Från sorg till barnaväntan. Nu börjar resan!

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » mån 21 apr 2008, 08:13

Tessan, du har PM

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » mån 21 apr 2008, 08:16

Det vore roligt att följas åt på vägen! Förra gången syntes det också ganska tidigt, men inte så tidigt som nu. Kommer ihåg att jag i v 18 hade en stadig kula i alla fall.

Hur har ni tänkt, ska "stora" barnet vara hemma också?

Kram Emma

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » mån 21 apr 2008, 08:26

Hehe, här talar vi inte om nån stadig kula i v 18, kan jag lova. En liten tennisboll på sin höjd

Men maken tyckte nog också att jag har lite mer mage nu, aja vi får se

Jag kommer förmodligen få ett tidigt UL för att jag skall få koppla av alla tankar lite, har fortfarande inte släppt mina funderingar kring vad undersökningen kan ha orsakat

Vill nog gärna utesluta så mycket som möjligt.

Ja, Arvid skall vara hemma med oss

Absolut! Det är jag så lycklig över, att vi har den känslan. Verkar va så många storasyson som åker på dagis när den lilla kommer. Helt fel tycker jag... Vi hoppas att vi kommer kunna bo närmanre min mamma när bebisen kommit. Min man letar jobb där just nu. Kommer bli, frågan är bara när. Isf kommer ju Arvid ha mormor att vara hos hur mycket han vill. Å där skall barnen också vara några timmar om dagen när jag sen skall jobba. Kommer bli underbart

Hur tänker ni?

En annan sak som verkar GALET är det här med syskonvagnar. Vilken cirkus!

som sagt, tur man har lite tid på sig

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » mån 21 apr 2008, 09:15

Emil ska vara hemma med oss

. Så klart

. Säkert kommer det bli lite slitigt de första månaderna innan bebben sover hela natten, men min sambo är hemma i alla fall första månaden. När kommer du bli själv med båda?

Vagn, ja... Har inte börjat koppla på riktigt ännu. Vill kolla ultraljudet och sen börja planera. Jag förstår din oro, man är ju alltid lite orolig ändå. Men jag läste att du fått lugnande besked och hoppas ni snart får se er bebis med det lilla pickande hjärtat och sprattlande armar och ben

.

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » mån 21 apr 2008, 09:28

Min man kommer också vara hemma första månden

känns skönt och tryggt. OM det inte är så att han byter jobb förstås. Då blir det kanske svårare. Men då kommer jag ju ha mamma att hjälpa.

Haha, ja jag har ju inte tittat seriöst på vagn, mest konstaterat att det är en djungel det där. Och att jag har INGEN aning om hur man skall göra. Men som sagt, det blir ju ett senare problem.

Ja, jag har ju fått lugnande besked. Men man tänker ändå, på nåt sätt. Svårt att ta bort

Så jag hoppas också att vi snart får det ur världen. När är du beräknad till?

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » mån 21 apr 2008, 19:37

Vi får tipsa varann om vagn när det närmar sig. Verkar som att många tvillingvagnar är framåtvända och det känns inte så kul.

Vi vet inte riktigt när bebisen kommer, men förmodligen i början av oktober. Alltså kring v 16 nu. Ultraljud i mitten av maj, skönt att få veta närmare.

Marisch65 · Inlägg av **Marisch65** » tis 13 maj 2008, 10:24

Åh! Jag ser att det är fler här som ska få smått ungefär samma tid som jag.

Skoj!

Såg att ni pratade om att handla och planera. Jag har inte heller börjat riktigt med det än. Kändes som om jag ville ha alla provsvar först.

Kramar Mari

Emma80 · Inlägg av **Emma80** » tis 13 maj 2008, 22:33

Åh vad roligt med en till mamma i höstbebisgruppen. Och nummer elva för din del, det är ju helt fantastiskt! Ska bli kul att följas åt! Förresten har du Marisch65 kanske bra tips på profylax eller annat att komma med, jag är så nyfiken på hur du laddar inför din elfte förlossning!

