Diskussionstråd om barnaboken

[Alma]

Hej plutteli,
Du startade som sagt med att kritisera AW för förvisning.

Förlåt, men på vilket sätt ignoreras inte barnet om man förvisar det från gemenskapen för att det inte har ett önskvärt beteende?

Sedan berättar du att du förvisar själv, på sätt som du hoppas inte ska agressionshämma din dotter. Samtidigt är det hennes ilska som hon blir förvisad för och utbrotten du berättar om.

Jag tycker att AWs råd om förvisning är mer respektfull. Den för orsaken till förvisning bort från barnets ilska till ilskans handling, vilket jag tycker är befriande när man testar i praktiken. Man får vara fly förbannad utan att just ilskan ska komma i fokus som det problematiska. Däremot får man inte kasta, banka, spotta eller annat konkret som ibland också händer när man är ilsk och inte kan ge det andra utlopp.

Mer begripligt för ett barn än att det ska "varva ner", "lugna sig" och att "diskutera det som skett", som du nämner i din metod.

På så vis tycker jag det är farligt att sätta sina barn på rummet och säga att de får komma ut när de är glada/snälla igen för det gör dåliga saker med små barns självuppfattning och förmåga att hantera känslor.

Detta är inte en beskrivning av det AW förespråkar. Men det kanske inte var det du menade heller.

Däremot känner jag igen utvecklingen av den här tråden. Många AW-kritiker kritiserar för sådant AW inte förespråkat, eller kritiserar och gör sedan egentligen ganska snarlikt själva, fast med andra tankar om det - eller kritiserar utan att ha en egen metod som kan fungera för fler än - kanske - just det egna barnet.

[plutteli]

Hej plutteli,
Du startade som sagt med att kritisera AW för förvisning.

Förlåt, men på vilket sätt ignoreras inte barnet om man förvisar det från gemenskapen för att det inte har ett önskvärt beteende?

Sedan berättar du att du förvisar själv, på sätt som du hoppas inte ska agressionshämma din dotter. Samtidigt är det hennes ilska som hon blir förvisad för och utbrotten du berättar om.

Jag tycker att AWs råd om förvisning är mer respektfull. Den för orsaken till förvisning bort från barnets ilska till ilskans handling, vilket jag tycker är befriande när man testar i praktiken. Man får vara fly förbannad utan att just ilskan ska komma i fokus som det problematiska. Däremot får man inte kasta, banka, spotta eller annat konkret som ibland också händer när man är ilsk och inte kan ge det andra utlopp.

Mer begripligt för ett barn än att det ska "varva ner", "lugna sig" och att "diskutera det som skett", som du nämner i din metod.

På så vis tycker jag det är farligt att sätta sina barn på rummet och säga att de får komma ut när de är glada/snälla igen för det gör dåliga saker med små barns självuppfattning och förmåga att hantera känslor.

Detta är inte en beskrivning av det AW förespråkar. Men det kanske inte var det du menade heller.

Däremot känner jag igen utvecklingen av den här tråden. Många AW-kritiker kritiserar för sådant AW inte förespråkat, eller kritiserar och gör sedan egentligen ganska snarlikt själva, fast med andra tankar om det - eller kritiserar utan att ha en egen metod som kan fungera för fler än - kanske - just det egna barnet.

Jag skrev utifrån den förvisning som Felicia beskriver i sin bok, inte utifrån BB. Sen har jag skrivit flertalet gånger att min dotter inte hamnar på sitt rum för att hon är arg utan för att hon gör saker hon inte få göra om hon ska vara med oss. Vill hon spottas, slänga saker, skrika etc får hon göra det på sitt rum, men vi vill inte vara med och vi vill inte att hon gör det när hon är med oss. Vi har tagit henne åt sidan sedan hon var ett (då hade hon dock inget eget rum utan vi gick till vårt gemensamma sovrum) men första året stannade vi alltid hos henne tills utbrottet ebbade ut. Från att hon var två började hon själv visa att hon inte ville ha oss kvar hos sig alt. gick sin väg själv så det verkar då inte vara det minsta svårt för henne att greppa.

