Varma grattiskramar till hela stora familjen.
Kram Susan
Nu är han här! Häng med, vetja!
Du tar då priset kära vän, snacka om att lillebror hade brått att få komma till världen. Ska bli spännande att få höra hur det hela gick till. Skönt att ni alla mår bra.
Varma grattiskramar till hela stora familjen.
Kram Susan
Varma grattiskramar till hela stora familjen.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
-
TorpSara
Jo, det var så här, för att göra en kort historia lång, eller hur det nu blir...
Natten till igår hade jag lite förkörare mellan 03 och 05.30. Alls inte superjobbigt, men tillräckligt för att jag skulle kalla in farmor-förstärkning till Edvard på dagen så jag kunde få sova lite. Under dagen kom det en och annan värk, inte så många och inte heller så onda. Lite slem och så, men inte heller så mycket. Kanske skulle det ändå bli nått på morgonkvisten tänkte jag, eftersom latensfas inte verkar vara min grej.
21.30 gick jag och lade mig, lugn och utan några tecken. Per kom hem vid 23 och kom i säng 00.30. Jag vaknade nån enstaka gång av korta men rätt onda värkar, mest onda för att jag vaknade mitt i liksom, tänkte jag.
01 tog det i lite mer, men fortfarande glest som tätast 10 minuter mellan, och korta. Dock lite blodig flytning och jag fick kissa efter varje värk.
Vid prick 02 skulle jag packa upp min TENS, eftersom jag tyckte att det behövdes lite mer stöd än bara andning, men då hade den pajat i batterifästet. Per vaknade och sa att han kunde löda, skulle han göra det nu eller sedan? Efter lite eftertanke sa jag att det väl var lika bra nu, sedan kunde det ju bli stressigt... Medans han lödde fastnade jag i badrummet vid handfatet. Det kom flera värkar, korta och mindre onda men täta och jag insåg att det nog var på riktigt, så jag ropade ner till Per att ringa farmor&farfar som skulle barnvakta. I ungefär samma stund så fick jag en helt annan värk, och blev rätt skärrad när jag insåg att det var en krystvärk. Jag ropade på Per som kom och jag förklarade att det var krystvärkar och då kom nästa. En stadig historia med stor kraft. Jag sa att det här barnet kommer att komma här hemma, ring en ambulans. Jag behövde bara upprepa det en gång så gjorde han det.
Då var klockan 02.15. Vi fick förlossningen på tråden via 112 och jag hade inte så mycket annat att göra än åka med... Per var helt lugn hela tiden och det smittade mig såklart.
Eftersom jag fick en duktig bristning när Edvard föddes var det ju själva krystningen som jag hade funderat en del på, men nu var det bara att köra liksom. Barnmorskan coachade Per som coachade mig, och på fyra krystvärkar var hela han ute, 02.30. Blå och lite slak, men kom sig rätt fort. I samma veva kom Edvard upp och undrade vad som stod på, han sover ju bara en meter ifrån badrummet och vi hade inte stängt. Per tyckte väl att blodbadet inte var för honom, så han ledde tillbaka honom till sängen och mig till vår säng tillsammans med barnmorskan i telefonen, jag hade ju stått i badrummet tills dess.
Strax efter kom ambulansen till Edvards stora förtjusning. Någon minut efter det kom farmor&farfar. Edvard hälsade på lillebror med inte en min av förvåning.
Alexander och jag fick åka ambulans medan Per och Edvard städade, fikade en macka och nattades om (Edvard). Per kom efter i bil någon timme senare.
Ambulanskillarna tyckte att jag kunde vänta på dem nästa gång, och jag har fått 1000 pikar om torp, torparmor och föda hemma.
Jag är mycket tacksam över min supercoola, underbara hjälte till man som verkligen betedde sig som han aldrig hade gjort annat. Det gjorde att min rädsla lade sig väldigt fort. Barnmorskan och ambulansen på väg gjorde naturligtvis det hela tryggare också.
När vi kom hem idag vid två så tänkte vi att Edvard skulle få göra en fin annektering, men han blev lite blyg. Han struntade komplett i oss när vi kom hem, utan ville bara träffa lillebror igen (som hade åkt till sjukhuset för att bada! enligt Per) men sedan var det liksom bra så. Lillebror fick ett mjukdjur och VIP Sovan och Edvard konstaterade att de hade likadana jackor nästan. Inget ta eller känna. Men det är väldigt spännande och samtidigt självklart för honom vad det verkar.
Nu ska det bli skönt att sova lite, Alexander sover i vaggan här brevid och jag ska också passa på att få mig några timmar, hoppas jag.
