Följ med en bit på vägen

[Jannika]

Hej Nancy!

Vad du är SÖT! Fast det hade jag faktiskt kunnat gissa bara utifrån hur du skriver (jag har sett dig och hört dina kloka resonemang på filmen som Kantarella gjort från förra Gastsjöcampen).

Sådär värst snälla är folk inte med mig (de tycker väl att jag får skylla mig själv med fyra täta graviditeter) men jag brukar fräsa ifrån när det blir för mycket tjat om hur stooooor mage jag har. Eller förekomma genom att säga det själv, haha! Ibland kan jag ta det men ibland orkar jag inte höra andra säga det OCKSÅ. Jag tycker det skulle finnas kurs i hur man bemöter gravida. De ska få bästa sittplatsen, godaste maten - FÖRST, extra snask utan påminnelse, massage alla upptänkliga tider på dygnet, komplimanger värda namnet och glada hejarop så fort de visar sina svullna kroppar. De bör slippa otäcka förlossningsberättelser, uttryck som; "bulle i ugnen" och "på smällen" eller andra skämtsamma kommentarer, att stå i kö, vänta på ledig toalett och nonchalant bemötande. Gravida skapar liv - de är alltså att likställa med Gud (som för övrigt omöjligen kan ha varit en HAN, vem har kommit på den bisarra idén?) och bör behandlas därefter. Upphöjt och med respekt. Basta.

Jag tror tyvärr det blir svårt att sno åt sig en UL-tid till, vi har redan gjort fyra. I så fall får jag hitta på nån viktig anledning, haha! Den senaste gjorde vi i v 19 men barnmorkan vågade inte gissa så jag får leva i ovisshet om min synska förmåga fram till förlossningen. Det är väl någon mening med det...

Kram Jannika

[Mamma S]

Hej Kara Nancy! Sa skont att det gar bra!!!! Och en liten flicka ar ju underbart! Tjohoo!! Grattis grattis grattis.

Sjalv ar jag i vecka 15 eller nagot liknande (gud sa lite kolla jag har nu i jamforelse med forra gangen! ) Jag har dock haft allt annat an en bekymmerslos graviditet. Borjade en nagot negativ trad pa barnavantan om det . Naval, pa mandag aker jag till Singapore och far slutgiltiga svar pa alla trista prover jag tagit, ska da aven gora fostervattenprov (i Singapore kan man fa svar efter 72 timmar, skont).

jag har haft en forstahands upplevelse av fullkomligen urusel sjukvard och blivit mer eller mindre skramd flera ganger. Det borjade med att jag fick positiva svar pa nagot virusprov som skulle innebara stora risker for fostret. strax nar mitt kopiosa illamende gick over i vecka 13 sa borjade de medicinera mig med ett medel som gjorde att... jag madde illa. Suck. Sa det gor jag nu. Igen. Sen sa gjorde doktorn kombinerat nupptest (blodprov och ultra ljud) utan min tillatelse och kom fram till att vi hade en 1-10 chans for downssyndrom eller annan kromosomavvikelse. Inget kul besked precis.

Maken och jag var mer eller mindre slut och sa ledsna sa vi inte riktigt visste hur vi skulle gora. jag fick tag pa en lakare som insag att sa har kan man ju inte ha det. Han skickade mig till Singapore (dar lakarvarden ar forstaklassig) och det visade sig att min indonesiska lakare inte hade alla hastar hemma, nu fick jag ett 1-3000 risk for kromosomavvikelse. en ansenlig skillnad kan man ju saga.. Nu haller maken och jag andan tills nasta vecka da vi ska fa fler svar. Vi hoppas ju pa att virus testet ocksa bara ar ett daligt test utford av en inkompetent lakare....

Men snart snart snart hoppas jag att vi kan gladjas at graviditeten....

ja, skont ar det i alla fall att veta att det inte ar jag som har varit petig och knapp vad det galler var indonesiske lakare, traffade en kvinna igar som hade varit 2 minuter (bokstavligen, tills hon tog sitt fornuft till fanga och bestamde sig for att gora skrapningen i singapore) fran att fa sitt fullkomligen friska, levande, foster skrapat for att han "missat" att det lag ett barn i magen i vecka 12 och sagt till henne att hon maste ha fatt missfall... Hugaligen.

[Jannika]

Hjälp!

[Nancy]

Jag tycker det skulle finnas kurs i hur man bemöter gravida. De ska få bästa sittplatsen, godaste maten - FÖRST, extra snask utan påminnelse, massage alla upptänkliga tider på dygnet, komplimanger värda namnet och glada hejarop så fort de visar sina svullna kroppar. De bör slippa otäcka förlossningsberättelser, uttryck som; "bulle i ugnen" och "på smällen" eller andra skämtsamma kommentarer, att stå i kö, vänta på ledig toalett och nonchalant bemötande. Gravida skapar liv - de är alltså att likställa med Gud (som för övrigt omöjligen kan ha varit en HAN, vem har kommit på den bisarra idén?) och bör behandlas därefter. Upphöjt och med respekt. Basta.

