Amanda 3 v. trasslar vid bröstet. Hjälp!

[Jejje]

Tack snälla du!
Du gör ett fantastiskt jobb som svarar på så många frågor. Jag förstår att du inte vill skriva samma sak femtielva gånger. Ska försöka hitta tid att gå igenom trådarna lite noggrannare.

Amanda sov över 4-målet i förrgår natt! Sammanlagt blev det över 7 h hon sov! Härligt. Natten efter vagnade jag när hon vaknade vid halv 4. Hon somnade om på 4 omgångar á 4 drag ungefär. Fantastiskt tycker jag. Sammanlagt sov hon utan mat drygt 6 timmar den natten. I natt blev allt på tok tyvärr, för hon vaknade ett tag efter hon somnat för natten och ville bara äta och äta och äta och mjölken var så gott som slut. Jag somnade i gungstolen flera ggr med henne vid bröstet och la mig till sist och lät henne äta medan jag sov. Jag vaknade vid halv sex, gav en slurk och la över henne i vagnen. Misslyckad natt, men jag kommer igen!

Det där tipset om att de behöver 7-8 timmar vakentid per dygn var ett stort AHA för mig! Varför har ingen berättat det för mig tidigare? Allt blir ju så mycket begripligare då. På BVC får man inte veta någonting som är till hjälp känns det som!!! "Åh, det är så individuellt... det kan man inte säga.." Blir så trött på såna svar. Så var det på BB också (inte barnaboken alltså) utan vanliga BB.) Känns som om de inte törs svara generellt över huvud taget.
Min BVC-sköterska känns så oerfaren på barn trost att hon jobbat med det i säkert 20 år. Hon har inga egna. Alla svar är inlärda, inte formade av erfarenhet. När jag frågade hur många timmars sömn en enmånads bäbis behöver svarade hon "10 timmar i alla fall". Vet inte om hon fick tillfällig blackout och sa fel, eller om hon verkligen menade det. Jag svarade att Amanda inte är VAKEN 10 timmar på ett dygn ens, utan sover 16-17 h. "Oj, det var bra..." svarade hon. Vet inte om jag vågar lita på några råd därifrån i fortsättningen. Synd, för hon är väldigt rar.

Kan missnöjet på kvällarna bero på överstimulering? Eller övertrötthet, det kanske är samma sak? Fick det förslaget av en väninna och tycker det låter troligast med tanke på beteendet. Tror inte det är magen eller sprut i halsen längre. Hon verkar ju inte veta vad hon vill alls. Kan man göra något för att hon inte ska bli överstimulerad, eller är det bara att acceptera att det blivit för mycket intryck för en sån liten skrutt när kvällen kommer?

[Yosa]

Det där med BVC känner jag igen!! Tyvärr! Den jag hade för 3år sedan till Elin var under all kritik. Förstagångsmamma med osäkerhet, oro och kolik lyssnade jag tyvärr mycket på henne. Nu i efterhand inser jag ju att hon inget visste eller fattade. Hm..

Visst kan det vara övertrötthet på kvällen. 9 av 10 skrik är hunger, mera mat, säger vår Anna W. 1 av 10 skrik är övertrötthet säger hon också. Kanske kan ge en "sovning mitt i händelsernas centrum" på en filt på golvet på kväll eller sen efermiddag om det är för stönigt? Då kanske det går bättre att äta också när man fått en liten power-nap på 5 minuter eller 20 minuter.

[Jejje]

Jag tycker det är så tråkigt att BVC-folket är så negativt inställda till Annas metoder. VARFÖR??? Känner de sig hotade som auktoritet eller vad ÄR det? Min sköterska sa något om att hon tyckte Annas metoder var för stränga och att hon var så tvärsäker på allting. "Det fungerade säkert jättebra på hennes egna barn. Dem är hon ju expert på... Men..." sa hon också ungefär. Tänk om hon visste hur många fler än Annas egna barn som fått sina liv förvandlade av hennes genialiska modell! Jag har skrivit på min blogg om våra problem med storasysters sömn, som till sist löste sig när vi fick kläm på sova-hela-natten-kuren. Försöker sprida budskapet till alla släktingar och vänner.

Ja, det brukar bli bättre efter en lur. Inte alltid, men för det mesta.

