Uppfostran, när börjar man?

[Susanne G]

Jag tycker inte du ska bry dig om att han äter med händerna. Det gjorde min dotter när hon var 1 år och ibland även när hon var 2 år. Ha en sked framme så varvar han säkert. Det viktigaste är att han får i sig maten.

Du får helt enkelt plocka upp den mat som trillar ner och lägga den på tallriken igen . De mesta som trillar ner är ju inte menat som att det inte går att äta eller att han inte vill ha. Det är bara så svårt att träffa rätt ibland

[Perra]

Idag fick han en tallrik med makaroner, grönsaker, smörgås, leverpastejbitar m.m. Jag drack mitt kaffe utan att lägga mig i och han åt med händerna, stora nävar, lite för stora och det mesta hamnade på golvet. Svårt att träffa rätt ibland som sagt. Hade en burk tillhands med lite lasagne som jag då och då lyckades bjuda en sked på. Skönt att höra att andra också äter med händerna och inte enbart höra hur andra äter fint med bestick. Tänkte ifall det var ett måste inför dagis att kunna äta själv och med bestick. Underbart att se hur han med fingrarna tar upp en makaron och försöker pilla fast den på lilla gaffeln och när man väl lyckats och ska sätta den i mun så rymmer rackarns makaronen.

Tackar och bockar för råden!

[kiki]

Härlig rapport, tack.

Inte förräns tidigast i 3-års åldern kan man ha synpunkter på bordskicket, tänk att de flesta människor på jorden faktiskt äter med fingrarna Vår Mio är 2-år och hon äter fint hos dagmamman men hemma ojoj, i somras använde hon mellanmåls krämen till kroppsinpackning

Kramar Kristina

[Susanne G]

Härligt
Vad glad jag blir

[Susanne*]

Härligt.

En givande mattråd

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

[Ingela]

Matningen vill jag bara flika in att min man gärna matade vår första pojke länge vilket har lätt till (eller så har han bara sämre bordskick) att hälften alltid ligger utanför tallriken. Medans våran lille äter bättre än sin storebror och han hann jag aldrig mata. Han fick nästan klara sig själv så fort han kunde hålla i skeden (med en liten överdrift men nästan). Och då behärskade han skeden snabbare och fattade grejen snabbare. Han kollade på oss och vips så var skeden i mun.. Man kan ju inte göra det åt dem då lär de sig aldrig men jag stoppade också in en sked emellan om jag tyckte han åt dåligt!!
Lycka till

[Perra]

Det går så bra så. En glad kille sätter sig vid tallriken när vi inte lägger oss i. Man gör som alla andra gör (matar) utan att inse att just vår kille vill och kan själv. När han har fullt upp med att studera en morotsslant så kan man lyckas peta in en sked. Naturligtvis oroar mig sig för att han ska bli mätt, men det går bättre dag för dag förhoppningsvis. Det är lite svårt med skeden eller lilla gaffeln men han försöker så gott, själv sörplar jag kaffe och ler stolt.

[Siobhan]

När jag var liten och gick på dagis minns jag det eviga tjatet om att man skulle "tänka på de fattiga barnen i Afrika" och därför äta upp allt på tallriken. Det är svårt för mig nu att se min dotter kasta maten på golvet och gegga...särskilt också med tanke på att vi lever under existensminimum och mat är dyrt. Men det vet ju inte min dotter. Hon är 19 månader och livet är en lek. Det jag gör är att verkligen försöka skjuta alla tankar om hur dyrt mat är och om fattiga barn i Afrika etc åt sidan och inte känna mig skyldig över maten på golvet. Jag har också lagt en platsduk under bordet och stolen så att golvet skonas något. Hon äter kopiösa mängder men inte hinner hon äta med sked icke...nejdå här slafsas det fortfarande med händerna...annars går det ju alldeles för långsamt! Och när man är mätt så far allt i golvet. När hon slänger maten i golvet ser jag det som att hon är mätt och det är dags att lämna matbordet.