Natten till igår hade jag lite förkörare mellan 03 och 05.30. Alls inte superjobbigt, men tillräckligt för att jag skulle kalla in farmor-förstärkning till Edvard på dagen så jag kunde få sova lite. Under dagen kom det en och annan värk, inte så många och inte heller så onda. Lite slem och så, men inte heller så mycket. Kanske skulle det ändå bli nått på morgonkvisten tänkte jag, eftersom latensfas inte verkar vara min grej.
21.30 gick jag och lade mig, lugn och utan några tecken. Per kom hem vid 23 och kom i säng 00.30. Jag vaknade nån enstaka gång av korta men rätt onda värkar, mest onda för att jag vaknade mitt i liksom, tänkte jag.
01 tog det i lite mer, men fortfarande glest som tätast 10 minuter mellan, och korta. Dock lite blodig flytning och jag fick kissa efter varje värk.
Vid prick 02 skulle jag packa upp min TENS, eftersom jag tyckte att det behövdes lite mer stöd än bara andning, men då hade den pajat i batterifästet. Per vaknade och sa att han kunde löda, skulle han göra det nu eller sedan? Efter lite eftertanke sa jag att det väl var lika bra nu, sedan kunde det ju bli stressigt... Medans han lödde fastnade jag i badrummet vid handfatet. Det kom flera värkar, korta och mindre onda men täta och jag insåg att det nog var på riktigt, så jag ropade ner till Per att ringa farmor&farfar som skulle barnvakta. I ungefär samma stund så fick jag en helt annan värk, och blev rätt skärrad när jag insåg att det var en krystvärk. Jag ropade på Per som kom och jag förklarade att det var krystvärkar och då kom nästa. En stadig historia med stor kraft. Jag sa att det här barnet kommer att komma här hemma, ring en ambulans. Jag behövde bara upprepa det en gång så gjorde han det.
Då var klockan 02.15. Vi fick förlossningen på tråden via 112 och jag hade inte så mycket annat att göra än åka med... Per var helt lugn hela tiden och det smittade mig såklart.Eftersom jag fick en duktig bristning när Edvard föddes var det ju själva krystningen som jag hade funderat en del på, men nu var det bara att köra liksom. Barnmorskan coachade Per som coachade mig, och på fyra krystvärkar var hela han ute, 02.30. Blå och lite slak, men kom sig rätt fort. I samma veva kom Edvard upp och undrade vad som stod på, han sover ju bara en meter ifrån badrummet och vi hade inte stängt. Per tyckte väl att blodbadet inte var för honom, så han ledde tillbaka honom till sängen och mig till vår säng tillsammans med barnmorskan i telefonen, jag hade ju stått i badrummet tills dess.
Strax efter kom ambulansen till Edvards stora förtjusning. Någon minut efter det kom farmor&farfar. Edvard hälsade på lillebror med inte en min av förvåning.
Alexander och jag fick åka ambulans medan Per och Edvard städade, fikade en macka och nattades om (Edvard). Per kom efter i bil någon timme senare.
Ambulanskillarna tyckte att jag kunde vänta på dem nästa gång, och jag har fått 1000 pikar om torp, torparmor och föda hemma.
Jag är mycket tacksam över min supercoola, underbara hjälte till man som verkligen betedde sig som han aldrig hade gjort annat.
Det gjorde att min rädsla lade sig väldigt fort. Barnmorskan och ambulansen på väg gjorde naturligtvis det hela tryggare också. När vi kom hem idag vid två så tänkte vi att Edvard skulle få göra en fin annektering, men han blev lite blyg. Han struntade komplett i oss när vi kom hem, utan ville bara träffa lillebror igen (som hade åkt till sjukhuset för att bada! enligt Per
) men sedan var det liksom bra så. Lillebror fick ett mjukdjur och VIP Sovan och Edvard konstaterade att de hade likadana jackor nästan. Inget ta eller känna. Men det är väldigt spännande och samtidigt självklart för honom vad det verkar. Nu ska det bli skönt att sova lite, Alexander sover i vaggan här brevid och jag ska också passa på att få mig några timmar, hoppas jag.
Vilka hjältar ni är allihopa! Så coola, jag är imponerad. Tänk att Edvard har blivit storebror, det är stort när det väl sjunker in.
Kram Susan
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Ja, vilket par ni är =D>
Min bästis födde sitt andra så där också. Hemma och snabbt alltså. Och där fick storasyster (2 år) assistera eftersom barnafadern var på krogen. Så australiensare han är (sorry, där for den fördomen ur mig snabbare än kvickt).
Mäkta imponerad är jag, hur som helst!
Min bästis födde sitt andra så där också. Hemma och snabbt alltså. Och där fick storasyster (2 år) assistera eftersom barnafadern var på krogen. Så australiensare han är (sorry, där for den fördomen ur mig snabbare än kvickt).
Mäkta imponerad är jag, hur som helst!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
