Att aktivera barn?

[Johannakull]

Vår kille är 1,5 år. Vi är hemma och dagis känns inte som ett alternativ för oss.
Många bekanta frågar och tycker det är lite konstigt att vi väljer att vara hemma."Dagis är ju så bra för barnen och de behöver ju den sociala kontakten". Nu blir jag så osäker. Pappan och jag delar på tiden hemma. Vi har valt att arbeta halvtid båda två. Lillkillen tilllbringar dagarna med oss och sådant som hör varadagarna till. Handla, städa, ärenden, träffa mormor/morfar, fixa i trädgården, baka och lite sånt där. Det blir inte så mycket andra barn. Eller lek med andra barn. Alla andra är ju på dagis hela dagarna och vi är ju hemma. Måste jag tänka på att göra saker där han träffar andra barn. Bör jag hitta på "barnlek". Vi gungar och går till lekplatsen någon gång. Egentligen så lever vi väl våra dagar ganska enkelt. Men jag blir i alla fall osäker när jag hör hur andra föräldrar leker med sina barn och tar med dem till "lekhus" och "Bushus" och arrangerar barnträffar hemma osv. etc etc. Vi gör inte sånt. Någon gång har det blivit bad i simhallen bara vi i familjen eller så har vi tittat på djuren på barnens zoo.
Är jag helt enkel bekväm och en dålig mamma som inte aktivierar mitt barn på lekplatser osv. Eller introducerar honom mer för andra barn?
Har ngn lust att återkoppla till mig?
/Johanna

[Gäst]

Hej!

Nej, jag tror inte att sonen lider det allra minsta. Vi gör som ni (nu är pappa hemma, men från juni delar vi halvtid), och vi är ganska aktiva i vår föräldradrivna öppna förskola. Men det är mest för vår skull, för det blir lite långsamt hemma annars. Vi bor ju i lägenhet, så det är ju ingen tomt eller så som ska fixas.

En 1,5-åring behöver inget bushus eller lekhus. Men att träffa andra barn ibland kunde ju vara trevligt (alltså trevligt, inte ett måste för sonens utveckling... ). Jag märker tydligt på Anton att han trivs i andra barns sällskap, men leker gör dom ju inte direkt. Jag, och framför allt Antons pappa umgås däremot med dom andra föräldrarna medans ungarna leker vid sidan om varandra 8) . Öppna förskolan borde kanske döpas om till Sociala föräldra-klubben eller något, för jag tror helt klart att det är föräldrarna mer än barnen som har behov av det.

Ni verkar ju fylla dagarna av massor av trevliga nödvändiga saker, vilket ger sonen massor av erfarenheter och kunskaper för framtiden. Det sociala lär han sig också så småningom - så stressa inte med det för sonens skull. Är du och han nöjda, så är ni nöjda. Och då behöver du inte alls ha dåligt samvete

[Ewa]

Vill bara skriva under på vad JennyH skriver. Din son är en liten lyckost, tycker jag.

Och bushus och lekhus i all ära, men jag tror FÅ barn har roligare där än i naturen. Att få vara ute och upptäcka den RIKTIGA världen som utmanar fantasin och kreativiteten. Får man sin dagliga utevistelse i full frihet och dessutom får vara med och baka och sköta trädgården tror jag man har ett rätt så fulländat liv ett par år framåt till!

[Åse]

Jag tror som JennyH att det är en utmärkt tillvaro Men jag förstår ju undringen, man vill ju att barnet ska få allt det behöver. Min sambo och jag planerar samma upplägg som ni, han ska vara hemma augusti-januari, sen tänker vi dela lika. Än så länge är det dock en öppen fråga hur LÄNGE - jag hoppas vi ska slippa bestämma någon dagisstart utan se hur det känns... Om ni vill berätta vore det roligt att höra hur ni delar upp veckan konkret och om ni vet hur länge ni kan/vill ha era barn hemma.

