Vi orkar inte

[Solstrålen]

Lilleman var 2,5 månader när han började sova hela nätter. Jätteskönt. Men sista månaderna fungerar inte någonting... Iband sover han till fem men oftast får vi gå upp flera gånger per natt. Jag tror på att kura honom, på metoden. Men hur ska vi orka? Både jag och min man blir så arga på natten, inte speciellt konstruktivt och hur ska han kunna somna om om han känner att både mamma och pappa är jättearga. Det brukar sluta med att jag ammar för då somnar han om. Han är ju dock åtta månader nu och behöver inte alls tuttas på natten men...

På dagen kan vi vara jättemotiverade men när natten kommer orkar vi inte alls. Oftast sover inte han och storebror samtidigt på dagen heller så det blir inte mycket vila där heller för mig.

Jag tänker att det ska vara fyra jobbiga nätter, och det stämmer säkert, men jag kan inte få till attityden på nätterna, inte heller på dagarna. Känns som om jag gett upp där med och ammar eller vyssjar till sömns. Jag VET att det inte är bra för honom.

[miniz]

Hej.

Det är tungt att vara trött... Tänk inte att det blir fyra tunga nätter, tänk på alla nätter som följer sedan . Vi kurade när lillen var fyra månader, efter ett napp h-vete. Varje timme, varje natt tappade hon nappen och ville ha den... Det blev dårlig stämming hemma, då kom vi fram till att vi måste få sova (babyn också, men vi var för trötta att tänka på henne).

Första natten fick jag sova i köket (liten lägenhet) för jag kunde inte hjälpa pappan, som var den sakligaste av oss. Andra natten delade vi 50-50 och tredje natten drog vi en gång.

Så läs på, peppa opp er, gör ett schema för dig och pappan. Och kom ihåg att här finns människor som kan hjälpa om ni skulle behöva.

Kram
Maria

[Gäst]

Hej och välkommen

Jag förstår att ni är trötta. Tror minsann att ni behöver lite pepp och jävlaranamma här! Har du läst den klistrade länken om livet efter kuren? Där får du så mycket pepp du nånsin kan behöva . Länk: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=2010

Nästa steg är att läsa på ordentligt om SHN-kuren, så att ni båda föräldrar vet i varje stund vilka svar som krävs. Ni kan läsa på antingen här på forumet, eller i SHN-boken som kan beställas från hemsidan.

Och om du ändå känner att det tryter: kolla in här om det finns någon diplomerad kurare i närheten som är villig att hjälpa er (via tfn, via mejl eller "handgripligen"). Här finns dom diplomerade:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7921

Vi finns här på forumet för hjälp med pepp, med konkreta frågor, med abstrakta frågor...

Kram Jenny

[Solstrålen]

Ok, nu har jag bestämt mig. Vi är sura och arga på varandra hela familjen och fortsätter det så här så blir det bara pannkaka av alltihop. Alla måste få sova för att orka ta hand om varandra och skratta. Mycket lite av den varan just nu.

Men innan jag drar igång har jag lite frågor.

Lilleman är åtta månader drygt och gnällig till tusen. Han är tidig i utvecklingen och kryper och ställer sig upp och skriker. SUPERGNÄLLIGT! I famnen vrider han sig som en ål. Försöker verkligen att ha social delaktighet, vi dammsuger tillsammans, läser tidningne tillsammans, han sitter vid besticklådan och ger mig saker när vi ska duka, får hjälpa till att lägga potatisen i grytan när den skalas... men om jag inte ger honom uppmärksamhet hela tiden skriker eller gnäller han. Jag vet och tror inte heller att han orkar vara i centrum hela tiden men vi är som sagt trötta och till slut är det enklare att ta upp och bära tills ryggen går av. Min attityd är inte vad den borde vara... frågan är dock, hur länge håller åttamånadesångesten i sig? Är det rätt läge att börja kura om han är mitt i det eller ska vi vänta?

