Diskussionstråd om barnaboken

[olgis]

Jag kan tycka, seriöst, att det är märkligt att du, plutteli, dyker upp som gubben ur lådan så fort det stormar (i vattenglaset) runt Anna Wahlgren.

Jag kan tycka att det är tröstlöst att gång efter annan försöka övertyga folk (i deras eget vardagsrum) om att deras övertygelse är felaktig. Någonstans och någon gång måste ju även DU inse det fruktlösa i den här sortens "mission".

Du kör in huvudet i betongväggen gång, på gång, på gång... Samma gamla hederliga argument, meningar tagna ur sitt sammanhang. Tråd efter tråd, år efter år.

Trots att jag inte känner några större sympatier för det beteende du visar upp här, eller på andra ställen på webben, måste jag ge dig en eloge för din idoga envishet.

Jag önskar bara att du kunde slösa din kraft på någonting annat. Någonting som bar frukt. Någonting mänskligt, rent och meningsfullt.

Du behöver verkligen inte älska Anna Wahlgren, hennes "metoder", detta forum eller forumisterna här. Men gör oss alla, och inte minst dig själv, tjänsten att rikta din kraft på någonting annat. Det finns massor av behov i världen.

Se dig omkring.

/ Frida

[plutteli]

Nåja, jag surfar runt på forumet även när det inte "stormar" så..

Sen som jag sagt förut, jag engagerar mig i massor av saker, men varför ska jag blunda när barn faktiskt far illa? Det är inga meningar tagna ur sammanhang, jag pratar om hela trådar, jag pratar om forumet i stort! När tom folk som faktiskt kurat barn, som älskar SHN eller BB anser att nått är snett på detta forum så är det inte bara vi "haters" som fabulerar.

Ja, jag kanske dunkar huvudet i väggen likt den lille pojken i sin frustration, men jag tycker faktiskt det är värt det!

[extradarkchocolate]

Jag skriver i mobilen, så det blev lite konstigt på vissa ställen:
Jag tycker det är fascinerande att Anna lyckas projicera alla sina känslor, i skrift dessutom, på en betydande del av Sveriges befolkning. Jag tycker däremot inte att man tvunget måste leva som man lär. Jag gör också tokiga saker som jag vet är fel, men kan ändå ge rätt råd till andra. Sedan kanske skillnaden är att jag med många andra är att man försöker göra rätt nästa gång. Där kan jag känna med kritiken att svaren ibland blir motsägelsefulla och lite känslokalla. Jag tycker inte om rådet att syskon inte får skvallra på varandra. Men ptja, då tar tar jag inte till mig det rådet.
Jag kan också hålla med om att många barn kuras in i det allra helaste, och att man inte får ifrågasätta någon del av kuren för då får man söka hjälp någon annanstans. Och jag ser samma tendenser i Annas andra råd om barn. Man ska inte ifrågasätta, förutom ibland. Ja, det blir lite motsägelsefullt. Förmodligen för att det ibland är förnuftet som talar och ibland erfarenheten. Antagligen inte alltid lätt att hålla isär. Men det betyder inte att jag avstår från att ta råd alls. Det vore ju bara dumt. Ingen annanstans finns det så mycket värdefulla och kärleksfulla råd samlat på samma ställe. För att inte tala om forumet.
Tycker samtidigt att det är ett sånt motstånd att vilja förändra.
Fast Plutteli, det går inte komma ifrån att din attityd i skrift äar trist, även fast även kritiska röster behövs.
Fast som sagts innan, det mesta står i mommo så varför strö salt i dom sår som anna öppnat själv?

[inger]

Diskussionerna går runt, runt.

Var och en är ju fri att stå upp för det han/hon tror på och kämpa för det.

Det här forumet är inte obligatoriskt och inte heller Barnaboken. Förmodligen slården här föräldragenerationen rekord i att hänga på föräldraforum och läsa barnuppfostransböcker och diskutera. Inget fel i det.

