Kurkrångel!

[Mollysmamma]

Hej Mammamy,

Du har tolkat det hela rätt. Gråten är nyanserad o ibland känns det, precis som du säger, som om hon VILL gråta o gnälla. Det har jag lärt mig urskilja. Den sortens gråt biter inte på mig. Det är bara det att senaste tidens skrik har varit annorlunda o skrämmande att höra. Därav min oro o frustration.

Imorse hade jag försovit mig o blev väckt av min man 0720. Jag hoppade upp o kände mig hemsk som låtit henne vänta i 20 min på mat. Men så fort jag tittade in i sängen så kunde inte jag annat än le. Hon låg o smaskade på nallen o var alldeles tyst. Hon sken upp o blev väldigt glad när hon fick se mig o jag bara smälte...

Idag gick läggningarna lite bättre. ...inte lika hysteriska skrik. Som jag nämnde tidigare så bytte vi schema (from 24 jan) för att få godmorgon 0700. Fortfarande gäller 12 timmars natt men hon somnar inte förrän ca 2000 (gamla tiden). För tredje natten i rad så klarar hon av att sova till 0700, alldeles själv o utan ramsning. Mycket positivt!

Trots att nätterna går bra så fortsätter hon att gråta sig till sömns. Hon är emot solfjädern o blir väldigt arg o spänner sig när jag trycker. Hon protesterar även vid tillrättaläggning (upp med armar, huvud åt höger etc). Jag hinner knappt dra upp armarna förrän hon drar ner dem igen o huvudet ska INTE åt höger. Jag har testat hur länge hon kan hålla på, varit envis o dragit upp o ner säkert 10 gånger men nej... Man förvånas över den kraft en sån liten har. Så här har hon varit under hela kuren. Jag har därför valt att inte bråka med henne utan trycker lätt på kroppen (trots att armar, ben o huvud är åt fel håll) o går ut med ramsan x4. Idag blev hon även arg när jag bekräftade efter att hon varit tyst en stund.

På 90min promenaden så stannade jag vagnen o gick in i en affär. Då vaknar hon, efter bara en halvtimmes sömn, o börjar gnälla. Det krävde fortsatt gång för att hon skulle somna om. Jag tittade inte in i vagnen utan lät henne ”prata av sig”. Det tog ca 45min med ramsning o sen blev det tyst. Hon somnade om o fick marginalkvarten som bonus.

Vikten är ok, fast tillväxten är inte lika snabb längre men jag antar att det har med utvecklingen att göra. Aptiten varierar från dag till dag o smakisarna börjar smaka liiiite bättre. Vad gäller ögonen så håller det på att utredas.

Jag måste erkänna att nu när jag håller på o skriver hur det har gått så inser jag hur det sakta men säkert ändå någonstans har gått framåt. Det ger ny kraft att orka lite till!

[mammamy]