Lilleman vill heller inte äta speciellt mycket. Jag får lura i honom mat och det även om han är superhungrig. Inte något passar. Majs och potatispuré, den köpta, annars är munnen som ett streck. Han ammas fortfarande och det är väl det enda han gillar. Försöker dock begränsa det för att han ska vara superhungrig men tja. Det hjälper liksom inte.

Nätterna blir också bara värre...

Usch, det här låte fruktansvärt. Han är ju min kärleksbäbis och vi har jätteroligt mellan varven... det är dock mycket enklare att fokusera på det som inte fungerar. Vore skönt med lite feedback. Och råd på hur man jobbar med attityden.

[Gäst]

Hej igen!

Ska försöka svara på dina frågor, kanske någon annan kan fylla i om det behövs

Ok, nu har jag bestämt mig. Vi är sura och arga på varandra hela familjen och fortsätter det så här så blir det bara pannkaka av alltihop. Alla måste få sova för att orka ta hand om varandra och skratta.

Vad bra Det är liksom grundförutsättningen för att det ska bli bra!

hur länge håller åttamånadesångesten i sig? Är det rätt läge att börja kura om han är mitt i det eller ska vi vänta?

Åttamånadersångesten håller i sig i ungefär en månad, fast självklart är det olika för olika barn. Beror också lite på hur de blir bemötta under sin jobbiga period. Har du Barnaboken, så kan du läsa om 8-månadersångesten däri

De vanligaste tipsen för klängiga och gnälliga 8-månadersbebisar brukar ju vara just att få vara med där det händer saker (precis som du gör) samt att bara sätta sig på golvet och vara tillgänglig för kramarna/klänget en stund. Ta en tidning eller bok med dig, och låt honom få den tid han vill hos dig. Efter en stund är han nog nöjd och kryper vidare på nya äventyr. Ibland får man helt enkelt låta bli att lyssna på gnället, om man vet att man gett allt bebisen behöver av mat, sömn, underhållning och social delaktighet. I ditt fall kan nog en del av gnället förklaras av övertrötthet?

Att kura trots 8-månadersångest går jättebra! Alla bebisar behöver sin sömn. Vad 8-månadersbebisar tydligt också behöver är föräldrar som har koll på läget och världen. Om du kan din sak när du ska kura (och det kommer du kunna jättebra!), så uppfyller du både sömnen och koll-på-läget.

Lilleman vill heller inte äta speciellt mycket. Jag får lura i honom mat och det även om han är superhungrig.

Brukar lösa sig under/efter kuren har jag hört. Men - även här finns det lite trix!

Regelbundna mattider, samma tid varje dag, med ca 3,4-4 timmar emellan. Så att man hinner bli hungrig, men inte överhungrig. Har du funderat på schemat inför kurningen?

Plockmat! Här hemma serveras gröna ärtor till nästan varje måltid - suverän plockmat. Äta själv är mkt roligare än att bli matad. Bananbitar, avocadobitar, ICAs frysta mango (fast tinad ), leverpastejsmörgås i lagoma bitar, skorpa är våra standardlösningar. Samt naturligtvis egen sked att äta med. Hur mkt som Anton får gojsa i puren beror på hur mkt tålamod man har, och hurmkt man har lust att städa. Men ibland är det bästa sättet för att få honom att äta.

Och råd på hur man jobbar med attityden.

Finns en bra länk om detta: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Fler frågor? Bara att ställa dom

[Solstrålen]

Hej!

Första natten klar, pappa var jätteduktig! Isak vaknade inte mer än vanligt, vargtimmen var värst.

Ett par frågor. På dagen har jag nu buffat honom till sömns närapå. Jag har tidigare buffat honom ovanpå mig, jag har legat på rygg och han på min mage och sövt honom så. Han är mycket förtjust i att buffas. Hur gör jag nu första dagen? Han blev riktigt ledsen när jag slutade buffa, ramsade ut och svarade inte på ramsan (vilket jag vet att han inte gör första dagen). Inatt har han inte varit ledsen utan mer arg säger min man och han har då kunnat avvakta. Hur länge ska jag hålla på och buffa vid middagssovningen? Det är vansinnigt effektivt redan, han lägger ner hela kroppen, platt fall. Men så fort jag slutar. Och han får vara arg men inte ledsen... hur gör jag då? Buffa bara 3*4 som det står i boken eller längre?