[Nimrah]

Sen har jag skrivit flertalet gånger att min dotter inte hamnar på sitt rum för att hon är arg utan för att hon gör saker hon inte få göra om hon ska vara med oss. Vill hon spottas, slänga saker, skrika etc får hon göra det på sitt rum, men vi vill inte vara med och vi vill inte att hon gör det när hon är med oss..

Ja. Det du beskriver här är en exakt förvisning á la BB. Det är inte för att ngn är arg som det händer utan för ett oacceptabelt handlande. Bitas, slåss etc.

[Sarisparis]

Jag upprepar mig, plutteli, jag avslutar här. Den här nivân av hârklyverier för inte diskussionen framåt.

[Luvisen]

Ja. Det du beskriver här är en exakt förvisning á la BB.

Well, med modifieringen att förvisning inte ska appliceras på så små som du, Plutteli, beskriver. Man jobbar preventivt. Min älskling har aldrig gjort liknande ting som du beskriver annat än att han bitits då han var tvungen att pröva tänderna, men det fick han också göra i massor på en speciell kudde vi har. Sen var han färdig med det och har inte gjort det ngt mer. Annat än att bita i mat då. 8) För mig låter det som kommunikationsbrist det du beskriver när din dotter spottas, skriker, inte vill vara med er etc.

Jag skrev utifrån den förvisning som Felicia beskriver i sin bok, inte utifrån BB.

:-s Jag är ledsen, jag fattar inte.

[Nimrah]

Well, med modifieringen att förvisning inte ska appliceras på så små som du, Plutteli, beskriver. Man jobbar preventivt.

Absolut! :thumbsup: Bara rent principiellt!

[plutteli]

Ja. Det du beskriver här är en exakt förvisning á la BB.

Well, med modifieringen att förvisning inte ska appliceras på så små som du, Plutteli, beskriver. Man jobbar preventivt. Min älskling har aldrig gjort liknande ting som du beskriver annat än att han bitits då han var tvungen att pröva tänderna, men det fick han också göra i massor på en speciell kudde vi har. Sen var han färdig med det och har inte gjort det ngt mer. Annat än att bita i mat då. 8) För mig låter det som kommunikationsbrist det du beskriver när din dotter spottas, skriker, inte vill vara med er etc.

Jag skrev utifrån den förvisning som Felicia beskriver i sin bok, inte utifrån BB.

:-s Jag är ledsen, jag fattar inte.

Att jobba preventivt funkar för det mesta, mer för somliga barn mindre för andra. Vår stora tjej är enormt viljestark, envis som synden och har ett temperament som inte är av denna värld. Spelar ingen roll hur preventiv man varit så kan hon komma på nått att bli förbannad över, tro mig. Det kan handla om allt från att en strumpa skaver när man är på väg hem från förskolan och det bara inte går att få det bra till att hon inte får käka bara chokladkex och makaroner till middag. Häromdagen fick hon ett enormt utbrott för att vi inte kunde gå och köpa jordgubbar på ICA kl halv sju på morgonen. Men visst, kan du delge ett bra sätt att arbeta preventivt med tex det sista om jordgubbarna så är jag idel öra. Vårt största "problem" är egentligen att vår tjej tror för mycket på oss föräldrar, att vi kan fixa precis allt
Denna typ av utbrott har hon haft sedan hon var runt ett som sagt, i början satt vi TILLSAMMANS med henne bara det att vi gick till ett annat rum för då kunde hon varva ner. Var hon tex förbannad över att hon inte fick rita med kritor på väggen och vi tog bort kritorna så fortsatte hon vara arg så länge hon var kvar i vardagsrummet och visste var kritorna var, tog vi henne till sovrummet en stund, satt och kramades tills hon lugnade sig och sen gick tillbaka så kunde hon koppla bort det där med kritorna. Jag är som sagt inte ett dugg förvånad f.ö att hon väljer att vilja gå ifrån när hon blir arg, jag är som sagt lika dan, jag vill gå undan och få rasa av mig i fred SEN kan jag prata/säga förlåt/få tröst och hon verkar helt enkelt vara lik mig.

