Tänkte bara på det där med samvetet. Jag brukar döva det med att njuta av att se min lilla ta sig fram i tillvaron. Hon vet hur man gör, och vet hon inte så frågar hon mig, för hon vet att jag vet. 8)
Människor vi möter tycker hon är en trevlig person. Dit leder alla konflikterna på hemmaplan.
Man besparar barnet att bli sedd som en jobbig person av andra.
Skrikattacker - behöver hjälp!
Härligt inlägg Cissii!
Vi har haft en superbra dag idag. MEN det längsta utbrottet kom idag på förmiddagen, 40 minuter var Ester ledsen. Nu börjar jag se att majoriteten av utbrotten sker när hon inte får bli buren. Idag var hon ute med sin mormor och morfar på fm, jag mötte upp och såg på håll att mamma (mormor) då satt på huk, tyst, bredvid en ledsen Ester. När jag kom fram blev det etter värre, hon ville bli buren i snöyran.
Vi gick iväg ett par meter och stod och pratade om vissa träd man kunde kapa osv osv, jag satte mig hos henne en stund, men då blev det skrik av det hela. Därmed kände jag att min närvaro icke hjälpte utan stjälpte. "Nu, skall jag göra som Susan D gjort, finnas nära tills det hela ger sig av sig självt"... men icke. Hon grät och grät, kom fram till mig där jag stod och drog mig i vanten, neråt... (Lilla underbara goa...) Jag satte mig ner och höll om henne, hon lugnade sig och slappnade av. Efter någon minut sa jag glatt att "Nu skall vi gå hem och äta lunch med mormor och morfar", varpå de började gå i förväg (som lockbete), jag reste mig och då blev hon ledsen och började skika igen.
Men jag ville inte ge mig, tänkte jag utan "jag vet svaret, och det är att gå bredvid mamma"... och stod kvar. I 30 min...
Sedan var det förbi lunchtid och vi var tvungna att gå hem... Så jag tog ett fast tag i den lilla handen och ledde hem henne, ledsen var hon hela vägen... 
När vi kom in började hon skrika, så jag tog av henne kläderna och sängdumpade henne. Då slutade alltihop.
Jag känner att detta var ett misslyckande från min sida... eller? Hur skulle jag gjort, visst jag hade kunnat ge henne MASSOR av tid, men då hade schemat gått åt skogen...
Det kom sedan fram under luren att mormor lyft upp Ester när hon blivit lite skraj för en hund som kom förbi, och sedan när hon satte ner henne igen hade ledsenheten börjat. Nu har jag sagt till mamma att hon måste förebygga bättre, att hellre bära till något spännande, att de plötsligt får ett uppdrag ute, ställa rätta en stol eller annat. Det bästa är ju att inte lyfta upp i onödan, jag sätter mig alltid på huk när hundar kommer förbi.
Och att BRYTA I TID, att när de små armarna visar en tendens att lyftas i luften för att bäras, HELT PLÖTSLIGT komma på ... att nu MÅSTE mamma gunga, springa runt hörnet, eller titta på katten som kröp in under busken eller nåt annat - låtsas om att man inte sett intentionen från den lilla prinsessan och inte vänta på nick och med håll. Förekomma är vår melodi - och ett mellis som inte mättar för mycket vid 10 när vi går ut, ett halvt äpple att knapra på då man blir påklädd eller nåt i den stilen.
Måste bara avsluta med att berätta om vår FANTASTISKA tur till IKEA på väg hem från mormor och morfar idag... "KEA" lät det från baksätet hela vägen, de tre milen som var att köra... Sen satte jag Ester i kundvagnen, femtio meter in på "varvet runt" ville hon ner och gå själv. Då sa jag "du får gärna gå, håll dig vid mamma, här är mycket folk"... Sen travade den lilla Skatten runt, spankulerade ett par meter bakom mej, leendes och glimten i ögonen HELA den långa vägen från entren till kassorna, då hon gladeligen sattes tillbaka i vagnen igen då mamma MÅSTE stå i kö och betala...
Under vår promenad på varuhuset, slog jag armarna om henne flera gånger och sa hur UNDERBAR hon var att ha med sig, och hur MYSIGT vi hade det... Då sken hela ansiktet upp i ett leende som får tårar att bränna i ögonvråna...
En liten rapport fårn mig, som blev vääääldigt lång!
Vi har haft en superbra dag idag. MEN det längsta utbrottet kom idag på förmiddagen, 40 minuter var Ester ledsen. Nu börjar jag se att majoriteten av utbrotten sker när hon inte får bli buren. Idag var hon ute med sin mormor och morfar på fm, jag mötte upp och såg på håll att mamma (mormor) då satt på huk, tyst, bredvid en ledsen Ester. När jag kom fram blev det etter värre, hon ville bli buren i snöyran.
