Åh vad duktiga ni är tjejer! Vilken viktnedgång, både på
miar och
duggan!!
Själv fick jag hoppa över vägningen i onsdags eftersom jag var bortrest, men på onsdag blir det av igen och då hoppas jag att jag har gått ner! Konstigt nog verkar det trögt på den vikt jag är på just nu. Kan det vara så att kroppen "känner igen" en vikt? Nu är jag på den vikt jag hade innan jag blev gravid tredje gången och jag har märkt vid tidigare försök att kroppen febrilt försöker klamra sig fast här...
Sommar - jag känner igen det där med bristande motivation...
Den här gången kände jag mig inte heller särskilt motiverad faktiskt, men bestämde mig, som ett projekt, att nu börjar jag. Sedan kom motivationen efter hand! Och brister det lite någon dag så räcker jag bara ut en hand och tar tag om mina "love-handles" och då kommer motivationen tillbaka igen!!
Sedan kan jag också tänka, varje gång jag vill stoppa något i munnen, VARFÖR vill jag det? För egen del handlar det mycket om ångestdämpning. För andra kan det kanske vara tristess. Min poäng är att man kanske skall försöka förstå varför man är överviktig och sedan skaffa sig andra redskap än mat för att hantera problemet.
Grönsaks- och fruktutmaningen: Jag har blivit lite junkie på
melon så jag väljer det och kanske
mango, som jag också tycker är smaskigt!
Rättika tycker jag är ett så roligt ord, så det skulle jag gärna prova (vet knappt hur det ser ut dock!)! Någon som vet hur man gör med den?
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
Börjar det kännas nu, en klädstorlek är det väl? 
Operation och sjukdom har en förmåga att sätta p för de bästa ambitioner. Say no more :-$
