Nu platsar vi också här

[/LO]

Alltså, jag är helt överväldigad. [-o< =D> Jag låg på rygg i en timme på en luftmadrass och Tinna (som terapeuten heter) behandlade mig varligt. Det ryckte till lite i kroppen ett par gånger, ungefär som när man håller på att somna. När hon höll över bröstkorgen kändes det helt plötsligt otrolitg lätt att andas, och jag kan inte påstå att det var tungt innan - men det var en häftig känsla.

Och bebben mådde bra och sprattlade till då och då Bara för att säga att allt var ok, kändes det som

Jag kan inte säga att jag hade så mycket mindre ont när jag gick därifrån, men rörligheten har ökat och smärtan minskat hela dagen. Det är ju inte borta, men åh vad mycket roligare livet är när man inte känner att allt man vill är att gå och lägga sig

/LO

[Jannika]

Det där låter spännande. Vad går det ut på? Är det en mer andlig eller mer fysisk behandlingsform?

Kul med grannen!

Vad säger Vera om mammas mage då?

Kram Jannika

[/LO]

Det är i högsta grad fysisk behandling, men det känns lite hokus pokus http://www.minahander.se/craniosacral.asp
Man ligger på rygg på en luftmadrass - som jag skrev - och hon lägger händerna på olika delar av kroppen. Hon håller dem inte helt stilla, men man känner knappt av rörelserna...

Men hon jobbar även med healing och kan inte låta bli att lägga in det också i sin behandling. Och om det är fysiskt eller andligt är väl svårt att säga. Jag tror egentligen inte att det går att skilja på - utom möjligen genom döden...

Veras tankar och funderingar går upp och ner. Ibland är hon väldigt intresserad och vill känna, putar med sin egen lilla mage och frågar om hon har lika stor
Ibland bryr hon sig inte alls. Vilket ju är helt naturligt.

Vi pratar inte så jättemycket om det hemma heller. Vi har ju själva knappt fattat att det är sant Men också för att det är långt kvar och man vill ju helst inte bli tjatig

Fast hon är bekymrad över att jag har ont. Och hon har också börjat få ont på många ställen och klarar då inte av att göra saker. Det är inte helt lätthanterligt. För på sätt och vis så tror jag henne, att hon har ont alltså, eller åtminstone att hon tror att hon har ont...

Men häromdagen pratade hon om "sin bebis" (någon docka eller gosedjur) och då frågade jag vems bebisen i magen var. Och det var ju min och pappas och din - det är ju alla i familjens
Hon är en stolt blivande storasyster i alla fall

/LO

[/LO]

Hej därute
Mår fortfarande så mycket bättre än för en vecka sedan. Inte smärtfri, men jag kan gå utan att det skär knivar i höften.

Och fredag mina damer och herrar, ska jag flyga till en liten ort i södra lappland för att åka buss till en liten by i fjällen. Jag ska få snufsa på lilla Meja och hälsa på resten av fjällfamiljen. Jag längtar verkligen. Det ska bli så kul och härligt.
Fjällmor har lovat att FJällfar ska ta mig på en skotertur upp på kullarna för att få se vidderna. Hoppas väder och höfter funkar för det

Är nu i v. 23. Tiden går rätt fort. Bebisen sparkar och lever. Mest på morgnar och kvällar.
Jag är nyfiken på vad det är för en krabat. Jag tror på en kille. Maken är övertygad om en tjej och Vera trodde idag att det kommer att bli ett lejon (och det ska det ju ).

/LO

[Fjällfolket]

Självklart har kloka Vera rätt som vanligt 8)

Det ska bli så skoj att får rå om dig ett slag!
Idag slog vi på värmen i gästlyan..



/Fjällmor

[/LO]

Det ska bli så skoj att får rå om dig ett slag!
Idag slog vi på värmen i gästlyan..



/Fjällmor

Tack och tack!

[Tessan]

Va fort tiden går, redan v.23

Vill önska dig en trevlig vistelse i fjällen, rätt omöjligt att inte ha det. Fjällmor med familj tog hand om mig några dagar när jag inte mådde så bra för 1 1/2 år sen (oj va tiden går) och det finns inget bättre ställe att vara på än där för att reparera eller unna sig själv lite lugn

Kanske till och med dina fogar blir snällare efteråt 8)

//Tessan

[Ewa]

Åååh, vad härligt att åka till fjälls. Ha det så riktigt härligt, /LO.

Fast hon är bekymrad över att jag har ont. Och hon har också börjat få ont på många ställen och klarar då inte av att göra saker. Det är inte helt lätthanterligt. För på sätt och vis så tror jag henne, att hon har ont alltså, eller åtminstone att hon tror att hon har ont...

Ummm, tror också de lever sig in i det helt och fullt. När min mamma var gravid med lillebror kräktes hon som en kalv första tiden. Själv var jag ca 2 år och hittades allt som oftast inne i badrummet ulkandes över toalettstolen. När mormor eller annan besökare undrade vad som stod på fick de till svar att "Jag måste bara kräkas lite, för jag har en bebis i magen, förstår du."