Vi gick iväg ett par meter och stod och pratade om vissa träd man kunde kapa osv osv, jag satte mig hos henne en stund, men då blev det skrik av det hela. Därmed kände jag att min närvaro icke hjälpte utan stjälpte. "Nu, skall jag göra som Susan D gjort, finnas nära tills det hela ger sig av sig självt"... men icke. Hon grät och grät, kom fram till mig där jag stod och drog mig i vanten, neråt... (Lilla underbara goa...) Jag satte mig ner och höll om henne, hon lugnade sig och slappnade av. Efter någon minut sa jag glatt att "Nu skall vi gå hem och äta lunch med mormor och morfar", varpå de började gå i förväg (som lockbete), jag reste mig och då blev hon ledsen och började skika igen.
Men jag ville inte ge mig, tänkte jag utan "jag vet svaret, och det är att gå bredvid mamma"... och stod kvar. I 30 min...
Sedan var det förbi lunchtid och vi var tvungna att gå hem... Så jag tog ett fast tag i den lilla handen och ledde hem henne, ledsen var hon hela vägen... När vi kom in började hon skrika, så jag tog av henne kläderna och sängdumpade henne. Då slutade alltihop.
Jag känner att detta var ett misslyckande från min sida... eller? Hur skulle jag gjort, visst jag hade kunnat ge henne MASSOR av tid, men då hade schemat gått åt skogen...
Det kom sedan fram under luren att mormor lyft upp Ester när hon blivit lite skraj för en hund som kom förbi, och sedan när hon satte ner henne igen hade ledsenheten börjat. Nu har jag sagt till mamma att hon måste förebygga bättre, att hellre bära till något spännande, att de plötsligt får ett uppdrag ute, ställa rätta en stol eller annat. Det bästa är ju att inte lyfta upp i onödan, jag sätter mig alltid på huk när hundar kommer förbi.
Och att BRYTA I TID, att när de små armarna visar en tendens att lyftas i luften för att bäras, HELT PLÖTSLIGT komma på
... att nu MÅSTE mamma gunga, springa runt hörnet, eller titta på katten som kröp in under busken eller nåt annat - låtsas om att man inte sett intentionen från den lilla prinsessan och inte vänta på nick och med håll. Förekomma är vår melodi - och ett mellis som inte mättar för mycket vid 10 när vi går ut, ett halvt äpple att knapra på då man blir påklädd eller nåt i den stilen.Måste bara avsluta med att berätta om vår FANTASTISKA tur till IKEA på väg hem från mormor och morfar idag... "KEA" lät det från baksätet hela vägen, de tre milen som var att köra... Sen satte jag Ester i kundvagnen, femtio meter in på "varvet runt" ville hon ner och gå själv. Då sa jag "du får gärna gå, håll dig vid mamma, här är mycket folk"... Sen travade den lilla Skatten runt, spankulerade ett par meter bakom mej, leendes och glimten i ögonen HELA den långa vägen från entren till kassorna, då hon gladeligen sattes tillbaka i vagnen igen då mamma MÅSTE stå i kö och betala...
Under vår promenad på varuhuset, slog jag armarna om henne flera gånger och sa hur UNDERBAR hon var att ha med sig, och hur MYSIGT vi hade det... Då sken hela ansiktet upp i ett leende som får tårar att bränna i ögonvråna...
En liten rapport fårn mig, som blev vääääldigt lång!
//Anna
Mamma till Ester - född feb 09, kvällsmålskurad juni 09
Mamma till Ester -
född feb 09, kvällsmålskurad juni 09Jag bara kikar in här....
Vi är ju strax bakom er Anna09.
Jag kan säga att jag känner igen alltihop såååå mkt! När det blir panik härborta och jag måste få med mig den lilla människan kör jag solsken så trollen spricker. Ett tjoho och så är ungen helt plötsligt uppe på huvudet. . Bättre så än att jag blir 
.
Det där med att gå ner på huk är så himla bra! Men jag har märkt att han blir jättetjurig om han hängt med mormor eller pappisen som gärna bär runt på lillen så fort han piper i just tröstande syfte. Jag vet inte men jag misstänker att handlingen får liten att känna sig inkompetent och vem blir inte tjurig av det?
Jag märkte här om dagen att han testade mig. Han gjorde sin tjurmin och så öppna han ena ögat och kollade om jag höll med om att det var hemskt. Men jag gjorde så här: :-s Och då körde han darrning med läppen i typ 1 sek sen märkte han att det inte gjorde ngn skillnad på min min så då slutade han för att i nästa stund börja garva.
Hå hå ja ja! De små liven är bra lustiga!
Kram på er! /Luvisen
Vi är ju strax bakom er Anna09.
Jag kan säga att jag känner igen alltihop såååå mkt! När det blir panik härborta och jag måste få med mig den lilla människan kör jag solsken så trollen spricker. Ett tjoho och så är ungen helt plötsligt uppe på huvudet. . Bättre så än att jag blir . Det där med att gå ner på huk är så himla bra! Men jag har märkt att han blir jättetjurig om han hängt med mormor eller pappisen som gärna bär runt på lillen så fort han piper i just tröstande syfte. Jag vet inte men jag misstänker att handlingen får liten att känna sig inkompetent och vem blir inte tjurig av det?
Jag märkte här om dagen att han testade mig.
