Missnöjd ettåring

[jennie27]

Hej ni kloka!

Min snart ettårige son är inte nöjd! Tonläget under dagarna är högt, gällt och väldigt gnälligt. Skrik och gråt är inte heller ovanligt. Och jag kan inte hitta orsaken? Nu är jag benägen att fundera i termer - ont någonstans? Men när han sitter på armen, har aktiv socialdelaktighet (handen om handen) eller sitter i badbaljan gör det inte ont någonstans.

Vilhelm är ett BB-barn från början, social delaktighet, fasta tider, god sömn etc. Han plockar ur tvättmaskin, startar, plockar i ny, torkar bordet när han har ätit, borstar tänder, plockar in och ur diskmaskin, hjälper till att spika, borsta väggarna med tapetborsten och mycket mer. Just då när han jobbar med mig, handen om handen, eller själv, är han nöjd, ler och skrattar. Men han tar sig inte för någonting själv. Enda gångerna under dagen är när han har ensamlek eller går undan och bajsar.

Själv får jag inget ur händerna, korna får mjölkstockning, ingen mat (inte jag heller), jag får inte prata några minuter i telefon då är det ramaskri hela tiden. Helst ska jag sitta på golvet helt tillgänglig eller hela tiden aktivera i olika sociala aktiviteter. Men det går inte hela tiden! Jag kan inte äta, jobba med mitt, koncentrerat och ostört 2 minuter utan ilskna protester. Min vänsta axel har förslitningsskada och ryggen klarar inte mer aktiviteter på armen.

Vad händer här? Han hade en -åttamånadersångest 7-9 månader men sedan dess tycker jag att det funkat fint. Men nu sedan några veckor är det inte kul här hemma. Hundstackarn får inte heller vad hon behöver av sin matte när lillhusse är så här .

Min enda tröst är att vi snart ska till Gastsjö där förmodligen en hel hope kloka föräldrar kan se vad jag gör fel?

Någon som har något tips?

Jag har för mig någonstans i bakhuvudet att Pävi, skrev något om sonen och gnällighet runt 11,5-1 år men jag hittar inte den tråden?

/Jennie

[/LO]

Hej Jennie - ses ju snart, men jag kommer med lite tankar i alla fall.

Det jag tänker är att du ska låta honom vara, komma över sin tristess själv, utan din hjälp.
Och sedan tycker jag att ni ska äta samtidigt om det är möjligt. Det ger ckså honom möjlighet att äta själv. Låt honom äta själv medans du äter och hjälp honom sedan om det behövs, men bara om det behövs.

Låt inte korna få mjölkstockning. Gör det du måste, notera att han är där du är, men inte mer. Men gör det helst på ett ställe. Spring inte fram och tillbaka - det kan uppfattas som förvirrande och jobbigt.

Mer tankar kommer du säkert att få i Gastsjön, och fler kanske kommer här också.

/LO

[kvacke]

Hej!

Har godingen börjat gå?

Jag kommer ihåg att Wilma hade en period precis innnan hon knäckte gå koden då hon var väldigt frustrerad och därmed gnällig. Det gick över samma dag som hon tog sina första steg och en ny värld öppnade sig.

Hur är det när ni är ute? När det är gnälliga dagar här brukar vi vara ute så mycket som möjligt och då glöms ofta missnöjet bort.

/Åsa

[Gäst]

Tänkte svara precis samma som Kvacke. Båda mina var otroligt gnälliga ett tag innan de började gå. Kan det vara så enkelt?

/Pea

[jennie27]

TACK för era snabba svar!

Ute är det mycket bättre, inte alltid, inte 100, men oftast stor skillnad. Även att åka med till affären (var på K-rauta idag - så spännande) är intressant och upplyftande. Han sitter inte längre still ivagnen utan det är sele på igen så han snurrar, reser sig, står på knä, hänger ut och far runt så mycket han kan, men "köper" arrangemanget med selen hyfsat.

Nej han går inte ännu, har krypit sedan han var 6 månader men ännu bara anstiftan till steg. Går med gåvagn och när han håller i väggarna och visst kan det säkert ha inverkan på humöret - han vill men vågar inte riktigt!

LO, vi äter oftast samtidigt men han försöker ännu bara äta lite själv, plaskar med skeden i skålen, skickar ner muggen i skålen, kletar med maten, och då och då kommer något in i munnen. Han ger intryck av att vara hungrig (mellanmålen är kraftigt reducerade) men sedan får jag inte mata och han anstränger sig knappast själv heller. Jag försöker sleva in mellan mina egna tuggor och allt blir ganska hetsigt. Han tröttnar fort och vill ha nya saker att titta på (när han hävt ner allt annat på golvet) eller vill själv ner och så fort han är nere ska han ha min tallrik och mina bestick.... Försöker äta lite när han sover för att undvika magsår.... Mycket höga tongångar under matstunden också numera...

