Tidig morgon

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Bluna
Inlägg: 1951
Blev medlem: tor 10 apr 2008, 21:43
Ort: Sollentuna
Kontakt:

Inlägg av Bluna »

När vi fått en fnurra så har det hjälpt mycket att peppa mig själv genom att läsa och läsa igen. Så att man vet VARFÖR man gör som man gör och VILKET mål man har med det. Mitt i fnurran så känns det "ska det vara såhär nu, hur länge?". Men jobbar du bara med målet i sikte och är inställd på att du vet preciiiis vad du gör och att allt är i sin ordning så kommer det gå över. Tålamod och rätt attityd, det här fixar du. :wink:

Vi hade en period sist som varade i ca 1-2 veckor. Min sambo blev lite fundersam och började undra "varför gör hon så nu, när allt varit så lätt i flera månader?" Han gav förslag att jag skulle fråga på forumet varför det blir så. Men det är liksom ingen idé att tänka varför utan bara köra på som vanligt, och vips en kväll så var allt som vanligt igen och nu sovs det som det ska. :D

Kram Bea
Mamma till solstrålen Elsa :heart: född okt -07
och livsnjutaren Ellen :heart: född april -11
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Ja, till saken hör att hennes pappa är mycket skeptisk till kurandet och kommer med negativa kommentarer hela tiden. Det får mig att tveka och vackla. Som ikväll - hon var jättetrött redan vid kvart i sju (hon ska sova halv åtta) och höll på att somna vid tutten hela tiden. Och visst, det känns ju instinktivt helt galet att hålla henne vaken då. Hon var trött för att hon bara sovit en halvtimme av sin en och en halvtimmes-lur. Hon brukar alltid sova hela luren. Ja, då tyckte han att hon skulle få somna vid tutten redan kvart i sju och att vi skulle lägga henne i sängen. Och det är ju helt emot kuren, som vi tidigare på dagen kommit överens om att följa. Och så sade han, hon har ju sömnbrist, hon måste ta igen den genom att sova tidigare, den där kuren är helt idiotisk. Hur som helst så gjorde vi som jag ville och sedan lade jag henne. Hon blir ledsen redan när man går in i rummet hon ska sova i. Och tokledsen när hon läggs i sängen. Jag förstår inte när det gick galet (jo det var väl den där kvällen när min kille svimmade och jag blev så rädd). Jag lade henne redan tjugo över sju och hon somnade inte förrän åtta. Så ska det väl inte vara? Hon var jätteledsen och arg samtidigt. Och min kille gick ut på bio (inget fel i det, bara bra och det var något vi hade bestämt, men just då kände jag mig plötsligt helt ensam i hela världen). Allt kändes fel och jag ville bara ha henne i famnen. Jag tog upp henne en stund (kändes inte som om något spelade någon roll) och hon lugnade sig på direkten. Kramade henne en stund och lade sedan ner henne igen. HOn blev förstås ledsen. Men somnade efter ett tag med ramsande. Jag känner mig för trött för att genomföra den här kuren i total motvind. Eller jo, det gick bra i en vecka, men nu när jag istället för stöd får kritik, så orkar jag inte. Vad gör ni när det är en fnurra på tråden? Tar ni till verktygen?

Tack för peppningen, den behövs...
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Ojojoj, jag förstår att det känns tungt med det motståndet hemma...

Självklart är det så att lilla tösen känner av din oro och din tvekan, känner inte du dig hundra procent säker på vad som ska göras och när, så kan inte heller flickan känna sig lugnad!

Jag tycker du dels ska prata igenom det här på allvar med flickans pappa, förklara att det här är en investering för resten av hennes liv, en investering för er alla! Sova måste man ju göra, och det är en kärleksgåva att lära barnen sova gott och tryggt i egen säng och det är nåt som de allra flesta barn behöver hjälp med!

Det bästa är att han läser din tråd, skriv ut den och tvinga honom läsa och diskutera sen och besluta er för hur ni ska göra!