Kanske tydligare exempel på hur det kan gå till här hemma: I går hade vi besök, min dotter fick ett utbrott för att min man sa till henne att hon inte kunde springa på ett visst ställe i vardagsrummet där besökarna satt. Hon började slänga saker om sig och skrika, sen rusade hon in på sitt rum och smällde igen dörren. Efter några minuter började hon skrika efter mig så jag gick till henne, tog henne i famnen och satte mig med henne i hennes säng. Efter det tog det bara några sekunder så slutade hon gråta och nån minut till så var hon helt lugn, sen stannade vi på rummet en stund till innan hon var redo att gå ut. Hon har fått utbrott tidigare inför de som var hos oss i går (hennes farmor, faster och farbror) och det brukar bli sju resor värre om hon inte kan gå undan eftersom framförallt faster alltid ska försöka prata med henne och avleda henne vilket hon HATAR, hon vill få vara arg tills hon inte är arg mer så att säga, så därför går hon helst undan för då får hon vara så arg och högljudd hon vill tills hon har fått rasa av sig. Hoppas ni förstår hur jag menar

[miniz]

Häromdagen fick hon ett enormt utbrott för att vi inte kunde gå och köpa jordgubbar på ICA kl halv sju på morgonen. Men visst, kan du delge ett bra sätt att arbeta preventivt med tex det sista om jordgubbarna så är jag idel öra. Vårt största "problem" är egentligen att vår tjej tror för mycket på oss föräldrar, att vi kan fixa precis allt

Dà kan du ocksà bli jättesugen pà jordgubbar och kanske ocksà bli lite arg pà ica som inte bor granne med er. Sedan kan du fràga henne hur ni ska göra? Hur ska vi göra? Pà lördag kanske. Med grädde eller glass? Mmmmm, om det bara vore lördag i dag!

Pakta kalla Anna Wahlgren det. Dela och ta del i barnets problem. Att pakta är positivt, konstruktivt och man tar barnets sorger och tankar pà allvar!

[extradarkchocolate]

Vet du Plutteli. Det känns som att du behöver råd i hur du ska göra eftersom du så enträget behöver måla upp olika situationer som inte verkar fungera så bra som du hade velat (?)

[plutteli]

Häromdagen fick hon ett enormt utbrott för att vi inte kunde gå och köpa jordgubbar på ICA kl halv sju på morgonen. Men visst, kan du delge ett bra sätt att arbeta preventivt med tex det sista om jordgubbarna så är jag idel öra. Vårt största "problem" är egentligen att vår tjej tror för mycket på oss föräldrar, att vi kan fixa precis allt

Dà kan du ocksà bli jättesugen pà jordgubbar och kanske ocksà bli lite arg pà ica som inte bor granne med er. Sedan kan du fràga henne hur ni ska göra? Hur ska vi göra? Pà lördag kanske. Med grädde eller glass? Mmmmm, om det bara vore lördag i dag!

Pakta kalla Anna Wahlgren det. Dela och ta del i barnets problem. Att pakta är positivt, konstruktivt och man tar barnets sorger och tankar pà allvar!

Jag försökte med den, att vi kunde gå lite senare när affären öppnat och köpa jordgubbar för jag ville också jättegärna ha och det var ju en dum affär som inte var öppen, men icke, jag kunde väll se till att affären öppnade nu direkt så vi fick handla? Nehej, det gick ju inte, dumma mamma som inte kan få affären att öppna! Som sagt, i hennes ögon är jag en superhjälte som kan få precis allt att hända och vet allt och det verkar bli ett lika hårt slag varje gång då det visar sig att varken jag eller maken är så magiska som hon vill. Fast det är ju positivt att hon tror på oss iaf, man får se det så Oftast är det faktiskt lättast och snabbast överstökat om hon helt enkelt får vara arg, vi kommenterar inget och sen är det bra liksom.

