Måste säga att jag hade vissa tveksamheter att ge mig på en resa som tar ca 20 timmar från dörr till dörr med en 17 månaders. Har man en liten Astrid som tycker det är kriminellt att sitta still så... 
Storasyster är sedan länge van och en dröm att resa med. Och hur gick själva resan då
Ja...Astrid hade nog gärna gjort om det idag. 
Det var ju toppen med 300 människor som mest satt still och bara kunde vara redskap för hennes lekande och pratande. Bjöd in de andra barnen i planet till sin lilla lekhörna och hade det verkligen toppen. För att inte tala om flygplatserna - jösses vilken fart. Och bagagebandet - stod och sade wow (nya ordet) varje gång en väska kom upp. Mamman och pappan är kanske inte särskilt utvilade men däremot fyllda med upplevelser. Några bilder från vår resa
Första stopp Frankfurt - båda flickorna 40 graders feber - ska man avbryta och åka hem igen Doktor får uppsökas på flygplatsen. Inför landning på paradisön så undrar jag fortfarande vem som stod med dolda kameran bakom. Stora tösen sitter med hög feber och kräks och lilla vilden skriker som en gris hon måste sitta fast när hon är påväg för att pussa sin nya pojklekkompis. Lillan tittar tveksamt på oss när kläderna åker av och man ska gå ut nästan naken 
Tog typ 1 sekund att vänja sig och nu är det förstås tvärt om. Akut läkarbesök igen när åter 40 graders feber på lillan...två timmar senare står hon framför bandet och dansar oavbrutet...blir väldigt störd när de tar paus och ej förstår hennes "mera" tecken (som är två fingrar som pressas ihop menadn man utstöter uhh...). Trasig barnvagn när vi landade...snören funkar OK. Försenad väska i 4 dagar...åkt mellan Köpenhamn och Tokyo ett par gånger. Natt 1...pappa får influensa. Liten blond söt bebis leker...MONSTER...och går på alla. Vissa fattade att det var kul och vissa blev rädda. 8) BADA - tänk så varmt så man inte behöver gå upp på 8 timmar...russin är bara förnamnet. Och barnens stjärneögon och njutning är obeskrivlig. Storasyster är mer som en fisk och inspirerad av henne så kliver den lilla bara rätt ut i vattnet. Låg tillslut också mer under än över men bara frustade lite... Så mesta tiden gick åt till att fiska upp bebis på djupet. Dag 4...mamma får influensa. Buss till flygplatsen för hemresan...bebis kräks ner första ombytet efter 10 minuter (samt buss förstås - bra dricks fick lämnas...) Flygplats - bebis häller juice på andra ombytet... När vi går av planet så ser det ut som en sandstrand med alla krossade skorpor och kex (precis Anna ) Mellanlanding och försening...bebis ger sig inte förrän hon får åka rullband med pappa - hela tiden. Slutade räkna vid 20 varv... Storasyster fick gå med till piloten och har nu lagt till pilot till sin dröm. Så nu är det "barnläkare i Afrika som också är pilot" som står på listan. Lillan (knappkarlsson kallad) fick stanna bak i planet Måste säga att jag är lite trött...men fylld av skratt och glädje.
Och sömnen då
Kan nog lugnt nu diplomera den lilla som SS - säker sovare. 
Och vilket minne för livet 
Kan inte folk ha vett att hålla sej hemma 
Gick jättebra, han var ju bebis 
Den andra var han knappt 2 år 
För finns inte här ALLA förutsättningar för den som vill klaga, beklaga sig och ha ett helvete med sina barn, att verkligen vältra sig i offerelände? Och skriva av sig, kanske, på något gnällforum (jag har ett par bra förslag) där det är såååå synd om föräldrarna 
SOM