Klart killen får ligga och filosofera för sig själv om han vaknar och helt enkelt inte är mer trött just då. Tacka gudarna att han är nöjd - som ju faktiskt är ett gott tecken på att han känner sig lugn och trygg - och inte skriker. Man får ligga och klura på livets egendomligheter, alldeles för sig själv. Jisses vad skönt för honom. När jag vaknar börjar tankarna mala och stressen krypa på mig att jag måste göra det och det och det innan....Ja. Han tar sig en liten stund för sig själv helt enkelt och det vill man ju inte förbjuda. Det viktiga är inte att han sover hela tiden, men han ska ha förrutsättningarna.
Däremot tycker jag att det låter som om du måste backa ännu mer. Sitter hos honom när han vaknar? Hjälper honom i ro vid uppvak? (vilket för mig låter som buff/solfjäder?)
Detta skriver AW i en av sina krönikor här på hemsidan: Rutiner - himmel eller helvete?
"Det finns ingen anledning att tro annat än att ens eget ständiga sällskap blir lika tröttsamt för barnet som barnets ständiga närvaro blir för en själv. Ens egen påverkan, närvaro, utstrålning betyder en evinnerlig inblandning, även om man inte gör ett smack. Närvaron i sig är inblandning nog. Barnet måste, precis som den vuxne, få vara i fred. Det är en förolämpning mot barnet att tro att den lilla människan skulle vara gjord av något annat än den stora. Varför skulle barnets behov av integritet och privatliv vara mindre än den vuxnes? Ingen människa orkar med en annan människas närvaro och påverkan, aktiv eller passiv, dag ut och dag in. Barn utgör inga undantag."
Tänkvärt tycker jag
Även om jag skulle lägga Ella klockan elva på kvällen så vaknar hon halv sju. Hon är sin egen klocka helt enkelt.Ja, i natt sov han bra men somnade inte förrän 19.30 igår kväll. Strul med amningen (det är det till och från).Vaknar 07.00 ändå.
Ha en fortsatt bra helg!
/Åsa