Lev först, hämta senare!

[Fjällfolket]

Skitmesigt. Måste spotta upp mig. Men man är ju så rädd att indirekt kritisera andra föräldrar...

...fast det är precis det man själv blir utsatt för...

Det kanske mer bevisar vilka respektfulla människor vi är...? 8)

/Fjällmor

[Ewa]

...fast det är precis det man själv blir utsatt för...

Det kanske mer bevisar vilka respektfulla människor vi är...?

[Fd Medlem]

...fast det är precis det man själv blir utsatt för... Rolling Eyes

Det kanske mer bevisar vilka respektfulla människor vi är...? Cool

Visst är det så. Men det är på något vis tarvligt att kritisera en som har valt dagis och anser sig inte ha något alternativ. Även om de EGENTLIGEN har det, men följer strömmen utan att tänk efter.

Vet egentligen inte om jag är så himla respektfull, jag brukar säga vad jag menar om det mesta här i världen, men just dagisfrågan är så förbannat infekterad. Och jag känner mig nästa spyklar på mig själv ibland, så himla präktig som jag är :

Folk vill ju bara hugga yxan i en när man berättar...

(Ja, ni vet barn som sover och äter enligt schema, inga konstigheter. Njuta och njutas och allt det där...)

[K-ina]

Visst är det så. Men det är på något vis tarvligt att kritisera en som har valt dagis och anser sig inte ha något alternativ. Även om de EGENTLIGEN har det, men följer strömmen utan att tänk efter.

Men... Hur vet du att de inte har tänkt efter? Tagit ställning? Kanske följder dina vänner/bekanta strömmen för att de faktiskt tycker att den vägen är bäst?

Jag vet inte varför jag återigen kastar mig in i dagisfrågan, men jag vill bara påminna om att det finns dagisföräldrar som väljer dagis pga. att man faktiskt tycker att dagis är bra. Utan att vara oupplyst, passiv, karriärist eller för lat för att ha sina barn hemma.

Nya mamman! Jag tycker att du ska berätta för dina vänner varför du väljer din väg. Men respektera deras val också! De kanske faktiskt har funderat över saken en hel del och tagit ställning.

Massor av kramar!

[annawahlgren]

jag vill bara påminna om att det finns dagisföräldrar som väljer dagis pga. att man faktiskt tycker att dagis är bra. Utan att vara oupplyst, passiv, karriärist eller för lat för att ha sina barn hemma.

I min familj har nu ett rekord slagits som JAG inte precis ville ha: rekordet i tidig dagisplacering. Barnet är inte ens ett och ett halvt år.

Och har åtminstone en öm förälder som är övertygad om dagis förträfflighet. Utan att vara oupplyst, passiv etc etc.

Och här står jag med min tvättade hals. Jag har ännu inte, efter trettio år i dagisdebatten, kommit på argumentet som kan få själva att gå upp för folk. Och det handlar inte ett dugg om dagis, om ifall dagis är bra eller dåligt, om ifall det ena dagiset är bättre än det andra, etc etc. Det handlar om BARNET.

Små barn under tre år är för små för att skiljas från den första tillhörighet dit de föddes.

Små hundvalpar skiljer ingen seriös hunduppfödare från första "flocken" förrän de är ca åtta veckor. Inte seriösa kattuppfödare heller. De vägrar sälja valpen / kattungen innan dessa två månader gått (eller vad det är). Säljer de tidigare, anses de inte seriösa och ÄR inte, menar jag, seriösa. Då sätter de andra intressen i första rummet (gissa vilka).

Disco är väl bra Gå på krogen och se Christer Sjögren är väl bra Äta blodig biff är väl bra Ha häftig sex i sängen är väl bra Gå i höga klackar eller mörk kostym är väl bra Plugga på universitetet är väl bra En så enkel sak som att prata flytande svenska är väl bra, för att inte tala om engelska, franska eller arabiska

Bara för att barnen är för små för att ägna sig åt dylika verksamheter, säger vi inte att dessa är dåliga i sig.