Men man kommer ofta längre i att engagera sig i det man tror på än att bekämpa sånt man inte tror på. Det är förvisso enklare att vara emot något som någon annan kämpat för än att kämpa för något själv.
En tanke bara.

[Sarisparis]

Hur många kan säga att ni läst Momo böckerna?

Jag har läst Mommo-böckerna, bâde en och tvâ gânger.

Blir ni verkligen förvånad att Felicia beskriver en mamma med alkoholproblematik långt över vad som är ok när Anna själv skrivit om exakt samma sak?

Nej, jag blir inte förvânad om Felicia skriver om alkoholproblematik, som du säger har Anna redan skrivit om detta. Anna har aldrig förnekat att hon tidvis varit en "trasig, ângestfylld människa" (Barnaboken s 185) och "med en ângest sâ stark att jag bâde slagit och druckit mig medvetslös för att fâ ro" (Barnaboken s 185). I Mommo är hon ännu mer självutlämnande. Anna utger sig inte för att vara en perfekt mor och människa. Den kunskap hon har om barn och föräldraskap är nâgot annat, och där tycker jag att hon verkligen har rätt i att vara stolt. Att hon väljer att dela med sig av den, fast hon inte har nâgra akademiska titlar att skryta med och dessutom själv finansierar bâde forum och förlag, ja, det kan vi bara tacka henne för.

Varför litar man så blint på en person som faktiskt ljuger utan att blinka för att få det hon vill? ( tex genom att skriva om "pojken som dunkade huvudet" storyn för att få leka martyr, seriöst, den krönikan var inte svår att genomskåda!)

"Lita blint"? Den här debatten handlar väl om vad vi tycker om Barnaboken och de râd Anna ger, i ljuset av Felicias bok? Som alltid sâ har man sig själv som utgângspunkt och jag är säker pâ att de allra flesta av dagens informationsbombade föräldrar är ganska kritiska till de râd de fâr, önskade som oönskade. Intressant att du tar upp Dunka-krönikan, men det är väl ett avslutat kapitel som vi redan diskuterat fram och tillbaka.
Jag upprepar mig, men som förälder är man som alltid ytterst ansvarig, det gâr aldrig att skylla pâ nâgon annan. Att läsa och inspireras frân Barnaboken och Annas forumet är var och ens fria val. Och vad man gör med de râd man fâr är ocksâ var och ens fria val.

Jag bara undrar VARFÖR ingen här verkar ifrågasätta ett skit av det Anna kommer med, vad är det som är så farligt i att inte köpa hennes tankar och ideer rakt av?

Det är inget farligt alls med att inte köpa hennes tankar och idéer rakt av, som det har sagts tidigare i den här trâden (och mânga gânger pâ andra ställen) - det här forumet är inte obligatoriskt och inte heller Barnaboken.

För mig personligen sâ är Anna beviset pâ att man trots ett riktigt tungt bagage (se Mommo) sâ kan man själv välja hur man utformar sitt liv. Att man sedan inte alltid lyckas leva upp till det ideal man har, och att man gör misstag, tycker jag är ganska mänskligt.
Om Anna nu ska dömas som "barnuppfostransexpert", sâ bör det vara efter de râd hon ger. Endast hennes egna barn kan döma henne som förälder. Att ett av dem väljer att göra det i offentligheten tycker jag personligen är väldigt sorgligt.

[Stilla]

Nåja, jag surfar runt på forumet även när det inte "stormar" så..

Varför då? :-s

[Nimrah]

Om jag frågar såhär: Om du hade vetat att personal på ditt barns förskola (om nu barnet gått på förskola) hade behandlat sina barn så som Anna beskrivs i Felicias bok, hade du låtit personalen ha hand om ditt barn då?

Nej, plutteli det hade jag inte. Men nu är det faktiskt jag som tar hand om och har ansvaret för mina barn inte Anna Wahlgren. Trots Mommo och Felicias bok har BB samma värde för mig fortfarande. Bra råd är bra råd. Oavsett vem de kommer ifrån.