[blomman]

Jag kan meddela att här hemma finns en femåring som går på dagis 8.30-13.30 tisdagar och torsdagar. Annars är han hemma!
Och trivs såå bra så!
Fast i hans ålder och hans storasyster, sju år, så leker de ju med kompisar här hemma, eller hos kompisen. Men det är ändå mkt hemmatid.
Vad jag menar är att om min femåring trivs bra med så lite dagis, så lär en 1,5 åring definitivt göra det!
Om du nu skulle tvivla. För det är väl egentligen inte du och pappan som tvivlar så mycket utan övriga omgivningen? Så brukar det ju vara...
Social träning får man ju bäst av de som vet hur det sociala livet går till, dvs vuxna!
Låter bara som att er son har ett underbart liv! Stå på er och fortsätt så!

[Johannakull]

Tack för alla svar och tankar. Jo det är nog så att det mer är omgivningens tankar och kritik som oroar mer än vår vardag....

Du som undrar hur vi delar våra dagar. Min man jobbar måndag-onsdag och jag torsdag och fredag. Varannan vecka varvar vi onsdag. Ofta tar vi med sonen till jobbet en stund på morgonen eller på eftermiddagen om det är så att det skulle krocka. Han har alltid varit med så det är inga svårigheter och arbetskollegerna börjar vänja sig. Han brukar bära papper eller posta brev eller ngt annat som behövs hjälp med (bära kaffekoppar till exempel). Våra föräldradagar är slut sedan länge. Så vi satte oss ner och såg över ekonomin. Vi insåg att genom att ha lillkillen hemma och inte betala maxtaxeavgift samt kunna välja att åka på ev. semestrar under lågsäsong etc. så räcker det mer än väl med en inkomst (bör väl tillägga att vi har en fullt normal standardinkomst ....). Vi klarar oss med en bil så vi sålde den andra. I och med att vi inte behöver flänga hit och dit och hämta och lämna så sparar vi ju ockås en himla massa på bensin. Summa kardemumma är att ekonomisk så är det ingen skillnad. Vi kommer vara hemma så länge det bara går. Och det blir nog så att vi fortsätter att jobba halvtid båda två. Det funkar bra för oss i alla fall. Lycka till

[Åse]

Johanna, tack, MYCKET intressant! Ewa, Blomman och ni andra, jag är helt med er - nu. Innan vi fick barn hade jag ingen aning om att jag skulle känna så starkt för att barnet skulle vara hemma så länge som möjligt Visserligen hade vi sagt att vi skulle jobba deltid båda två så barnet fick KORTA dagar på dagis, men vi hade inte tänkt så långt som till att vara hemma i flera år. Men för var månad som går känner jag mig bara starkare i min övertygelse och vision att sonen ska få vara hemma länge. Jag vet att jag talar för många redan frälsta - och ja, halleluja

Ps. Sen klurar vi fortfarande på ekonomin :-k Men jag får massa inspiration på forumet - som nu när Johanna skrev om barn på jobbet och det plötsligt slog mig att jag borde kunna jobba hemifrån lite grann, vi har inte fått det förut, men under min f-ledighet håller det visst på att luckras upp. Och så tror jag på morfar, och... ja, det ska lösa sig!

[Gäst]

Vi kommer dela veckorna precis som Johanna, dvs jag jobbar mån-tis, pappan jobbar tors-fre och onsdagen tar vi varannan vecka. Behövs det så får min syrra rycka in några timmar här och var, eller Anton följa med till jobbet.

Fattar inte hur det gick till, men vi har lyckats spara en massa föräldradagar, så vi kan göra såhär åtminstone till Antons 2-årsdag, utan att ens behöva fundera så mkt på ekonomin. Men vi säljer bilen, säger upp tidningen, planerar maten noga osv för att spara onödiga utgifter.

Johannakull: har du sett Göteborgstråden på Kackelforum? Nästa träff är på Borås Djurpark den 9 juni. Vi sågs i Slottsskogen i april. Då brukar det ju vara ett gäng barn med, så kan du bocka av den orostanken på listan och säga att ni träffar ju barn ibland . Nej, skämt åsido, du är hjärtligt välkommen!

/Jenny

[theflower]

hej johanna och ni andra i tråden....jag är i samma sits som du, är hemma med min son på 1,8äår och är också osäker på det sociala och andra barn för min son. När jag fick barn sade min BVC sköterska att det är viktigt att gå på kyrkis och mammaträffar och komma ut, men det känns bara fel för mig, stressigt och min son har ingen nytta av andra barn. Han mår bra och är glad av att vara hemma på gården och våra djur, städa och tvätt, lek m.m. vardagssysslor som du beskriver. Små barn behöver inte lek med andra barn förrän 3års ålder, de leker bredvid vid tidigare ålder...de 3 första åren är föräldrarna viktigast och de ger barnet trygghet!!!

