Hej,
Vår son Melker har med något undantag här och där sovit bra sedan vi börjat med SHN vid 10 månader. Han är nu 20 månader och vi börjar nu få problem. Vårt schema är sova natt mellan 19.30 och 06.00, dagslur mellan 12.30 och 15.00.
Den senaste veckan eller två har han vägrat att somna, utan kallar på oss trots idogt ramsande. Han kallar tills han blir ledsen, och vi går då in och lugnar och stoppar om. Vi har hela tiden haft samma "självklara" attityd, men vi har nog gått in till honom lite mycket eftersom han varit så envis i sitt ropande och ramsan inte har fungerat. Han ropar på "mamma" och "pappa", till en början utan "tandagnisslan", men vårt svar med ramsan räcker inte för att lugna utan han blir som sagt till slut ledsen om vi inte kommer in och lugnar.
Dessutom har han nu under två av de senaste fyra nätterna vaknat (en natt vid 04.00 och en annan vid 02.00) och varit vaken i två timmar! Samma mönster med ropande på mamma eller pappa och utan respons på ramsande.
Dagslurarna har inte heller varit konsekvent 2 1/2 timme, utan varierar mellan 1 1/2 och 2 1/2.
Det enda vi kan tänka oss som är en större förändring är att vi har skaffat en barnsäng till honom i stället spjälsängen eftersom han har visat tydliga tendenser att klättra ur spjälisen (han är ganska lång, så det är bara en tidsfråga innan han står på näsan över kanten). Han har även börjat trotsa och testa oss en del för reaktioner, så det kan ha med det att göra också kanske?
Kan någon hjälpa oss med tips om hur vi ska ta oss ur denna onda cirkel och komma tillbaka till fungerande rutiner?
Tack på förhand
Insomningsproblem och vaken nattetid (20 mån)
Insomningsproblem och vaken nattetid (20 mån)
Mamma till Melker, f?dd i maj 05
Re: Insomningsproblem och vaken nattetid (20 mån)
Hej! 
Lite synpunkter från mig på ert småstrul. Jag tycker iofs att du nästan svarar dig själv på flera ställen.
På såna hrä FRÅGOR för det är ju det det är så gör man allt i en självklar attityd och på frågande efter nattning så ger man EN ramsa i goddag-yxskaft-stil. Allra särskilt om han inte ens är ledsen. Ljud i huset 
Sätt på TV:n eller musik något högre än vanligt eller prata högt med varandra, väldigt upptagna men ändå blir det en signal om att allt är lugnt och att ni finns där. Inte alls fokuserade på HONOM för det behövs ju inte. Allt är som vanligt och man sover så gott medan mamma och pappa håller vakt.
Jag tror på ett par osaker här 1) för lite sömn på schemat, sömn föder sömn! 2) med er överkoncentration har ni släpat in en liten flock med vargar som han måste fråga kring. EN upplysningsramsa när han ropar så att han har klart för sig att det fortfarande är natt och då sover man. Sedan inte ett ljud och gå för guds skull inte in. Han överlever även om han skulle bli lite ledsen. Vissa problem får man lösa själv. Endast vid KRIS går man in, och knappt då på en så säker sovare i hög ålder.
Ni har väl kolsvart i rummet
Min erfarenhet av vår tvååring är att det är viktigt att ha fasta tider och rutiner. De ska veta vad som gäller. T ex har vi nu fått strukturera upp favorit-DVD:n, han får se den samma tid varje dag efter lite hattande och dattande som bara har gjort honom ledsen och fått honom förvirrad.
Sen om man är iväg någonstans och han kanske måste sova i vagn eller någon annan omständighet ställer till det så kan det förstås bli så att middagsluren blir lite kortare. Men då kan man lägga en halvtimme eller t o m en timme tidgare på kvällen i stället beroende på hur trött han är.
Vår tvååring har nyligen haft en hyssperiod avseende detta och jag kan meddela att han inte har ramlat en enda gång. Det är faktiskt svårare att klättra i av någon anledning.
Är man nervös av sig så kan man lägga ut en madrass nedanför. Med detta anar du att jag vill att ni ska återinföra spjälsängen. Det är en stor trygghet för många barn och AW rekommenderar ju att man behåller den till efter trotsen. Så in med spjälsängen igen
Tips för små klättermöss finner du här :
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Lycka till!
Lite synpunkter från mig på ert småstrul. Jag tycker iofs att du nästan svarar dig själv på flera ställen.
Han ligger snålt på sömnen om du frågar mig. Ni har säkert anledningar till att ni har det schema ni har, men skulle det möjligen gå att förlänga natten? Lägga tidigare t ex? 13-13,5 tim behöver han totalt och enligt min åsikt sover folk allra bäst på natten, middagsluren är redan lång så ska ni förlänga så gör ni det på natten.Vår son Melker har med något undantag här och där sovit bra sedan vi börjat med SHN vid 10 månader. Han är nu 20 månader och vi börjar nu få problem. Vårt schema är sova natt mellan 19.30 och 06.00, dagslur mellan 12.30 och 15.00.
