Unga föräldrar, bra eller dåligt?

[inger]

och det är hur gammal man ska vara för att det fortfarande ska vara rätt att bli förälder.
Me dagens teknik kan man ju snart bli mamma livet ut kanske vid 90-100 års ålder till och med.
Hur ser vi på det då?

[Gäst]

Inger; hade det i bakhuvudet när jag startade tråden, att det nu är möjligt att få barn även efter klimakteriet. Och är det schysst mot barnen att ha en mamma/pappa som är 60 när barnet kommer?

[indra]

Mina föräldrar var äldre när dom fick mig, mamma har alltid varit i farten. Vi fixar bilen när den krångla, hon är ute än i dag med motorsågen i skogen o röjer ( hon är 76 år), men pappa som är dement är det värre med. Man skall ju orka. Har aldrig känt det så att mamma aldrig orka, men i tonåren skämdes jag för att mamma var äldre än andra mammmor, men även min mans barn skäms över honom och han var 19 år när han blev papppa (pinsamt att pappa är med på föräldrarmöten osv.), så det hör väll åldern till./ indra.

[inger]

Där blir många nekade att adoptera av socialnämnden på grund av åldersskäl. Tror att man kan bli nekad på grund av att man är över antingen 42 eller 45 år.
Är det rätt då att neka någon att adoptera på grund av åldern?

[Gäst]

Svårt det där med tillåta eller inte tillåta adoption vid högre ålder, men jag tycker ja, det är bättre att ha en familj än att inte ha en helt enkelt. Oavsett ålder eller kön.

[inger]

Vi är många som går omkring här som egentligen inte skulle finnas.
Jag tillexempel. Mamma trodde inte att hon kunde få fler.
Och fyra år senare trodde hon inte heller att hon kunde få fler.
Och då kom min lilla syster.
Jag är glad att jag finns.
Jag är glad att allting inte går att planera.
Kanske är det inte heller meningen.
Kanske borde diskussionen handla om ifall det är rätt att planera sina liv på det sätt som vi tror att det går.
Och vi som finns fast vi inte skulle finnas är ändå rätt tacksamma över att få finnas.

[marie-d]

Jag tror nog att det märks i samhället att vi är äldre när vi blir föräldrar dels på att alla söker väldigt mkt kunskap och vill göra "rätt" men även att man är mer bekväm.
Man har kanske utbildning, fast jobb, villa mm och är egentligen inte villig att offra något av detta när man får barn, vilket får till konsekvens att barn får allt mindre tid med föräldrarna och mer tid i en överfull förskola. Ju mer man har hunnit skaffat sig desto mer har man att förlora. Är man ung har man inte lika mkt att förlora eller hålla fast vid på något sätt.
Själv har jag varit mittemellan fick mitt första barn vid 26(skulle fylla 27) och det andra vid 28. Varken "ung" eller "gammal".
Innan jag fick barn han jag utbilda mig 4år och jobba 3,5år. Jag kan känna att jag hann bli lite väl bekväm eftersom vi haft det så bra med två heltidslöner och nu kämpar man för att behålla sgi mm.
Jag tror inte det finns något som är bästa tidpunkten men personligen ville jag inte vänta för länge med barn.

[mari]

inget man i första hand planerar eller skaffar sig.
Det är inte alla förunnat att kunna få barn.
De tär mycket förmätet och västerländskt att försöka räkna ut när det är bäst.
Men man har baske mig skyldighet att ta hand om de barn man får som gåva.

[inger]

mer än en åldersfråga.
Jag till exempel har inget annat än min man och mina barn att hålla fast vid. Ärligt talat finns det inte en enda pryl som betyder något särskilt för mig mer än den här datorn jag skriver på nu, men den är mycket utbytbar. Jag har bytt jobb några gånger och känner inte att det är något särskilt i mitt liv jag vill hålla fast vid mer än vid min familj.
Döden är det enda vi kan vara säkra på brukar jag säga.
Om den här vetskapen gör mig mer eller mindre lämplig som mor det vet jag inte.

[sunnamaya]

Hej!
Jag fyllde 20 tre dagar innan jag fick min son och min man var 22. Så vi var ju rätt unga. då kan man möta en hel del fördomar och ibland känna sig lite ensam. Det känns ofta som att jag måste anstränga mig mer än äldre föräldrar fr att bli accepterad. Det är allt jag har att säga om det.

I övrigt tror jag att det finns många fördelar både med att vara gammal och ung. Som ung förälder låter man kanske barnen följa med lite mer på t.ex resor eller annat man vill göra i livet. Medan man som äldre förälder ofta har mer livserfarenhet och ekonomisk trygghet.
Det finns givetvis mycket mer. Men det viktigaste är ju att man gör allt man kan för att ge sina barn en bra uppväxt! Och att man älskar och uppskattar sina barn!