Hur får jag honom mindre gnällig och klängig?

[Antonias mamma]

Härligt Solglimt! Om bara fler på Familjeliv kunde inse sina "misstag"...

[Solglimt]

Ack ja, det är ganska hätska tonarter på Familjeliv ibland! De får gärna fortsätta kånka på sina barn för min del, det fungerar säkert på vissa, min dotter till exempel har ju alltid varit nöjd och belåten.

Men hur belåten är man som förälder? Att hela tiden skjuta upp eller avstå sina egna projekt för att bära, trösta eller leka med barnet - som ju inte ens vill att det ska vara så! Att ge upp hela sitt liv som det var förut, istället för att inlämma barnen i det!!! Nä, jag tänker inte offra mig längre! Och inte min son heller, han har ju helt uppenbart mått dåligt av det!!!

Jag ska säga er att det har gått mycket bra idag! Sonen lekte ensam i hela 5 minuter! Han hade säkert kunnat leka längre, jag spionerade på honom och han var hur lugn och nöjd och koncentrerad som helst, men jag ville inte riskera något, tänker att jag fortsätter med 5 minuter ett par dagar till och sedan ökar jag successivt.

Poletten trillar långsamt allt längre ned. Idag har jag inte lekt med eller aktiverat barnen förutom under kvällsbuset innan läggningen! Fast jag måste slå mig själv på fingrarna ibland, det sitter så i ryggmärgen på mig att trösta, bära och aktivera... Bara på skoj försökte jag mig på att läsa tidningen och dricka te i soffan medan barnen underhöll sig själva ( ljuva dröm! ) Det gick så klart inte sonen med på, och då satte jag mig hos dem men agerade inte lektant, jag bara satt där som ett fast och orubbligt och ganska tråkigt berg. Sonen klängde på mig i cirka 5 minuter och smågnällde, sedan verkade han tröttna och började se sig om efter något roligare att ta sig för Och under över alla under började han ta egna initiativ. Då och då gnällde han och kravlade upp på mig igen, men nästan genast ville han sedan iväg för att undersöka något annat En gång blev han riktigt arg och började storgråta, men istället för att försöka trösta så klurade jag ut vad det var han ville - han satt vid soffan och ville UPP, dvs ställa sig på båda benen och hålla sig i den. En knuff i baken så stod han där - och döm om min förvåning då han, med ett förtjust flin i ansiktet - började gå längs med soffan medan han höll i den!!! Livsfarligt svajande visserligen men i alla fall! Det visste jag inte att han kunde!!!

Jag känner mig jättenöjd med dagen!

[Gäst]

HEj Solglimten ,
Vilken underbar fantastisk läsning! Vad lycklig han är, lille sonen!
/Å

[annawahlgren]

Här sitter jag och blir alldeles varm i hela kroppen. Underbart, underbart =D> =D> =D>

[Lua]

Att få en så underbar inblick i Solglimts liv - vilken fantastisk start på dagen!

[LindaVega]

Vilken härlig läsning. Fortsätt rapportera Solglimt.

Linda

[TorpSara]

Oj, säger som så många andra: Vilken ljuvlig start på dagen att få läsa detta!

[annawahlgren]

istället för att försöka trösta så klurade jag ut vad det var han ville - han satt vid soffan och ville UPP, dvs ställa sig på båda benen och hålla sig i den. En knuff i baken så stod han där - och döm om min förvåning då han, med ett förtjust flin i ansiktet - började gå längs med soffan medan han höll i den!!! - - Det visste jag inte att han kunde!!!

Så ska det låta Pris och beröm {|=

Där var du ditt lilla barns redskap - och guide, brukar jag tillägga, men här guidade han sig minsann själv - och tryckte inte din egen personliga närvaro på honom, med tillhörande känslomässig inblandning som han inte hade varit det minsta betjänt av i sammanhanget utan som hade både stört honom och hindrat hans motoriska projekt.