Och så tror jag du kan hitta mycket kraft i AW:s januarikrönika, om du inte redan läst den:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
skirv ut även den till pappan, så kanske han förstår att shn är en filosofi, inte "bara" en kur som fixar sömnen på ett par dagar!

Det är ett tufft jobb att vara förälder, se det här som ert första stora steg i att Visa, Leda, Lära och Hjälpa - jag törs lova att det kommer att komma många fler tillfällen under åren att använda sig av den strategin :wink: :!:

Så upp med hakan nu, kavla upp ärmarna och se till att få kuren och verktygen att funka som det är tänkt, se framåt och tänk på att til jul har ni en flicka som sover som en prinsessa om ni genomför det här rätt!

Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
cecgus
Inlägg: 157
Blev medlem: sön 16 nov 2008, 23:30
Ort: Trollhättan

Inlägg av cecgus »

Hej Lou!

Tänkte bara komma med lite peppning. :D
Jag förstår precis hur du känner dig. Min sambo och jag är inte heller överens om att genomföra SHN-kuren. Jag är dock helt 100 % övertygad om att detta är bra för min lilla unge. Jag har bestämt mig för att strunta i alla skeptiska kommentarer och frågor. De enda frågor jag besvarar för tillfället är de från min dotter. :wink: =; Oavsett om de kommer mitt i natten...

Jag tror att vi är ungefär lika lång gågna i kuren du och jag och jag hade också en jobbig läggning ikväll också. Tack och lov var min sambo på ett möte så jag slapp höra hens kommentarer. :-s Är dock övertygad om att det kommer att bli bättre snart igen.

Klart att du kommer att klara av detta. Ställ in siktet på målet, att din dotter och du skall få sova hela natten.

Jädrar, nu vaknade hon IGEN! Jag springer iväg och ramsar IGEN. :x
Cilla, mamma till Hanna född 080522
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Tack för er peppning! Jag har en fråga från min kille. Han säger bland annat att det här är helt ovetenskapligt och att den biologiska dygnsrytmen faktiskt är 25 timmar (jag vet inte vart han vill komma). Hur som helst, han tycker att det är opraktiskt att vara så oflexibel och att vi inte är automater. Om hon har missat sömn på dagen, får hon då ta igen det genom att somna tidigare t ex? Längre fram alltså? Och hur noga håller ni på alla tider nu när era barn är sk "säkra sovare"? Som jag har förstått det är det bara tiderna som är oflexibla, medan resten är flexibelt.

Blir mycket glad för svar.
kram
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Har har verkligen fel. Till 100% faktiskt. Alla som forskar på männsikokroppen, sömn/sömnstörningar, matsmältning och dygnsrytm är ense om EN sak. Att männsikan är ett otroligt regelbundet djur, som aktivt strävar efter samma tider varje dag. Barn är inga undantag. (Och eftersom dygnet här på jorden har satts till 24 timmar så får vi ju anpassa oss efter det, där har vi ju inget val. Har HAN 25 timmarsdygn? :roll: ) Så, jo vad gäller dyngsrytm ÄR vi faktiskt små automater.

Gå till varje människa du känner, med ett undantag på en tio-årsperiod mellan 15-25, så nog har de ungefär samma tider varje dag? Vi kliver upp inom ungefär samma timme varje dag, vi äter mat ungefär samma tider och vi lägger oss i stort sett samma tid varje dag. Visst kan vi frångå det ibland, men oftast mår vi bäst när vi följer vår klocka. (gå in på ett kontor där ett möte dragit ut på tiden efter lunch får du se!) Det är ju ingen skilnad på barnen, det är inget annat än små människor.

Och din andra fråga. Du kan alltid använda marginalkvartar, och på kvällen kan du natta upp till en halvtimme tidigare vid behov.
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Å, tack för svar! Han blev ganska så nöjd med svaret... Särskilt det där med att man fick lägga upp till en halvtimme tidigare.

Natten som varit gick bra. Hon somnade på tolv minuter, med ramsande och en kort solfjäder. (Solfjädern var för första gången. Eftersom hon sover på rygg lade jag handen över blöjan och benen och lät den vila tungt där så att hon inte kunde röra benen. Hon blev lugn nästan direkt.) Vaknade endast en gång (!) kl 06.20 och då pangramsade jag. Hon somnade om! Jag tror att jag var mycket lugnare igår vid läggning och inatt och det känner hon förstås. Dagen innan gick också exemplariskt.

