Vaknar för tidigt

[Lua]

Jag menar en ramsa som upplyser om att det fortfarande är sovtid. Om han sen vill ligga/stå och prata och greja på så är det okej. När tiden är ute, med marginalkvart om det behövs, tar ni upp honom med återseendets stora glädje! Han ska ha förutsättningarna att sova och han kommer att göra det också, eftersom han behöver sömn. Ofta så gör man för mycket och stör i stället för att hjälpa. Skulle det nu bli jättekris så får ni kanske lägga tillrätta och buffa lite.

Vilka sov- och mattider har han nu? Kanske finns tidigare i tråden, förresten...

Kram!

[Hjalmar H]

Ok, då har vi tänkt ganska rätt, skönt att få det bekräftat. Då ska vi bara spika schemat och köra i gång...
Ännu en gång, Tack för tipsen!

[Hjalmar H]

Vill bara kolla vad ni tror om det här schemat:
08.00 vakna, välling
09.00 frukost
10.15-11.00 sova
12.00 Lunch
13.30-15 sova
15.00 mellanmål
18.00 Middag
19.30 välling
20.00 Sova.

[TorsMamma]

Hej,

Jag tror att detta schemat är utmärkt. Du kan ju erbjuda 5 min på kvällskvisten om du behöver.

Tar mig också friheten att klistra in ett svar från en annan tråd med samma problem.

Hej Sidda

Mängder med schemaråd har du fått så det avhåller jag mig ifrån. Vill delge lite tankar kring kritiska perioder (åttamånadersångest, förtrots etc) och vikten av att hålla om möjligt ännu hårdare på sina rutiner.

Jodå, har själv massor med gånger gått i "en gång ingen gång-fällan" så därför tar jag mig skamlöst friheten att delge lite pekpinnar

När vindarna blåser kring lilla barnet är det vi föräldrar som måste stå stadigare än någonsin förut. Det är inte bara vår uppgift utan också vår förbannade skyldighet

När vi tänjer på gränserna och tycker synd om vårt barn tror vi att vi är goda och flexibla föräldrar. För lilla X har det ju så besvärligt nu...

Sanningen är att i ångest och förtrots måste vi ibland välja mellan pest och kolera. Låta barnet skrika sig trött eller ta upp i famnen

Det förstnämnda låter ju elakt och tvärt emot allt vad SHN heter. MEN, vi får inte underskatta våra barn De är ju redan standardmodellade, kurade i varierande grad, verktygade och inkörda på scheman av diverse slag. Att man efter tillrättaläggande och ramsa skall sova så gott är ju inget nytt Våga lita på att barnet känner igen rutinerna på samma sätt som det känner igen mamma, pappa, sängen, nallen etc.

Ångest och trots ökar bara frågorna om "detta verkligen stämmer fortfarande " Vilket svar väljer vi att ge barnet Vad får det för konsekvenser om vi väljer att ta upp barnet i famnen både idag och kanske några dagar framöver... Hur snällt är det egentligen

Så OM det nu känns hopplöst. Barnet sitter/ligger och skriker för full hals. Ramsar gör man men skriken fortsätter. Lusten att börja grejja lite infinner sig strax... Kanske bara lägga tillrätta, buffa lite kanske Stoppa om och berätta hur mycket mamma älskar dig... Nähä, inte det. Buffa lite till Eller kanske ta upp bara idag... en gång är ju ingen gång...

Sätt på en skiva lugn klassisk musik istället. "Stor musik för små öron" från Naxos är ett supertips Stäng dina öron och gå och diska eller varför inte ställ dig i duschen. Inse krasst att inte ens barndomen är rosenskimrande alla stunder men som den kloka mor du är vet du att det kommer gladare tider.

Lycka till från Nancy
(som själv gjort precis alla misstag beskrivna ovan men som hoppas och tror att hon lärt sig nåt varje gång )