Alternativ

[annawahlgren]

[Mule]

Posted: Tue Nov 28, 2006 16:47 Post subject:

--------------------------------------------------------------------------------

Hej!

Jag tänker vara hemma tills vår yngste blir tre, men vet inte hur jag ska förklara för arbetsgivaren. När jag var där häromveckan började de direkt prata om hur min tjänst ev. ser ut nästa år. De tänker att sonen då är ett år och jag såklart ska börja då. Det är ju snällt, men inte vad jag vill. Svårt att förklara att man visst trivs på jobbet, men att man verkligen, verkligen vill att barnen ska ha en trygg barndom och att det inte sker på dagis.

Carola, mamma till Selma, (juli -04) och Waldemar (-06)

[ms Sophie]

Det måste vara ett dilemma det där. Min chef kan jag säga mycket om, tyvärr inte alltid i positiva ord... MEN när det kommer till föräldraledighet så är han helt enkelt den bästa. Han har aldrig någonsin ifrågasatt föräldraledighet, att man går ner i tid, är hemma länge eller kort tid, att någon jobbar 60%, 40%, 75% etc.
Som han sa till mig när jag var in och pratade om när jag skulle komma tillbaka "du får gärna komma tillbaka i morgon för vi behöver dig, men det är upp till dig när du kommer tillbaka".

Du får antingen "sväva på målet" och svara lite undanglidande när de pratar om din tjänst eller säga rakt ut att du inte kommer tillbaka än på ett långt tag!

[tove79]

Vi prioriterade fel, känner jag. Vi ville bo i ett annat område innan Gustav började skolan och köpte en bostadsrätt där vi ville bo. Nu har vi inga marginaler utan måste ta ut full föräldrapenning fram till hösten och sen börja jobba heltid båda två.
Diskussionen hemma blir direkt infekterad av dåligt samvete och vi kommer inte fram till några kreativa lösningar.
Så här tänker jag: Jag ser dagmamma som ett bättre alternativ än dagis.
Min mamma var dagmamma när min yngste bror var liten, just för att förlänga föräldraledigheten. Jag var ganska stor då, men tyckte att det var jättehärligt att få träffa mamma så fort jag kom hem från skolan. Att hela huset var fullt med ungar gjorde detsamma - det blev en del av vardagen.
Sen när hon började jobba, gjorde hon det i anslutning till mitt sommarlov så mitt första "sommarjobb" var att ta hand om mina bröder när mina föräldrar jobbade. Min yngsta bror var 3,5 år när han började dagis, men han hade inte så långa dagar, oftast så hämtade jag honom när jag kom hem från skolan, gick ut med hunden, lagade mat och fixade tills mamma eller pappa kom hem.
Hade vi bott i vår hemstad så hade det varit enklare, med mor och farföräldrar i närheten. Men där är det svårare att få jobb...

[marie-d]

Jag skulle definitivt flytta till ett billigare boende även om det betyder att byta område. Gustav har fortfarande något år till han börjar skolan.
Långsiktigt tror jag inte att ni kommer att tycka att erat boende och område är värt att behöva arbeta heltid=lite tid med familjen och att sätta på dagis redan vid 1.
Det är nog bra att tänka hur ni vill leva erat liv och lista upp vad som är viktigast och sedan agerar utefter det.

[tove79]

Men nu är det så vi gjort och vi tog ett beslut utifrån vad vi trodde var bäst för våra barn. Jag kan inte vrida klockan tillbaka.

[marie-d]

Nej, självklart inte. Det var inte så jag menade.
Men om ni vill kan ni fatta ett nytt beslut nu. Jag tror inte man ska vara rädd för att omvärdera det man bestämt. Läget förändras och man får nya insikter.

[tove79]

Nej, självklart inte. Det var inte så jag menade.
Men om ni vill kan ni fatta ett nytt beslut nu. Jag tror inte man ska vara rädd för att omvärdera det man bestämt. Läget förändras och man får nya insikter.

Du har så rätt. Jag är bara så trött och ledsen och förvirrad.
Sorry.

[ms Sophie]

Sätt er ner och fundera och filosofera ihop på papperet.
Ni har ju fortfarande några månader kvar innan det är dags och man hinner mycket på några månader, om man tar tag i det!

Vad är det ni vill?
Vad kan ni tänka er att ändra på?
Vad kan ni tänka er att inte ändra på?
Vad kan ni dra ner på?
Vad kan ni inte dra ner på?

osv.

Försök att inte låta det dåliga samvetet infektera utan se detta som en möjlighet att låta kreativiteten flöda.
Inget är rätt och inget är fel. Men gå på hur det känns i hjärtat och i magen.
Vill ni gå ner i tid och i såfall hur mycket?
Vill ni jobba - man kan ju ha ett givande och kreativt jobb man inte vill "ge upp" men man kan ju dela på tiden mellan hem och jobb?! inte antingen eller utan både och.

Gå på magkänslan. Säger den att det inte är rätt att sätta alla pengar och fp-dagar på en bostadsrätt så hitta en lösning utifrån det även om tanken "vad ska andra säga" dyker upp. Tänk på er, vad ni vill och känner inte något annat! Vad känns rätt i magen?

Bara att peppra frågor, undringar, förslag och tankar här på forumet!
Nog vet jag vad dagisångest är och det har jag haft i över ett halvår fastän det inte är dags på länge...
Kram
Sophie