Idag har hon däremot missat att sova en och en halvtimmes-luren. Det tog så lång tid för henne att somna att det bara blev 45 minuter. Min kille ska lägga henne ikväll, för jag har ett uppdrag och måste gå ut. Jag är lite nervös för det, men ska tänka positivt. Jag har upprepat säkert tusen gånger att det viktigaste är att hans eget lugn inte rubbas. (Hmmm... det tjatet kanske gör en nervös istället...)

Tack för kloka råd och peppning, som sagt.

Och ha en fin helg!
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Hej kära ni!

Jag vill bara säga hej då, för nu avbryter vi kuren. Den känns helt fel för min kille och eftersom han nu har engagerat sig i att finna alternativ vill jag gå honom till mötes. Vi kommer att fortsätta med de fasta dagsrutinerna, men ha en mjukare läggning och köra "tassmetoden", som för övrigt någon av er diplomerade tipsade om. Vi får se hur det funkar, men ska köra den stenhårt och inte ge fler dubbla signaler. Jag måste säga att efter de här elva dagarna så betedde sig min dotter så ångestladdat inför läggningen, så det kanske inte passade henne (eller oss). HOn blev ledsen så fort vi gick in i rummet. I början av kuren gjorde vi stora framsteg, men sedan vände det. Kanske i och med den dramatiska kvällen när min kille blev sjuk.
Men dessutom - det här kanske kan hjälpa någon - vi gjorde nog fel i läggningsproceduren. Vi lekte i ett rum och gick sedan och lade henne i det andra. Smart är nog att avsluta leken i rummet barnet ska sova i. Allt skulle säkert ha satt sig med tiden, så min mening är inte alls att avråda från eller kritisera kuren. Men jag samarbetar hellre med min kille kring en metod som känns ok för båda. Om någon hela tiden ifrågasätter ens handlande är det svårt att förmedla säkerhet, självklarhet och lugn. Även om jag tycker att jag stundom lyckades bra...

Jag vill önska er alla lycka till och ett stort SOV GOTT inom en snar framtid.

Kramar/
Lou
ilindstrom
Inlägg: 2797
Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56

Inlägg av ilindstrom »

Ett klokt beslut tycker jag. Kuren är inget heligt som måste genomföras till vilket pris som helst. Mycket bättre att göra något som båda föräldrarna tror på till 200%. Då infinner sig det rätta lugnet och ni kommer att få er goda nattsömn. Jag är så glad för er skull att ni kommit fram till ett gemensamt beslut. Lycka till!

kram :heart:
Ida
Storbus :heart: -02
Mellanbus :heart: -04
Lillbus :heart: -07

www.sovgott.net
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Nya bud igen :oops:

Vi ska trots allt fortsätta med SHN. Och nu är min kille helhjärtat med på det...

Men vi har en fråga, jag hoppas så att någon av er kan svara på den.

Vår dotter är så fruktansvärt rädd för att gå och lägga sig. Vi har skojat och skrattat varje natt som man ska och lagt henne utan dramatik. Men hon blir orolig bara vi är i det rummet och när man släcker lampan börjar hon gråta direkt. Vad ska vi göra för att få henne att känna sig trygg med läggningen? Hon sover i stort (peppar peppar) hela natten nu när hon väl har somnat. Vi har hållit på med SHN i elva dagar. Ett annat problem är att jag inte tycker att hon blir lika lugnad av ramsan längre. Eller visst, häromkvällen lugnades hon när hon vaknade i vargtimmen, jag behövde bara ramsa en gång. Men vid läggningen lyssnar hon inte nämnvärt på ramsan. Vad tror ni om allt detta? Ska vi bara fortsätta och göra likadant hela tiden, igen och igen och igen. Eller bör vi backa till natt 1?