Jag är så stolt över dig =D> Och så FORT det går Det var inte många dagar du behövde backa bandet för att komma rätt. Bra, bra

Och vet du - hand i hand med den där evinnerligen kånkande och tröstande AP-attityden går, så fort barnet börjar röra sig för egen maskin, det lika evinnerliga förmanandet. Då kommer AJAJ och FY och INTE RÖRA som brev på posten. Expressbrev

Det sambandet har jag noterat blott alltför många gånger.

Och jag bryr mig inte alls om att jag generaliserar, för det finns otivivelaktigt ett samband. Närmare beskrivet kan man läsa om det i den klistrade tråden på Diskussionsforum "Projiceringsberoendet. Om små barn som sällskapsdjur"

[Solglimt]

Ja, jag är själv slagen av häpnad över hur fort det har gått! Det är alldeles fantastiskt! Sonen gnäller fortfarande en del men det känns som om det inte är någon kraft i det, mest av gammal vana så att säga. Och det är förvånansvärt hur mycket mindre han klänger! Det är nog detta han har längtat efter hela tiden...

Nu vill jag verkligen inte hindra mina barn längre så idag lät jag dem pröva att äta själva ( innan har jag skedmatat ) Dottern tog skeden i hand och försökte ta mat från tallriken och in i munnen, men sonen slängde skeden på golvet och grabbade händerna fulla. Jag matade dem lite diskret vid sidan om med en egen sked. Och jag kan ju säga att köket såg ut som en rövarkula efteråt ( Jaja, vi hjälptes åt allesammans att städa upp efteråt, jag har lärt min läxa ) Om jag nu fortsätter låta dem äta för egen maskin, hur lång tid brukar det ta innan de hyfsat klarar av det?

Nu ska jag fortsätta bekanta mig med denna förträffliga hemsida och bland annat leta upp texten om projiceringsberoende, små barn som sällskapsdjur!

Kram på er, alla ni underbara!

[annawahlgren]

Kära nån, vilken signatur / profil - en "dåre" var du väl ändå inte Du bara gjorde det du trodde han "ville". Det tar tid att lära sig fatta att små barn faktiskt inte vill mycket mer än att överleva. Resten sorterar under avdelningen "Jaha, det är alltså det här som gäller, morsan / farsan vet bäst, de bevakar mina intressen och fixar så att jag kan överleva på egen hand, så småningom. Bra "

Därför gör små barn som vi lär dem.

Tack för dina varma ord

[Fjällfolket]

Tack för denna tråden!

Sjuk å da'n är den min glädjestund

[-o< \:D/

Fortsätt skriv, varma mänska!
en inspiration är du..

/Fjällmor

[Solglimt]

Säger som AnnaWahlgren: Tack för era varma ord! Så roligt att du gillar tråden, Fjällmor! Och tack för din förståelse Anna, visst gjorde jag det jag trodde var rätt och riktigt, har strukit dåren från min signatur nu
Man måste förlåta sig själv, inte sant?

Här går det undan med den motoriska utvecklingen, ska jag säga! ( Inte konstigt att de dröjt med att börja krypa när de blivit burna så mycket ) "Kravlat" har de gjort rätt länge, men nu märker jag att tekniken blir bättre för var dag Samt att de försöker resa sig med hjälp av möbler. Sonen blir så lycklig varje gång han kommer upp på benen att han står och hoppar av förtjusning

Själv är jag själaglad över att jag får så mycket gjort under dagarna, äntligen börjar föräldraskapet likna det jag drömt om. Helt plötsligt känner jag att jag snart kan säga till alla som förfasar sig över hur jobbigt det måste vara med tvillingar att det inte alls behöver vara jobbigt Tidigare var det ju bara att bittert hålla med.

[Fjällfolket]

wow va snygg den nya signaturen är!

Den klär dig

/Fjällmor

[annawahlgren]

äntligen börjar föräldraskapet likna det jag drömt om. Helt plötsligt känner jag att jag snart kan säga till alla som förfasar sig över hur jobbigt det måste vara med tvillingar att det inte alls behöver vara jobbigt Tidigare var det ju bara att bittert hålla med.

Lljuv musik för mina öron {|=

[TorpSara]

Hur går det Solglimt? Har du fått ditt te i soffan?