Svar på Torsmammas förra inlägg:
Jag har tagit till mig din förmaning och försökt stressa av de senaste dagarna. Försöker planera maten längre i förväg så att jag har lite förberett när det är dags att laga. Idag somnade storasyster när lillasyster vaknade och lilla somnade när stora sovit sin 1,5 h i vagnen. Ingen powernap för mig, men jag slapp stressen att passa två samtidigt ett tag.
Försöker slappna av och inte stirra mig blind på minuterna. Ibland har jag inte möjlighet att hålla henne vaken längre och då är det inte mer med det. (Kan bero på att vi är ute, eller upptagen med att prata med vänner, eller ska äta precis...) Då får hon somna. Det är inte hela världen. Huvudsaken jag är lugn. Påminner mig själv om att det här ska ses som en förlängning av havandeskapet. Det kommer inte för alltid att vara så här oförutsägbart och så här sena kvällar, tack och lov!

En fråga : Anna säger ju bl a att man ska tänka att man har en massa kor och andra ungar som skriker i rummet bredvid. Hur går det ihop med det ständiga passandet och pysslande för att hon inte ska somna för tidigt? Hur gjorde mammorna på den tiden (eller GÖR i andra kulturer) då de hade allt det där? Och i så fall, fungerar det för dem? Inte hade (har) de tid att anteckna och jaga vakentimmar som jag gör? Anstränger jag mig för mycket så att Amanda blir stressad av mina grubblerier? (Om hon på något övernaturligt babysätt kan känna det på sig...)

Tack för att ni finns och svarar!

[Jejje]

En fråga till Anna Wahlgren:

Hur gjorde du egentligen för att få allt att funka med täta syskon och SM?
Jag tycker det är jättesvårt med en 5-veckors och en 16-månaders (och en 4-åring). Vad gör man när ettåringen hela tiden vill klänga upp i vagnen där lillasyster sover? Hur gör man social delaktighet för alla samtidigt? Vad hittar man på för de större när man ammar? Tyckte inte du att det var jättesvårt med många småbarn samtidigt?

Tack för att du finns och har skrivit Barnaboken!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Och tack för dina varma ord

Hur gjorde du egentligen för att få allt att funka med täta syskon och SM?
Vad gör man när ettåringen hela tiden vill klänga upp i vagnen där lillasyster sover?
Hur gör man social delaktighet för alla samtidigt?
Vad hittar man på för de större när man ammar?
Tyckte inte du att det var jättesvårt med många småbarn samtidigt?

* Med SM visste jag att lilla bebisen hela tiden fick / hade fått vad den behövde och kunde låta den vara i fred mellan varven när jag såg till de andra barnens behov.

* Man frågar sig vad lilla ettåringen är ute efter och ser till att det sker. Möten med lillasyster, annektering av lillasyster, hjälp med lillasyster etc. Ska lillasyster sova planlägger man förstås allt det där andra till vakenstunder.

* Man jobbar tillsammans. Deltar i kampen för tillvaron - alla tillsammans. Det sker i varenda familj där det finns många barn - inte för att folk är speciellt duktiga på att "konstruera" social delaktighet utan för att det helt enkelt är nödvändigt att alla drar sitt strå till stacken. Alla behövs. Alla hjälps åt.

* Man kan t ex fråga dem vad de själva tänker hitta på Det viktigaste är nog att man slår av på dessa tiders egendomliga ambition att både styra och ställa och underhålla och förnöja 24 tim om dygnet. Med respekt och förtroende för barnen hjälplösförklarar man dem inte och bygger inte heller upp en massa (självuppfyllande) negativa förväntningar. Barn KAN.

* Nej, jag tyckte inte det var svårt med första barnet, bara intressant och spännande, men ju fler jag fick, desto roligare blev det

Det mesta är verkligen en fråga om organisation. Tider, rutiner förenklar, förstås - det gäller ju oss vuxna också. Ett förhållningsätt där man hela tiden ligger steget före och inte hänger efter i svansen blir med många barn både nödvändigt, självklart och berikande. Barnet var mitt universitet - de lärde mig inte bara "allt" om barn utan också "allt" om mig själv. Om Människan

Du har ju Barnaboken. Varför inte läsa Syskonblocket Där tror jag du skulle få inte bara svar på en väldig massa frågor som snurrar i din arma trötta skalle nu, utan också inspiration till att ordna tillvaron lättare, mer praktisk och funktionell på ett mycket gladare och mera konstruktivt vis, än vad du får till nu.

Ty små barn ska njutas - och njuta själva

De orden kanske tycks dig som ett hån nu, när du dignar under överkoncentration, uppgivenhet och förvirring, men tro mig, det finns en väg ut - en väg fram, till just denna njutning, detta välbefinnande för alla.