Gomorron!
Var tvungen kika in och se om du svarat, nyfiken i en strut! Lille E sover efter att ha skrikit i en kvart, har börjat strula vid daglurarna. (igår bråkade han 60 av 90 min på förmiddagsluren och jag blev så störd av det att jag hällde en halv flaska ersättning i soffan! Får man tvätta idag då, suck! Tack och lov för IKEA som har avtagbara klädslar på sina soffor. ) Dessutom harvar vi från 06.30 och framåt med en hel del bråk men har lyckat få honom att somna om igen två dar i rad så det rättar nog till sig snart, har utnyttjat marginalkvarten "tvärtom" ppå morgonen för att få till ett omsomnande, bra tips från Mammut det! SHN-processen pågår även i detta huset och harvet nu beror på att jag varit hos mina föräldrar i två veckor och han har haft snuva och fått två tänder. Bara verktyga sig tillbaka alltså!
Åter till er, se där!!! Det går ju ofantligt mycket bättre skulle jag vilja påstå!!!!! Heder åt er! Se utvecklingen och glöm det jobbiga hittills, ni hjälper henne och er själva varje dag och kommer att inkassera belöningen oftare och oftare framöver. Att hon låg och smaskade på nallen är väl underbart, så är det när man har lyckats! kvällarna blir bra så småningom om ni klarar att backa och hålla humöret uppe, dvs ständigt ladda sovandet med glädje och trygghet. Jag struntar som regel i vilket humör lille E är på när han läggs, jag ramsar glatt och lugnt i alla väder. Enda gången jag är lite mer öm är när han ibland är enormt trött och bara ser tacksamt på mig när jag lägger honom, då ramsar jag stillsamt istället.
När det gället tillrättaläggandet så är det bara ett besked till henne, hon får gummibanda ihop sig direkt om hon vill, det har ingen som helst betydelse. Du lägger henne alltså inte i den position hon ska förbli liggande i utan tillrättaläggningen är bara signalen att "nu börjar natten" så sluta bråka med det, du gjorde med andra ord helt rätt igår . En tydlig gång är bra nog besked.
När det gäller morgnarna så kan de gärna vänta på maten, det är sällan nån större brådska om de inte legat vakna och tjoat en lång stund för då har de hunnit bli hungriga. Så unna er båda ett kärt återseende på morgonen och ta henne till er säng för en liten kelstund! Mysa i sängen på morgonen med lille E är ljuvligt tycker jag och att låta honom studsa sittande på min mage är bra buk- och knipträning! Sen får han bröst och flaska även det i vår säng för det är så mysigt. Sen gör vi gemensam morgon och börjar dagen.
Din tanke om viktutvecklinge är helt korrekt, ökningstakten bromsas efter en tid, så länge de följer sin kurva eller kanal är allt bra. När det gäller skelningen är det bra att det utreds, skelning blir aldrig ett problem om man upptäcker den i tid då man i så fall kan träna upp ögats muskler att kompensera för skelningen och därmed möjliggöra att barnet får full syn på båda ögonen och lär sig se i "stereo".
Pris och beröm till er! Ta fasta på allt gott ni har uppnått med ert hårda arbete och fortsätt kämpa. Glöm inte bekräfta varandra heller, du och Mollypappa, man glömmer lätt sin älskade när man kämpar i livet.
Grattis till era goda nätter, håll oss uppdaterade! Kram!!

[/LO]

Hej.
Jag har smygläst denna tråden och tyckt att du fått så mycket bra råd, så jag har hållit mig utanför.

Fantastiskt jobb. Nu är ni ju framme. Nätterna funkar ju och hon sover tryggt och vaknar nöjd.

Som du skriver att du gör tycker jag inte att ska bry dig om hur hon lägger sig när du väl lagt henne tillrätta. Din läggning är ett besked till henne att hon ska sova, sedan väljer hon sin ställning själv.

Du är jätteduktig! Och Molly jättetacksam!

Kram

/LO

[maxikaxi]

Hej,

Vad skönt att läsa denna tråd. För varje inlägg har det gått lite framåt och nu är ni framme! BRA JOBBAT

Molly är nog mycket tacksam

[Mollysmamma]

Åh, denna tråd! tycks inte ha någon ände alls. Rena garnnystan!
Tänkte egentligen inte belasta forumet med mer negativa berättelser men... vi har fortfarande inte löst läggningsproblemet. Och alla dessa råd! Jag skäms nästan för att be om fler tips, så som ni ställt upp o varit generösa med all er hjälp. Lilla Molly är väldigt tacksam för att hon äntligen fått möjligheten att lära sig sova. Insomningarna är dock fortfarande plågsamma (för oss) och frågorna haglar som aldrig förr. De lixom svischar förbi som pilar i rummet o lyckas tyvärr ännu inte träffa någon vers ramsa.

Det som gläder oss är det fantastiska resultatet med vagnpromenaden! Mollypappa har oxå upptäckt det o erbjudit sig att ta em passet ute varje kväll. Hon kan ligga o meditera (har egen mantra) till träden o molnen o så fort ramsan sägs så sluts ögonen. Det är en sån fröjd att se hur hon ser ut o njuta av att få sova. Hon sover även långluren ute i vagn o brukar somna in ganska snabbt. Ett undantag var häromdagen efter babysim då alla nya intryck gjorde det omöjligt för henne att varva ner. Jag misslyckades totalt med att hjälpa henne till ro o hon grät sig igenom hela sitt 90min pass. Solfjädern, buffning o ramsning jagade upp henne ännu mer...