Tacksam för svar snarast.

[Solstrålen]

Om det tar 30 minuter att söva, ska jag då korta 45 minuter till 20?

[Lua]

Hej

Bra jobbat! Hälsa pappan!

Gör som det "ska" göras! Det låter som att du har fastnat i buffningsträsket och det är lika bra att ta alla förändringar på en gång. Det ger också ramsan en chans att sätta sig.

Just det. Då väcker du honom inom marginalkvarten.

Kram Lua.

[Solstrålen]

Jag och storebror har haft en förträfflig natt . Pappa har haft Isak som faktiskt varit så fantastiskt duktig. Läggning tog 25 minuter innan han sov. Endast med lite buff. Vaknat två gånger i natt, första gången runt midnatt och då behövdes krisbuff. Men i vargtimmen endast ramsa. Han har sammanlagt sovit 10 timmar och 45 minuter! Inte illa! En fråga bara nu när jag ska ta över i natt. Eftersom han inte vaknat så ofta (lyxproblem) så har vi heller inte ramsat så mycket. Jag funderar på om ramsan har hunnit sätta sig ordentligt inatt... Och hur vet man om det är KRIS och man kan ta till buffandet?

Sen en annan rolig grej. Isak har ju ätit jättedåligt på sistone, två skedar har fungerat och sedan har vi fått "lura" i honom maten. Imorse gapade han som en fågelunge. En HEL portion gröt. Att man kan bli så lycklig för så lite. \:D/

[Solstrålen]

Har nu lagt lilla älsklingen för 45-minuters lur och det gick apdåligt. Han svarar öht inte på ramsan och han blir jätteledsen. Jag vet att det är så ett tag men inatt ska ju ramsan vara verktyget framför anda. Hur i helskotta gör jag när den inte sitter? Jag har magstöd, överröstar och låter omväxlande bestämd men vänlig, omväxlande bara mycket bestämd och omväxlande vänlig och mjuk när han mest sitter och hulkar... Han hör mig, det är jag övertygad om, storebror kommer ut och tittar konstigt på mig . Hjälp.

[TorsMamma]

Hej Solstrålen,

Jag skulle lägga ner lite extra krut på bekräftelse ramsan, jag gör det lite extra någon gång med Tor för att lixom påminna honom om att ramsan skall vara en "reflex" (Pavlos hundar...).

Så precis när han håller på att somna ger du en mjuk och skön lite låg berkäftelse x4 om möjligt så han får den med sig in in sömnen och du får sista ordet. Detta tycker jag fungerar bäst på daglurarna för att nöta in då man oftast orkar ha mera koll på när de håller på att somna.

Jag har också märkt att ramsan fungerar bäst på Tor när han är arg, upprörd osv om jag själv liksom tänker (ursäkta min engelska, man få hitta sin egen...) " it's 12 o'clock and all is calm" attityd.
Han gillar inte när jag försöker ha olika tonlägen utan meddelandet är liksom det samma. Allt är som det skall HELA tiden och jag är mjuk och stadig med magstöd som trycker till lite.

Man liksom "försöker inte med olika tonlägen" man bara gör... Förstod du lite hur jag menar? Faktum är att jag tycker det är JÄTTESVÅRT med ramsan men man måste öva själv (gärna i duschen ).

Sen har du ju KRISverktygen buffning, solfjäder och tillrättaläggandet att ta till, med precis samma ömma solklara självklarhet.
Inte arg eller frusterad som jag blir

Ps. En liten sak som inte är så liten som jag trodde den var. Har frågat hundra gånger om varför han gråter så fort han läggs ner...
Skrattet till go nattet
Jag gör numera så att 5 min innan han skall sova, dagtid som kvällstid gör jag STORBUS med kittling, musik, dans allt som får honom att skratta om jag så skall slita ihjäl mig .
Sen läggs han när han precis har kiknat som mest och då fungerar läggningarna numera 80% av tiden Ds.