Amen =D> Tjusigt Jannika Lägger till "slippa få kommentarer om hur kroppen ändrats (läs växt) på diverse ställen..."

Bra att du ryter ifrån

Skall bli spännande att se om din synska förmåga visat dig på rätt spår eller ej Kram från söta klok-Nancy 8)

Mamma S: Oj men kära du Vad bra att du såg till att få en second opinion Ryser även av tanken på vad som nästan hände kvinnan du träffade Har missat din tråd på Barnaväntan men hoppas oavsett att du mår lite bättre i graviditeten nu

Lite uppdatering: Idag är jag i v.23+0. Nu börjar jag må ännu lite bättre och har fått tillbaka lite ork på kvällstid. Tyvärr är kroppen tröttare än hjärnan så jag måste vila ofta, ofta. Jag känner direkt i magen om jag anstränger mig för mycket eftersom jag då får smärtsamma sammandragningar och/eller molande värk och tyngdkänslor. Annars är det nog oron för vattenagång som är värst just nu. Minsta lilla flytning och paniken kommer krypande.

Idag var jag på ny läkarkontroll för mätning av cervix. Som tur var märktes det inte av någon påverkan. Visserligen kan man få vattenavgång oavsett men det är större risk ifall cervix kortats.

BM ringde även till Östra och bokade tid för snitt. Enligt planerna skall lillasyster födas tisdag 24/7 i v.38+0 så nu försöker maken och jag övertala henne att stanna i magen tills dess

Kram från Nancy

[Jannika]

Pussar till Leias lillasyster genom magen med bestämda åthutningar att stanna på plats tills mamma tycker att det får vara bra.

Kram Jannika

[*frieda*]

Hej Nancy, vad spännande den här tråden är

Får man fråga varför du är rädd för tidig vattenavgång den här graviditeten Jag vet att Leia föddes för tidigt av den anledningen, men är det så att risken ökar om det har hänt förut

Vad härligt att du får må bättre

Det låter jättejobbigt med sammandragninar och värk. Men jag vet att min syster hade kraftiga sammandragningar från vecka 24 och framåt, varje dag oavsett fysisk ansträngning eller ej.

Du frågade om vagn tidigare, vi har beställt en teutonia mistral S, eftersom den är liten och lättkörd och jag har inget körkort och måste ta mig med bussen om jag ska ta mig någonstans själv när bebben har anlänt 8)

Sköt om dig och magen och vila du så mycket du kan O:)

Kram

[LindaVega]

Åh vad roligt att få lite rapport från dig Nancy, saknar dig på forumet.
Skönt att allt verkar bra med magen.

Min kollega med förkortad cervix ( förkortad genom operation pga cellförändringar) fick en bebis för några veckor sedan. Hon gick t om över tiden...

Ta det nu så lugnt du bara kan ( med en liten till hemma 8) )

Kram

Linda

[Nancy]

Jannika: Tack för åthutningarna

*frieda*: Tack för ditt inlägg Risken för tidig vattenavång ökar om man haft det tidigare och även om man som jag gjort ingrepp på livmodertappen s.k. "konisering". Men, även om risken är förhöjd är det ju inget som säger att det måste bli så

Av hela mitt hjärta önskar jag mig att lillasyster får födas fullgången och att hon är VÅR bebis från första stund. Som förälder till ett prematurbarn kan det vara svårt att känna den där riktiga samhörigheten från början eftersom det finns så många andra som tar hand om ens lilla barn. Kärleken växer ikapp såklart men det hade varit fint att få uppleva ett annat sätt att få barn.

Vagnen du valt är ju jättefin Spanande på den förra året men det blev en Quinny Freestyle istället. Världens dummaste köp eftersom Leia helst går själv överallt

LindaVega: Du skall veta att jag saknat dig och forumet Har bara mått så dåligt och varit så trött så trött. Är glad att det vänder nu, precis som förra gången.

Fint att höra berättelser om hur allt går bra trots risker. Jag hoppas ju göra som du och gå hela vägen denna gång Jag gör allt som står i min makt gällande de föreskrifter jag fått. Arbetar mindre och vilar mycket.

Kram och tack från Nancy

[Elle]

Hej Nancy

Vad skönt att höra att du börjar må bättre. Du är saknad Jag håller alla tummar och tår för att lillasyster ska stanna i magen till beräknat snitt(dagen innan min födelsedag ).

Ta hand om dig och lillan i magen!
Kram Elle

[Gäst]

Hej Nancy-kompis!

LÅnar tråden lite och gör bara ett snabbt inhopp till Frieda här: vi har en Teutonia Mistral S, och den är jättebra. Lite sned har den blivit i sufflett och ryggstöd, men inte så att det påverkar funktionen. Då har den varit med både i Spanien och i fjällen, och flugit både hit och dit! Annars har den fungerat perfekt hittills, och nu när Anton är ett år, behövs egentligen ingen annan vagn. Vi har dock en gammal sulky som komplement (jag satt i den som liten också 8) ). SÅ vi är mycket glada i vår vagn.