Hoppas att det är gående på gång, vore sååå skönt för oss alla! [-o<

Kram
Jennie

[jennie27]

TACK för era snabba svar!

Ute är det mycket bättre, inte alltid, inte 100, men oftast stor skillnad. Även att åka med till affären (var på K-rauta idag - så spännande) är intressant och upplyftande. Han sitter inte längre still ivagnen utan det är sele på igen så han snurrar, reser sig, står på knä, hänger ut och far runt så mycket han kan, men "köper" arrangemanget med selen hyfsat.

Nej han går inte ännu, har krypit sedan han var 6 månader men ännu bara anstiftan till steg. Går med gåvagn och när han håller i väggarna och visst kan det säkert ha inverkan på humöret - han vill men vågar inte riktigt!

LO, vi äter oftast samtidigt men han försöker ännu bara äta lite själv, plaskar med skeden i skålen, skickar ner muggen i skålen, kletar med maten, och då och då kommer något in i munnen. Han ger intryck av att vara hungrig (mellanmålen är kraftigt reducerade) men sedan får jag inte mata och han anstränger sig knappast själv heller. Jag försöker sleva in mellan mina egna tuggor och allt blir ganska hetsigt. Han tröttnar fort och vill ha nya saker att titta på (när han hävt ner allt annat på golvet) eller vill själv ner och så fort han är nere ska han ha min tallrik och mina bestick.... Försöker äta lite när han sover för att undvika magsår.... Mycket höga tongångar under matstunden också numera...

Hoppas att det är gående på gång, vore sååå skönt för oss alla!

Kram
Jennie

[Gäst]

Hej!
Även jag lägger in en stark gissning på att det är gången som är på gång . Kan han resa sig mot saker och hålla i? Gåvagn?

Annars tänker jag på vad Anna har skrivit i några "gnälltrådar" här på sistone, att göra just den tillvänjning som bla /LO pratar om, men att börja med bara ett par minuter i början och verka helt självklart upptagen med annat. Sen ökar man på tiden så sakteliga!

Lycka till,
kram Åsa

[jennymaria]

Runt 1 hade vi också en gnällig och jobbig period och jag känner verkligen igen det du berättar om matsituationen. För oss hjälpte det att busa lite vid matbordet för att bryta gnället - låta fingrarna springa över bordet och upp för hans armar och kittla någonstans, tåflörta, skaka på huvudet samtidigt som man ser riktigt pillimarisk ut eller något annat fånigt och simpelt. Sen tog jag tillvara på sonens intresse för mina bestick. När han sträckte sig efter min gaffel fick han den med någon god mat på, sen fick han kämpa på med sin egen mat en stund. Ville han ha min tallrik fick han den också - jag kunde ju ta en ny. En positiv bieffekt är att han blivit bra på att hantera porslin, vilket är en tillgång på restaurang och när man plockar ur diskmaskinen

När det blev riktigt gnälligt i vardagen satte jag ibland honom i bärstolen - då kunde han vara med i det jag gjorde, men jag fick ändå det jag behövde gjort. Han tyckte att det var kul att få lite andra perspektiv på det jag gjorde en liten stund.

[Ewa]

Vill-gå-men-törs-inte-kan-inte känns igen från båda mina också. Det GER sig. Även om det tar sin lilla stund. Och LO:s tips är alldeles toppen oavsett.
Kram Ewa

[jennie27]

Tack ni kloka!

Idag fick han sköta maten helt själv (nu har vi en tallrik mindre men ändå) och det var klart mindre missnöje. Hur mycket som kom i honom vet jag inte, av 1 dl kokta makaroner och en skiva falukorv gissar jag 1/3? Plus 5 björnbär. (Får dra ner på hundens matranson annars blir hon fet så mycket som åker ner på golvet! ) Men han var nöjd. Får väl införskaffa plastskålar för porslinskross varje måltid blir dyrt i längden även med IKEA-porslin... Men jag har gillat porslin för de skålarna far inte runt på samma sätt som plast.