Lycka nu till och fortsätt som du gör, det blir bara bättre och bättre.

[Solstrålen]

Hjälp önskas!

Det är nu mitt i natten den tredje natten och ramsan när inte fram! I en timmer har jag påminnt utan direkt framgång. Om någon är inne nu, skicka mycket pepp och gärna goda råd. Mina tuttar känner också av hans skrik ...

[Solstrålen]

Nu har han somnat efter två timmar. Krisbuffade ett par gånger och det var alldelse för effektivt. Han la sig platt fall på mage så fort jag öppnade dörren och bad om buff. Så det blir det inte mer. Men vad gör jag för fel för två timmar ska det ju inte ta heller. Och han är ledsen ömsom och arg ömsom och svarar inte på ramsan. Jag har säkert tusen vargar som springer mellan benen, mest för att jag är så trött på hela alltihopa och vill sova och inte får för att han skriker. Men det är inte okej att skrika i två timmar. Känner mig verkligen värdelös som inte fixar det här. Inför Isak är jag lugn och saklig men... usch har bara lust att svära en massa.

[annawahlgren]

Han la sig platt fall på mage så fort jag öppnade dörren och bad om buff.

Haha - den lilla råttan En klassiker. (Det skulle de läsa, och se med egna ögon, som tror att buffandet är "hårt" och "besinningslöst" och kan leda till Shaken Baby Syndrom ) Helt rätt att upphöra med den trevligheten, även om det naturligtvis känns trist för stunden att säga NEJ, i handling. Men då får man minnas att varken man själv eller lilla goddagspilten har någon god sömn att vinna i längden på den trivsamma behandlingen. Eller någon sömn alls, till slut. Om man säger

Klart han blir urförb-d och envisas, även med hjärteknipande "sorg", med att försöka skrika dig till sig.

Endast erfarenheten kan lära honom att det knepet inte lyckas. Underhållning av alla de slag äger rum på dagarna, inte på nätterna. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, är budskapet. (Därför får man inte gödsla med ramsan heller.) När den lilla polletten väl har trillat ner - vilket du ser till att den gör genom att kräla dig upp ur buffningsträsket och tacka så mycket, men nej, tack - har han sina goda nätter i ett nafs.

Låt honom svära sina eder i fred, tills han tröttnar. En arg liten unge är det ingen som helst mening med att försöka tysta. Han måste få reagera. Svära klart, helt enkelt. Det får ta den tid det tar. Polletten kräver att du INTE går in. Ovh inte ens ramsar. Bara avvaktar och gör något annat. Musik är inte fel. Rinner tålamodet kan du sätta på den (utan sång, utan prat) så pass högt att han får klart för sig att du ändå inte hör honom, när han är ilsken. Då kommer säkerligen, förr eller senare, antingen äkta eller mer krokodilartade tårar. Då gäller det att lyssna

Inte förrän du kan svära på att han verkligen ber om hjälp, är han mottaglig för den.

Dvs för en hög, glad, vänlig, nästan hurtig, klart betryggande i ordets rätta mening, ramsa x4 eller x6, utan skuggan av frågetecken mellan raderna.

[Solstrålen]

Nu sover Isak sin middagsvila. Förmiddagsluren tog 30 minuter att få till och likadant blev det nu men skillnade var att jag gick in och krisbuffade nu. Han blev ledsen så fort som jag la honom och fortsatte med det i 30 minuter. Ramsan når inte, vad gör jag för fel? Ska han verkligen få vara ledsen (inte arg) i en halvtimme? Mitt hjärta fixar inte det, jag vill hjälpa honom att sova och ramsar. Han lyckas verkligen att skrika mig till sig. Hur i helskotta ska jag göra för att stå emot? Är det jag som tolkar hans skrik fel då ramsan inte tar på honom när han är ledsen? Det känns nästan som det blir 5-minutersmetoden här och det vill jag inte!