Elle skrev:Här handlar det om att LITA på ramsan som besked! Om NI tror på den och anpassar tonläge efter sonens frågor, ja då kommer sonen lugna sig. Så mer förtroende för ramsan men även för sonen. Även att göra ingenting är ju ett verktyg
Det är nog här mycket av problemet ligger i de situationerna. JAG har nog svårt att fatta att ramsan verkligen HJÄLPER. Så hur ska då grabben kunna tro på det?
Elle skrev:LaQ skrev:Tänkte börja testa kött och lite matigare puréer till lunch nån dag nu och när det verkar funka så tänkte jag kanske ge det till middag också. Och gröt till frukost. Eller ska jag fortsätta med gröten till middag? Tänker att den är mättande och god inför natten...

Låter som en bra plan att även införa puré till middag och gröt till frukost. Men det är ju inget som hindrar dig att ge lite gröt som nattslurk om du vill
Min fundering är bara att jag tycker att han behöver mer vätska för magens skull. Han har inte haft förstoppning men tenderar att bli lite hård ibland. Egentligen vore det ju smidigare med välling till nattslurken så slipper man söla ner hela den nybadade ungen med pyjamas och allting med gröt på kvällskvisten. Bekväm är jag visst också. 8)
Nu senaste dagarna har jag verkligen fått truga ordentligt för att få i honom kvällsslurken. Får man bara in nappflaskan i munnen på lilla hjärtat som ligger och vrider sig och stånkar i famnen så brukar det gå i en liten slurk iaf. Han har aldrig gillat att ligga på rygg i famnen. Vi tränar lite pipmugg vid måltiderna ibland och min tanke är att det kanske går bättre att dricka vällingen i den sittandes vid bordet när han blir lite äldre. Så slipper vi situationen med ryggläge i knät och flaskan.
Matlusten har förbättrats avsevärt gällande purén och gröten. Mamma slevar in sked efter sked och pojken sväljer och gapar. \:D/ Ibland kan det behövas en liten muta i form av egen sked. JAG har avdramatiserat det hela och det funkar mycket bättre. Nya smaker har vi introducerat enligt principen "egentligen består det här målet av det här som du gillar, men du kan också få smaka på det här nya goda om du vill". Har helt klart funkat bättre än principen "idag serveras en helt ny rätt som du inte ätit förut och det är bara att äta full portion direkt" som vår BVC-sköterska propagerat för med tanken att "ge samma mat varje dag tills han gillar det och accepterar, kanske 10 dar". Men det räcker ju att gå till mig själv. Skulle jag prova nåt nytt för första gången så skulle jag hellre testa lite då och då av egen vilja som tillbehör till den befintliga maten istället för att serveras en stor portion av enbart det varje dag i en vecka tills jag gillar det.

Dessutom känner jag ingen panik över att ungen inte fått i sig mer än två skedar det målet.
Lurarna dagtid igår gick som smort när jag lät bli att störa. Har bara väldigt diskret lagt på täcket på kvällen och då har jag väntat lite extra så att han verkligen somnat in.
Vet inte om det har någon betydelse men jag hade ställt ligginsatsen till vagnen direkt på golvet istället för på chassit den där dan då det blev så fel allting. Tänker att han kaaanske kan ta sig ur vagnen om han skulle vara på det humöret. Då blir man ju lätt nervös över fallhöjden.
Inatt har han sovit såå gott utan vakna och ligga och snacka på morgonkvisten. La riktigt krut på skrattet till gonattet igår och Pappan och Junior dansade och sjöng till musik en låååång stund. Junior skrattar så han kiknar.

När jag sedan nattade honom låg han bara helt stilla och liksom "aaaahh soova", somnade utan ett pip. Och då inte för att han var toktrött för han hade sovit så gott på dagen och varit pigg och glad hela dagen. Känns verkligen som att han ÄR trygg och njuter av att få sova! (Men vem gör inte det?)
Ett annat framsteg har skett med ensamleken! Sedan jag började sprida ut leksakerna i hela spjälsängen och han fick leka på mage istället så har vi kunnat utöka tiden avsevärt! Imorse bröt jag efter 25 min och han var ändå helt nöjd och hade nog kunnat hålla på ett tag till. Tidigare blev han frustrerad efter kanske en kvart. Nu lägger jag honom på rygg mitt i sängen med alla saker runt sig, vinkar hejdå och går ut och äter frukost i lugn och ro. 8) Junior vänder sig till mage efter en liten stund och sedan krälar han runt i sängen och roterar åt alla möjliga håll för att greja med alla spännande leksaker.
Man känner ju sig manodepressiv alltså men vissa dagar är allt bara sååå motigt medan andra (de flesta) dagar är toppen. Min sambo säger ofta "han är så snäll våran son" och menar att ingen annan han pratar med har ett sånt "lätt" barn. På hans jobb säger en del kollegor (som haft både 1 och 2 kolikbarn) "du vet inte hur det är att ha barn". Jag brukar vara noga och rätta honom och säga att "nej vår son är inte
snäll, han är trygg och nöjd". Det är tröttsamt med folk som verkar tycka att man har haft "tur" som
fått ett sånt "snällt" barn.
Det är som en positiv spiral också. När allt flyter så råder total lycka och harmoni här hemma och det spär på Atittyden och sedan går det ännu bättre osv. Nån gång snubblar man men, se, det går att resa sig igen. Ännu högre. TACK alla underbara människor på forumet som är kloka, peppande, uppmuntrande och fulla av råd! Framförallt TACK till underbara Anna!
Nu ska jag strax gå in och väcka min lille guldklimp så att vi kan klä på oss och gå ut i skogen i det härliga vädret! Ha en underbar helg allihop!