Jag hade en vän som berättade att han misshandlat sin flickvän. Han kände mig och min dåvarande sambo väldigt bra och kom absolut med råd och synpunkter i vårt förhållande. De råden var bra och han var en fin och fantastisk människa. Slutade han att vara det när jag fick reda på misshandeln? Nej. Däremot var det otroligt sorgligt, helt förkastligt och absolut olagligt det han gjort. Men han var en vän. Och inte sparkar jag på den som ligger. Jag försöker stödja och hjälpa. Detta är bara ett av väldigt många exempel på liknande situationer jag stött på i mitt liv. Jag kanske bara är sån, kanske är vi bara olika. Jag har fått så mycket av Anna och ingenting av det förtas av det jag vet om Mommo eller Felicias bok.

Jag är övertygad om att väldigt många som läser eller hör talas om dessa böcker drar öronen åt sig och aldrig kommer använda ett enda råd från BB igen. Kanske några även här från forumet. Det är deras val. Men mitt val är att fortsätta med det jag ser fungerar. Ditt val är ett annat. Du är välkommen att tycka att ditt val är mycket bättre. Varsågod!

[farmor]

Felicia kommer tydligen att medverka i Skavlan fredag 13.1!

[plutteli]

Nåja, jag surfar runt på forumet även när det inte "stormar" så..

Varför då? :-s

För att jag vill.

[plutteli]

Diskussionerna går runt, runt.

Var och en är ju fri att stå upp för det han/hon tror på och kämpa för det.

Det här forumet är inte obligatoriskt och inte heller Barnaboken. Förmodligen slården här föräldragenerationen rekord i att hänga på föräldraforum och läsa barnuppfostransböcker och diskutera. Inget fel i det.

Men man kommer ofta längre i att engagera sig i det man tror på än att bekämpa sånt man inte tror på. Det är förvisso enklare att vara emot något som någon annan kämpat för än att kämpa för något själv.
En tanke bara.

Tror du på nått vis att jag är korkad? Att jag inte klarar av fler än en sak åt gången? Om inte så börjar det bli rätt tröttsamt att ständigt få höra att jag ska engagera mig i annat som att jag levde enbart för att kritisera detta forum.
Jag engagerar mig i annat, jag kan liksom BÅDE informera och prata mig varm om det jag tror på OCH kritisera och motarbeta det jag inte tror på. Det går alldeles ypperligt!

[hjhelena]

Plutteli: Hur många kan säga att ni läst Momo böckerna? Blir ni verkligen förvånad att Felicia beskriver en mamma med alkoholproblematik långt över vad som är ok när Anna själv skrivit om exakt samma sak? Hur kan man lita till en person som kurat ANDRAS barn när hon varit packad? Varför litar man så blint på en person som faktiskt ljuger utan att blinka för att få det hon vill? ( tex genom att skriva om "pojken som dunkade huvudet" storyn för att få leka martyr, seriöst, den krönikan var inte svår att genomskåda!) Jag bara undrar VARFÖR ingen här verkar ifrågasätta ett skit av det Anna kommer med, vad är det som är så farligt i att inte köpa hennes tankar och ideer rakt av? Och sen undrar ni varför utomstående ser detta forum som en sekt...

