lenita skrev:han lyssnar så där till ramsan och det känns som att jag fastnat i buffningsträsket
Han äter ännu en gång per natt och eftersom han nu är sjuk och allmänt äter dåligt så har jag inte hjärta att inte ge honom mat.
Inte bryta samman 
Du har fått goda råd (tack, alla) och det jag vill göra är bara precis att ingjuta lite Attityd.Du säger det själv: du fastnade i buffningsträsket, och under tredje natten släppte du in ett koppel orosvargar i stället för att backa, lugnt och fint i förtroende för både dig själv och lilla barnet. Redan under andra natten ska ramsan ta över. Nu fortsatte du trafikera, förvirrade barnet och började överösa honom med frågor själv, sökte hans bekräftelse och vädjade till hans goda vilja att hjälpa dig i din osäkerhet
Och det orkar inget litet barn med.
Springer du in desarmerar du ramsan. Då lyssnar han snart inte alls till den utan skriker dig till sig.
Och så började du ge honom mat igen på natten - men om du själv är sjuk, blir du bättre då av att äta på natten
Behöver du inte då först och främst sova Man sover sig frisk. Kroppen vill och behöver det. Du måste inse att dina orosvargar stör - och vad värre är, bekräftar för honom att något - mycket - verkligen är både farligt och fel! Och det är det han värjer sig mot. Det skulle du också göra. Ingen människa orkar oroa sig för vargen varenda natt.
Så att "inte ha hjärta" är något du måste granska noga, noga. I vems intresse arbetar du
Det är en konst att lära sig låta små barn vara i fred
Anna säger det så bra och så självklart som alltid! Bättre attitydstöd går inte att få. 
Ni måste helt enkelt känna efter och bestämma själva vad som känns bäst.
Är det någon som kan ge en beskrivning hur man viker ett draglakan? Finns det någon illustration?
{|=