Nu är han en gammal man som AW skulle säga.Den senaste veckan eller två har han vägrat att somna, utan kallar på oss trots idogt ramsande. Han ropar på "mamma" och "pappa", till en början utan "tandagnisslan", men vårt svar med ramsan räcker inte för att lugna utan han blir som sagt till slut ledsen om vi inte kommer in och lugnar.
På såna hrä FRÅGOR för det är ju det det är så gör man allt i en självklar attityd och på frågande efter nattning så ger man EN ramsa i goddag-yxskaft-stil. Allra särskilt om han inte ens är ledsen. Ljud i huset Sätt på TV:n eller musik något högre än vanligt eller prata högt med varandra, väldigt upptagna men ändå blir det en signal om att allt är lugnt och att ni finns där. Inte alls fokuserade på HONOM för det behövs ju inte. Allt är som vanligt och man sover så gott medan mamma och pappa håller vakt.Har ramsan fungerat bra tidigare?Dessutom har han nu under två av de senaste fyra nätterna vaknat (en natt vid 04.00 och en annan vid 02.00) och varit vaken i två timmar! Samma mönster med ropande på mamma eller pappa och utan respons på ramsande.
Jag tror på ett par osaker här 1) för lite sömn på schemat, sömn föder sömn! 2) med er överkoncentration har ni släpat in en liten flock med vargar som han måste fråga kring. EN upplysningsramsa när han ropar så att han har klart för sig att det fortfarande är natt och då sover man. Sedan inte ett ljud och gå för guds skull inte in. Han överlever även om han skulle bli lite ledsen. Vissa problem får man lösa själv. Endast vid KRIS går man in, och knappt då på en så säker sovare i hög ålder.
Ni har väl kolsvart i rummet
Ska absolut vara konsekvent 9,5 fall av 10. Och han behöver DEFINITIVT sina 2 1/2 timme om natten är så pass kort. Han ska ha förutsättningarna att sova så även om han ligger och pratar så får han vara tiden ut. Det behövs.Dagslurarna har inte heller varit konsekvent 2 1/2 timme, utan varierar mellan 1 1/2 och 2 1/2.
Min erfarenhet av vår tvååring är att det är viktigt att ha fasta tider och rutiner. De ska veta vad som gäller. T ex har vi nu fått strukturera upp favorit-DVD:n, han får se den samma tid varje dag efter lite hattande och dattande som bara har gjort honom ledsen och fått honom förvirrad.
Sen om man är iväg någonstans och han kanske måste sova i vagn eller någon annan omständighet ställer till det så kan det förstås bli så att middagsluren blir lite kortare. Men då kan man lägga en halvtimme eller t o m en timme tidgare på kvällen i stället beroende på hur trött han är.
Ska vi slå vad om att han INTE står på näsanDet enda vi kan tänka oss som är en större förändring är att vi har skaffat en barnsäng till honom i stället spjälsängen eftersom han har visat tydliga tendenser att klättra ur spjälisen (han är ganska lång, så det är bara en tidsfråga innan han står på näsan över kanten). Han har även börjat trotsa och testa oss en del för reaktioner, så det kan ha med det att göra också kanske?
Vår tvååring har nyligen haft en hyssperiod avseende detta och jag kan meddela att han inte har ramlat en enda gång. Det är faktiskt svårare att klättra i av någon anledning. Är man nervös av sig så kan man lägga ut en madrass nedanför. Med detta anar du att jag vill att ni ska återinföra spjälsängen. Det är en stor trygghet för många barn och AW rekommenderar ju att man behåller den till efter trotsen. Så in med spjälsängen igen
Tips för små klättermöss finner du här
:http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Lycka till!
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. 
Tack vi ska framhärda
Hej
mamman här, pappan lånade min inlogg (det var han som var vaken mest inatt, haha.) Vi ska återinföra spjälisen. Vi ska ramsa betydligt mindre. Vi ska försöka ännu mer att få honom att somna om vid såväl middagslur som nattsömn. Han ska börja dagis om några veckor, inte fulltid såklart, men det blir förmodligen inte lika långa lurar där? I så fall blir det automatiskt länge nätter. Tack för pepp och kloka ord. Vi (och Melker förstås) har varit så duktiga på rutiner och ramsor och bara Molly en stund på morgonen och så vidare, så när det krånglar blir vi liksom överrumplade och travar in där i sovrummet utan eftertanke. Självklart kolmörkt!
Vi tar ett djupt andetag och går in i nästa andning,
hälsningar mamma o pappa
mamman här, pappan lånade min inlogg (det var han som var vaken mest inatt, haha.) Vi ska återinföra spjälisen. Vi ska ramsa betydligt mindre. Vi ska försöka ännu mer att få honom att somna om vid såväl middagslur som nattsömn. Han ska börja dagis om några veckor, inte fulltid såklart, men det blir förmodligen inte lika långa lurar där? I så fall blir det automatiskt länge nätter. Tack för pepp och kloka ord. Vi (och Melker förstås) har varit så duktiga på rutiner och ramsor och bara Molly en stund på morgonen och så vidare, så när det krånglar blir vi liksom överrumplade och travar in där i sovrummet utan eftertanke. Självklart kolmörkt!
Vi tar ett djupt andetag och går in i nästa andning,
hälsningar mamma o pappa
Mamma till Melker, f?dd i maj 05