Kram

[/LO]

Kanske till och med dina fogar blir snällare efteråt

Nja, jag åkte ju skoter. Kändes inte då, men efteråt. Eller så var det resan tillbaka som gjorde att det gjorde ont. Jag är fortfarande bättre än innan, men sämre än på ett par dagarn...
Men vistelsen i fjällen var underbar

Ummm, tror också de lever sig in i det helt och fullt. När min mamma var gravid med lillebror kräktes hon som en kalv första tiden. Själv var jag ca 2 år och hittades allt som oftast inne i badrummet ulkandes över toalettstolen. När mormor eller annan besökare undrade vad som stod på fick de till svar att "Jag måste bara kräkas lite, för jag har en bebis i magen, förstår du."

Ljuvligt Jo du har nog rätt. Jag ska förstå henne och inte lägga så mycket mer vikt vid det. Vi får väl tycka synd om varandra ett tag framöver, jag och Verisen

Imorgon får hon följa med på koll hos BM. Det ska bli kul och jag hoppas vi får lyssnar på hjärtljud.

/LO

[Gäst]

Hej /LO!

Läser och följer med, men skriver inte mycket här! Vad kul att du var i fjällvärlden och hälsade på, låter som att du hade det underbart. Fast det verkar lite jobbigt med fogarna. Hoppas de håller sig i schack och inte blir alltför jobbiga längre fram...

Tycker det låter lite konstigt att de väntar så länge med att lyssna på hjärtljuden. Jag har fått göra det varje besök sedan vecka 14. Jag frågade vid inskrivningen i v 12 om vi kunde lyssna då, men det ville hon inte eftersom det kanske inte skulle höras. FIck då en tid 2 veckor (v 14, då det garanterat skulle höras) senare bara för att lyssna på hjärtljuden eftersom jag var lite nojig efter missfall i våras.

Anton tycker det är superhäftigt:
- Mamma, låtej dudunk-dudunk. Bebis låter!!

När han är med hos bm så får inte jag mycket uppmärksamhet, utan det verkar mest vara Anton och barnmorskan då... .

Kram Jenny

[/LO]

Jag gjorde UL gansak sent, v. 20, och de hade som policy att inte lyssna på hjärtljud innan dess. Hade jag tjatat hade jag säkert fått.
Men jga har känt sprattel och kullerbyttor sedan v 15, så jag var inte så orolig. Mer nyfiken

Fogarna är tyvärr sämre idag igen. Funderar på att ringa och boka lite massage. På måndag börjar vattengympa. Det brukar vara bra. Skönt att få röra på sig.

/LO

[Jannika]

Ummm, tror också de lever sig in i det helt och fullt. När min mamma var gravid med lillebror kräktes hon som en kalv första tiden. Själv var jag ca 2 år och hittades allt som oftast inne i badrummet ulkandes över toalettstolen. När mormor eller annan besökare undrade vad som stod på fick de till svar att "Jag måste bara kräkas lite, för jag har en bebis i magen, förstår du."

Underbart! DET är inlevelseförmåga det!

Sådär har jag haft det varje graviditet också fast det är darlingen som stått för med-krämporna. Och alltid lite preciiis innan jag har fått dem, haha! Ryggont, illamående, halsbränna osv. Men jag ser det som en förmån att få dela mitt liv med en så empatisk och mottaglig människa. Han är fisk så rent astrologiskt är det inte konstigt alls.

Kram Jannika

[/LO]

Andra besöket hos BM i förrgår.
Hon kollade hjärtljud, mätte mage och blodtryck. 138 bpm och normal mage
Men trycket, det är knappt något tryck 85/48. Vet inte riktigt hur det påverkar mig, men jag tycker att jag är trött jämt. Hänger det ihop?

Sedan var jag inte så smart. Men vad gör man inte för att umgås med sitt stora barn . Vera ville cykla och jag gick bredvid, eller sprang. Hon vinglade till och jag var ju tvungen att rädda Hon är ju tjej ju, klart hon inte kan ramla ](*,) Mamma släpp sa hon och tittade på mig ungefär såhär Hon had eju säkert klarat sig alldeles utmärkt och hade hon trillat, så hade hon väl skrapat lite handflator och knä. Hjälm hade hon ju på sig.
Och nu får jag lida för det. Känns som jag knappt kan gå. Knivar och annat obehagligt skär in i höften när jag går

Jaja. Jag är lycklig över att magen växer och någon hoppar och tumlar runt därinne

/LO

[Nancy]

Vad trist att du skall ha så ont /LO. Det är inte helt lätt att följa nätets värdguiders råd om att "gå som en sjöjungru" när man har större barn att ta hand om också.

Detta kanske redan varit på tal i tråden men jag skriver det ändå: har du provat att äta rejäl dos magnesium Jag har under denna och förra graviditeten ätit ca 400 mg/dag och nu när jag nyligen började känna av fogarna ökade jag till ca 700-800 mg/dag. Tycker att jag har blivit lite bättre av detta

Kram på dig och din växande mage
ps. Går det att göra något åt ditt låga blodtryck Själv fick jag rådet att äta mer salt men jag hade inte så lågt. ds.

[Nancy]

Skulle stå "vårdguide" och inget annat.