Barn under tre år kan lära sig nio språk. Men de kan inte TALA dem förrän vid ca tre års ålder.

Det tar lika lång tid för den första tillhörigheten att byggas upp, så att den blir till det som kan kallas trygghet och hemhörighet - en flocktillhörighet att ha i ryggen som barnet sedan kan operera utifrån (och gör det självmant, med erforderdlig mognad, vid ca tre års ålder, precis som vad gäller språket).

Så länge ingen liten ettåring i denna värld, varken nu eller förr eller senare, frivilligt vinkar hej då till sina föräldrar och sitt hem för att tillbringa sina dagar någon annanstans, är och förblir dagis för barn under tre år ett våldförande på BARNET. Det är inte barnets intressen som talar här.

Skulle jag försöka tvinga en liten unge på ett eller två år att prata rent, som ett rinnande vatten, äkta svenska, nu genast - vad skulle jag få höra då Att det var fel på språket

Jag skulle få höra att ungen är för liten

[K-ina]

Jag var mer välformulerad än vad jag normalt sett brukar vara. Försökte verkligen berätta hur jag tänker - och så ser jag att alltihopa flög rakt ut i cyberspace...

Kan inte göra annat än att ta det som ett tecken. K-ina ska inte ge sig i kast med att diskutera dagis på AWs forum!!! Speciellt inte direkt med dig Anna... Du har ju tänkt på det hele sen 70-talet...

Hade ju dessutom inte något syfte till att dra igång någon diskussion och debatt. Ville bara få sagt det där med att vi finns, vi som tycker något annat för att vi faktiskt har tänkt efter och tagit ställning för dagis i VÅR familj... Den där valfriheten ni vet!

Kram på er ni kära!
Hoppas det jag skriver nu inte fladdrar iväg nånstans!

[annawahlgren]

[Puffis]

Var bara tvungen att citera dig Anna i min blogg, hoppas det är ok. tar bort det annars, bara att säga till. *pekar på bloggadressen i profilen*

[Fd Medlem]

K-ina skrev:

Nya mamman skrev:
Visst är det så. Men det är på något vis tarvligt att kritisera en som har valt dagis och anser sig inte ha något alternativ. Även om de EGENTLIGEN har det, men följer strömmen utan att tänk efter.


Men... Hur vet du att de inte har tänkt efter? Tagit ställning? Kanske följder dina vänner/bekanta strömmen för att de faktiskt tycker att den vägen är bäst?

K-ina, visst finns det föräldrar som har tänkt och tagit ställning. Såna finns även i min bekantakspskrets. Jag kommer själv att bli en, när barnen (just nu ett, snart två) har blivit äldre. Men i just det här skedet, när Hugo varit mellan 1 och 1,5 och ALLA som fick barn i samma veva har skolat in på dagis (i stort sett alla när barnen var runt året) har jag blivit rätt ifrågasatt. Och samtidigt sett alla de problem som uppstått för de familjer som valt dagis för sina småttingar: MÄNGDER av infektioner, aggressioner, sömnproblem, matvägran... En kompis sa om sin dotter "hon grät konstant i två månader, men nu går det bättre", en tjej har troligen upplevt något vattetrauma, för efter ett bad på dagis vägrar hon duscha/bada hemma osv.

Föräldrarna får vabba, kämpa med maten, stressa till hämtningar och lämningar - och de gnäller ju! De är ju inte helt nöjda med sina val. De är irriterade över att barnets vantar försvunnit, att personalen inte informerat om vilka kläder som behövs, att barnen blir sjuka hela tiden och smittar resten av familjen. Men suckar "så är det när man har barn på dagis", som om man MÅSTE ha det. Men det MÅSTE man ju inte. Inte när barn är ett år.
Men jag känner ingen utanför detta forum som valt en annan lösning. Därför tycker jag mig kunna generalisera och säga att "de andra" följer strömmen.

