Hej Anna!
Nu kommer jag med lite snabbpepp, idag har jag tydligen tid bara med korta inlägg

men några snabba tankar iallafall
Först och främst: sju nätter har ni gjort. Sju. Det är inte mycket när det handlar om att bryta en dålig vana och barnet är tre år. Och då får du tänka på att ni mitt i där var lite inkonsekvent och otydlig och förvirrade Julia, vilket såklart gör att hon måste fråga om och om igen om ni verkligen står för det ni säger / visar. Hon frågar efter er ledning och ni ska ge henne den. Det är vad jag kallar aktivt föräldraskap
Se på hur LÅNGT ni faktiskt kommit - hon kan somna själv, hon har haft bara tre uppvak den här natten, ni har gjort den allra tuffaste biten i kuren - inte kan ni slänga in handduken då? För en sak är säker: Julia mår INGET bättre av att vakna på nätterna än vad ni gör, sammanhängande sömn är livsviktigt och en vacker gåva till sitt barn
Tänk också på att Julia är mitt i trotsen, frågorna BLIR lite större då, lite mer enträgna. Det är så trotsen funkar
Och nu gäller det för ömma föräldrarna att överlåta lite mer till tjejen, hon kan! Såklart kommer hon att bli urförb-ad om ni inte kommer in när hon skriker er till sig, men hon vet vad som gäller nu, tro mig. Gå absolut INTE in efter en ramsa, då förverkar ni den snabbare än kvickt. Ramsan ska alltid ha sista ordet, så har ni ramsat så coola ner och avvakta och avvakta och avvakta lite till. Ramsa när ni skulle vilja gå in nu, alltså: ingen ramsa i första taget, målet är att hon ska fixa det här själv nu. Och när du känner att NU måste jag in, DÅ ramsar du! Och då ser du till att nå fram! Ge dig inte med mindre!
Oj, det blev visst lite långt ändå det här, men nu
måste jag verkligen gå
Kram så länge!
Mia