Han gjorde sin tjurmin och så öppna han ena ögat och kollade om jag höll med om att det var hemskt. Men jag gjorde så här: :-s Och då körde han darrning med läppen i typ 1 sek sen märkte han att det inte gjorde ngn skillnad på min min så då slutade han för att i nästa stund börja garva. Hå hå ja ja! De små liven är bra lustiga!
Kram på er! /Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Ja och ibland så brukar jag ifrågasätta mig själv; tex varför skulle jag inte kunna bära en liten bit nu för att hitta något annat intressant och undvika ett sammanbrott?
Visst kan man få det man ber om, tex bli buren en bit, utan att det betyder att man behöver bli kånkad på i flera timmar.
Jag tänker som så att det är en liten puckel man ska ta sig över, hystar upp lilla barnet i famnen, vänder mig om, går några steg, hittar något annat spännande att titta på, sätter mig mer och ungen glider ner på marken och så går vi vidare. Alla kamper behöver man inte ta, man har ju möjlighet att välja.
Men sen finns det ju tillfället när barnet fullständigt bryter ihop över en leksam som bara inte vill som barnet vill. Det lägger jag mig inte i, då får det brytas ihop ifred och sen går livet vidare.
Kram Susan
Kram Susan
Visst kan man få det man ber om, tex bli buren en bit, utan att det betyder att man behöver bli kånkad på i flera timmar.
Jag tänker som så att det är en liten puckel man ska ta sig över, hystar upp lilla barnet i famnen, vänder mig om, går några steg, hittar något annat spännande att titta på, sätter mig mer och ungen glider ner på marken och så går vi vidare. Alla kamper behöver man inte ta, man har ju möjlighet att välja.
Men sen finns det ju tillfället när barnet fullständigt bryter ihop över en leksam som bara inte vill som barnet vill. Det lägger jag mig inte i, då får det brytas ihop ifred och sen går livet vidare.
Kram Susan
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
JAg förstår vad du menar, Susan. Klart man kan bära några meter till nåt spännande. Till saken hör att jag har ganska mycket ryggproblem och vill inte fresta på ryggen mer än nödvändigt. Det blir tillräckligt många lyft som det är på en dag.
Därför vill jag hitta sätt att komma förbi det. Ibland har vi paktat mot ryggen, den svaga ryggen som är då dum och tokig... just idag. 
Får göra det lite oftare.
Idag ville fröken bli buren så fort vi kom utanför dörren, men det tänkte jag inte göra, för vi hade ju ett uppdrag. Vi skulle sätta tallkvistar i våra utekrukor till advent... så jag satte igång med det, upptagen till 1000. Ester grät och skrek ett par vändor. Sen sa jag till lite på skarpen... då skrek hon en gång till. Sen gick hon fram till korgen med kvistar, log och gav mig en med ett "tack"... Jag tackade så kolossalt och sa att hon var en sån gyllig tjej som hjälpte mamma. (var nära att mamma började böla för den rara hjälpredan).
Sedan skulle vi gå tyckte Ester och efter några meter ville hon bli buren igen och blev ledsen. Denna gång satte jag mig i snön och så kramades vi tills hon började skoja med mig, då ajg var snabbt med på noterna och så killades vi och skojade tills hon började gå själv igen.
Varje tillfälle kräver sin lösning... det gäller att ha sina kort att ta till alltså. När vi nästan var hemma sa hon "asslar", varpå jag raskt sa "JAAA, nu får du åka på mammas axlar sista biten", hon blev så lycklig och satt och sjöng hela den korta vägen hem.
En liten rapport. Tack för att ni läser och följer oss.
Därför vill jag hitta sätt att komma förbi det. Ibland har vi paktat mot ryggen, den svaga ryggen som är då dum och tokig... just idag.
Får göra det lite oftare.
Idag ville fröken bli buren så fort vi kom utanför dörren, men det tänkte jag inte göra, för vi hade ju ett uppdrag. Vi skulle sätta tallkvistar i våra utekrukor till advent... så jag satte igång med det, upptagen till 1000. Ester grät och skrek ett par vändor. Sen sa jag till lite på skarpen... då skrek hon en gång till. Sen gick hon fram till korgen med kvistar, log och gav mig en med ett "tack"...
Jag tackade så kolossalt och sa att hon var en sån gyllig tjej som hjälpte mamma. (var nära att mamma började böla för den rara hjälpredan).Sedan skulle vi gå tyckte Ester och efter några meter ville hon bli buren igen och blev ledsen. Denna gång satte jag mig i snön och så kramades vi tills hon började skoja med mig, då ajg var snabbt med på noterna och så killades vi och skojade tills hon började gå själv igen.
Varje tillfälle kräver sin lösning... det gäller att ha sina kort att ta till alltså. När vi nästan var hemma sa hon "asslar", varpå jag raskt sa "JAAA, nu får du åka på mammas axlar sista biten", hon blev så lycklig och satt och sjöng hela den korta vägen hem.
En liten rapport.
Tack för att ni läser och följer oss.//Anna
Mamma till Ester - född feb 09, kvällsmålskurad juni 09
Mamma till Ester -
född feb 09, kvällsmålskurad juni 09