Men tro mig, jag respekterar deras val, men jag kan lida lite med barnen. Och hela familjen i de fall där det blivit kaos för alla med infektioner, hysteriska nätter osv.
Däremot upplever jag ofta att man rynkar på näsan när jag förklarar varför vi valt en annan väg. Istället för att förklara varför vi EGENTLIGEN undviker dagis, drar jag de lättare argumenten: Det funkar ändå just nu, vi ska snart få en liten och då är det dumt att släpa in med en massa infektioner från dagis, jag har jobbat heltid nu och har - rent egoistiskt - lust att umgås med sonen... Argument som inte indirekt ifrågasätter dem. När jag säger att jag anser att barn inte är redo för dagis i ettårsåldern, att jag tror att man ökar risken för syskonjalusi osv, får jag däremot ofta höra saker som att "han behöver ju sitt eget liv", "du får tänka på HANS behov av aktivitet", "jaha, inte förrän tre år, säger du. Usch, jag tycker så synd om barn som skolas in först när de är tre, de har ju ingen trygghet alls, har inte lärt sig ta hänsyn eller samspela med andra..."

Och det är DÅ jag skulle behöva spotta upp mig lite. Men istället säger jag bara "eh, det ska nog ordna sig. Vi får väl se, går det inte bra så får vi väl ta dagis , då..." (Fast jag inte menar det.)

Nu låter det som om jag har helt förfärliga vänner, och det har jag verkligen inte, men jag kan bara konstatera att dagisfrågan är känslig att även i de bästa vänskapsrelationer. Och eftersom jag känner mig mest priviligerad som slipper allt dagistrasel, så kniper jag också hänsynsfullt käft lite väl ofta.

Kram!!

[ulrikaj]

[Små barn under tre år är för små för att skiljas från den första tillhörighet dit de föddes.

:

Jacob är ett så otroligt passande exempel till det Anna Wahlgren skriver.Vi var "dumma" att ha honom på dagis första gången när han var 2år.Han var blyg,tillbakadragen och inte alls intresserad av att leka med kompisar då han helst vill vara hemma med oss.Han grät hela tiden när han var på dagis eller så satt han ensam med sin snutte i ett hörn.Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det. Vi stod ut i 2månader då vi tog ur honom och han fick vara hemma med mig.Personalen tyckte dock att vi inte skulle "ge upp".
När han blev 3år var det att vända på handen,han blev utåtriktad,oblyg,och kompisar blev allt roligare att vara med.
Med Liw vet jag bättre.Inget dagis innan 3år eller dagmamma.Mitt barn är viktigare än så och nu vet vi bättre både jag och min sambo.
Som Anna skriver,man skulle aldrig lämna ifrån sig hund-eller kattungar innan 8veckor och ibland uppåt 10veckor.Varför kan det inte vara så med våra barn?
Okey,vissa barn kanske är utåtriktade och inte har problem med att lämnas på dagis,men det har kanske våra kära katter och hundar oxå?
ulrika

[ulrikaj]

[Okey,vissa barn kanske är utåtriktade och inte har problem med att lämnas på dagis,men det har kanske våra kära katter och hundar oxå?
ulrika

Konstig mening det där
Det jag menade var att 8-10veckor är ju gränsen när man lämnar en kattunge eller hundvalp tex och så borde det vara för våra barn oxå.Att ha en gräns-och den kommer först vid 3år.(mentalt att ta nästa steg i utvecklingen)
Som min kloka mamma säger att den här tiden kommer aldrig någonsin tillbaka och den går så otroligt snabbt.

kram ulrika

[annawahlgren]

Föräldrarna får vabba, kämpa med maten, stressa till hämtningar och lämningar - och de gnäller ju! De är ju inte helt nöjda med sina val. De är irriterade över att barnets vantar försvunnit, att personalen inte informerat om vilka kläder som behövs, att barnen blir sjuka hela tiden och smittar resten av familjen. Men suckar "så är det när man har barn på dagis"- - - Men tro mig, jag respekterar deras val, men jag kan lida lite med barnen. Och hela familjen i de fall där det blivit kaos för alla med infektioner, hysteriska nätter osv.

