Tack så mycket, det värmer
Dock har vi en bit kvar gällande nattningen och vi behöver lite hjälp och stöd där igen
Varför blir inte nattningen bättre, lugnare och mer positiv ?
Jag skulle säga att den blivit sämre sedan de tre senaste nätterna (natt 6,7,8). Från 13-15 minuter till 20-25 minuter.
Vi leker, badar, dricker vällning och busar och sen busar vi hela vägen in i hans rum och så fort han ser att gardinen är nere så byter han stämning och jag skulle säga, blir mer förtvivlad än arg till att börja med, vi ställer honom i sängen och busar sinsemellan så att han tillslut skrattar (skratt, gråt om vartannat). Sen säger pappa godnatt och jag släcker lampan och lägger honom på sidan och gör en kort solfjäder - det är konstant skrik/protester/gråt - jag ramsar glatt ut som jag ska. Vi stökar runt och plockar ihop så att han hör oss.
I går var det lite lugnare med pauser mellan protesterna men idag var det nästan konstant "svärande" (som jag intalar mig att det är iaf - han låter inte snyftande iallafall) i 15 minuter, sedan blev det tyst och jag gick för att bekräftelseramsa och några sekunder efter det var det igång igen i 7 minuter tills han tystnade. Och nu missade jag att ge bekräftelseramsam för att jag inte ville störa för tidigt....
Ramsan fungerar jättebra vid uppvak men den verkar inte ha någon betydelse vid läggning.
Varför blir det inte bättre? Vad ska vi göra?
När ska man ge påminnelse utan att det blir överkoncentration? - eller ska man inte det överhuvudtaget numera vid läggning?
OBS!
Det har inte varit överkoncentration de senaste två kvällarna och jag tänker verkligen positivt när vi busar in i sängen och är positiv hela vägen ut och bort från dörren när jag ramsar.
Feedback önskas verkligen!
(Annars har natten och dagen varit helt fantastiska och vi har gjort stora framsteg vid dagslurarna idag

)