Vet inte om du kommer ihåg mig, men du har hjälpt mig många gånger med svar på mina inlägg. Vår tjej, Maja, blir 2 år nu i september.
Har varit väldigt frånvarande här på forumet av lite olika anledningar. Jag har helt enkelt inte tordats kika in här eftersom jag inte kan låta bli "Barnaväntan"-forumet. Har inte orkat läsa om alla "som har en liten till på väg" då jag och min man kämpar för att få ett syskon till Maja. Låter det egoistiskt och knasigt? Ja, det kanske det är men just så har det känts. Vi gjorde ett IVF försök under maj-juni, som misslyckades och det höll på att sänka oss helt. Med ren viljekraft bestämde sig jag och min man för att se fram emot sommaren tillsammans med Maja och njuta av det vi har, istället för att längta efter och sakna det som fattas.
Så idag tänkte jag, nej nu tar jag och tittar till detta fantastiska forum, som ger mig så otroligt mycket energi, och vad är det första jag ser? Jo att du LO, har blivit forumets nya ordförande. Jag läste din presentation och såg att du hade skrivit ett inlägg i Barnaväntan-forumet. Så jag kikade in här och läser ditt underbara inlägg, som kändes rakt in i mitt hjärta. Sitter på jobbet och jag började gråta när jag läste det du skrev. Så rakt och konkret skrivet och just på Barnaväntan-forumet. Det kändes fint att vi som väntar och väntar och väntar också fick en plats här inne. Och att jag möts av dessa ord efter att nästan ha varit orolig för att inte hitta min plats här på forumet. Skönt att veta att vi är fler.
Tack för att du skriver om att man kan ta ett "beslut", som att inte vilja/orka vänta längre. För oss känns det precis så. Även om det bara handlar om denna sommar. Så skönt att inte räkna dagar, ha koll på ÄL, ha koll på ÄL-sekret, ha koll på när mensen inte ska komma osv.osv....
Tack för att du satt ord på så många känslor som far runt i mig och för att du delade med dig av din historia.
Ottilia