Jag läste Mommo för flera år sen, och tycker det är en otrolig berättelse om ett liv, den fördjupade bara min övertygelse om att Anna Wahlgren är en klok kvinna. Inte så att hon föddes till denna jord som en allvetande orakel, utan snarare så att hon genom sin stora erfarenhet och även sina misstag har lärt sig mycket. Sen tycker jag att hon är väldigt bra att lyckas analysera fram vad som funkar och inte för människor och barn.
Jag har mig veterligen inte gått med i någon sekt och de som jag mött på detta forum är människor som tänker själva, som vågar ifrågasätta, inte några som blint köper en tro. Hur skulle vi annars kunna gå emot BVC och andras uppfattningar varje dag? I Barnaboken hittade jag äntligen nåt som följde vad jag i mitt hjärta kände, och precis som det är skönt att rådfråga någon ibland tar jag då fram Barnaboken och får lite råg i ryggen. Jag följer den inte som någon bokstavstroende och ibland gör jag tvärtemot vad som står, men när jag känner att jag är fel ute, läser jag och testar vad Anna tipsar om.
Varför skulle jag betvivla hennes bok för att hon inte framlevt alla sina dagar som en perfekt människa? (Finns det perfekta människor?)
Jag har bara träffat Anna en gång, på en föreläsning, men min man har gått SHN-kurs i Gastsjön för att kunna hjälpa små barn. Han mötte en totalcharmig kvinna med rå och underbar humor, som rökte och drack vin och skrattade högt och bjöd in till sitt hus med stort hjärta och stor kunskap. Ingen sektledare, men visst, hon har dragningskraft och karisma och tar plats som kanske bara män får. Och en kunskap som går emot mycket av etablissemanget just nu tror på.
Allt gott,
Helena

[plutteli]

Om jag frågar såhär: Om du hade vetat att personal på ditt barns förskola (om nu barnet gått på förskola) hade behandlat sina barn så som Anna beskrivs i Felicias bok, hade du låtit personalen ha hand om ditt barn då?

Nej, plutteli det hade jag inte. Men nu är det faktiskt jag som tar hand om och har ansvaret för mina barn inte Anna Wahlgren. Trots Mommo och Felicias bok har BB samma värde för mig fortfarande. Bra råd är bra råd. Oavsett vem de kommer ifrån.

Jag hade en vän som berättade att han misshandlat sin flickvän. Han kände mig och min dåvarande sambo väldigt bra och kom absolut med råd och synpunkter i vårt förhållande. De råden var bra och han var en fin och fantastisk människa. Slutade han att vara det när jag fick reda på misshandeln? Nej. Däremot var det otroligt sorgligt, helt förkastligt och absolut olagligt det han gjort. Men han var en vän. Och inte sparkar jag på den som ligger. Jag försöker stödja och hjälpa. Detta är bara ett av väldigt många exempel på liknande situationer jag stött på i mitt liv. Jag kanske bara är sån, kanske är vi bara olika. Jag har fått så mycket av Anna och ingenting av det förtas av det jag vet om Mommo eller Felicias bok.

Jag är övertygad om att väldigt många som läser eller hör talas om dessa böcker drar öronen åt sig och aldrig kommer använda ett enda råd från BB igen. Kanske några även här från forumet. Det är deras val. Men mitt val är att fortsätta med det jag ser fungerar. Ditt val är ett annat. Du är välkommen att tycka att ditt val är mycket bättre. Varsågod!

Det jag ser som problematisk är ju att alla råd Anna kommer med INTE är bra råd. Bra mycket av de råd hon ger är ju direkt återspegling av hur hon behandlades som barn och hur hon behandlat sina barn. Annas "expertis", det som gjorde henne känd var ju just hur hon tagit hand om SINA barn, det är ju det allt bygger på! Uppenbarligen har hon inte gjort det bästa av jobb med iaf de äldsta barnen men ändå menar hon att det är JUST DET arbetet med barnen som gör att hennes råd är värda att ta på allvar! Det går inte ihop!
Bara för att DU klarar av att sålla betyder det inte att alla klarar det, tyvärr, och eftersom Anna varvar bra saker med komplett galenskap så blir det så mycket svårare att sålla rätt. Även om varje förälder har ansvar för sitt barn betyder det inte att man står utan ansvar för de råd man ger!
(Finns tom en lagparagraf om att man kan åka dit ifall man tex ger råd om hur man bygger en bomb och den man ger rådet sedan bygger en bomb och skadar människor, du får isf samma straff som den som byggde bomben hur mycket du än anser att du faktiskt inte kan ta ansvar för att någon lyssnade till ditt råd och byggde en bomb. Ingen vidare koppling till Annas forum, enbart ett exempel!)

