Följ med en bit på vägen

[Nancy]

JennyH: Oh nej då, ingen fara Har haft liknande funderingar ända sen förra graviditeten. Hade väl sist en lite naiv bild av att detta med amning och BB-vistelse liksom löste sig av sig själv men istället fick jag bli "prao" på att sköta mitt eget barn och det fanns alltid andra tillhands. Amning blev också ett kapitel för sig... Pumpade dygnet runt i två veckor utan att lyckas pressa fram mer än några droppar.

Eftersom jag nu vet hur orörlig man kan bli efter ett snitt och att amningen inte alls alltid fixar sig av sig själv så har mina funderingar (och min oro) vuxit en del sen sist.

Tusen tack för tipset om att ta med flaskor och tetra, kanonbra

Linda: Tack för ditt lugnande svar Låter ju bra att bebisen klarar sig ett tag på reserver, kände inte till det. Kanske bra att tidigt informera personalen om att amningen inte fungerade sist så att de är beredda på detta.

Tack båda

[Gäst]

Hej igen kompis!
VIlle bara flika in ett tack för ditt pm som jag inte svarat på . Dina råd bekräftade vad jag själv tänkte. Tyvärr har det inte gått så bra ändå , men hon vet att jag finns...

Nancy, det kommer gå fint på bb för dig Kanske kan du be din barnmorska om att hjälpa dig få komma på besök på bb, så att du slipper gissa dig till hur det ska vara. Om du får se med egna ögon, och kanske prata med någon i personalen där, så kan du släppa den oron (litegrann iaf). Antar att du kommer snittas på Östra, och vad jag vet får man inte komma på besök där, på grund av så många föds där. Men när jag var gravid så hade de "presentationer" i deras aula av förlossnings- och bb-avdelningarna. Kanske vore det en idé för er att gå på en sådan? Då kan du passa på att fråga den som håller i presentationen också, om t ex ersättning och hjälp vid snittet. Bara en tanke jag fick. (Jag kan passa Leia )

Stor kram!

[*frieda*]

Flaska och tetra kommer jag också att släpa med mig, trots att jag hade en alldeles problemfri amningsstart med bebis 1, eftersom det nu inte betyder att så blir med bebis 2 Varje förlossning och barn är unik, det kan ju ha varit så att chocken och omständigheterna runt Leias födelse medförde att brösten strejkade, helt enkelt :-k

Varje graviditet är också unik, har jag för egen del, dessvärre också märkt

Tips nr 1: Kosta på dig ett bra amningsthé som du kan packa ner tillsammans med tetrorna och flaskorna. Egentligen ska ju kopp vara bättre än flaska, för att minimera tuttförvirring. Men jag vet inte om man är så keen på att hålla på att dutta med kopp med en vrålhungrig bebis

Tips nr 2: Överutnyttja personalen om du känner dig handikappad. Ring för upplockning / nedplockning av bebis i plastbalja. Var lite omöjlig Du behöver så mycket lugn och ro du kan behöva om inte annat så för att kroppen ska få läka

Tips nr 3: Trots att Päivi inte hade så bra erfarenhet av detta, att du får barnet intill dig en stund direkt efter förlösning (för anknytningens skull). Kanske inte på dig utan hellre bredvid på armen eller dyl. om utrymme finns.

Fast nu hoppas ju jag mest på att du ska få njuta en frisk och fullgången bebis som är din egen från allra första början.

[Gäst]

Hoppar in här lite...

Angående detta med anknytning:

akutsnitt och planerad snitt är ju från två olika planeter ; det finns inget alls som talar för att planerad snitt med bebisen på armen i uppvaket skulle leda till några anknytningsproblem.

Det blir säkert jättebra Nancy!

[*frieda*]

det finns inget alls som talar för att planerad snitt med bebisen på armen i uppvaket skulle leda till några anknytningsproblem.

Aha, men jag trodde inte att man fick ha med sig bebben på uppvaket Jag tror att min barnmorska på Aurora mot. talade om det för mig. Men det är kanske olika på olika sjukhus :-k

[Gäst]

Jag har fått ha båda bebisarna på armen i (eller ja, Sofia erbjöds mig, men... ) uppvaksrummet efter mina båda snitt - men det där har antagligen att göra med hur kvinnan mår och så... vilket anledningen till snittet var, och så kan det mycket väl skilja från sjukhus till sjukhus. Dubbelkolla, Nancy!

[vårmamma06]

Går in o läser emellan åt för att se hur ni har det. Härligt att höra att allt går bra och att du redan är i vecka 25.

Vad fort det har gått. Ludde och jag saknar er, hör gärna av dig när o om du kan o har ork.

Ludde är så stor nu går mer eller mindre själv, fyller 1 år den 20 maj och är ca 82-83 cm lång och väger över 12 kg.

Kram på dig och ta väl hand om dig kära du.