Kram Emma

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » ons 14 maj 2008, 07:59

Hej på er!
Ja, visst är det roligt med fler höstbebisar!

Tycker också det är intressant att höra hur du kommer att förbreda dig, Mari. Kan tänka mig att du haft olika sorters förlossningar, när du nu har så många barn

men jag vill gärna höra lite om förlossningarna, om du vill berätta.

Tiden går så fort! Jag går in i v 13 om någon dag och då är den "kritiska" tiden förbi. Varit på inskrivning och allt gick fint. Proverna var bra. En remiss är skickad och jag hoppas att jag får ett extra, tidigt, UL. Vi får se vad som händer. Annars blir det UL i slutet av juni.

Jag drabbades ju av en förlossningsdepression när jag fått Arvid, berättade om det för min barnmorska. Så tanken är att jag får gå lite extra ofta till henne den här graviditeten, att vi skall kunna prata om mina tankar och känslor inför det här. Jag går redan till en läkare för min fibromyalgi och han har remiterat mig till en psykolog. Så jag hoppas det nappar där fortast. Min barnmorska kan annars erbjuda mig samtalsterapft eller kurator. Dessutom skall jag få tätare kontakt efter förlossningen så det inte tar 6 veckor innan det är BM-besök.

Jag har upptäckt en sak som jag tycker är lite märkligt. Jag kan inte äta saker som är "rent" socker, på kvällen. Typ godis, bakverk eller liknande. Gör inte det så ofta heller men reaktion blir att hela min kropp rusar, blir liksom speedad, hjärtklappning och allmänt uppkörd. Är det någon som känner att de blivit mer känsliga eller har svårt med socker?

Kram, Anna

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » ons 14 maj 2008, 08:01

Förtydligar lite. Att jag inte kan äta det på kvällen beror ju på att jag inte kan sova sedan, eftersom jag blir så speedad...

blivandemamma · Inlägg av **blivandemamma** » ons 14 maj 2008, 08:12

jaha... jag får väl fortsätta här eftersom jag kom på mer

Jag hade en väldigt bra förlossning med Arvid. Blev igångsatt. Förlossningen tog ganska lång tid, men i övrigt är jag nöjd. Dock hade jag gärna lärt mig mer om profylax, hade velat använda det vid nästa förlossning. Men jag har lite tankar. Först och främst vet jag inte om kurs passar mig, måste man gå kurs för att lyckas? Hur gör man annars? Jag vill känna mig säker i min kropp och förlita mig på den, men jag kan ändå känna "tänk om jag inte klarar det? Tänk om jag...." hur bearbetar man de känslorna för att bli säker i det man gör?

Svårt kanske att få svar på sådana tankar. Men jag blir tacksam om någon vill filosofera lite med mig

miar70 · Inlägg av **miar70** » ons 14 maj 2008, 09:01

Hej Anna

Jag bor ju långt från ära och redighet, och häromkring finns inte minsta tillstymmelse till profylaxkurser, och fanns det så var det förmodligen på glada 70-talet

.

Jag har fött alla mina barn utan smärtlindring, annat än min egen, och inte aktivt tränat nån profylaxteknik (nu säger jag INTE att du ska låta bli det - jag bara berättar min story!). Jag har förstått så här i efterhand att jag använt mig av något som faktiskt har ett namn: dykmetoden

!

Helt kort betyder det att jag "dykt" in i värkarna, och istället för att kämpa emot eller tänka bort dem, så har jag mött dem, ungefär som man möter en våg...
Skickar en länk här, så kan du läsa mer:
http://www.foraldrarochbarn.se/gravid/2 ... i-smaertan

Det var så kul när jag läste det här första gången, det kom upp här på forumet för bra länge sen, för jag kände verkligen igen mig!