Jag har försökt visa på den vägen hela Barnaboken igenom

[Jejje]

Tack, Anna, för alla goda råd!

* Nej, jag tyckte inte det var svårt med första barnet, bara intressant och spännande, men ju fler jag fick, desto roligare blev det
Imponerande. Jag funderar och undrar om du hade någon slags medfödd ta-hand-om-barn-talang, eller hur du kom på allt det genialiska du delar med dig av i Barnaboken. Om det bara är erfarenheten som lärt dig, så borde du ju haft det svårare med de första barnen. Men du verkar ha kört samma ordning från start. Läste du några böcker som gav dig den där första inspirationen som fick dig att sedan komma på så mycket klokt? Fantastiskt att du trots din tuffa uppväxt blev en sån SUPERMAMMA! (Ursäkta min nyfikenhet, men använder dina barn standardmodellen?)

Det mesta är verkligen en fråga om organisation. Tider, rutiner förenklar, förstås - det gäller ju oss vuxna också. Ett förhållningsätt där man hela tiden ligger steget före och inte hänger efter i svansen blir med många barn både nödvändigt, självklart och berikande. Barnet var mitt universitet - de lärde mig inte bara "allt" om barn utan också "allt" om mig själv. Om Människan
Ja! Innan jag läste din bok var jag urusel på rutiner. Var ingen rutinmänniska. (Första barnet fick somna än här, än där, med olika metoder allteftersom jag kom på något nytt.) Men rutinmänniska, det har jag blivit nu! Och jag trivs jättebra med det. Älskar att ligga steget före.

Du har ju Barnaboken. Varför inte läsa Syskonblocket Där tror jag du skulle få inte bara svar på en väldig massa frågor som snurrar i din arma trötta skalle nu, utan också inspiration till att ordna tillvaron lättare, mer praktisk och funktionell på ett mycket gladare och mera konstruktivt vis, än vad du får till nu.
Tyvärr har jag varit så snäll och lånat ut boken till en kompis som är rädd för att föda. Men jag ska be att få tillbaka den nu, för jag saknar den varje dag, så fort jag kommer på någon ny fråga!

Ty små barn ska njutas - och njuta själva
Absolut. Vi njuter så mycket vi bara kan, men det kan bli bättre!

De orden kanske tycks dig som ett hån nu, när du dignar under överkoncentration, uppgivenhet och förvirring, men tro mig, det finns en väg ut - en väg fram, till just denna njutning, detta välbefinnande för alla.
Jag kanske lät mer uppgiven i mitt inlägg än jag egentligen är. Det går bättre och bättre med SM för oss och lillasyster kommer till ro tidigare på kvällarna nu. Igår kväll var jag så lycklig och fascinerad av att kvällstrasslet så gott som uteblev när jag gav henne 20-minutaren i rätt tid. Min man kom igår på att han aldrig hört Amanda gråta länge eller otröstligt. Det är tack vare SM, helt klart!

[Jejje]

Behöver hjälp med nätterna!

Hon vaknar alltid några ggr under kvällen efter att jag lagt henne för natten. Jag forsoker vagna men får for mig att hon är mer hungrig och tar upp och ger mer. Vid midnatt brukar jag få vagna en massa. Sedan ställer jag kl på 01 och ger nattmål, för jag vill att hon ska sova 6 timmar till kl 07. Tycker nämligen att 04 är den jobbigaste tiden att gå upp och amma. Och så har jag svårt att få till 6 timmar från kl 22 eftersom hon alltid är så hungrig på kvällen efter läggning. Jag har känt flera kvällar att jag haft lite mjölk, så det är inte underligt att hon vaknar.

Hur ska jag göra? Nu i natt hade jag gott om mjölk och tog upp henne kl 1 men hon var så trött och jag fick henne inte att äta så länge. Sedan vaknade hon massor mellan 04:30 och 06, då jag till slut gav upp av utmattning. Förra natten vagnade jag mellan 06 och 06:45 (hon somnade inte ens till under det passet) innan jag gav upp. Jag vagnar inte länge åt gången. Bara så hon blir tyst och verkar slappna av. Sällan mer än 10 drag, oftast mindre. Kan tekniken bra också tror jag.

Goda råd mottages med glädje!

[TorsMamma]

Hej Jejje,

När jag hade "nattmål" på Tor och läste BB så stod det att man gav ju mat på natten ca. 22 (23), 01 och 04. När Tor var 6 veckor sov han självmant över 01 målet och detta var när vi klart och tydligt passerat 3 veckors ökningen. (nästa är 7-8 v)

Du får supergärna skriva i din fina signatur exakt födelsedatum tills hon blir ca. 1 år för då är det lättare att hjälpa med många olika råd, det hände så mycket det första året.