[plutteli]

Plutteli: Hur många kan säga att ni läst Momo böckerna? Blir ni verkligen förvånad att Felicia beskriver en mamma med alkoholproblematik långt över vad som är ok när Anna själv skrivit om exakt samma sak? Hur kan man lita till en person som kurat ANDRAS barn när hon varit packad? Varför litar man så blint på en person som faktiskt ljuger utan att blinka för att få det hon vill? ( tex genom att skriva om "pojken som dunkade huvudet" storyn för att få leka martyr, seriöst, den krönikan var inte svår att genomskåda!) Jag bara undrar VARFÖR ingen här verkar ifrågasätta ett skit av det Anna kommer med, vad är det som är så farligt i att inte köpa hennes tankar och ideer rakt av? Och sen undrar ni varför utomstående ser detta forum som en sekt...

Jag läste Mommo för flera år sen, och tycker det är en otrolig berättelse om ett liv, den fördjupade bara min övertygelse om att Anna Wahlgren är en klok kvinna. Inte så att hon föddes till denna jord som en allvetande orakel, utan snarare så att hon genom sin stora erfarenhet och även sina misstag har lärt sig mycket. Sen tycker jag att hon är väldigt bra att lyckas analysera fram vad som funkar och inte för människor och barn.
Jag har mig veterligen inte gått med i någon sekt och de som jag mött på detta forum är människor som tänker själva, som vågar ifrågasätta, inte några som blint köper en tro. Hur skulle vi annars kunna gå emot BVC och andras uppfattningar varje dag? I Barnaboken hittade jag äntligen nåt som följde vad jag i mitt hjärta kände, och precis som det är skönt att rådfråga någon ibland tar jag då fram Barnaboken och får lite råg i ryggen. Jag följer den inte som någon bokstavstroende och ibland gör jag tvärtemot vad som står, men när jag känner att jag är fel ute, läser jag och testar vad Anna tipsar om.
Varför skulle jag betvivla hennes bok för att hon inte framlevt alla sina dagar som en perfekt människa? (Finns det perfekta människor?)
Jag har bara träffat Anna en gång, på en föreläsning, men min man har gått SHN-kurs i Gastsjön för att kunna hjälpa små barn. Han mötte en totalcharmig kvinna med rå och underbar humor, som rökte och drack vin och skrattade högt och bjöd in till sitt hus med stort hjärta och stor kunskap. Ingen sektledare, men visst, hon har dragningskraft och karisma och tar plats som kanske bara män får. Och en kunskap som går emot mycket av etablissemanget just nu tror på.
Allt gott,
Helena

Att ni "vågar" ifrågasätta normen är inte ett argument för att forumet inte är en sekt, de allra flesta sekter står faktiskt utanför samhället och går emot normerna mest hela tiden. Jag går emot normen allt som oftast på massor av punkter helt utan BB.

Ingen har påstått att man måste vara perfekt, men från "inte perfekt" till någon som kränker och begår övergrepp på sina barn är det liksom ett rätt stort kliv. Att man haft en tung uppväxt sanktionerar inte vilket beteende som helst, att man inte kan vara perfekt ger inte fribiljett att bete sig som man vill mot sina barn. Ändå är det i princip det ni säger.
Detta berör mig mycket också för att Anna i sitt sätt att formulera sig på forumet/i krönikor och genom sina råd är så sjukt likt min egen mamma till vilken jag inte har det bästa förhållande.

[hjhelena]

Att ni "vågar" ifrågasätta normen är inte ett argument för att forumet inte är en sekt, de allra flesta sekter står faktiskt utanför samhället och går emot normerna mest hela tiden. Jag går emot normen allt som oftast på massor av punkter helt utan BB.

