Hon skrek tills hon kräktes!

[Idun]

Hej hej,

Efter några lugna månader senast sista testandet är det alltså dags för sovtrots igen!

Igår kväll började kastandet av gossedjur. Jag plockade upp första gången, och andra gången då jag hade ramsat men lilla tjejen ändå snyftade kritiskt och hulkande och jag fick gå in och solfjädra. Tredje gången plockade jag inte upp utan ramsade regelbundet men kortfattat, men fick henne tyst majoriteten av gångerna. Resultatet: hostande skrik på nallar och till slut kräk ( ) i sängen. Kaos. Fick byta lakan och madrass och ungen fick gå ur, men till slut låg hon i alla fall där med sina två djur (en hållen hårt under var arm; jag sade att kastade hon bort dem en gång till fick hon inte tillbaka dem, och kände mig mycket grym) och hon sov sedan hela natten.

Känner mig otroligt inkompetent, som lät henne skrika tills hon kräktes. Jag hade ont i magen hela kvällen. Nu lät jag pappa ta lunchluren, då hon skrek igen på utkastade gossedjur. Han använde sitta vid dörren taktiken istället och fick henne att ligga ner på det viset istället. Hon gnydde och ropade på mamma eller pappa och kastade djur till slut ändå när pappa gått bort från dörren (hon står upp då hon gör det). Sömn blir det inget antar jag men hon får ligga kvar tiden ut.

Nu är förstås frågan – vad gick fel egentligen? Det skall ju inte vara så att hon skriker tills hon kräks. Nallarna är ju tyvärr henne mycket kära, så det verkar stört omöjligt att inte ge henne nallarna, men samtidigt kan vi ju inte ha nallekast halva natten heller!

Finns det något sätt att hantera nalle-problem med ramsning? Är det någon som har erfarenhet? Eller är "dörrvakt" en bra idé? Finns det något tips för vaktare? Sitter man där tills de somnar, och hur gör man nattetid?

Tacksam för hjälp!

Idun

[Idun]

Ville bara påpeka att vår lilla tjej är två år och en månad, och att hon är mycket verbal (talar fullständiga meningar). Ibland går det att resonera med henne, men vi har inte fått svar på varför hon kastar nallarna, annat än att hon vill komma upp från sängen.

Idun

[Ewa]

Hej Idun!

Har inte riktigt tid till utförligt svar, så jag fuskar genom att klippa in ett svar från en annan tråd. Vår son började nämligen med att kasta sitt gosedjur runt 2-årsstrecket han också. Och det är förstås att betrakta som en fråga. SKA jag/KAN jag sova utan gosedjuret ? VAD HÄNDER om jag kastar ut det ? Svaret, i mitt fall, är utan tvekan "JA, du KAN sova UTAN gosedjuret!" Medelst ramsa. Annars kan det mycket väl bli en rejäl följetong. Läs gärna om den lilla tricksaren i BB ! Samt den klistrade tråden "Förtrots" under Barnafostran.

Här nu en summering över hur det var här hemma:

Ett exempel ur den egna vardagen:
När vår sötnos förtrotsade där runt 20-22 mån-åldern, var det kast med liten säl (kram- och sovkompisen) som gällde. Då hade Lilltufsan kommit, och det var pappan som skötte läggningarna här i 2 mån, innan hon som har attityden i familjen tröttnade och tvingades inse att en del hundar KAN man inte lära att sitta - om de inte själva vill - och tog över läggningarna igen. Kast med liten säl försvann på ett par dagar, men för säkerhets skull har vi undersökt vad som händer om man kastar sälen vid några väl valda tillfällen därefter också. Bara för att försäkra sig om att livet fortgår, typ ungefär. Pappan tycker att "Äsch, gå och ge honom sälen då!" Mamman himlar med ögonen och ger en ramsa istället. Och frågestunden är över lika snabbt som den började.

Vad ville jag då med detta - jo, som jag ser det är det nog inget annat än rätt envisa frågor. 30 min har det kunnat ta för min älskling i perioder också. Och sen somnar han snabbt igen. Utan att det berott på något särskilt. Har det pågått ÖVER 30 min (endast om han varit på kalas och fått äta någon kaka - sockerhög mao) har jag gett en påminnelseramsa, bara som markering. I övrigt låtit honom vara.

Så om du lyckas förhålla dig och behåller alla tider med ett rejält mått av SJÄLVKLARHET tror jag det ger sig hyfsat snabbt. Och under tiden kan du ju tänka som, jag tror det var TorsMamma: "Vad är det värsta som kan hända - att jag får chans att sätta ramsan ytterligare lite bättre!" (flåt om jag felciterat )

Kram Ewa

[Idun]

Hej Ewa!

Tack för peppningen! Vi har buffat och ramsat ikväll, och fick henne tyst på 20 minuter! För att lägga korten på bordet (och mest för att peppa mig själv) talade jag noga om för henne vid läggdags att om hon kastade ut sina nallar fick hon sova utan och att varken mamma eller pappa skulle plocka upp (och jag kollade flera gånger att hon förstått!). Tur var väl det för pappa var sugen efter ca 5 minuter . När hon började bli upprörd gick jag in, tog bort nallarna ur hennes åsyn och buffade henne tills hon blev lugn. Sedan lugnade hon sig på en ramsa och det har varit tyst .

Håll tummarna för en fredlig natt 8) .

Tack igen!

Idun

[Sagalinda]

Hej Idun!

Ville bara säga att du inte ska känna dig inkompetent för att din flicka kräktes. En gosse som jag kurade kräktes också vid första kvällens läggning. Detta är att betrakta som en fråga det med. "Vad händer nu då om jag skriker så jag kräks?" Dessutom är det ju väldigt lätt hänt att barn kräks när de hostar och blir slemmiga i halsen av gråt. Det är alltså inte den psykiska obalansen som framkallar kräkningen. Hellre lite intensivare frågor en kväll, än många frågor i många långa nätter framöver - om du förstår vad jag menar

Jag tycker du verkar klara detta fint! Jag skulle också pratat med dottern och förklarat hur allt ligger till. De fattar mer än man tror!

Kram!