Vårt bästa extrainköp till vagnen har varit ett ordentligt regnskydd, som hör till Teutonia-vagnar. Tusen gånger bättre än det som följer med när man köper!

/J

[*frieda*]

Nancy: Tack för förklaringen Nyfikna jag Ska kolla vad konisering är på Google

JennyH: Tack för tipset

[Nancy]

Sent svar från Nancy i periodvis forumexil. Lägger min kraft på arbete + familj och tänker att man ju kanske inte är gravid heeela sitt liv utan återfår forumork så småningom...

Elle: Tack för dina fina ord Om du fyller dagen efter min lilla tös så borde ju även 24/7 vara ett fint datum. Mitt i fruntimmerveckan tror jag bestämt

*frieda*: Äh rara du, du får lägga näsan i blöt precis hur mycket du vill Bara roligt att du frågar Jag kan inte exakt medicinsk förklaring till vad "konisering" är men tror att det innebär att man opererar bort en bit på livmodertappen. I mitt fall pga cellförändringar.

Lite uppdatering: Är idag i v. 25+0. Känns skönt att veta att lillasyster nu räknas som "barn" och att man faktiskt skulle anstränga sig för att rädda henne ifall hon skulle födas nu. Fast det där att det först heter "embryo", sedan "foster" och därefter "barn" känns ju en smula knasigt. Känslomässigt är det nog "barn" betydligt tidigare än vad medicinska termer anger

Var på besök hos BM och fick bassning för att urinprovet visade på "ketoner" i kroppen. Tydligen innebär detta att kroppen förbränner fett, något jag INTE märkt av Tvärtom rusar jag uppåt viktskalan med stormsteg... Mådde inte alls bra av allt socker jag åt så för en månad sedan övergick jag till att äta en variant av LCHF med mycket grönsaker och en och annan frukt. Mådde genast bättre rent psykiskt och började sova bättre på natten igen. Eftersom jag fortsatt gå spikrakt upp i vikt tror jag att det där med ketoner var en ren tillfällighet.

:-k Mina funderingar går annars mycket kring detta med att vara nyförlöst mamma på BB med ansvar för sitt lilla barn. Har aldrig upplevt detta och tänker på saker som om man måste tjata om ersättning ifall det behövs (hade knappt nån mjölk förra gången) och ifall personalen hjälper en nysnittad mor att lyfta sitt barn. Maken behöver ju finnas till för fler menar jag.

Kram från Nancy

[Nancy]

ps. rara JennyH, du får naturligtvis låna trådar hur mycket du vill ds.

[Gäst]

Hej Nancy !!!

Jag förstår att du funderar kring BB-vistelsen, och var det inte vi som pratade om det en gång i höstas - att jag kände mig väldigt besviken på BB-vistelsen, utan att direkt ha något att klaga på? Jag hoppas inte att jag har sått några oros-frön med mitt snack!

Vad gäller ersättning, så beror det säkert helt och hållet på vilka som jobbar och hur deras inställning till amning och ersättning och hungriga nyfödda är. Du bör nog vara beredd på att ingen kommer erbjuda dig ersättning, utan försöka hjälpa dig med amningen. Var beredd på att du får be om ersättning, om du tycker att det är vad som behövs till den nyfödda. Men tjata, nej det hoppas jag att du inte ska behöva göra.

Ett annat sätt är ju att packa ner flaskor och ersättning (tetror eller pulver) i väskan, så har du själv och behöver inte ta omvägen om personalen om du inte vill fråga dom. Det är ju ditt barn, och du själv vet bäst hur du vill hantera en situation. Sköterksorna är till hjälp för dig, inte som övervakare eller någon som ger dig tillstånd att ge ersättning.

Vad gäller hjälp efter snitt har jag ingen erfarenhet av, så där hoppas jag någon annan kan hjälpa dig.

Massor av kramar från Jenny!

[LindaVega]

Jag tror ju att sjukhusen ger ersättning snabbt om det krävs.T ex fick Malte ersättning var tredje timme hela första dygnet eftersom hans blodsocker var lite lågt. Jag fick välja själv om jag eller personalen skulle ge. Jag ville helst att de skulle ge, så kunde jag fokusera på amningen.

En vän till mig hade en bebis som hade gått ned lite väl mycket i vikt ( dvs mer än 10% på två dygn) Hon fick också ge ersättning till sin lilla tös sista dagen på BB innan mjölken kom igång

Jag är dock osäker på hur de skulle ställa sig till om man på eget initaitiv vill ge ersättning. Kanske om man från början VET att man inte kan/vill amma kanske men bebisen klarar ju sig rätt länge på sina reserver innan de verkligen kräver mat. För mig tog det 3-4 dagar innan mjölken kom igång och Malte fick äta sig ordentligt mätt för första gången. Han var ju en trötter som mest sov sig igenom BB-vistelsen så han verkade klara sig bra ändå.

Det skiljer sig säkert en hel del mellan olika BB, men jag upplevde att man fick hjälp med allt om man bara bad om det.

Kram
Linda