Ingen har påstått att man måste vara perfekt, men från "inte perfekt" till någon som kränker och begår övergrepp på sina barn är det liksom ett rätt stort kliv. Att man haft en tung uppväxt sanktionerar inte vilket beteende som helst, att man inte kan vara perfekt ger inte fribiljett att bete sig som man vill mot sina barn. Ändå är det i princip det ni säger.
Detta berör mig mycket också för att Anna i sitt sätt att formulera sig på forumet/i krönikor och genom sina råd är så sjukt likt min egen mamma till vilken jag inte har det bästa förhållande.

Nej, det förstår jag. Jag menar bara att jag tror att de människor som gillar Barnaboken i regel är ifrågasättande och smarta, inget vidare sektmaterial!
Om det finns någon sekt har jag missat den i alla fall, ska kolla upp och fråga varför de inte erbjudit mig medlemskap då?
Förlåt att jag skojar, men det här med sekt är så komiskt att jag inte kan hålla mig... Ta av dig foliehatten, Paula.

Vad som är sant eller inte i Felicia Feldts bok, vet jag inte, och kan inte ta den diskussionen. Det här är ingen domstol. Men för mig betyder Barnaboken mycket, det andra vet jag ju inget om.

Ha en fin dag,
Helena

[Sarisparis]

Dessutom tycker jag hon motsäger sig själv i var och vartannat inlägg/krönika hon gör. Nä, för mig är och förblir det en gåta hur hon kan ha det inflytande hon har över så många föräldrar. De få bra råd hon kommer med är för det mesta inga nyheter utan "gammal skåpmat" hämtat från generationer av föräldrar, så dessa saker kan man lika gärna ta från annat håll.

Du är självklart fri att tolka hennes krönikor hur du vill. Som du säger sâ är vissa av Annas râd om barn inte särskilt revolutionerande. Mycket är vad Anna kallar gammal kvinnokunskap. Att du med flera ser det som ett problem att andra tycker att Annas sätt att skriva och förklara pâ är bra och intressant är erat problem.

Det som gav grunden för denna tråd är ju egentligen mitt ifrågasättande av hur ni kan försvara i princip allt hon gör så till den milda grad, människan verkar ju ofelbar i era ögon!

Jag tycker att jag har svarat pâ detta redan. Anna är inte ofelbar i mina ögon, inte heller i hennes (se Barnaboken, Mommo) men det förringar inte min syn pâ henne. Jag tycker fortfarande att Barnaboken är en fantastisk bok om barn.

Ingen har påstått att man måste vara perfekt, men från "inte perfekt" till någon som kränker och begår övergrepp på sina barn är det liksom ett rätt stort kliv. Att man haft en tung uppväxt sanktionerar inte vilket beteende som helst, att man inte kan vara perfekt ger inte fribiljett att bete sig som man vill mot sina barn. Ändå är det i princip det ni säger.

Nej, här hâller jag inte med dig. Jag (jag kan bara tala för mig själv) sanktionerar inte vilket beteende som helst. Att Anna inte varit den perfekta föräldern hela tiden är inget scoop. Men jag vidhâller att om Anna nu ska dömas som "barnuppfostransexpert" sâ ska det vara efter de râd hon ger.

Detta berör mig mycket också för att Anna i sitt sätt att formulera sig på forumet/i krönikor och genom sina råd är så sjukt likt min egen mamma till vilken jag inte har det bästa förhållande.

Kanske du skulle fundera lite pâ om din relation till din egen mamma är ett omrâde där all denna energi faktiskt skulle kunna ge nâgot gott till slut. Jag har försökt svara pâ dina frâgor pâ ett sakligt och vänligt sätt, men det gâr liksom i cirklar precis som inger sa tidigare. Vi är väl ganska sâ överens om att vi inte är oöverens om Annas râd och det är inget fel i det. Folk tycker olika och det är precis som det ska vara. Lev och lât leva.