Livet är inte rättvist
Livet är inte rättvist
Har en jobbarkompis och vän som har en son, kanske sex år ungefär.
För två år sedan skulle de ha barn igen han och hans familj. Det gick så långt som till ca v 35 och trots en ganska besvärlig graviditet och för tidig födsel gick förlossningen bra.
Men sedan hände något, ingen vet egentligen vad. Men han orkade inte leva. Några timmar och sedan var han borta.
Pappan har sagt att han vet att de fick den bästa vård de kunde få och att vad som än hade gjorts så hade han inte gått att rädda. Det är ju givetvis tufft, men skönt att inte behöva gå och älta den frågan - skulle någon kunna ha gjort annorlunda.
De har försökt och försökt, fått ett par missfall sedan dess och lyckades nu, tillslut bli gravida igen. Med täta kontroller och en bättre graviditet flöt allt på. Jag har ofta frågat och de har varit nervösa, men försiktigt glada.
Och så föddes han i torsdags, deras nya lilla bebis. Och ytterligare en gång händer det som inte får hända. Inte ett dygn orkade han.
Ännu en gång denna outhärdliga sorg och smärta.
Och deras lilla stora storebror. Jag har fått beskrivet för mig att han ÄR storebror och att han verkligen får vara det och kalla sig det. Förstår hur han har sett fram emot att få bli det på "riktigt".
Det är knappt uthärdligt att veta att det ha hänt, hur ska det då vara för familjen, som har fått gå igenom detta två gånger.
Jag känner mig helt förtvivlad!
/LO
För två år sedan skulle de ha barn igen han och hans familj. Det gick så långt som till ca v 35 och trots en ganska besvärlig graviditet och för tidig födsel gick förlossningen bra.
Men sedan hände något, ingen vet egentligen vad. Men han orkade inte leva. Några timmar och sedan var han borta.
Pappan har sagt att han vet att de fick den bästa vård de kunde få och att vad som än hade gjorts så hade han inte gått att rädda. Det är ju givetvis tufft, men skönt att inte behöva gå och älta den frågan - skulle någon kunna ha gjort annorlunda.
De har försökt och försökt, fått ett par missfall sedan dess och lyckades nu, tillslut bli gravida igen. Med täta kontroller och en bättre graviditet flöt allt på. Jag har ofta frågat och de har varit nervösa, men försiktigt glada.
Och så föddes han i torsdags, deras nya lilla bebis. Och ytterligare en gång händer det som inte får hända. Inte ett dygn orkade han.
Ännu en gång denna outhärdliga sorg och smärta.
Och deras lilla stora storebror. Jag har fått beskrivet för mig att han ÄR storebror och att han verkligen får vara det och kalla sig det. Förstår hur han har sett fram emot att få bli det på "riktigt".
Det är knappt uthärdligt att veta att det ha hänt, hur ska det då vara för familjen, som har fått gå igenom detta två gånger.
Jag känner mig helt förtvivlad!
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Hu... Tänk att gång på gång slås ner på knä sådär... Ibland undrar man vad moder natur tänker på, egentligen...
* Ny adress! http://www.stilla-sinne.biz
* Mamma till "Skalman" född 21/12-05.
* Forumet är alltid Hem, även om jag är här rätt så sällan nuförtiden.
* Mamma till "Skalman" född 21/12-05.
* Forumet är alltid Hem, även om jag är här rätt så sällan nuförtiden.
-
- Inlägg: 262
- Blev medlem: sön 11 jun 2006, 00:14
- Ort: Göteborg
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Gode Gud. Så fruktansvärt.
"Man får inte tyngre bördor än man orkar bära", heter det ju. Men man undrar. Det här måste vara omöjligt.
Och ändå får det inte vara omöjligt, för lille storebrors skull.
Nej, så ohyggligt!
"Man får inte tyngre bördor än man orkar bära", heter det ju. Men man undrar. Det här måste vara omöjligt.
Och ändå får det inte vara omöjligt, för lille storebrors skull.
Nej, så ohyggligt!
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Usch, så alldeles fruktansvärt! Min älskade kusin födde en flicka som var svårt sjukt och som inte skulle klara mer än några dagar men som mot alla odds levde i nästan 3 månader. Och sorgen är så stor och tung att den nästan inte är möjlig att uthärda. Hur ska den då inte vara när man genomlevt två födslar och har ett storasyskon som också längtar. Det är ofantligt grymt att människor som har sån längtan och så mycket kärlek att ge ett litet liv inte ska få förmånen att få göra det.
Ewa
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
-
- Inlägg: 18
- Blev medlem: ons 22 nov 2006, 17:23