Stor kram och tack för att ni finns därute/
Lou
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Hej igen,

jag fortsatte helt enkelt kuren. Min kille var borta och jag körde ett litet lugnare skattettillgonattet i samma rum som hon ska sova. Redan innan hade jag satt på klassisk musik utanför i andra rummet. Sedan satte jag henne först i sängen, skojade lite till med henne, lade henne ner (här börjar hon protester), gick och släckte, gick tillbaka och lade henne till rätta och ramsade sedan ut. Hon protesterar, men hetsar inte upp sig totalt, skriker, pausar, skriker pausar, lite så. Jag försökte hushålla med ramsorna, lagade mat i köket och lät musiken vara på högt. Lyssnade då och då. Hon hade fortfarande pauser då jag tror att hon försökte somna. Påminde några gånger. Hon blev riktigt ledsen en gång och då gick jag in och solfjädrade. Hon tog emot den ganska snabbt. Då gick jag ut och hon blev ledsen igen. :( Men lugnade sig ganska snart och somnade! Det tog 30 minuter. Ingen katastrof i alla fall, men jag längtar så efter att hon ska tycka om att gå och lägga sig. Inte bli rädd. Hur lång tid kan det ta? Vad har ni för erfarenheter?

kram/lou
Bluna
Inlägg: 1951
Blev medlem: tor 10 apr 2008, 21:43
Ort: Sollentuna
Kontakt:

Inlägg av Bluna »

Hej! :D

Jag tycker du kan busa utanför rummet istället och göra läggningen så kort som möjligt i det rum hon ska sova. Du är väl viktig med bekräftelsen? Det kan ta ca en månad innan allt sitter som berget, men när det sitter så sitter det. :wink:
Mamma till solstrålen Elsa :heart: född okt -07
och livsnjutaren Ellen :heart: född april -11
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Hej! Jag trodde inte man skulle bekräfta separat längre? Jag har lagt in bekräftelsen sist i påminnelsen. Men hon har inte alltid slutat innan jag varit klar. Hmmm... jag bör alltså bekräfta separat när hon lugnat sig? Så har jag gjort tidigare.

Angående lek i rummet hon sover i... fick tips om att avsluta där för att göra rummet mindre skrämmande. Tror du att det är kontraproduktivt?

Tack för svar!

kram/lou
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Ikväll tog det fyrtio minuter vid läggning :( och hon var riktigt ledsen (arg? ibland är det så svårt att höra). Jag ramsade, men eftersom hon var ovanligt upprörd gick jag även in ett par gånger. Hon tog emot solfjädern, men blev superledsen när jag gick. Igår tog det som sagt bara 30 min. Upplevde att jag själv var lugnare igår, men om det ska växla såhär efter mina humörstämningar... jag menar man är ju inte alltid i balans.

Nätterna fungerar bra än så länge. Inget uppvak alls föregående natt. Men hur länge är det ok att vara så ledsen vid läggdags? Och jag kan inte se vad vi har för alternativ. Samsover vi sover alla dåligt. Och hon verkar bara bli störd av att man är därinne, ja om man inte håller kvar solfjädern tills hon somnar då. Jag vet varken ut eller in angående läggningarna och får dåligt samvete. Tänker att hon är mitt inne i separationsångesten och att jag lämnar henne varje kväll. (Jag lyckas hålla undan tankarna under själva läggningen, men sedan när jag själv ska sova så far tankarna runt. VArför ska jag ligga här så tryggt med min man och få beröring när hon ligger ensam osv). Å andra sidan blir det ju bara svårare senare annars. Jag vill att hon ska bli trygg i sin säng. Vad skulle ni göra? Har någon något tips? :roll:
Förutom att skjuta orosvargarna då...

kram/lou
:heart: :heart:
Lou
Inlägg: 155
Blev medlem: tor 27 nov 2008, 21:24
Ort: Stockholm

Inlägg av Lou »

Idag gick det bättre! På dagen försökte jag visserligen lägga henne inne i hennes säng, vilket blev total flopp. Men nu ikväll vid läggningen somnade hon på tio minuter, utan alltför förtvivlade protester. Så jag hoppas att det vänder nu!

/lou
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"