SM med tvillingar?

[Nelly]

Hej alla! (sorry puffen att jag kidnappar din tråd lite.....)

Kände precis som du puffen att jag inte fick ngr svar, att mina "små frågor" inte togs på allvar, så jag la av forumet för ett tag! Jag är glad att jag gick in idag igen för att se Torsmammans svar till dig

Nu tycker jag inte att Torpsaras svar är dålig attityd, men för min egen del tycker jag så här...

Ja, detta tycker jag också är jättetråkigt att du känner så här, många av oss är nog rätt trötta och lite "vidbrända" och klappjakten vill liksom inte riktigt ge med sig. Och jag håller med dig, det är synd att det går ut över andra forumister.

Vi jobbar på att få vår varma goa stämning tillbaka, men det kommer nog att ta lite tid så vi ber om ditt tålamod.

Skönt att ni säger det på det sättet så att man inte känner sig trampad på bara för att man inte deltar i alla hetsiga disskusioner här och var, för tyvärr så har ju fokusen flyttats från att hjälpas åt till att bara försvara (alla som av ngn himla konstig anledning bara ska kritisera och lägga tid på det)

Sen så bara älskar jag Nancys svar!!!! Så klok och så duktig på att skriva!!!!

Känns bra att vara tillbaka

Nu puffen har jag kapat färdigt för denna gång

[Puffen]

Sam och Elise blir 1år den 4 september!!
Allt går SÅ bra just nu!
De är på topp humör och ensamlek och mat och delaktighet och, ja, ALLT förutom Elise nattsömn fungerar perfekt!

Sam sover som en stock mellan 1930-700.

De båda sover 12-1330 på dagen.

Elise sover hela nätterna 1930-700 ca 1-2ggr i veckan, resten är katastrof!
Hon vaknar ledsen mellan 21-23, otröstlig, kommer inte till ro alls.
Vi har tagit henne till vår säng flera ggr, ibland somnar hon då direkt, ibland blir hon pigg och bara busar.
Jag och sambon är SÅ TRÖTTA... Får ju nästan aldrig sova en hel natt!

Vad ska vi göra?
Vi har tagit in henne till oss för att hon inte ska störa Sam och för att vi själva har varit/är så våldsamt trötta att vi inte orkar "göra rätt"... Inte för att det blir bättre i vår säng men kanske somnar hon och vi får sova...

VAD SKA VI GÖRA!?!?

[elsaviola]

Hej på er
Tänk att de snart är 1 år \:D/

Egentligen så skulle jag vilja, som någon var inne på tidigare i tråden, bolla tillbaka frågan lite grand.

Vad känner du och din man, vad tycker ni att ni ska göra nu
känn i maggropen, leta efter den där känslan som forcerar berg
Ta ett beslut
Är beslutet att ni vill kura, efter konstens alla regler, så följ det med beslutsamhet som du i maggropen känner är rätt.
När du/ni fattar ett beslut som antingen kanske blir kur, eller kanske något annat, så får du inte kasta in handuken

(jag passar på att fråga om ni kollat upp sjukdom som Nancy tidigare undrade om)

Vad tror du om det

*kram*

[Puffen]

Sjukdom är det inte.

Nu har hon sovit i två hela nätter utan att vakna.

Ska vi låte henne vara, låta henne skrika? Eller ska vi in och buffa/ramsa?

[elsaviola]

Sjukdom är det inte.

Nu har hon sovit i två hela nätter utan att vakna.

Ska vi låte henne vara, låta henne skrika? Eller ska vi in och buffa/ramsa?

Jag har läst din långa tråd nu, och det har ju varit uppgångar och nedgångar kan man säga.
Om jag förstår det rätt så har du kurat 2 gånger
Med ganska goda resultat till en början i allafall.

Men sen händer något Och det är väl där vi måste fundera lite över, Vad händer då
Om barnen får tillfälliga uppvak och bakslag, eller om man tror att den ena tvillingen stör den andra, och lyfter bort barnet, så lär man ju båda barnen att det är så det ska vara. Förstår du vad jag menar 8)

I mångt och mycket så blir det ju så i en tvillingkur att de får lov att lära sig stå ut med ljud.
De går att lära tvillingar att sova igenom både syskons olyckliga skrik efter kräknätter och sjukdomar och att man som förälder springer och byter lakan och härjar på vilt.
Det går Du måste tro på det.

Och om ni nu bestämmer er för att genomför kur från dag 2 tex, så tänk ungefär såhär;
"det spelar ingen roll hur trött jag är, eller hur jobbigt det här är att sitta och svara med ramsa kanske i värsta fall hela natten" Kanske till och med i tre nätter

Har du laddat med beslutsamhet så kommer det inte att kännas jobbigt.
Är du tillräckligt laddad så spelar inte de här kanske jättejobbiga nätterna någon roll. Jag kanske låter dryg, (flåt)men det är faktiskt ganska sant.

Nej de ska inte skrika. De kan de ju kanske göra i allafall men lugna där barnet ligger om det behövs, och gå sen med ramsa. Och låt alltid, ALLTID; ALLTID ramsan avsluta, hur frestande det än är att låta bli.
Ramsan ska in igen, och den ska aldrig tas bort. Eller någonsin hoppas över. Aldrig någonsin. Blir det ett uppvak efter 5 eller 20 eller 100 dagar tex, så är det ramsan och åter ramsan som ska gälla som det avslutande svaret.

Men som sagt det låter som att du behöver lita mer till din egen maggropskänsla och bestämma dig en gång för alltid.

*kram*

[J och Å]

Hur går det för er?

Åsa