Visste inte riktigt vad jag skulle skriva för rubrik på det här, det jag menar är; när tycker NI att det är "rätt" tid för barn?
Är man egoist om man får barn som ung?
Eller är det för sent efter 35?
Unga föräldrar, bra eller dåligt?
Hej!
Rätt och rätt... jag har fått barn i alla olika åldrar, och ingen av dem är väl mer rätt eller fel
Jag var 20 när jag fick min äldste, fyllde 21 efter nån månad, och nu när jag fick tösen i november var jag 36
Jag kan säga, att med åldern har jag fått ett annat lugn, som jag kanske inte hade med mitt första barn, och såklart är jag säkrare - men det har nog mer med att göra att jag fått sex barn, kanske
Jag tror barnen kommer till oss när det är meningen, inte när vi bestämt oss för att tiden är rätt!
Lite förutbestämt, kanske, till och med...
Rätt och rätt... jag har fått barn i alla olika åldrar, och ingen av dem är väl mer rätt eller fel
Jag var 20 när jag fick min äldste, fyllde 21 efter nån månad, och nu när jag fick tösen i november var jag 36
Jag kan säga, att med åldern har jag fått ett annat lugn, som jag kanske inte hade med mitt första barn, och såklart är jag säkrare - men det har nog mer med att göra att jag fått sex barn, kanske
Jag tror barnen kommer till oss när det är meningen, inte när vi bestämt oss för att tiden är rätt!
Lite förutbestämt, kanske, till och med...
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Gäst
.Det är väl olika
Det är väl olika från person till person och har väl ofta mer med relationen man lever i att göra än med åldern.
Var ihop med en man som missbrukade en period i mitt liv.
Glad att vi inte har barn ihop. Men det har ju inte med ålder att göra. Kännts lika fel att få barn med den mannen vid 21 som vid 45.
Rätt eller fel....
Barn är väl en gåva.
Var ihop med en man som missbrukade en period i mitt liv.
Glad att vi inte har barn ihop. Men det har ju inte med ålder att göra. Kännts lika fel att få barn med den mannen vid 21 som vid 45.
Rätt eller fel....
Barn är väl en gåva.
Biologiskt
sett är det mest rätt att få barn när man är runt 20 har jag hört.
Alltså inte extremt ung som mitt i puberteten och inte eller så sent som många av oss föder barn i dag.
För en del kan det rent biologiskt sett vara för sent redan vid 30.
Alltså inte extremt ung som mitt i puberteten och inte eller så sent som många av oss föder barn i dag.
För en del kan det rent biologiskt sett vara för sent redan vid 30.
-
Gäst
Man mognar
väl med uppgiften också tänker jag.
Det finns säkert såna som är omogna när de blir föräldrar men sen mognar och växer in i rollen.
Tror inte att det finns någon färdig patentlösning på hur man ska vara från början för att klara av att bli förälder.
Tycker att en av Barnabokens styrkor är att den visar att man kan vara bra som förälder fast man inte alls mår bra är tillfreds med sig själv och så vidare.
Man skiljer på sig själv i sin föräldraroll och på sig själv privat som person.
Det finns säkert såna som är omogna när de blir föräldrar men sen mognar och växer in i rollen.
Tror inte att det finns någon färdig patentlösning på hur man ska vara från början för att klara av att bli förälder.
Tycker att en av Barnabokens styrkor är att den visar att man kan vara bra som förälder fast man inte alls mår bra är tillfreds med sig själv och så vidare.
Man skiljer på sig själv i sin föräldraroll och på sig själv privat som person.
Är vi inte för övrigt
lite väl åldersfixerade.
Är man vuxen så är man väl.
Spelar det så stor roll 25 eller 40
Är man vuxen så är man väl.
