Hallå på er alla underbara och God fortsättning!
Här är det två damer som har helt galen 8-månaders ångest men sover hela nätterna iaf!
\:D/ Tänk vad härligt livet är när dom sover som dom ska!
Jag har bara två funderingar som jag gärna vill ha input på. :-k
Som jag skrev tidigare så ställer det till en heldel problem att flickorna kan sätta sig upp. Nu förtiden tar insomningen mellan 25-30 minuter från tidigare 5
Ofta gråts det en heldel men det är väldigt olika om det är ledset eller argt. Vi försöker trafikera så lite som absolut möjligt, oftast blir det bara 1 max 2 gånger, mest för att se att det inte är någon spya som behöver tas hand om. När tjejerna väl somnat så väntar vi 10 minuter innan vi går in och lägger dom tillrätta eftersom de gärna lägger sig på tvären i fotendan på sängen, utan täcke. Men just det här att det har blivit så mycket gråt känns så ledsamt. Det är vissa gånger töserna inte ens svarar på ramsan som de kunde göra förr. Är detta något som kan vara övergående eller har ni några tips om hur man kan göra insomningen bättre igen?
Andra funderingen är den här 8-månaders ångesten. MY GOD den har kommit på riktigt nu! #-o
Jag är så tacksam att maken och jag har varit hemma tillsammans för annars vet jag inte vad vi skulle tagit oss till.
Trodde först det hade med att göra att de var så sjuka men den otroliga paniska gråten är kvar.
Dom kan börja storgråta för noll och ingenting. Om en av oss går för att hämta kaffe eller gå på toa så är det KAOS! Har läst i barna boken och tagit till mig dom fina råden vi fick av Lurvisen tidigare. Vi sitter mycket på golvet och bara agerar "trygghets-tank" men jag börjar undra hur vardagen ska kunna gå ihop när man är själv med dom.
Oftast är det som värst mellan halv 5 och halv 7. Någonstans där när vi äter middag. Tjejerna får alltid sitta med vid bordet, vi pratar med dom om hur dagen har varit, vad vi hittat på, ofta får dom av våran mat för att pilla, klämma och gojsa och äta. Men sen den 25te har alla middagar för våran del akompanjerats av gallskrik av två galet gråtande töser
inte så roligt alls.
Vi har försökt prata uppmuntrande att "Nej, nu äter vi middag i lugn och ro, ni är så bra så tjejer och kan sitta i era egna stolar här bredvid oss" men hua vilket liv det är
Någon som vet hur länge det här kan pågå? Nu när man själv är sjuk (tjejerna var så snälla att dom delade med sig av bacillerna
) så blir det ju lite extra jobbigt. Men vi försöker hålla humöret uppe.
Skulle vara glad för input!
må så fint alla ni underbara som tar er tid!
Mamma till Tvillingflickorna Eyra och Tili. Födda 20100403
Kurstart 20101025
i förrigår ramsade vi bara och ville ge henne en chans att lägga sig ner själv och somna om. Efter 1 ½ timme grät hon så hjärtskärande att det bara va att gå in, tillrättalägga och solfjädra henne till sömns. 