Som jag nämnde innan så ska det inte negativiseras här. Avsikten med inlägget har därför varit att varken gnälla av mig eller be om hjälp utan bara fortsätta ge er inblick i hur denna historiens längsta kurande (eller???) går.
Attityden sitter som berget, så mycket så det nästan skrämmer folk i min närhet. Jag antar att jag får ge det ännu mer tid o fortsätta vara lika envis. Jag ska inte ge mig förrän jag nått målet o min Molly får uppleva sina lyckligaste stunder sekunderna innan hon ska sova.

Anna, du är fantastisk på att få en att nyktra till. Tack för att du ger så mycket!

[Gäst]

Hej och hå!

Har nu suttit och läst hela tråden och jag tror att

Ni inte fått verktygen att fungera då ni inte har låtit reaktionen nå sin kulmen som barnet måste över för att det sedan ska dala och ta det till sig. Då har ni istället bytt verktyg och då är cirkusen igång. Förvirringen är total! Ni kan inte fortsätta så här! Det är plågsamt för barnet!

Ett exempel på det är att ni inte fått till solfjädern! Den tar VISST med då måste man kanske solfjädra en kvart första gången! Kanske ännu mer när ni har det som ni har det nu! Inget fel i det - det är ett MÅSTE! Man får INTE ge sig för då bekräftar man ju att det man gör är tokigt! Nej, man måste statiskt, stumt, tryggt och övertygande ge beskedet att barnet KAN lugna sig! Man måste nå kulmen och därefter kommer lugnet - barnet har agerat ut sina frågor och känner sig nog besvarat. Lugnet infinner sig då - inte innan!

Hur du än vrider och vänder på det så är inte attityden där - då hade du solfjädrat utan att tveka en sekund på vad du gjorde - så är det bara!

Något måste ske - så här får det inte gå till! Det är inte meningen alls...

[mammamy]

Hej igen!
Lyssna på Mammut, hon är den som kan detta bäst, (frånsett Anna förstås) och LYD!
Läggningen kommer att fungera, i sinom tid, men ni måste fortsätta att framhärda och dessutom BACKA och låta henne reagera ordentligt innan ni ramsar igen. Varje gång hon går ner och tom tystnar så måste ni genast vara där med bekräftelseramsan, för att ladda ramsan och henne positivt och nöta in den pavlovska reflexen, men annars ska ni avvakta avvakta och avvakta: Om ni påminnelseramsar för ofta så förmedlar ni ju också att ni inte tror att hon kan komma till ro på egen hand och då blir det dubbla budskap. Jag håller med Mammut om att attityden inte är där än, i så fall hade ni faktiskt varit i hamn . Den dag ni verkligen INSER och inte bara HOPPAS att hon kommer att somna och sova helt själv så gör hon det, så det så. Dessutom tror jag att den dag ni bestämmer er för att det inte gör nåt att hon orerar en massa innan hon somnar så kommer hon att sluta med det. Det är ER oro inför läggningarna som sprider sig till den lilla.
När det gäller att solfjädra tills hon blir sömntung och stilla i kroppen så fråga er själva: Gör det verkligen någon skillnad för henne om hon skriker femton minuter liggande själv, med er ramsande utanför dörren, eller om hon gör det medan ni solfjädrar tills den tar? Svaret är givetvis NEJ, men för ER är det skillnad, det känns för obehagligt att hålla henne nere och då bangar ni ur vilket INTE FÅR SKE! Välj vilka verktyg ni ska stå för och GÖR DET sen.
Be inte om ursäkt för att ni frågar, prestige har ingen plats i barnuppfostran och det är fler än du och jag som läser denna tråd och alltid lär man sig nåt. Om man ser det från ett annat håll är det strongt att våga erkänna att man inte riktigt får till det!
Kämpa på och ro den här skutan i hamn nu!

