Dagar och tillfällen jag är mest tacksam över Anna Wahlgren

anna · Inlägg av **anna** » lör 09 dec 2006, 01:56

just nu t.ex...!

Var ensam med barnen ikväll, far i huset var på julfest med sitt jobb.
När vi ätit kvällsmat var kl. 19.20. Clara frågade om vi kunde leka "gömma nyckel". Eftersom jag ytterst sällan leker med barnen

sa jag att det kunde vi, men först måste vi duka av bordet, ta på pyjamas och borsta tänderna. Vi hjälptes år med det hela.
Barnen var så att säga klara för läggning, och vi lekte en liten stund först.

Klockan blev 20.00 och läggdax, och jag lade barnen och gick ner i källaren i min verkstad. Tog med en flaska rödvin... 8)
Tog även med babywatchen, även om man vet att det inte behövs, dom somnar ju.

Står nere och jobbar. Tillverkar papper så det glöder. Lyssnar på gammal musik, U2, Ultravox...avslutar med suggestiva Silverbullit, lever, njuter!

Nu är jag klar, och kl är snart 01.00.
Att kunna jobba, och VETA att det inte är några problem med att barnen sover, DET är undebart, DET vill jag tacka AW för! Har bekanta som "måste" sova och somna med sina 5-åringar, så är det definitivt inte här...

kram anna

Inlägg av **annawahlgren** » lör 09 dec 2006, 03:06

Inlägg av **annawahlgren** » lör 09 dec 2006, 17:53

Förlåt att jag lägger mig i. Jag läser den här tråden med lycka. Stor lycka. Men jag fattar ju att jag inte har någonting här att göra. Det är er kära forumisters egen tråd, som vittnar om att Sova hela natten-kuren (till exempel) är så mycket mera än en kur. Den är ett förhållningssätt, en livsfilosofi. Den ger rum och insikt åt den kära, sanna devisen - "små barn ska njutas, och njuta själva."

Men jag är också glad åt vissa saker, som jag har AW att tacka för

Att barnen (mina alltså) hänger samman i vått och torrt och älskar varandra. Vilket inte hindrar att de kan stöna över varandra. En är hysterisk, samlar bara på Alessi-prylar och Svenskt Tenn och är Fin i Kanten. En annan jagar karlar som om de vore insekter som skulle mördas med flugsmälla. En tredje tycker Ofantligt Synd om sig själv av varierande orsaker men är mellan varven förtjusande och hemkär som få. En fjärde ids inte jobba och tänker inte alls inlemma sig i Systemet men överlever ändå, obegripligt hur.

Men om och när någonting händer - och det gör det ju - störtar de varanadra till undsättning, och de har kontakt i princip varje dag, alla.

Jag sitter här och känner mig ensam och övergiven. Well...

De är så kompetenta. De är så samarbetsvana. De är så gruvligt hopsvetsade, därför att de delade vardagen, den alldeles nödvändiga kampen för tillvaron, och de gjorde det tillsammans, alla.

Hur svartsjuka eller avundsjuka stavas vet de inte ens.

Så det är min stora stolthet: jag har inte förstört dem. Jag tog fasta på det alla människor föds med - den goda viljan till samarbete, som i förlängningen betyder överlevnad. Och därmed också ett liv värt namnet

Jannika · Inlägg av **Jannika** » lör 09 dec 2006, 18:12

Tur att de kära barnen inte är här och läser, eller?

Tänk vilken stor lycka att ha så många som man VET står på ens sida i vått och torrt! Trots alla ens brister och egenheter. Kärlekar, vänner och kollegor kommer och går, föräldrar kolar så småningom men syskonen har man förhoppningsvis hela livet.

Kram Jannika

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » lör 09 dec 2006, 18:12

-och det anna wahlgren det måste väll ändå vara det optimala att nå i sitt föräldraskap.Du SKA vara stolt

kram från ulrika

Inlägg av **annawahlgren** » sön 10 dec 2006, 00:35

Ja, jag är verkligen stolt. Men det är ju inte min förtjänst. Jag har inte gjort dem till de sagolikt underbara människor de verkligen är. Jag har bara inte förstört dem. Jag tafsade inte på det som redan var deras.

Och Jannika, då har jag ändå bara andats om fyra av dem... Men de läser inte det här... Hehe...

De har inte mycket till aning om vad mamma sysslar med

Jag levde verkligen det jag tjatar om: att ens främsta uppgift som förälder är att på bästa sätt förbereda barnen för ett liv utan föräldrar.

Ja kära nån, om man verkligen som tafflig mobbad olycklig-övergiven-unge Anna har att välja mellan att:

1. bryta samman
2. läsa den här tråden,

då hamnar jag här. I största lycka

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » sön 10 dec 2006, 14:44

ja,gränsen till att hjälpa istället för att stjälpa är ju så hårfin.Man vill så väl och stjälper kanske ibland istället för att hjälpa när man gör saker till barnen fast dom kan själva egentligen

Det är något jag verkligen försöker tänka på, men är så svårt ibland.Man gör det själv istället för att det går fortare och utan dig hade jag inte fått upp ögonen för det,att man vinner i längden med tex sociala samarbetet.
ulrika