Jag hade föreställt mig att jag skulle helamma i 6 mån efter möjligtvis lite inledande trassel som såriga vårtor, innan man hittat rätt tag osv. Till saken hör att min mamma hade MASSOR av mjölk med mig redan från start. Hon hade så mkt så hon fick ge bort mjölk till en annan mamma på BB som inte hade ngn egen.
MEN sedan visade det sig att jag hade för lite mjölk, trots alla huskurer (anis/fänkålste), trots täta amningar, trots rätt tag mm. Och det var såklart ångest, rent psykiskt lade jag in för mkt av kvinnlighet och att vara mamma, i amningen. Jag har fått jobba jättemycket med det för att bearbeta att amningen inte blev jag hade tänkt, jag har tom gått några ggr hos Bvcs psykolog för att prata av mig.
Jag delammade i 5 mån - sista gången ammade jag på Moas 5-månaders dag faktiskt men de sista veckorna var amningen ytterst sporadisk. Hon har alltså fått flaska sedan start efter varje amning - och på kvällen ibland bara flaska eftersom mjölken är så tunn då så det var ingen idé. När hon var 3,5 mån började hon krångla vid bröstet och det blev värre och värre tills hon var 4,5 mån då hon vägrade flera ggr (det var då amningen blev väldigt sporadisk). Hon är helt enkelt en smart tjej som förstod att det kommer mer och fortare ur flaskan - "vad ska jag ligga här och kämpa för?". Ja, det var tufft för mig för jag tyckte verkligen om att amma och jag är omgiven av väninnor som har haft en fungerande amning med mkt mjölk, ända från start. Men nu är vi inne i en ny fas, som min underbara Bvc-tant sa, nu äter hon mer riktig mat och amningen är inte lika viktig. Dessutom har hon inte varit sjuk en enda gång - jag känner många som helammar och deras barn har haft förkylnign på förkylning. Så det ska man inte ha så mkt ångest för. Och det där med allergier är inte ens vetenskapligt 100%-igt bevisat. Det enda som är bevisat i studier är att amning hjälper "för stunden" (dvs medan man ammar) mot bakterier och virus. Inte att amning hjälper långsiktigt mot allergier som ev kan dyka upp i framtiden (det finns studier som visar att det hjälper men också studier som visar på motsatsen).
Min ståndpunkt var alltid: självklart blir det folk av flaskmatade barn ocskå, det ÄR inte fult med ersättning. Men problemet för mig var att jag VILLE amma (helt helamma) men inte kunde. Det är en helt annan sak att välja flaska för att man tycker att det är enklare (som en kompis till mig gjorde trots mkt egen mjölk), än att vara tvungen att flaskmata för att mjölken inte räcker, det sistnämnda kan vara psykiskt jobbigt trots att man rationellt tänker att "viktigast är att barnet blir mätt".
Den stora fördelen som jag ser nu när jag slutat amma är att jag kan hålla fasta mattider med rikligt med mat - vilket gjort att gnällfaktorn minskat till i stort sett ingenting!

Där har Anna helt rätt!
Mamma till pigga livliga Moa, född 07-08-26, som gillar social delaktighet! Och till enäggstvillingarna Saga och Clara födda 11-05-14 som sover bra på dagen och sämre på natten.