Fråga om månadens krönika - en novell (1985 och 2010)

[Sarisparis]

denna som i princip uteslutande handlar om föräldraskap utgår jag ifrån är en föräldrasida.

Precis, plutteli, annawahlgren.com är främst en föräldrasida. En sida för vuxna människor, som miar70 skrev.

Som vuxen har man (förhoppningsvis) ett perspektiv som barn saknar, man kan greppa att saker kan ha flera vinklar, att det inte finns ett svartvitt endimensionellt sätt att beskriva vare sig personer eller händelser. Man förstår (förhoppningsvis) att en person kan ha flera kvalitéer och intressera sig för flera olika saker. Just detta verkar många dock ha problem med när det gäller Anna Wahlgren. "Folk" verkar ha ett väldigt behov att sätta en stämpel på vad hon är och inte är, vad hon kan och inte kan. Ibland, i perioder ganska ofta och intensivt, är "folk" eniga om att Anna Wahlgren inte kan någonting. Andra stunder är "folk" mer eller mindre eniga om att Anna Wahlgren är en "barnuppfostransexpert". Att hon dessutom är författare och samhällsdebattör faller ofta bort ur beskrivningen av vem och vad hon är.

Personligen uppskattar jag att Anna delar med sig av flera sidor av sig själv. Som besökare på hennes hemsida får jag ta del av hennes tankar om barn och barnuppfostran, av hennes syn på samhället och av hennes litterära alster. Jag har inga problem att förstå att hon intresserar sig för fler ämnen än barn och föräldraskap, hon är en vuxen person, precis som jag, och ni. Jag tar inte heller allt hon skriver som direkta råd och angående de råd hon faktiskt ger så anser mig kapabel att avgöra vad som är bra råd - för mig - och inte. Jag sållar utifrån mig själv, som med allting annat jag läser. Jag tror inte att jag är den enda att fungera så.

När jag läser undrandens och pluttelis inlägg får jag känslan att ni tolkar varje text på Annas hemsida som ännu en pusselbit till den bild av det föräldraskap hon vill förmedla. Greppar man att Anna Wahlgren också är en författare (30 romaner om jag minns rätt) inser man också ganska snabbt att så inte är fallet (Vad menar hon egentligen med "Mannen i kjol"??). Ni funderar tydligen på fullt allvar om novellen ifråga inte är lagenlig och det verkar som att ni anser att hon härmed skulle vara straffbar. För vad? Hon har skrivit en skönlitterär text (publicerad för länge sen utan någon reaktion av den här typen) och valt att publicera den som en krönika, på hennes personliga hemsida som vänder sig till vuxna människor.

Jag konstaterar att vad Anna Wahlgren än gör så kommer det alltid att finnas personer beredda att nagelfara varje ord med en önskan att skada och kritisera. Undranden verkade förvånad över att inlägget stod utan svar (i typ ett dygn). Som Anna själv påpekade så är tystnaden "en smula trött". Det är tröttsamt att ifrågasättas för de val man gör - att man väljer att läsa Anna Wahlgren, att man rentav uppskattar Anna Wahlgren. Det är dubbelt tröttsamt att ifrågasättas även för allt Anna Wahlgren gör och säger. Att jag verkligen uppskattar Annas tankar om föräldraskap (som inledningsvis lockade mig hit, det erkänns villigt) betyder inte att jag känner mig delaktig i, och framför allt inte ansvarig, för allt Anna Wahlgren företar sig. Anna Wahlgren är precis som jag, och ni, en vuxen person. Mångfacetterad, flerdimensionell och fri. Fri att uppskatta vad andra gör utan att känna sig tvungen att döma/godkänna/dela eller för den delen överhuvudtaget bry sig om vad en person man tydligen inte uppskattar det minsta publicerar på sin personliga hemsida.

Kalla mig galen men jag utgår ifrån att det som är fokuset på sidan är det som personen bakom vill ha fokuset på...

Då kan du ju som har tid och intresse för dylikt roa dig med att räkna lite på om du är galen eller ej. Lite enkel statistik; räkna antalet texter på Annas sida som direkt handlar om föräldraskap och jämför dessa med antalet skönlitterära alster och se var fokuset hamnar.

Är det så svårt att begripa att Anna är mer än den "barnuppfostransexpert" du så förtvivlat gärna vill slå till marken?

[annawahlgren]

De laglydiga behöver kanske inte påminnas, men här är Lagen:


Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mera än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att några bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.


Jantelagens tio budord av Aksel Sandemose i "En flykting korsar sitt spår" 1935.