Så för att återgå, jag håller med dig om att 04 målet är SKIT rent utav men ansåg hela tiden att AW har nog skrivit att först försvinner 01, sen 22 målet och sist 04 målet - av en bra anledning. Och jag kan avslöja att när vi kurade i Gastjön förstod jag ännu bättre varför man just gör så.
Vargtimmen är den absolut svåraste tiden och få barnet att sova vidare på och att då ha ammat gör att de faktiskt sover vidare gott!

Jag vet också att det finns några som tar bort 01 först och sen 04 målet och sist 22 målet. Men för detta krävs det massa attityd och PROPPMÄTT bebis som inte visar minsta vink till att ha vargtimme problem tycker jag.

Så mina råd, se till att du ammar ordentligt dessa tider om du är i ökningsfasen ställ gärna klockan. Om du skall ta bort ett mål så är det 01 målet man tar bort först. Om du av någon anledning anser att du MÅSTE amma hela kvällen och halva natten så slutar du senast 22, sen tar du upp 01 och fyller på sen 04 så hon står sig till 07.

Tro mig jag VET att det är jobbigt, det var faktiskt gånger jag också småslummrade i stolen jag ammade i. Men vid ca. 2 mån så drog jag ner och verkligen BRÖT efter 10 min, bytte blöja och ammade på 10 min till och då hade han också oftast själv släpt och gick att försiktigt höja huvdet på så rapen kom upp på väg in i sängen igen.

Ha målet för ögonen och se till att sova lite extra på dagen, inte promenera för mycket så du bränner all matenergi.
Har du läst mina mjölkökningstips?

[Jejje]

Aha! Då förstår jag varför hon var så envis. Det är nåt särskilt med den där vargtimmen. Hrm... :-s

Okej. I natt ska jag bara amma 22, med tillförsikt försöka vagna över 01 och sedan amma 04. Mjölken verkar vara där den ska i kväll så det borde gå. Det är ju faktiskt ännu jobbigare att vagna 04 än att amma, så bara det gör ju den här natten till en bättre natt.
Jag vet ju att hon KAN sova t o m över 7 timmar utan mat. Hon gjorde ju det för några nätter sen. Wish me luck!

Måste bara kolla med dig att vår dagsrytm är som den ska. Frågor:

1. Dagarna börjar vid 7 och slutar nån stans mellan 21 och 22, beroende på hur långa sovpassen blivit. Jag strävar efter att ha henne vaken 7½ timme per dag. Senaste dagarna har det blivit 7 h 15 min, 7½ h, 7 h 45 min, 7 h.
Finns det någon rekommendation på hur långt dagen ska sträcka sig? Anna föreslår ju 08:00-22:30 för en enmånadsbäbis. Det är 14½ h. Om vi har 07-21 är det bara 14. Mindre sömn under dagen alltså. Hur påverkar det? Nu är hon 6 veckor. Är det lagom, tror du?

2. Hur ändrar man när hon blir 8 veckor/2 månader?

3. När är det man kan börja lägga henne för natten redan vid 19 eller 20? (Det som krävs är väl att hon orkar vara vaken längre pass på dagen och på så vis få ihop sina vakentimmar snabbare, antar jag?)

Just nu ligger Amanda och sover sin 20-minuterslur här på en filt på bordet bredvid mig. Är så glad att det funkar så bra på kvällskvisten! Kvällstrasslet med skrik vid bröstet har lyst med sin frånvaro de senaste kvällarna!
\:D/

[TorsMamma]

Har du sett sammanfattningen i denna en bit ner i tråden?

Denna är inte 100% och vänder sig till dem som KAN SM men vill ha en liten komihåg lapp typ... Stora generaliseringar är det, men ändå ganska bra mål att ha i bakuvudet.

Jag märkte att sonen själv kortade lurarna på dagen och sakta med säkert blev svårare att söva förbi 45 in på kvällen. Så med det blev ju natten tidigare och tidigare.

Vid 3 mån införde jag det superklassiska 12-45-2-45 schemat som du ser i tråden. Men mellan 2-3 mån så kortade sig kvällarna lite automatiskt och det första 2 mån schemat var inte superspikat med just sista luren om man säger.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 7&start=30

[Jejje]

Tack snälla du!

