Sömnproblem för snart 7-månaders!

[Miani]

Hej!

Min lilla tjej på snart 7 månader (den 11/12) har sovit som en gris sedan hon var ungefär 2 månader, men har de senaste veckorna börjat vakna gråtandes flera gånger på natten. Den senaste veckan har det eskalerat och nu vaknar hon ungefär varannan timme och gråter och har svårt att somna om. Hon är inte kurad, utan började sova bättre i samband med att hon fick schema. Detta är schemat:
07: Morgon, ensamlek i sängen till 08. Tar sig ibland en liten lur mitt i lekandet.
10-11: Sover.
13-14: Sover.
16-17: Sover.
19: Natt.
Oroliga nätter är jag inte alls van vid, så jag har känt mig lite handfallen, vilket ju inte är så bra för Attityden... Jag har ramsat vid uppvaken, ofta stoppat om henne lite, och hon har då ofta lagt sig i favoritställningen och uppenbarligen försökt somna om, men inte lyckats, och då har det blivit riktig (hög) gråt.
Kan tilläggas att det är lite strul med dagslurarna också emellanåt, framförallt den första.
Vad gör jag? Det händer MYCKET med henne nu - kryper nästan, blir mer och mer logisk för var dag och det är helt fantastiskt som förälder att se - men jag vill ju att hon ska få den sömn hon behöver! Misstänker att jag kanske har varit för ivrig med att stoppa om och ha mig... Behöver schemat revideras också, tro? Råd emottages tacksamt!

[annawahlgren]

Välkommen är du, om jag inte sagt det förut

Lilla flickan växer så det knakar (i alla möjliga avseenden) och ställer nya frågor, frågor hon aldrig ställt förut. Hon kan t ex undra var i fridens dar hon ska göra av alla möjliga nya intryck och upplevelser som kommer sig av att så mycket händer, inte minst med hennes egen lilla kropp / diverse nya förmågor. Det ska smältas och hanteras och vänjas vid allt möjigt, som är nytt som soluppgången.

Det betyder förstås inte att det är synd om henne på något vis. Hon behöver bara få betryggande besked om att allting är precis som det ska vara och helt i sin ordning. Ett av budskapen man får förmedla är, i handling: "På natten händer ingenting. På natten sover alla människor som grisar." Oavsett vad de har för rikt inre liv

Du kan ge henne en liten minikur. Det borde inte behöva bli så märkvärdigt. Läs på i Verktygslådan, fundera, ta till dig det som talar till dig och öva - innan. På den ömme fadern, på vagn med tyngd, på allt utom barnet - först. När du sedan kommer till skott och har fattat Beslutet, ska du känna det som att du vet exakt vad du gör och varför.

Schemat kan behöva revideras. En timme är inget s k naturligt sömnrytmspass. Det är däremot 45 min respektive 1,5 tim. Jag skulle också lägga fm-luren lite tidigare. Jag tror den krånglar för att hon hinner bli övertrött. 45 min, 1,5 tim och 45 min är klassiker. Du kan se olika scheman på sömn- och mattråden. I Lathunden finns också schemaförslag

[Miani]

Tack för snabbt svar!
Satte igång redan natten till idag med enorm skillnad från föregående nätter - till det bättre. Läggningen var inga problem, men vid 23-snåret vaknades det och skreks upp, varpå jag fick buffa i cirka 20 minuter, och sen somnade lillan sött! Hon vaknade några gånger under natten och "frågade", men då räckte det med en mjuk liten ramsa. Fram på småtimmarna vaknade hon och somnade om själv efter lite knölande och muttrande. Vaknade av sig själv och låg och pratade lyckligt för sig själv (det lät som om hon var lycklig iallafall.. ). Stooor skillnad från tidigare således! Nu kör vi så det ryker, så ska denna fnurra flyga och fara! Tack för hjälpen!
Får väl ta och lägga till "minikuras" i signaturen nu då...

[annawahlgren]

[Miani]

Hej, det är jag igen! Var lite osäker på om jag skulle starta en ny tråd, men bestämde mig för att hålla mig till ämnet, så att säga...

Nu är lillan 9 månader! Sömnen har varit lite hattig till och från under hela perioden 6-9 månader. Åttamånadersångest har vi också haft påhälsning av, men det värsta verkar ha gett sig nu. Nu är lillan mest upptagen av att krypa och utforska världen, samt hjälpa mamma med tvätten och disken och annat viktigt. Sömnen har nu blivit mycket bättre. Somnar på tre röda till natten och ligger glatt filosoferandes i sängen på morgonen och hälsar mamma med ett nöjt skratt. Daglurarna sitter oftast som en smäck. MEN - det verkar ha blivit vargtimmesdags alldeles för tidigt! De senaste nätterna har hon vaknat vid 00-01, fått en ramsa och genast slutat skrika - men inte kunnat somna om. Hon ligger och försöker allt hon kan, gungar sig själv (det ser ut som om hon blir buffad av en osynlig hand...) och har sig, tyst en stund och sen börjar det om igen. Till slut verkar hon bli så frustrerad att hon börjar gråta, och så kan det hålla på ett par timmar. Det låter ju väldigt likt vargtimmesbeteende, men så tidigt...? Vad kan jag göra egentligen - jag kan ju inte somna åt henne? Hon har nyss tillfrisknat från en förkylning, men det borde väl inte vara något som spökar? Är det ramsa och avvaktande som gäller?

[annawahlgren]

Bra att du inte startade ny tråd Med samma tråd kring samma barn och samma bekymmer, eller kur, får vi som vill hjälpa eller kommentera en bakgrund till det hela

Ha för ögonen att PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Natt är det kl 1, vargtimme om och när barnet tycker att hon sovit färdigt och undrar om det är morgon, är något annat. Då kan det vara på sin plats med en upplysningsramsa direkt.

Men inte kl 1. Hon vet mycket väl att det är natt fortfarande då.

Så avvakta Inte förrän om och när hon verkligen blir ledsen och du hör att hon ber om hjälp, är det dags för ramsa, och den ska vara i ordets sanna mening betryggande. Och rytmisk. Och sätta punkt.

Så det är det gamla vanliga som gäller: backa, backa Ingrip inte på natten alls, förrän det känns så nödvändigt att du redan i princip har ringt ambulansen, i tankarna