Får man beklaga sig här?

[/LO]

Man kan ju också vända på det och säga "gott in, gott ut" För det stämmer ju minst lika bra. Inte minst när det gäller barnen.

/LO

[Jennie]

Du är så klok, så klok, LO! Det uttrycket knycker jag!

Jag får också ofta höra att jag har tur som har barn som sover så bra. Men jag brukar svara att vi har lärt dem att sova. Om någon frågar hur berättar jag glatt om shn-kuren och hela AW-filosofin med såklart

[hjhelena]

I början när jag väntade tvillingar och när de var nyfödda sa alla: "Åhh, vad jobbigt, det är väl JOBBIGT!"
(Det var det inte, jag fick 2 underbara barn - jobbigt )

Efter några månader skrev jag ett pm till Anna och tackade för att det tack vare Barnaboken gick så lätt och var så underbart, då svarade hon ngt om att "om ett tag kommer du bara få höra vilken tur du har haft som fått så snälla barn"...

Och som ett brev på posten... nu får jag höra allt som oftast vilken tur jag har som fick tvillingar, för det är ju DÄRFÖR de sover så bra, ensamleken funkar så bra och att allt går lätt, de är ju så "snälla"....

Ja, jag försöker skratta åt det... inget rätt har jag gjort och Annas bok betyder inget, jag har bara dragit en vinstlott... Komiskt bara att samma människor nu säger att det är mkt lättare med tvillingar...

Kram H

[cillamamman]

Till er alla; Vad DUKTIGA ni är, som har så goa barn!

[MarieH]

Ja, fast visst har vi TUR!

Vi har både hittat Barnaboken, fattat hur bra den är och dessutom varit energiska nog att använda oss av de verktyg, tips och råd som finns i den 8). Och då "får" man snälla barn...

/Marie
(Som försöker skriva detta så att skrattet i rösten hörs och glimten i ögat syns... Svårt... )

[annawahlgren]

Tack, MarieH

Fantastiskt, Hjhelena Du hade den enorma turen att få tvillingar, och vet inte alla människor att det är så otroligt mycket lättare med tvillingar än med bara ett barn

Minns en granne som kom över när jag hade bara ett barn, mitt första. Lilla älsklingen var ett år. "Du kan ju inte ha en lugn stund för dig själv", beklagade hon mig, och det var meningen att jag skulle klaga tillbaka. Jag förstod helt uppriktigt inte vad hon talade om

Pussa på de små älsklingarna från mig De är i sanning avundsvärda som slipper gnäll och möter glädje, ständigt

[Gunzan]

Bara för att jag har "snälla" barn så verkar det som om folk tror att man slår dem .
Har en bekant som har två vildingar till barn och som aldrig har fått till det där med sömnen. Hon verkar tycka att jag är alldeles för hård när jag envetet försöker få lillkillen att somna om om han har vaknat för tidigt.

Den första gången som jag hämtade min stora på dagis utan att den lilla var med in, har blivit historisk. Jag ställde barnvagnen på utsidan och hade babyvakten med mig in. När hon såg att jag inte hade barnet med mig undrade hon om jag hade lämnat honom hemma Visst bor vi bara några meter ifrån dagis men hennes ansiktsuttryck sa allt.

En annan gång, så fick min dotter ett "trotsanfall" när vi skulle gå hem från dem så jag lände att det var ingen idé att tjöta den här dagen så jag tog ett bastant tag i tjejen och satte upp henne på axlarna. Denna mamman såg alldeles förskräckt ut och började göra en rörelse för att hejda för hon trodde jag skulle göra min dotter illa

Sedan är det ju alla i omgivningen som tycker att man är alldeles för hård med sömn och mat och alldeles på tok för slapphänt med att jag låter min 3 åring vara ute själv eller att min 1 åring får krypa omkring på gården själv när jag är inne och hämtar något. (Vår tomt på framsidan är 9 kvm och sedan börjar gården och vi bor i ett radhus. Jag ser honom genom köksfönstret).

Många tycker att det är konstigt att jag säger att det är lättere att ha två barn än ett och att vi vill ha fler barn väldigt snart. De tycker att det är jobbigt att ha barn och de vill ha mer egentid eller så vill de inte vara utan sina barn en endaste sekund. De vakar över barnen titt som tätt och ger barnen allt de pekar på även godis och annat sockrigt. Vi har inte haft mycket leksaker till barnen och de flesta är över 30 år gamla (alltså våra egna gamla leksaker).

Våra barn har istället fått vara ute mycket och hjälpt till hemma och är så lugna och tillfreds med livet. De är väldigt framåt som personer för vi har inte hjälpt dem till passivitet utan uppmanat dem att hitta egna lösningar på problemen och lösa dem.

Som jag har sagt förut man kan känna sig lite ensam om att ha den här synen på barn. Fast jag förstår inte för jag tycker bara att det är sunt förnuft

/Gun

[Alexandra]

Ja, det har man ju fått höra lite varstans ifrån: att vi har ett så snällt barn å det ska vi vara tacksamma över. Barn är ju i första hand jobbiga - det vet ju alla!?

Blir oxå görledsen av att bli jämförd och anklagad: vad har du att klaga över, din dotter som är så snäll!? Precis som ni alla säger så är det ingen som ser jobbet som ligger bakom. Kommer aldrig glömma ett par sömnlösa nätter när Virve vid 5mån skulle sova i eget rum ffg. Hon sov som en stock och jag mådde pyton men det var bara att bita ihop för jag visste ju... ja ni vet!

Nu väntar vi vårt andra barn, och precis som ni andra säger så får vi höra olyckskorparna och alla illvilliga säga: ett barn går väl bra men TVÅ! Vänta ni bara
Jag blir så arg på dessa missunsamma människor som inte lärt sig glädjas med andra utan bara ska dra ner alla andra i sitt eget träsk.
Oj, nu blev jag riktigt förbannad såhär på söndagsmorgonen! Men det var skönt att skriva av sig, och jätteskönt att det finns så många kloka människor här som förstår och som upplever liknade situationer som jag!

Kram på er och på alla härliga ungar!

/Alex

[annawahlgren]

Tack för skön och tänkvärd läsning

Om föräldrar finge höra hur rätt de gör bara hälften så ofta som de får höra hur fel de gör, skulle världen se alldeles annorlunda ut

[annawahlgren]

Måste tacka er alla - Anthea, gyrils mamma, Mindy, Morsan, Hege, br, liw, LO - för den glädje ni sprider (ni som haft sådan orättvis, oförtjänt TUR ). Här är i alla fall en som VET vilket arbete ni lägger ner och hur konstruktivt det är - hur verkligen i barnens intresse det är, det ni gör, när de små barnen får växa upp i tillit till världen och sig själva, i vardagsglädje och självkänsla, i kärleksfull respekt för de livsnödvändiga basbehoven och i tro på det naturligen goda i livet. Jag är inte något av era barn, men jag önskar jag vore