Precis. DE GNÄLLER JU

"Små barn har inga fackföreningar", sa gamle radiodoktorn Bertil Söderling på sin tid, "men de strejkar och protesterar ofta."

Men vem bryr sig Raskt blir det synd om dagisföräldrarna i stället

Du ber om ursäkt , slingrar dig undan det DU står för, och tycker dig bara få stöd här, ingen annanstans. Så är det ju, och det visar bara, tycker jag, hur normerna förskjutits, förvänts så till den milda grad i vårt samhälle. Det naturliga, normala, enkla och lättfattliga är ju NATURLIGTVIS att människan ska ta hand om sin avkomma alldeles själv tills denna någotsånär kan klara sig själv eller åtminstone visar ansatser till att vilja och försöka, som vilken liten kattunge eller hundvalp som helst som i sinom tid tassar iväg från mamma / pappa för att se, på egen hand, vad som finns på "andra sidan bergen", vilket människobarnet också har gjort i alla tider - med premiär vid ca tre års ålder

Här ska nu varenda människa som väljer att i all enkelhet följa denna naturens ordning behöva förklara och försvara sig evinnerligen (eller fega ur diskret för att slippa detsamma), medan den som bryter mot samma naturens ordning får pris och beröm för att följa med den ström som går rätt in i magen och skriker, om inte förr så när vederbörligen faktiskt står där och ÖVERGER sin ettåring, för det är precis just det det handlar om. Oavsett om ungen dumpas hos Gud själv. Det var två stycken föräldrar som satte detta barn till världen och de ska banne mig leva upp till sitt ansvarstagande i åtminstone tre ynka år. Har de glömt konsten kan de studera första bästa hund, katt, lus eller mus.

Ack ja, nu gick hon igång igen, och det har hon gjort i trettio år, till ingen nytta alls För nu är normen om det onormala normal

Och inte tycker jag dagisföräldrarna får tillnärmelsevis lika mycket ifrågasättanden och kritik som hemmaföräldrarna - å, nej. Det var längesedan Om någonsin.

Men de förbehåller sig rätten att vara synd om och ha det svårt. DE, men inte barnen



Puffis, mer än OK - hedrande Tack!

[miar70]

Var bara tvungen att citera dig Anna i min blogg, hoppas det är ok. tar bort det annars, bara att säga till. *pekar på bloggadressen i profilen*

Hej Puffis
Såg att du länkat till din blogg i megatråden på Viföräldrar också - bra!!!
(här e den: http://www.viforaldrar.se/forum/view-me ... ge_id=9835 )
Kram!!!

[Mule]

Hej!

Fast till ganska stor nytta iallafall, Anna! Du har hjälpt till att leda vår familj på den vägen vi tycker är rätt. Utan dig hade vi säkert funderat i banorna att vara hemma länge, men inte lyckats stå så starka i vår övertygelse. Våra två barn och många till på ditt forum får ha det lugnt de första åren. Jag ska börja jobba lite till hösten, efter fyra år hemma. Det blir 1,5 dag i veckan och en av de dagarna ska min man vara hemma. Den andra dagen ska vi ha en barnflicka som kommer hem till oss och tar hand om barnen ca. fyra timmar. Hon kommer ha en 3-månaders bebis, men jag är inte rädd för det. Mina barn får ju vara hemma och de älskar bebisar. De kan säkert vänta på hennes hjälp medan hon ammar. Jag skulle aldrig kunna lämna min 2-åring på dagis och gå iväg och jobba, däremot. Inte efter vad jag lärt mig av dig och vad jag observerat med min stora flicka. Hellre skulle jag säga upp mig. Men det behöver jag inte nu! Barnflickan fyra timmar i veckan kostar förresten mer än vad maxtaxan är, men vi har sparat lite och vi kommer att ta av det.

Hälningar Carola, mamma till Selma (-04) och Waldemar (-06)