Nu är det tämligen tjorvigt här hemma. Det nya schemat har tagit en väldig tid att jobba in. Det som ha varit svårast är att vänta på mat efter sista luren, men nu tycker jag att han grejar det. Så dagarna är ganska ok, för varje dag fler och fler leenden och nöjd bebis(förutom idag dock,vill sova). Men, nätterna, suck. Han vaknar väldigt ofta, inatt var det rekord tror jag, var tjugonde minut

.
Jag har börjat ge honom mosad potatis utblandad med ersättning. Han tycker det är så gott att han sprattlar och skrattar när vi matar. Fem dagar har han fått och nu äter han tre teskedar ungefär. Kan det vara det? Fast han har ju vaknat före det också. Jag är i sådan sömnbristdimma just nu så jag minns inte riktigt. Han ammas vid midnatt och ibland en gång till någon gång mellan tre och sex. Vid alla uppvaken får han nappen och mellan fem och sex på morgonen får han komma till mig för då är jag så slut. Han vaknar vid 6:30 och smäller av ett leende, själv lipar jag bara av ren trötthet. Av förklarliga själ har det varit mycket gnissel idag.
Kan det vara magen som strular? Han är duktig att rapa, som en hel karl. Men visst, vid midnatt kanske jag är väl snabb att lägga ner i sängen igen, tycker mig höra en liten rap men borde kanske vänta på en till?
En teori jag har: kan det vara så att midnattsmålet drar igång aktivitet i magen som sedan väcker honom? Fast då borde han ju inte sova så gott de första fem-sex timmarna, då är han ju verkligen fullproppad med mat. Eller är det tvärtom; skall jag försöka truga i mer vid midnatt så han står sig. Jag har alltid försökt mata enl SM på nätterna, ett bröst bara och ganska snabbt avklarat. Han är ju en stor kille, redan storlek 68. Skall jag fortsätta som jag gör?