Det jag känner mig osäker är väl att min son blir utanför när han blir äldre och börjar kanske 15tim? Att det bara är han som varit hemma och inte känner de andra i hans ålder? Går han inte på dagis vem skall han då bjuda på sitt barnkalas? Det är tankar jag har.... Ni som har äldre barn som varit hemma alla år innan skolan, har era barn kommit bra in i gruppen och fått vänner?

Du gör rätt Johanna att vara hemma!!! Jag går som du, väljer mina barn i hemmiljö istället för dagis....men det känns svårt ibland för att jag blir påverkad av andras tankar och tycken. Barnen är ju vår framtid, den tiden vi lägger på våra barn den tiden ger respons i framtiden, trygga individer!


Hälsningar Carina

[Johannakull]

Tack för inbjudan till Borås Djurpark. Det låter jättekul. Tror vi kommer (lämnar närmare besked då det närmar sig).

Vi hörs vidare på Kackelforum
/Johanna

[ms Sophie]

hej johanna och ni andra i tråden....jag är i samma sits som du, är hemma med min son på 1,8äår och är också osäker på det sociala och andra barn för min son. När jag fick barn sade min BVC sköterska att det är viktigt att gå på kyrkis och mammaträffar och komma ut, men det känns bara fel för mig, stressigt och min son har ingen nytta av andra barn. Han mår bra och är glad av att vara hemma på gården och våra djur, städa och tvätt, lek m.m. vardagssysslor som du beskriver. Små barn behöver inte lek med andra barn förrän 3års ålder, de leker bredvid vid tidigare ålder...de 3 första åren är föräldrarna viktigast och de ger barnet trygghet!!!

Det jag känner mig osäker är väl att min son blir utanför när han blir äldre och börjar kanske 15tim? Att det bara är han som varit hemma och inte känner de andra i hans ålder? Går han inte på dagis vem skall han då bjuda på sitt barnkalas? Det är tankar jag har.... Ni som har äldre barn som varit hemma alla år innan skolan, har era barn kommit bra in i gruppen och fått vänner?

Du gör rätt Johanna att vara hemma!!! Jag går som du, väljer mina barn i hemmiljö istället för dagis....men det känns svårt ibland för att jag blir påverkad av andras tankar och tycken. Barnen är ju vår framtid, den tiden vi lägger på våra barn den tiden ger respons i framtiden, trygga individer!


Hälsningar Carina

Jag tycker att det låter som alldeles förträffliga dagar som ni har hemma! Inte behöver ni gå på kyrkis och andra saker för att man "ska".
Som JennyH (tror jag det var) skrev så är det oftast till för föräldrarna, att få lite egen social stimulans helt enkelt!

I morse följde vi storasyster en bit på vägen, hamnade i en lekpark, gungade lite, inspekterade alla myror som fanns, plockade lite skräp och promenerade hemåt i sakta mak. Detta tog ca 1 timme och vi gick 500 meter kanske sammanlagt
Senare på dagen åkte jag, maken och lilltjejen och hälsade på farmor, lite fika och prat och sedan promenad i byn. Det finns mycket att titta på, många ytor att springa på och så finns det ju glass
Jag njöt när jag tittade på dottern när hon tittade, undersökte, sprang, plockade, skrattade, busade och hejade på folk!
Så härligt. Så naturligt. Hon fick vara. Bara vara. Fast det är inte så bara

En kompis till mig bor i "bushen". Ca 8 hushåll i klunga och inga jämnåriga barn i närheten. Hon var hemma på heltid med sonen och de var ute mycket i skog och natur. När han blev 3 år märkte hon att hon inte räckte till riktigt längre för honom. Då, men först då, behövde han träffa andra barn och vuxna märkte hon. Och fick börja 15 timmar i veckan på dagis, fastän hon var hemma. Men då var det för hans skull, inte för att han var tvungen. Och han är i dag en 16-åring med stor social kompetens och många vänner.
Så njut av eran tillvaro ni har idag och gå på magkänslan.
Som du skriver så njuter han av att vara hemma på gården, med djuren och de sysslor ni har att göra.