Tyvärr blev det så gott som pannkaka av natten. =(
Sista målet blev kl 21. Det gick helt okej att vagna ett par ggr mellan 21 och 12 (det blev ju inte 01 eftersom jag har tidigare dagar). Målet var 03 då det gått 6 timmar. Hon vaknade en kvart innan och jag vagnade och hon somnade. Så jag nådde ju målet, men sen gick allt åt skogen. Kl 3 då klockan ringde var hon hur sovande som helst och var jättesvår att få i mat. 3 klunkar, släppte, 3 klunkar, släppte... Jag kämpade på och tyckte jag fått i henne mycket. Det KOM mycket mjölk och fanns mycket kvar också.
SEDAN, 04:20 börjar eländet! Vagnade tusen gånger och hon blev aldrig lugn! Till slut gav jag upp och gav mat igen, och DÅ, vilket fräckhet , vill hon knappt ha! Samma tjafs som vid 03. Jag blev irriterad. Här är man snäll och tar upp mot sina principer och så vill hon inte ha! Till slut blev hon arg på mig för att jag trugade och bråkade med henne och började gråta hjärtskärande. Fy vad eländig jag kände mig!
Hon fortsatte vakna flera ggr efter det. Upptäckte till slut att hon svettades (clever!). Sen vaknade hon bara någon gång till och pang så var det morgon.

Är det dumt att amma 21, 03, 07? Skulle 22, 04, 08 gå bättre tro?
Är det bättre att låta henne vakna själv så att hon inte är så där dödstrött när hon ska äta?
Nåt annat jag bör tänka på? Det känns som om jag bara vagnar och vagnar hela nätterna! Behöver lite peppning och motivation! Hjälp mig, påminn mig om varför jag gör det här egentligen, för jag börjar sväva på målet... Varför inte börja amma när helst hon vill ha? När blir det ett slut på det här eviga hoppandet upp ur sängen? Jag är så trött....

[TorsMamma]

Hej,

Ursäkta jag ställer frågan....

Varför inte börja amma när helst hon vill ha? När blir det ett slut på det här eviga hoppandet upp ur sängen? Jag är så trött....

Men var det inte HÄR ni var när ni började och ville införa SM? Varför vill du inte fortsätta, och återgå? Kommer du orka bättre?

Som jag sa innan så är det klassiskt att mata 22, 01 och 04 (vargtimmen är mellan 04-06 även om du anser det vara andra tider )
Min son klarade faktiskt inte av att sova mer än 3 timmar efter 04 målet och därför var morgon hos oss 07 även då han åt 04.

Som det står i länken du fick av mig, så såg vår dygnsrytm ut ungefär så här!

Exempel på schema vid 2 mån:
07.00 Mat, umgänge, mat, passiv social delaktighet
08.30 Sova 1,5 tim
10.00 Mat, Social delaktighet, umgänge
12.00 Sova 2 tim
14.00 Mat, Social delaktighet, umgänge
16.00 Sova 1,5 tim
17.30 Mat, umgänge (Kvällsslurk 19.30)
20.00 Godnatt!
04.00 Nattmål

MEN, jag vill också poängtera TÅLAMOD! (den där dygden som jag inte har..ö ) Vid ca. 2 mån föll saker på plats. Och som jag sa vid 3 mån så kändes det HELT annorlunda.
Så se nu till att ha MÅLET för ögonen, tålamod och full med tillförlit. Om du sliter upp henne i tid och otid, inte tar ledningen och visar HENNE hur det skall gå till, Hur skall då HON veta det?

Till slut gav jag upp och gav mat igen, och DÅ, vilket fräckhet , vill hon knappt ha! Samma tjafs som vid 03. Jag blev irriterad. Här är man snäll och tar upp mot sina principer och så vill hon inte ha! Till slut blev hon arg på mig för att jag trugade och bråkade med henne och började gråta hjärtskärande.

- Jaaa, här ställer jag mig också frågan? Exakt HUR SNÄLL är du??? Är detta att vara just snäll? Eller...

Söker du här "barnets bekräftelse" som säger, så mamma nu gör du rätt?!

Eller ställer du fler frågor till ditt barn än vad du svarar på?
- Mamma, kan jag sova utan att du måste ta upp?
- Kan jag lita på att du tar upp mig när DU vet att jag behöver äta på exakt rätt tid? ALLTID?
- Mamma, vet du vad du håller på med?
- Gäller samma regler idag som igår? va, va, va??
Osv...

Svaret du bara MÅSTE ge här är ju...