[plutteli]

Vet du Plutteli. Det känns som att du behöver råd i hur du ska göra eftersom du så enträget behöver måla upp olika situationer som inte verkar fungera så bra som du hade velat (?)

Nädå, jag målar upp den för att försöka underlätta för de som frågat att förstå hur jag menar. Jag känner mig trygg i att vi hanterar vår dotter på det sätt som är bäst för henne

[Alma]

Utvecklande med AW är befrielsen från synen att det är fel på barnet. Att ett barn medvetet skulle "komma på nått att bli förbannad över" t ex. Att det skulle vara knasigt och orimligt att uttrycka sina behov som att köpa jordgubbar en morgon. Eller att det skulle vara ett problem att man fortfarande tror sina föräldrar om allt, eller vill tro det. Eller att man inte gillar att känna sig utanför när gäster kommer.

Den traditionella synen på barn, föräldraskap och barnuppfostran är så full av felsökeri på barnen att det inte är underligt om de får ett och annat utbrott. Så länge de ännu har hopp om livet och att det är värt att kämpa.

[Snufsan]

Jag har inte läst hela barnaboken, bara lite här och där, så jag är inte helt påläst. FF bok har jag läst men vet förstås inte hur mycket som är sant.

Det jag funderar på är synen på att använda alkohol (så man blir påverkad) när man har hand om barn. Vad tycker ni om det? Vet inte om det står något om det i bb?

Jag för min del tror det påverkar barn negativt då den där trygga vuxna som ska "hålla vargen borta" inte är så trygg och förutsägbar.

I övrigt har jag läst på familjeliv och tycker verkligen det är en mobb där.

Det är inte lätt att veta vad som är bäst med barnuppfostran. Några tycker de här metoderna är bra. Andra tycker annat är bra. Varför engagera sig så mycket i det man ine gillar? De flesta gör förmodligen så gott de kan utifrån vad de tror på.

I barnaboken gillar jag idén med att låta barnen hjälpa till och vara delaktiga.

Jag har två barn som är helt olika. En som nu är 3 har hela tiden varit mer självständig, sovit egen säng sedan han var någon vecka osv. Min andra är 10 månader och gillar att vara nära. Nu skriver jag t ex medan jag ammar och hon sover i mitt knä.

Jag försöker anpassa mitt föräldraskap till barnens behov. Båda barnen är väldigt harmoniska och glada och har alltid varit (vi har nog haft tur) Så jag har inte behövt ta ställning till hur jag ska göra vid utbrott. Har inte direkt haft några och absolut inte så vi har skickat barnen till rummet.

Jag ska läsa mer i bb, där verkar finnas bra idéer om all möjligt.

Men som sagt, det var det här med alkoholbruk jag undrade över. Tycker ni det inte är så farligt, eller tycker ni som jag att påverkade människor skapar obehag och osäkerhet hos barn?

[miniz]

Som sagt, i hennes ögon är jag en superhjälte som kan få precis allt att hända och vet allt och det verkar bli ett lika hårt slag varje gång då det visar sig att varken jag eller maken är så magiska som hon vill. Fast det är ju positivt att hon tror på oss iaf, man får se det så Oftast är det faktiskt lättast och snabbast överstökat om hon helt enkelt får vara arg, vi kommenterar inget och sen är det bra liksom.

Du är hennes superhjälte i nàgra àr till. Det är du som vet hur det funkar i den här världen, det är du som sätter gränser och bestämmer era normer. Du är ledaren och vägvisaren.

Andra verktyg man kan använda sig av mot utbrott är humor eller teater. Smà saker roar smà barn, troll spricker i solen. Humor är effektivt.

[annawahlgren]

FF bok har jag läst men vet förstås inte hur mycket som är sant.

Välkommen Snufsan.

Får jag i all vänlighet be dig hålla dig till trådrubriken.

Tack!