[Mollysmamma]

Vilken lättnad när ni reagerar på att något är galet. Oavsett hur motsägelsefull jag låter så är jag fylld av motivation att klara av detta nu. Uppenbarligen har jag tolkat verktygen fel , fick för mig att man kunde välja ett verktyg som passar (ramsan) o köra den tills allt sitter. Varenda gång jag solfjädrade så protesterade hon vilt o jag drog slutsatsen att detta inte fungerade på henne. Trodde väl jag kunde klara det med enbart ramsan.

Nu har jag använt solfjädern i två dagar o jag ser en förbättring. Hon stretar inte emot på samma sätt som i början. Igår tryckte jag i 12 minuter tills hon blev lugn. Sen har det blivit mindre protester men fortfarande missnöje.

Jag har lite frågor kring solfjädern:

När jag lägger tillrätta, ska jag solfjädra direkt eller ska jag gå ut med ramsan x4 först o avvakta o endast vid kristilldelning? Hon gråter redan vid nedläggningen i sängen. Hittils har jag solfjädrat direkt.

Vid tillrättaläggandet, får hon se mig? Jag upplever att hon blir lugnare när hon får se att det är jag. Hon vill nämligen alltid vrida huvudet åt vänster o ser mig när jag trycker.

Ska jag solfjädra direkt på kroppen eller med täcket/filten på? Det står olika på ”så går det till/Annie” o Lathunden. Har kanske ingen betydelse.

När jag har solfjädrat o gått ut med ramsan så har hon jagat upp sig igen kort därefter. När ska jag in igen?

Hur ska jag få Molly trygg vid nedläggningen? Sängen är full av vargar o ger henne fortfarande dåliga vibbar.

[Mollysmamma]

Vilken cirkus! Krångel precis hela dagen. Nu funkar allt sämre helt plötsligt. Solfjädern gör henne alldeles tokig. Hon tar i o trycker uppåt mot mina händer o skriker sig hes. Hon är jätte ledsen o har börjat vakna under lurarna o gråter tiden ut. Pga sjukdom har vi valt att lägga henne i spjälsängen alla pass idag.

Jag märker på henne hur hon vägrar vara hos mig när jag bär upp henne. Hon tittar konstigt på mig o är sur. Hon har heller inte velat ha bröstet idag (vet inte om det finns samband).

Suck, va ska vi göra??? Jag blir galen, ett vrak snart. Det är inte synd om mig/oss. Det är HON som lider.

[Gäst]

Solfjädern måste - som alla verktyg - nötas in. Först brukar det fungera bra men efter någon dag så kommer nya frågetecken "ska det verkligen vara på detta viset?!?" - precis som du beskriver. Och då ska du svara "JAJJAMÄNSAN!" genom att så övertygande som aldrig förr genomföra solfjädern. Attityd av självklarhet är ett måste! Tveka inte utan GENOMFÖR!

Man klarar det inte med enbart ramsan! Man ska alltid ha ramsan och en kristilldelning i backfickan.

Lägg tillrätta med solfjädern och se till att hon blir lugn. Därefter UT och PÅ med ramsan! Här ska du ramsa ner protesten/frågan med en övertygande, seg och punktsättande ramsa. Följ hennes tonart och rytm - en ljudnivå högre än henne. Ny solfjäder först vid verklig kris!

Skrattet till godnattet - det skrämmer många sängvargar på flykt! Lätt att glömma med nog så viktigt!

Lycka till!

[Mollysmamma]

Hmm, har funderat kring en sak... det kanske är så att JAG, Mollysmamma, är självaste vargen. Jag menar allvar! Idag bröt hon nästan ihop vid sista dagluren när jag solfjädrade. När vi tog upp henne var hon som vanligt jätte sur o jätte röd om näsan (efter all skrapning mot lakanet). Hon ville inte vara hos mig o sökte medvetet sin far med blicken. När hon skulle äta gröt fick jag inte i henne så mycket medan pappan slevade i henne allt på tallriken. Det var lite gulligt att se men även sorgligt. Är hon rädd för mig? Efter att ha sett mig plåga henne med buffning o solfjädring så verkar hon vara livrädd för vargen/mamma. För att ta reda på om det verkligen var så, lät vi pappa sköta nattningen. Vad tror ni händer?! Hon småpratar lite o somnar bums utan varken skrik eller gråt. Känner någon igen fenomenet?