För övrigt var det väl i stort samma gnöl men jag försöker tänka på att inte byta rum för då märker jag klart att det blir värre. Står jag still kan tom han tänka sig att krypa iväg. Så fort jag rör mig mellan två-tre rum är han oroligt tillbaka vid mitt byxben.

kram
Jennie

[anna]

Hej!
Ja, är det frustrationer för att man vill gå men inte kan (vilket kan vara mycket troligt) ger det ju sig snart
Jag hade samma dilemma med mina flickor...
Vad jag gjorde var att ta UT lära-gå-vagnen. En LÅÅÅÅNG asfaltsyta utan trafik (i vårt fall bakgården på bilprovningen efter stängning) Där kunde man knata på ordentligt utan att det tog emot med väggar någonstans
Otroligt populärt!

kram anna

[jennie27]

Hej igen!

Nu på eftermiddagen är missnöjet så kompakt att jag ärligt talat inte vet vad jag ska ta mig till. Trumhinnorna håller på att spricka! Har tom ring vårdcentralen då jag faktiskt börjar undra om det är något fysiskt??
Tänder förslog de, men det tror jag inte på. Han hade inga som helst besvär med tidigare tänder så detta massiva gastande???

Vi har varit ute mycket idag, fick krypa i galonisar men inte heller det var "toppen". Nu var det så höga tonlägen i köket att jag "erbjöd" en 20-minutare men den har inte tagits emot så väl....

Eller är det bara för att jag ska få mindre ångest över att jag snart ska gå tillbaka till jobbet?

kram
Jennie

[Gäst]

Han kommer säkert vara som en filbunke i Gastsjön med all underhållning... Skämt åsido, jag tycker du verkar tackla det bra. Rutinerna finns; delaktigheten, fysiska utmaningar, sömnen, du som centrum i rummet. Attityden, sitter den på plats? Delaktigheten är säkert extra viktig just nu.
Det KAN ju vara så att han känner att ett virus är på väg, eller att han har ont i örat efter sin förkylning. Jag känner flera barn som har haft öroninflammation utan andra synbara symptom. Eller att han just ska passera sin lära-gå-tröskel. Det KAN ju vara en sk "period", som bvc-sköterskorna jämt pratar om, men du kanske ändå ska utesluta öronont?
/Åsa

[jennie27]

Tack Åsa!

Ja han kommer ha ögon och händer fulla i Gastsjö. Men han är känslig för ljud, andra barn, har han alltid varit så jättekarsk förväntar jag mig inte att han kommer att vara. Första dagen i alla fall...
Han tog 20-minutaren jag erbjöd och var mycket trevligare umgänge efter den. Somnade på slaget 19 trots sen lur.

Öronen? :-k Är det en smärta som kommer och går? Värst på eftermiddagen? Han har precis blivit frisk men är fortfarande snorig så det hade annars varit en kvalificerad gissning.

Kanske ska ringa VC imorgon och kolla om vi kan få komma förbi.

Fick höra från en kompis idag att barn har en sk separationsångestperiod till här precis runt året (AW skriver i BB att ettåringen är svårt sällskapssjuk och att det därför är lite taskigt att införa eget rum precis i den åldern). Och ibland är det ganska skönt att luta sig tillbaka och tänka att "det är bara en period" för då kan man vara säker på att det går över... Är det däremot INTE en "period" måste man ju leta orsaker eller förändra sitt beteende - och det kostar på mer!

kram
Jennie

[Sarika]

Hej Jennie
du har fått mycket bra svar! Vi har också haft det riktigt gnälligt ett bra tag innan lillebror började gå. Han har också varit väldigt känslig för om centrumet flyttar sig. Samt att han aldrig verkar bli mätt på social delaktighet.

Det vi har gjort är:

- se till att centrum förblir stilla så mycket som möjligt. men fortsätta att göra sina "egna" saker.
- erbjudit socialdelaktighet till max (visst man kanske inte hinner lika mycket själv under en tid men det får man igen sen)
- se till att möjligheten att gå funnits , med gåvagn ute/inne, lekplats med saker som är i rätt höjd där han kan gå själv och hålla i sig

Gällande maten så ge honom plast tallrik tycker jag och låt honom äta så mycket som möjligt själv. Oavsett hur kladdigt det än blir. Hos oss ser köket ut som en mindre svinstia efter maten. Det är sanering på hög nivå Vi hjälper också lilleman att lägga på mat på hans sked som han sedan stoppar i munnen. Det älskar han. Se också till att det inte finns något "annat" på bordet som är mer intressant än själva maten.

Kolla för säkerhetsskull också öronen.

Detta kommer att gå över Försök också att se dagen genom hans ögon. Tänk dig om du inte kunde gå men ville inget hellre, eller något annat som du vill. Hur skulle du vilja bli bemött. Ibland när jag tänker så så inser jag, att hjälp jag skulle nog också bli frustrerad och då backar jag bandet och tar det lite lugnare.

Kram