Bryta sina rutiner..

[annawahlgren]

Det vi har gjort är att ramsa utanför dörren. Ingen som helst effekt. Nästa steg är att lägga tillrätta, det tycker han är jätteskönt. Tills man vänder sig ifrån honom och börjar gå ut ur rummet. Skrik.

Lite gräl är nog på sin plats här Tyvärr

Det är en konst att låta små barn vara i fred, och den konsten har du / ni inte tillägnat er. Ni HÅLLER PÅ. Det är allt utom PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

"Ingen som helst effekt" - var skulle den komma ifrån, menar du? Om du försöker starta en bil, lägger i ettan och trycker på gaspedalen och bilen inte rör sig, så hade det du gjorde "ingen effekt". Vad gjorde du då, eller vad gjorde du inte Springer du ut och knuffar på bilen eller försöker du igen och startar bilen på ett sätt som har "effekt"

Det är gnällvarning här

Ramsan ska ta. Man får inte ge sig med mindre. Och den ska inte följas av kris-solfjädrande som behövdes DÅ men verkligen inte nu. Den ska stå för sig själv och den ska ha sista ordet. Träna med magstöd, träna ute, i duschen, överallt utom på barnet

När du kommer så långt som till barnet måste du veta exakt vad du gör och varför.

Som det nu är väntar du på bekräftelse och godkännande nickningar från lilla barnet och tycker att han ska tala om, i handling, att du / ni gör rätt. Men det är han som ställer frågorna här. Det är ni som ska ge svaren. Och det kan du

Här pratar vi inte "öde" och att det är dig / er det är synd om. Skärpning nu Är det synd om någon så är det om lilla barnet, som har sällskap av ett helt gäng irriterade, gnälliga vargar. Skjut dem

Läs på och tänk efter, och tänk efter (före) och läs på igen

[Isanmisan]

Hej igen!

Ja, tack för skället. Jag har faktiskt själv tänkt på att jag ibland blir lite offer-aktig i den här frågan. Det är inte konstruktivt alls.

Jag försöker förstå hur du menar. Ramsan ska ta. Man får inte ge sig med mindre. OK. Men om den inte gör det då... Jag vill verkligen framhålla att vi inte går in till honom i första taget. Inte alls. Vi använder själva öronproppar för att inte gå igång för mycket - hör honom gör vi ju ändå. Men efter att han skrikit upp sig till vad vi tycker är hysteri, nästan, så har vi gått in och lagt tillrätta. Men du tycker, vad jag förstår, att vi skall nöja oss med ramsan ändå? Kanske inte heller ramsa mer än en gång, eller? Vi vill verkligen klara det här. Vi har läst på. Vi skulle nog inte vara oroliga om det gick på, säg en timme. Men det tar mycket längre tid än så (inte alltid förstås, i natt var det mycket bättre, räckte faktiskt med ramsan!) Men i de fall han skriker upp sig trots att vi ramsat (med magstöd, väldigt bestämt) menar du att vi skall låta honom vara och att vi därigenom svarar honom att ja, det är detta som gäller? Och förlåt men jag måste få fråga, gäller detta även om det tar flera timmar? Jag vet att jag låter lite trög men - ja då får det vara så. Det är viktigt att jag vet säkert, annars kan jag ju inte verka säker inför den lille mannen..

Isanmisan och lille E

[annawahlgren]

Jag förstår inte vad det är som är så svårt Förlåt

Lilla barnet ska ha besked ögonblickligen. Det är efteråt man avvaktar. Och påminner vid behov. Vi talar inte timmar här. Jag vet inte vad som är fel. Jag skulle föreslå att du / ni börjar om från början med en minikur. Med Lathunden, alltså.

Allt hänger ju också ihop. Skrattet-till-go'nattet, den roliga morgonen, Attityden, utevistelsen, den sociala delaktigheten.

Jag kan inte säga exakt hur du ska göra varje gång och i SHN finns inget "varje gång" utan det är ett väldigt avlyssnade och ledande, anpassat efter läget just då, samtidigt som man betryggande backar hela tiden i allt större förtroende för lilla barnet.

Avlyssnande och ledning - det är nyckelorden