Igår morse råkade jag ut för bland det hemskaste man kan vara med om som förälder.
Jag har fått en sjukdom utvecklad ur en borreliainfektion, och igår morse kom det jag alltid varit rädd för.
Jag kollapsade vid frukostbordet. Jag svimmade och fick kramper, och bredvid mig sitter min 4åring. Maken försöker hjälpa mig så att svimningen ska återhämta sig, då hämtar sonen telefonen, tittar på pappa och säger, om mammor eller pappor blir jättesjuka ringer man etta tvåa ambulansen pappa!
Tänk, det jag försökt pränta in i rädsla för att detta kunde hända ensam med barnen, visade nu sonen att han kunde
Nu var det inte så farligt denna gång, och fick snabbt komma hem igen, men tänk nu vet jag att han kan säga till en vuxen vad som behöver göras om det händer igen
Jag är såååå stolt över min stora lilla kille