Myra: jag glomde att saga att jag kanner igen mig valdigt val i din situation - min son holl pa sa dar i nagra veckor och jag trodde att jag skulle bli galen. Jag var jatteradd att han inte skulle fa i sig tillrackligt med mat, eller snarare att bristen pa mat skulle paverka humor och somn.
Han ville inte sitta i sin stol ett tag, var allmant frustrerad vid matbordet och fick utbrott av okanda anledningar efter ett par tuggor och ville inte ata mer. Brattom fran bordet var det och grinigt var det efterat!
Jag laste till slut i min desperation en massa bocker och en massa sidor pa internet som alla sa att barn i den har aldern inte behover ata sa mycket som man tror och att man ska forsoka sluta mata helt i det har stadiet (min son ar 18 manader) aven om det kliar oerhort i fingrarna (jag har varit en san dar som alltid varit dar och petat in mat
aven da det formodligen inte behovts).
Utbrotten var sakert en overgangsperiod (och det ar det sakerligen ocksa for din tjej) men for att bryta daliga vanor beslutade jag mig for att gora helt om, sluta oroa mig och lita pa att min son faktiskt kunde ata det han behovde sjalv. Jag insag att allt jag egentligen kunde ta ansvar nar det gallde maltiderna, var att servera nyttig mat pa regelbunda tider. Att ata och valja vad pa tallriken han ska ata maste han gora sjalv. Jag beslot mig for att servera tva till tre hogar (beroende pa matratt) vid lunch och middag - med kolhydrater, protein och gronsaker. Da han blev frustrerad av groten tog jag en paus och serverade osotade flingor (med nagra russin) som han lattare kan ata sjalv med sked. Jag beslutade vidare att jag inte skulle peta in en matbit (savida han inte vore sjuk) utan vara sa glad, positiv och avslappnad jag bara kunde runt maltiderna och lamna honom i fred.
Efter ett par veckor (da aven forkylningar och annat var helt over) sa var det som att ha ett nytt barn vid bordet. Han sitter nu med gladje och ater sjalv med diverse "verktyg" - han far en sked, gaffel och kniv till bordet som han vaxlar friskt mellan... ibland petar han i sig mat med bara kniven (trubbig plast), nagon gang har det blivit med pinnar... och handerna far sjalvklart hjalpa till ocksa. Han sitter nu koncentrerad och lugn i nara en halvtimme ibland, tommer tallriken och vill ha mer!
Jag kan lugnt saga att detta har ALDRIG hant forut. Han far skota sig sjalv helt, med nagon positiv kommentar da fran oss da och da om HUR han ater - inte, att, vad eller hur mycket ("Vad fint du ater arterna med gaffeln!" typ). Och det AR underbart att se hur snabbt han har lart sig att ata bra sjalv. Snacka om att vaxa med uppgiften. Sant som hamnar pa sidan plockar vi glatt och utan kommentarer upp pa tallriken igen. Leka med maten pa tallriken far han gora hur mycket som helst, sa lange han inte slutat ata helt for da sager vi "tack for maten". Bonus ar att under tiden, om jag inte ater sjalv, sa far jag tid att plocka undan i koket och fa lite gjort. Tidigare hade han ro att sitta max 5 minuter med en frustrerad mamma brevid (som gjorde allt for att inte visa det).
Lat vara, SLUTA MATA, slappna av, oroa dig inte, var konsekvent positiv och tacka for maten aven om hon atit enast fyra makaroner... det ar mitt rad
. Kanske inte blir nagon forandring over natten, men du ska se att det blir battre sa smaningom! Vaga lita pa din dotters egen formaga!
- men forhoppningsvis kan nagon annan som kanner igen sig fortfarande ha lite nytta av vara inlagg! 