[Nancy]

*frieda*: Tack för tips Och tack för skrattet då jag läste om vrålhungrig bebis och koppmatning... Kul

Päivi: Tack för dina ord Ska dubbelkolla som du skrev

vårmamma06: Stora kramar till dig och Ludde Har varit usel på detta med kontakt, både via datorn och IRL. Har mått ganska dåligt under våren men det kanske du redan gissat. Vi hörs och jag hoppas att jag tar tag i det lite snabbare än vad man kan befara.


Några tankar om "anknytning" (såg att detta nämndes i tråd om kejsarsnitt också).

"Tröst för vilsna mammasjälar"

Min dotter skulle ha fötts i v.38 med planerat snitt. Så blev inte fallet. Istället kom hon med buller och bång i v.31+6. Jag visste redan innan att hon omgående skulle bli förflyttad upp till neonatal men jag hoppades få se henne strax efter förlossningen. Så blev det inte. Jag var tvungen att sövas eftersom jag fått stora doser blodförtunnande medel (pga sängläge en vecka innan) och därför ej kunde få ryggbedövning.

Min make fick istället vara den av oss som såg Leia först och efter att hon undersökts grundligt på Neo även hålla den lilla pyttedockan i famnen en stund.

Han besökte mig därefter på uppvaket och visade foton från digitalkameran. Jag hade då vaknat upp till ett smärtinferna och fått morfinsprutor. Hög som ett hus tittade jag på fotona och fattade nog inte nånting alls...

Tjatade mig till att få besöka Neo och lika drogad fick jag hålla mitt lilla barn en stund på bröstet.

Dagarna som följde såg jag henne endast korta stunder.

Jag vågade knappt ta i min lilla dotter utan bad oftast om hjälp av personalen att sköta henne. Så liten hon var skrek hon ändå i högan sky varje gång.

Då jag första gången vågade byta hennes lilla blöja låg hon tyst. Helt tyst och stilla. En engångsföreteelse trodde jag först men jag hade fel.

Leia skrek högt i de erfarna sköterskornas händer men blev alltid helt lugn i mina fumlande, osäkra.

Det var inte någon tvekan om vem som var hennes mamma

Kram från Nancy

[Jannika]

Men gulle... Vad vackert skrivet. Jag blir alldeles tårögd. Lilla Leia. Minibebisen som snart ska bli storasyster.

Kram Jannika

[Fjällfolket]

Leia skrek högt i de erfarna sköterskornas händer men blev alltid helt lugn i mina fumlande, osäkra.

Det var inte någon tvekan om vem som var hennes mamma

ÅH!

Varm kram
/Fjällmor

[AnnaO]

Måste bara få inflika min erfarenhet med koppmatning och vrålhungrig bebis

Det är frågan om så små mängder de blir mätta på, så koppmata (alltså en sån där liten medicinkopp som man fick fluor i skolan) tar några sekunder och sen rapar lilla livet som bara den, och sen går ögona i kors och de sover..... Det är inte tal om att koppmata 2 dl precis. Inte för oss i alla fall.

Jag har fått stora bebisar som kräver MAT på direkten, inte fråga om att vänta på mjölken så alla tre har blivit erbjudna lite ersättning på BB. Tills mjölken kommer igång. Det har varit frågan om mellan 1-3 ggr per unge...

Kul att höra av dig, Nancy!

/Anna

[LindaVega]

Ja är bebisen stor brukar det krävas MAT från början, det har jag också hört. Malte hade lite lågt blodsocker när han föddes och blev koppmatad första dygnet ( skrev nog det längre upp) 20 ml var tredje timme...inga mängder direkt 8)

Linda

[Nancy]

Jannika och Fjällfolket: Tack

AnnaO och LindaVega: Hoppas jag inte trampade någon på tårna med mitt skrattande åt koppmatning Kan erkänna att jag aldrig sett koppmatning "live" och i min föreställningsvärld viftar nyfödd och ilsket flaxande bebis åt en gigantisk kopp bräddfylld med mjölk... Kan lugnt säga att denna bild fått mig att rygga tillbaka och tänka "aldrig"... Men om det är som ni skriver att en pytteliten mängd räcker så kanske det är värt att försöka Fast å andra sidan är det kanske mest för att inte störa amning och den har jag inga större illusioner om oavsett hur mycket det kan skilja sig från fall till fall.

Tack alla för synpunkter

Kram från Nancy

[Nancy]

ps. mår fortfarande inte helt bra och vill passa på att skicka mängder med till er som skrivit trots min sporadiska forumnärvaro. ds.

[TorsMamma]

Jag kan avslöja att jag hade samma problem men blev inte erbjuden ersättning och visste inte bättre, resultatet var en fullblommad överlevnadsångest som jag inte kunde få till på väldigt länge och blev till slut tvungen att koppmata i alla fall.

Om du drar dig för ersättning, finns ju faktiskt inget som säger att du inte redan nu försöker "mjölka" igång dina bröst en del, gärna för hand. De dyra dropparna kan du spara om du bara fångar upp dem i en liten medicinkopp (hängandes lite framåt gjorde jag).

Hade jag fått göra om, är det detta jag hade gjort! Sen amma, amma amma och fylla på med koppen på slutet.

Lycka till, snart har du en liten underbar att snusa på, och det är såååå heligt!