Men om du har möjlighet så tror jag profylax är toppen, speciellt om man som du har lite funderingar, då kan du helt säkert få massor med hjälp och stöd! Men som sagt - man MÅSTE inte gå kurs, det är jag bevis på

Kram Mia

wifsta · Inlägg av **wifsta** » ons 14 maj 2008, 16:35

blivandemamma skrev:Dock hade jag gärna lärt mig mer om profylax, hade velat använda det vid nästa förlossning. Men jag har lite tankar. Först och främst vet jag inte om kurs passar mig, måste man gå kurs för att lyckas? Hur gör man annars? Jag vill känna mig säker i min kropp och förlita mig på den, men jag kan ändå känna "tänk om jag inte klarar det? Tänk om jag...." hur bearbetar man de känslorna för att bli säker i det man gör?

NEJ, Anna - man måste inte gå en kurs (det är jag ett levande exempel på). Hade dock gärna gjort det och även startat profylaxträningen tidigare om jag vetat vad effektivt det var.
Då jag inte varit med om någon tidigare förlossning så har jag inget att jämföra med och hade heller inget att relatera till när jag började träna profylax "så smått" på egen hand, utifrån det kompendium som anna skickade mig. Då du har en tidigare förlossning att gå tillbaka till och minnas, så kommer du sannolikt att kunna göra övningarna mer verklighetsrelaterade än vad jag kunde. Jag tyckte att det kändes VÄLDIGT konstlat att "torrträna" och tyckte inte att tekniken fungerade med flyt - men när jag väl landade på förlossningen kändes andningen så naturlig att det bara flöt på.
Att tro på sig själv och den inneboende styrka man har att ta till i det här läget, samt vad belöningen blir, är nog det allra viktigaste, viktigare än all profylax i hela världen... Som sagt, många vägar bär till Rom - de är bara mer eller mindre krokiga och vilken DU tar dig fram lättast på kan ingen annan än du själv avgöra, men DU KOMMER ATT KLARA DET FINT!

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 14 maj 2008, 17:42

Hej!

sockerkänslig - jo, en här!

Jag har kört en combo av dyk och profylaxteknik har jag förstått nu

Vi köpte ett "träna-hemma-paket" här:

http://www.profylaxgruppen.com/

så att Fjällfar skulle komma ikapp mig som fött 2 barn innan vår första gemensamma förlossning. Kanon!

/Fjällmor

Marisch65 · Inlägg av **Marisch65** » ons 14 maj 2008, 18:36

Ja det är så mysigt att få bebis på hösten när man ändå kryper mer inomhus och myser.

Jag har aldrig gått någon profylaxkurs, jag antar att jag använder mig av min egen metod som egentligen inte är någon metod. För det första så har mina förlossningar gått väldigt fort och lätt. Ett par timmar på sin höjd. Så jag hinner ju aldrig bli särskilt trött, men däremot blir smärtan väldigt intensiv i och med att kroppen nog blir lite chockad. Jag har fött alla mina barn halvsittandes för på så sätt känner jag att jag kan slappna av bäst, vilket jag tror starkt på att det påverkar smärtan otroligt mycket. Ju mer man kan slappna av ju mindre ont. Dessutom tror jag man lättare "släpper ut" barnet om man verkligen kan slappna av och låta kroppen göra sitt jobb. Men det är säkert väldigt individuellt vilket som passar en bäst. Tiden före FL gör jag väl som de flesta andra, försöker vila och äta och dricka bra för bästa energi. Jag har oxå märkt att hur man mår psykologiskt påverkar i stor grad hur "smärttålig" man är.
Ja på det hela taget så är jag noga med att lyssna på min kropp, den kan tala om väldigt mycket om man är lyhörd.

Det kanske blev lite rörigt detta, men hoppas ni förstod på ett ungefär.

Kul ska det i alla fall bli att följas åt på vägen till hösten.

Kramar Mari