[Gäst]

8) Du är vargen i den bemärkelsen att du genom ditt osäkra handlande gör henne förvirrad. Hon vill liksom veta var skåpet ska stå och du säger "där ...nä, där !... nä, där... ja, hmmmmm 8-[ , vad tycker du ...nej, inte där.. kanske där ändå... nej, jag ger upp jag vet inte !". Och med ditt sätt att se det nu så blir det än värre!

Dra ett streck över allt det gamla! Börja om på nytt och se bara framåt, inte bakåt! Om nu maken är mer saklig så låt honom ta hand om läggandet en vecka eller så. Under tiden läser du på ytterligare och jobbar upp attityden!

Bara sättet att se solfjädern och buffningen som en plåga för henne är en stor signal om att du inte har insikt om vad du ska göra och VARFÖR du ska göra det! Dessa verktyg ska vara en stor TRYGGHET - det är vad man ska förmedla med varje verktyg. Man ska känna sitt egna lugn och sin trygghet stråla genom sin egna kropp till barnet - då får man rätt på det. Det du utstrålar nu är allt annat än det!

Nu har du lite att tänka på och se nu till att få detta att fungera! Du måste TRO på dej själv i detta! Du KAN !

[br]

hej
När vi "kurade" så krånglade nattningarna när min man skötte dem! när jag la sonen fungerade det utmärkt! Vi analyserade detta och kom fram till att min man gick och oroade sig den sista halvtimmen innan läggdags för hur det skulle gå och förökte nästan krampaktigt klämma fram skrattet till gonatt osv ! Så man kan väl säg att han var lite varg då! Efter att ha finslipat sin attityd så funkade läggningarna utnärkt!

[mammamy]

Hej igen Mollymamma!
Verkar som om livet gjort sig påmint hos er just, inte sant? Allt går inte på räls, förkylningar stökar till det och för oss vars barn sovit skapligt länge så blir vi så perplexa när de plötsligt vaknar när de inte brukar så vi alldeles tappar koncepterna och gör en massa dumheter. Vad gör man då i dessa fall? Jo, samma som varje dag med den osvikliga trygghet som regelbundna vanor medför. Dvs hon är förkyld, (gissar jag, att det är hennes sjukdom som avses?) hon mår oväl och känner sig allmänt obehalig till mods och till råga på allt har ni flyttat in henne i spjälsängen (jag gjorde också så när lille E var sjuk då jag ville att han skulle ha larmet varje lur under förkylning). Men då är det ju HELT NATURLIGT att det fungerar sämre, jag förväntade mig det när lille E var sjuk så jag blev inte bestört.
INTE reagera med panik här utan fortsätt som tidigare, bara ännu mer betryggande, lugn och stabil. Inte införa några undantag eller börja med några hyss här (som mat nattetid vilket frestar många när barnen är sjuka) utan håll på de fastslagna rutinerna. Om Molly har halsont eller är tät i näsan kan hon vara motvillig att suga, blåsor i munnen kan också göra ont. De allra flesta barn äter mycket mindre när de är sjuka och flera dar därefter och det är SOM DET SKA.
DU vet ju att tillfällig sjukdom inte är någon fara. DU vet ju varför hon plötsligt sover inne. DU ska förmedla din förvissning om att ingen fara föreligger till Molly, men du kommer att få svara på fler frågor än under de bra dagarna pga ovanstående, men det är helt i sin ordning.
Poängen är att du vid det här laget ska ha tillgång till verktygen för att hantera såna här situationer och det är samma verktyg som du alltid använder, BRA VA?!!
Krya på sig nu och håll igång, det blir strax bättre igen!

[mammamy]

Hur går det för er??? Jag funderar ju ofrånkomligen......