Spelar det så stor roll 25 eller 40
-
Gäst
Jag tycker inte att det borde finnas en fråga om det är rätt att skaffa barn när man är ung. Själv var jag 17 med först, skulle fylla 18.!!! Alltså tonåring ut i fingerspetsarna! Och det har gått hur bra som hellst även om jag har haft mycket mindre hjälp än andra kanske för att jag har kännt att jag måste bevisa att jag klara det lika bra som alla andra. Det är sånna tankar som föds när det finns disskusioner om unga föräldrar. Jag har aldrig haft barnvakt om så en timme ens innan hon fyllde 3 år, bara för att jag har kännt att jag kan inte gå ut och roa mig på annat håll för då kommer folk att tänka: Lämna bort barnet och springa ute på krogen/restauranger/bio. Jag har uppfostrat henne helt själv tills jag träffade min nuvarande make. Jag har en granne i 30 år ålderna som har fått sitt först barn och tjatar och tjatar om sin "egen tid" och sovmornor osv. Själv har jag aldrig haft någon "egentid" och känner inget behov av det heller. Så ni kan ju kanske gissa var jag står ifrågan 
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
Vi är en del av mina vänner som har diskuterat detta. Jag har valt att skaffa barn sent i livet, dels för jag ej var ville ha barn för tidigt (ville ej vara bunden) o sen var det för jag träffa min man sent i livet . Jag var helt klart ej mogen för det tidigare, ville festa o resa, o det har jag gjort, men sen när jag träffa den rätta kändes det helt rätt efter ett tag att skaffa barn ( har oxå haft ett ex som ville ha barn men ej jag, han drack för mycket). Kan se på min sambos tös som är ute mycket när hon inte har sitt barn, tyvärr nästan varje helg nu det sista. På det sättet känner jag att jag ej känner någon längtan ut längre menans hon vill ut mer..Men däremot kan jag känna att om jag skulle vilja ha ett barn till så skulle jag vilja vänta lite till ( 2- 3 år), men då skulle jag kanske ej orka på samma sätt. Så jag känna att i dagens läge att det hade varit bra vid 30 år för mig att börja, men då hade jag ej träffat mitt .Sen tror jag att en del är ju mognare tidigare o en del senare ( som jag 
). Mina vänner har både skaffat sig barn sent i livet o en del tidigt. Sen har vi pratat om att man i bland kan se att man skaffar barn ungefär samtidigt som sin egen mammma. Har ni tänkt på det? Jag håller med Duggan om att man är ju lite bekvämare när man varit "själv" längre ./ 
indra
. Jag var helt klart ej mogen för det tidigare, ville festa o resa, o det har jag gjort, men sen när jag träffa den rätta kändes det helt rätt efter ett tag att skaffa barn ( har oxå haft ett ex som ville ha barn men ej jag, han drack för mycket). Kan se på min sambos tös som är ute mycket när hon inte har sitt barn, tyvärr nästan varje helg nu det sista. På det sättet känner jag att jag ej känner någon längtan ut längre menans hon vill ut mer..Men däremot kan jag känna att om jag skulle vilja ha ett barn till så skulle jag vilja vänta lite till ( 2- 3 år), men då skulle jag kanske ej orka på samma sätt. Så jag känna att i dagens läge att det hade varit bra vid 30 år för mig att börja, men då hade jag ej träffat mitt .Sen tror jag att en del är ju mognare tidigare o en del senare ( som jag ). Mina vänner har både skaffat sig barn sent i livet o en del tidigt. Sen har vi pratat om att man i bland kan se att man skaffar barn ungefär samtidigt som sin egen mammma. Har ni tänkt på det? Jag håller med Duggan om att man är ju lite bekvämare när man varit "själv" längre ./ indraPojk 2006-09-08
Tös 2009-01-26
Tös 2009-01-26
Liten06:Jag var 32år när jag fick Jacob och blev 37 (i januari jag med)nu när jag fick Liw.Det kändes helt rätt för mig iallafall.Först och främst ska man ju kanske ha en karl att få barn med.Jag har varit förlovad och boende nere i Malmö i 7år innan jag träffade min nuvarande sambo.När jag bodde i Malmö så kände jag aldrig att jag ens någonsin ville ha barn.Sen tog detslut mellan oss och jag flyttade hem.(dalarna)Efter två år träffade jag min nuvarande sambo(-hösten 99) och jag kände nästan på engång att med honom vill jag faktiskt ha barn med.Jacob kom då till oss våren 02.
Fördelen med att få när man är äldre är ju kanske att man har fått nog på tex kroglivet.Ett par kompisar var ute igår och jag på tviken på att följa med,men ångrade mig i sista minut.Jag och sambon käkade lite gott istället och delade på en flaska vin.Jag har med andra ord blivit jättetråkigi vissa ögon.Förrut var jag ute upp till två gånger i veckan och man har blivit mätt på det.När man är äldre kanske man vet lite mer vem man är som person oxå,man är lite tryggare i sig själv kanske men det är nog helt olika.Jag jämför mig bara med mig själv.
Fördelen som ung är ju att jag tror man orkar mera,man hinner med fler barn och man är ju ung även när barnen blivit stora.