JA, jag VET vad jag gör och du kan lugnt lita på mig och sova gott i lung och ro. Trygg och säker. Jag finns här och JAG VET vad jag gör.

Dessa tankar MÅSTE du ha i huvudet när du vagnar förbi nattmålet. Och precis som du märker ÄR hon ju faktiskt inte hungrig! Det tar sina ihärdiga 3 MÅLMEDVETNA dygn där man INTE ruckar eller ställer fler frågor till barnet än man svarar. Och därefter tar det en tid till innan det sitter som berget.
Men mamma behöver odla tålamodet och målmedvetenheten här. 8)

DU VET att hon är mätt, och nu VET du att hon BEHÖVER sova! Det är svaret på ALLA frågor.

VISST

Så, du kan detta. Se nu till och visa att du är kapten på skutan. Be pappa vagna ibland på natten så du får ett par timmar extra. Han vet, och du vet NÄR hon skall äta. Och snart vet hon det med.

[TorsMamma]

Kände mig lite tuff mot dig, och kanske tänker du HON fattar JU INTE!!!

Men jag LOVAR dig att vår väg till "Rom" har varit långt ifrån rak och skön resa. Kanske kan min "resetråd" peppa dig lite.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10917

[Jejje]

Hej!
Tillbaka efter mjölkstockning.
Mitt största problem den där natten jag skrev om var att jag började få tillbaka tankar om att det är närhet hon behöver när hon vaknar så där hela tiden. (Var också osäker på om hon ätit tillräckligt.) Min man spädde på det med en fråga om de inte längtar efter närhet när de ligger ensamma i vagnen. Jag har ju läst Bb, men det är något år sedan och jag har glömt grejer. Så jag började tvivla på det jag höll på med. Jag vill inte vara dryg och anti, bara bli övertygad av er om att det verkligen är det bästa för barnet att bli vagnat när det vaknar på natten. Förstår hon verkligen att det är mamma som gör något när vagnen gungar? Känner hon sig inte övergiven? Bli inte arga nu. Jag vill verkligen tro på det här för jag märker ju att det fungerar. Vill bara vara säker.

Igår kväll kom hon till ro för natten redan kl 20. Vi hade varit borta under dagen och tiderna blivit konstiga, men hon hade fått ihop nästan 8 vakentimmar. Behövde inte hålla på och vagna hela kvällen som vi brukar få göra efter läggningen vid tio-halv elva ända till tolv. Skönt!
Kan jag fortsätta låta henne korta ner dagarna inför 2-månadersskiftet och när det infaller börja försöka köra efter standardschemat, fast utan att spika?

Nu när jag haft mjölkstockning har hon fått äta två nattmål, när hon själv har vaknat. Det har blivit ca kl 1 och kl 6. Hon sover 5 timmar av sig själv. Om hon fortsätter komma till ro tidigt på kvällarna, ska jag ta upp vid 22 och amma och sedan vagna fram till 04 tycker ni?

Måste sluta. Hej!

[TorsMamma]

Hej Jejje,

Jag kan inte, kommer inte, tänker inte försöka ÖVERTYGA dig om att barnet skall sova i egen säng, inte tas upp osv... Detta kan nämligen bara DU bestämma och känna är rätt för dig.

Jag personligen tror väldigt mycket på närhet! MEN inte på natten, då vill i alla fall jag och Tor sova. Men jag kan avslöja att jag såg Tor MYCKET djupt i ögonen varje gång vi bytte blöja, lekte, hade ögonkontakt, kontakt med handen kroppen osv.. HELA DAGARNA. Och om vi bara skulle ut en sväng så tog jag honom gärna i sjalen (inte babybjörn) för då fick både han och jag lite extra närhet. Så kompensera närhetsbehoven när ni är vakna tycker jag så ni verkligen kan NJUTA av den och minnas den när ni sen sover tryggt i var sin "binge"

Här kommer några trådar som inspiration för dig.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8027

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... et-pa-mage

Ps. hoppas du slipper fler mjölkstockningar, de är verkligen hemska. [-o< Ds.

Vid 2 mån kan du gott köra ett 2-mån schema som du även SPIKAR om du vill. Då införs det i 3 dagar och får sätta sig i en vecka. Sen kan man utvärdera och börja använda "marginalkvartar".

Ja jag tycker du gott kan ta upp och amma 22 och 04, ta ledningen som BB skulle ha sagt.

Läs gärna i BB igen så du verkligen känner dig inspirerad, ingen kan skriva det så som AW gör.