! Jannika
Men vi ser det som inspiration 8) Fast nu börjar jag känna mig lite stressad med det jag ska bli klar med före semestern och som inte känns helt relaterat till coola bröllopsdansen...
Himla typiskt tråkigt.