Så det finns både för och nackdelar med att både vara ung eller gammal(över 30 ) som förälder.Jag utgår bara från mig själv att för mig var det bra att vara 30+ att få barn.
kram ulrika
Fördelen med att få när man är äldre är ju kanske att man har fått nog på tex kroglivet.Ett par kompisar var ute igår och jag på tviken på att följa med,men ångrade mig i sista minut.Jag och sambon käkade lite gott istället och delade på en flaska vin.Jag har med andra ord blivit jättetråkigi vissa ögon.Förrut var jag ute upp till två gånger i veckan och man har blivit mätt på det.När man är äldre kanske man vet lite mer vem man är som person oxå,man är lite tryggare i sig själv kanske men det är nog helt olika.Jag jämför mig bara med mig själv.
Fördelen som ung är ju att jag tror man orkar mera,man hinner med fler barn och man är ju ung även när barnen blivit stora.
Så det finns både för och nackdelar med att både vara ung eller gammal(över 30
) som förälder.Jag utgår bara från mig själv att för mig var det bra att vara 30+ att få barn.kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Jag blev gravid av misstag när jag var 22. Mycken vånda ledde fram till beslutet att behålla barnet. Jag var ju ingen tonåring, men absolut inte särskilt mogen. Jag var fruktansvärt självcentrerad och ansvarslös. Nu var det ju en försyn från ovan (om man nu tror på sånt) att barnet hade en helt fantastisk pappa som från första stund och varje minut har axlat fadersrollen med stort allvar och gjort allt för att hålla samman vår lilla familj genom större och smärre kriser. Jag, däremot, har varit en orolig själ, gång på gång underkänt mig själv som mamma och drivit iväg, brytit upp och flytt. Jag mognade inte av att bli mamma, men till sist fann jag ro. Vårt andra barn var önskat och väntat, och skillnaden är enorm.
Ålder är betydelselöst i sammanhanget, men viss mognad kommer ju med ålder. Yttre aspekter som jobb, bostad och en trygg partner man avser att leva ihop med är kanske inte avgörande, men om man kan luta sig mot det, får man ett annat lugn och en trygghet som gör en till en bättre förälder.
Ålder är betydelselöst i sammanhanget, men viss mognad kommer ju med ålder. Yttre aspekter som jobb, bostad och en trygg partner man avser att leva ihop med är kanske inte avgörande, men om man kan luta sig mot det, får man ett annat lugn och en trygghet som gör en till en bättre förälder.
Tove med prinsarna; Gustav, född aug -02 , Ivar, född maj -06 och lillebror Axel född sept -11
Ivar kurades 22-26 mars 2007 i Gastsjön! <3
Ivar kurades 22-26 mars 2007 i Gastsjön! <3
Jag började inte ens i närheten av att skaffa barn i samma ålder som min mamma men vi kommer eventuellt att sluta vid samma ålder! Jag var 33 när mitt första barn kom, mamma var nyss fyllda 19.
Jag ville verkligen inte ha barn alls förrän jag träffade darlingen. Och trots att han är av bästa pappa- och sambovirke tog det ändå ett bra tag innan jag började överväga tanken. Jag tror inte att det hade varit ett svårt beslut för mig att stå fast vid (alltså ett barnlöst liv) för det är helt omöjligt att föreställa sig hur häftigt det är. Då hade jag levt i lycklig ovisshet och haft ett annat sorts liv bara. Jag har inte haft några tickande biologiska klockor.
Jag tror att de barn som ska komma till en gör det, vissa människor har annat att lära i den här inkarnationen och ska använda sin kärlek och energi till andra saker. Om det sedan är biologiska, adopterade eller lånade barn är inte av betydelse. Själsligt kan man vara från samma andliga familj sedan många liv tillbaka.
Kram Jannika
Jag var 33 när mitt första barn kom, mamma var nyss fyllda 19.Jag ville verkligen inte ha barn alls förrän jag träffade darlingen. Och trots att han är av bästa pappa- och sambovirke tog det ändå ett bra tag innan jag började överväga tanken. Jag tror inte att det hade varit ett svårt beslut för mig att stå fast vid (alltså ett barnlöst liv) för det är helt omöjligt att föreställa sig hur häftigt det är. Då hade jag levt i lycklig ovisshet och haft ett annat sorts liv bara. Jag har inte haft några tickande biologiska klockor.
Jag tror att de barn som ska komma till en gör det, vissa människor har annat att lära i den här inkarnationen och ska använda sin kärlek och energi till andra saker. Om det sedan är biologiska, adopterade eller lånade barn är inte av betydelse. Själsligt kan man vara från samma andliga familj sedan många liv tillbaka.
Kram Jannika