Nu ska jag till Tyskland om ett par dagar (två gånger i maj) och tröska mig igenom dagisdebatten sådan den såg ut här i slutet av 1970-talet och framgent ("ROPEN SKALLA! DAGHEM ÅT ALLA!) och sådan den tagit sin början där, nu. Favorit
i repris
I Tyskland har man hittills inte haft daghem för barn under tre år. En följd av det har blivit att 40% av kvinnorna i fertil åder avstår från att "skaffa"
barn därför att arbete och familj inte låter sig kombineras. Familjeministern -en kvinna som är mor till fem
barn (men givetvis med hemhjälp, barnhjälp, städhjälp, hela baletten - HEMMA) har nu bestämt att den svenska modellen är det som ska gälla och få barnafödandet att skjuta fart. Den svenska modellen med daghem åt åtminstone 650.000 ettåringar till att börja med, ska göra susen
Och jag ska dit och gaffla, även med familjeministern direkt i egen hög person, så som jag har gafflat sedan 1977 i det här landet, i Sverige, där alla små barn har det så bra O:)
Och det som hände under mitt evinnerliga debatterande i ämnet var - ja, platt intet; daghemsutbyggnaden blev total och alla ettåringar i Sveriges land har nu rätt till en plats på dagis. Alla.
Så vad ska jag fortsätta gaffla för? och HUR
Jag minns i alla fall en bild från Tyskland, från Berchtesgaden alldeles häromåret, när jag och min resekompanjon satt och fikade ute i vårsolen på ett ställe. Där kom två mor- eller farmödrar förbi med varsin liten 1,5- eller 2-åring som de såg efter. Bägge små barnen spankulerade i snigeltakt - i frihet
- med mormor / farmor ett halvt steg bakom, beredd att ingripa vid behov men annars görandes absolut ingenting.
De små barnen möttes, tittade på varandra - i sju evigheter - och gick sedan vidare, lite hipp som happ. I frihet
{|=
Och mormor / farmor lät dem syssla med vad det nu var de sysslade med, och la sig inte i.
De såg ut som om de hade all tid i världen. De var ute och vallade små barn. De gjorde det antagligen vareviga dag. Och de såg inte på något vis missnöjda ut. En massiv kärlek strålade lugnt från ansiktet på dem.
Och det slog mig och slår mig stundligen att i dag, i Sveriges land, där alla små ettåringar har RÄTT till dagis - här ser man aldrig (i alla fall inte ofta och i alla fall inte jag) den synen: en unge som rör sig i frihet, vänligt och sakligt beskyddad av en mormor / farmor som går ett halvt steg bakom och bara har all tid i världen.
Jag tänker säga det till Tyskland och fru familjeministern: "Era dumhuvuden, ni fattar inte vad det är ni berövar era små barn: FRIHETEN, och, inte minst: själva BARNDOMEN".
Någon som har sett en liten tvååring röra sig fritt, gå själv, i sin eget takt, på sitt eget vis, i en svensk stad i modern tid
Det kan man fortfarande få se i Tyskland. Snart är det slut med det
"Den svenska modellen" erövrar världen.
Eller måste du verkligen göra ALLT du tror 
. Räkna inte vad du inte gjort - den listan kan alltid bli hur lång som helst. Glöm inte räkna skratt och kramar 
