HÄR ÄR VI!!!! + halvbra resultat

[kokos]

Hej på dig! Skönt att du är tillbaka.

Kram

[MerlinK]

Vill bara skicka en hälsningen till Bustrollets

FANTASTISKA, uthålliga, modiga Mamma!
Och en stor kram till Bustrollet förstås!
Följde med när ni började få ordning på nätterna och är såååååå impad av er!

[lill]

Ville bara säga att min dotter inte klarade att höra någon ramsa när hon blivit lite äldre. Vad som däremot funkar jättebra nu är att jag lägger henne, trött, och börjar prata lite tyst for mig själv om att den här saken ska ställas där, jag måste plocka undan lite här, öppna fönstret lite kanske, åh så skont med frisk luft, och just det, nu måste mamma fixa med den här, hmm det måste jag, så fortsatter jag att prata ut ur rummet, utan att stänga dörren, fortsatter prata för mig själv hela vägen ner for trappan. Hon ligger stilla, följer mig med blicken och somnar på några tysta minuter, eller knappt det.

Skulle jag däremot försöka mig pa att rusa ut ur rummet, stänga dörren och ramsa med bestamd röst utanfor, skulle hon flyga upp och borja skrika!!

Så att det funkade for dig när du pratade med henne kanske hade mer att göra med att du gav henne lite tid att slappna av medans du fortfarande fanns inom synhåll, inte att hon fick någonting förklarat for sig. Du kanske kan pröva att prata om det ena och det andra som jag gör och se om det hjälper.

Vill också säga att jag har tagit Anna W.s rekommendationer i det gamla forumet till en mamma med ett oroligt barn, har jag för mig. Om jag minns ratt sa Anna att en del barn behöver ett lite långsammare nattande med just det här snackandet i rummet - jag önskar att jag hade kvar inlägget for det har verkligen gjort livet lätt for mig!!

[Gäst]

Precis Lill! Exakt så!

[Bustrollets Mamma]

Ännu mera tack för ännu flera välkomnanden! Ni är underbara, känns ju som att trilla rakt in i en varm famn här!
Merlin K: TACK för vackra, värmande ord!!!!
Lill: Ja, jag har också babblat precis sådär som du beskriver och ett kort tag funkade det, tills hon "tröttnade" för hon liksom tog det mer som underhållning än som en grå matta av tryggt bubbel att somna till....
Och när underhållningen blev lite enformig, ja, då skrek hon igen och så var vi tillbaka på ruta ett.
Detta har varit en lååååååång resa.....
Men fortfarande använder jag mig av det där babblet, fast i lite mindre skala. Jag pratar lite för mig själv precis när jag gått ut och ramsat klart, och pysslar och plockar och nämner hur duktigt och gott hon somnat och hur mysig hennes säng är, och att det minsann inte är konstigt att hon sover gott där, ja, tänk om man hade en SÅ mysig säng. Sedan deklarerar jag för mig sjäv att nä, nu MÅSTE jag diska för HU så mycket disk det är och OJ vad mycket jag har att stå i.
Och så går jag och diskar. VARJE kväll.
(Jag kan tala om att det ALDRIG är disk här hemma mera! En lycklig konsekvens... )
I kväll när jag lade henne sade jag som vanligt att om en stund går jag och släcker och säger Godnatt godnatt och sov så gott. Och då fyllde hon i: Då ALLTING BJA!
Sen frågade jag om hon visst vad mamma gör då, när mamma har sagt så och gått....
Jaa, dischkajj!!! (diskar) sade hon jätteglatt!
Hon skrek inte idag heller när jag gick och hon somnade lugnt.
Jag anser att vi kommit ännu ett steg längre nu.
ÄNTLIGEN efter att ha stått och trampat på typ näst sista trappsteget i nästan en månad....
Jag vågar påstå att jag provat det mesta under dessa två kurmånaderna!!!! Allt vad gäller skratt till godnatt trix, ramsande i miljarder olika versioner, morgonlekar, kvällsbestyr osv osv osv osv you name it!!!

Kram på er!

[lill]

Ja, du är säkert en riktig expert nu efter allt du har klarat av . Jättebra!

Ville bara säga att jag babblar inte för underhållning åt min dotter vid läggdags - det handlar om 5, 10 sek max som jag plockar lite i rummet och pratar tyst. Och det är mer mycket tyst prat för mig själv än babbel - och absolut inte riktat mot henne (eller ens om henne). Men det låter som om du kör nåt liknande ändå.

[Bustrollets Mamma]

Nej, inte jag heller (babblar för underhållning alltså) men vad jag menade är att min dotter tycks utgå lite från att allt handlar om underhållning...
Dvs hon agerar utifrån det som om det var tänkt som underhållning typ....
Själv pratar jag lite för mig själv, precis som du säger, kanske 15-30 sek innan jag går och diskar.
Förr höll jag på längre, men inte nu.
Men hon tycks liksom tänka:
"jaha detta var ju kul ett tag men nä, nu vill jag byta kanal"
och så fattar hon inte att DETTA ÄR INTE UNDERHÅLLNING...
Sådär är det med rätt mycket faktiskt...
Hon är lite prinsessan på ärten ibland. Det är mycket:
"mamma jag nååår inte" (och så står hon en decimeter från saken hon vill ha)
Och det är MÅNGA gånger varje dag som jag får svara:
"Nähä, men hur skall du göra då, då?"
Ja du vet...
Vad jag menade med mitt svar förut var att hon inte tycks koppla att allt jag gör faktiskt inte är för att underhålla henne eller serva henne. Att det jag gör när jag lagt henne liksom inte ÄR underhållning utan att jag har fullt upp med mitt och att det är meningen att hon skall sova.
Hur jag än gjort har hon tyckts mera klaga på att underhållningen är tråkig. Jaha, det är ju inte så konstigt liksom när det inte är tänkt som underhållning....
Jag tror jag var lite otydlig i mitt förra inlägg
Menar absolut inte att du heller underhåller!!!
Nu låter det som att det inte alls funkar här hemma, jag beskriver mer hur det varit fram tills alldeles nyligen, och hur det blir om jag måste ramsa på natten tex. Men det har ju blivit kraftiga förbättringar nu sedan jag "förklarade" ramsan!
Kram!

[Kit]

DÄR är du ju, enastående Bustrollets Mamma! Som jag har undrat! Nu ska jag läsa dina inlägg här, men jag har redan förstått att du gör finfina framsteg hela tiden. Härligt!

Kit

[annawahlgren]

Härlig läsning, TACK

Ja, stundom äro Herrans vägar outgrundliga... och en smula - hm - sega...

En sak bara: någon stängd dörr har det aldrig talats om i shn-kuren. Isch

Och PS: Det är i Barnaboken det står om småbabblandet för små hundliknande olyckliga typer...